Helgen Grand Magal i Touba, Senegal firas just nu av muslimska mourider i hela världen. Ungefär två miljoner av dem har kommit till staden Touba för att be i den stora moskén, besöka de mausoleer som rests över bortgågna ledare och hälsa på hos nu levande religiösa ledare, vänner och släktingar. Människor samlas framför allt runt och i den stora moskén som utgör stadens mitt, centrum, början och slut. Den 18 Safar enligt muslimsk tideräkning, som i år infaller den 22 december, är den dag då Cheikh Ahmadou Bamba deporterades av den franska kolonialmakten till en påtvingad sju år lång exil i fångenskap i Gabon. Cheiken ägnade dagarna där åt att be, meditera och skriva islamisk poesi på arabiska. Dagen högtidlighålls i Senegal under den så kallade Grand Maggal u Touba, som numera är helgdag i Senegal.
Morgonen denna 18 Safar är fylld av en kakafoni av ljud från människor och fordon som strömmar in i staden från alla håll, blandat med böner, recitation av poem till Guds ära skrivna på arabiska av Cheikh Ahmadou Bamba, zhikrullah (sjungande repetition av Guds olika namn) och en dygnet runt pågående kommers på stadens gator. Maggalen, eller högtiden, är den största regelbundet återkommande muslimska sammankomsten på den Afrikanska kontinenten och börjar egentligen redan flera dagar innan den stora högtidsdagen den 18 Safar.
Mouriderna är sufier – mystiker inriktade på hängiven tro, ödmjukhet och lärljungeskap. Hårt arbete och hängiven tro är två viktiga ingredienser i islam så som den praktiseras här. De som arbetar hängivet på olika sätt med jordbruksarbete, matlagning, praktiska tjänster och andra former av solidaritetshandlingar för att ta hand om sina medtroende kallas ofta för Bayefall (männen) eller Yayefall (kvinnorna), efter den man som var Cheikh Ahmadou Bambas förste och främste lärljunge.
De mourider som ägnar all, eller åtminstone den mesta av sin tid åt att be, recitera koranen och fungera som själasörjare eller psykologer och terapeuter för att uttrycka det med en mer världslig terminologi, tas kärleksfullt omhand och ompysslas av bayefaller och andra troende. De flesta av de främsta mouriderna är söner och döttrar till Cheikh Ahmadou Bamba eller till hans närmsta följeslagare.
Men kärleken till de olika cheikherna handlar inte om avgudadyrkan eller personkult, även om kommersen och den folkliga kulturen kan få det att framstå så. Under maggal firas framförallt Ahmadou Bambas fredliga antikolonialism och den försoning med de vita kolonialisterna som han trots sina upplevelser predikade: ”Det finns ingen skillnad mellan oss människor på grund av hudfärg”, sa han. Ett budskap som numera förstärks av att fler icke-afrikaner kommer till maggal för att delta i firandet och har blivit muslimer, eller kanske har återupptagit sin muslimska tro, någonstans i den gemenskap som mouriderna har byggt världen över.
Och i centrum av allt som pågår i Touba står islam och den muslimska tron.
Direkt från Senegal:
Afropé 