Veckans Bild (v5)

Veckans bild v5 Det är omöjligt att någonsin tröttna på vackra solnedgångar. Veckans bild föreställer därför en utav alla dessa vackra stunder då ljuset tynar bort och ersätts av kompakt mörker. Innan mörkret infinner sig får man dock njuta av ett par minuter av oftast fantastiska färger. Just veckans solnedgång är i från Basse och där ljuset istället för att skifta i orangea eller röda toner, som det vanligen gör, denna kväll skiftade i lila, rosa och blått. Tillsammans med lugnet ute på landsbygden där avsaknaden av el och mekaniska ljud gör allt mycket stilla är känslan nästintill magisk när solen sänker sig över horisonten och ljuset ersätts av mörker.

anna wedin

Vi bor här – men det finns något där …

unnamed (1) Nyss inkommen, från vad som skulle kunna betecknas som en snöstorm. Skalar av mig lager efter lager av ytterkläder. Känner hur axlarna fortfarande är stela av anspänningen att frysande ta sig uppför backen mot lägenheten, bärandes på ett par tunga kassar. Snabbt, snabbt genom snömodden. Alltid snabbt, snabbt.

 

 

Jag går på ett annat sätt här hemma. Jag känner det själv, i kroppen.

 

Och jag tänker ironiskt på alla jag känner där nere, som tjatar om att få ”inbjudningar” för att komma hit. Dessa killar – för av någon anledning är det främst killar som tjatar på mig om detta – vill alltså lämna sina loja eftermiddagar under mangoträden mot det här. Jag skakar på huvudet. De vet inte vad de pratar om.

 

unnamed (4)De vet inget om stressen och pressen. De vet inget om hur folk även här kämpar. De vet inget om hur deras landsmän här slår knut på sig själva för att både överleva här och samtidigt kunna hjälpa sin familj där hemma. De ser bara oss på våra två veckors semester – som tagit ett år eller två att spara ihop till.

 

Samtidigt. Visst finns det mycket bra här. Även jag bor och lever ju här och planerar att fortsätta att göra det. Jag har svårt att ens föreställa mig ett liv utan Det Svenska Systemet. Jag skulle sakna till och med Skatteverket. Till slut.

 

Man blir beroende av att farbror staten torkar en i rumpan lite då och då. Och att det finns jobb man kan leva på, utbildningar som är i princip gratis och en acceptabel sjukvård åt alla.

 

Men himmel vad jag kan sakna mina smultronställen där nere. Och jag är sällan eller aldrig så glad, så sjungande lycklig, som där.

 

Det finns något i den röda sanden, i marknadernas galna kaos, i det enkla och basala, i att leva utomhus, i ett klimat som värmer upp en inifrån. I människornas leenden och fatalism.

 

Men naturligtvis inser jag att mitt goda och bekymmersfria liv där nere möjliggörs av det faktum att jag kommer för en begränsad period, med pengar utifrån.

 

Pengarna är tydligen länken, eller den springande punkten om man så vill.

 

unnamedMed pengar kan du köpa dig fri från vardagsproblemen många gambier slåss emot dagligen. Med pengar kan du få en lyx du aldrig kunnat drömma om här.

 

En person frågade mig en gång ”Varför vill du åka till Afrika och lida?”

 

”Lida? Jag har det aldrig bättre än där”, svarade jag.

 

Men att lösa ekvationen att vara där nere, men med samma ekonomiska förutsättningar som här, det är det inte många som klarar. Jag har i alla fall inte gjort det. Än …

helena svensson signatur

VIKTIGT MEDDELANDE – till alla våra läsare och prenumeranter

Vi på thegambia.nu vill på grund av förekomna anledningar gå ut med ett allmänt pressmeddelande till våra läsare.

Som seriös webbtidning med officiellt avståndstagande gentemot allt som rör rasism, kränkningar, hatbrott, diskriminering, samt mobbing och personligt riktade påhopp och trakasserier, vill vi klargöra att vi aldrig kommer att ha acceptans för något av detta på vår webbplats eller i våra sociala medier som drivs i samarbete med denna webbtidning. För närvarande rör detta webbtidningen thegambia.nu, Facebook-sidan Thegambia.nu, Instagramkontot thegambianu, Twitterkontot thegambianu och Youtube-kanalen thegambia.nu.

Detta innebär att VI på redaktionen ALDRIG medvetet kommer att använda oss av källor som är utav rasistisk eller kränkande karaktär i sådant som publiceras under tidningens namn. Detta innefattar alltså ALLT som går under tidningens flagg, så som artiklar, krönikor, kåserier, intervjuer, informativa inlägg, videoklipp, delade bilder OCH tävlingar. Om vi t ex efterfrågar ett svar i en tävling så kommer svaret inte att vara hämtat från sajter eller sidor med rasistiskt, hatiskt eller kränkande budskap.

Det innebär också att NI som läsare och/eller prenumeranter är ålagda att hålla er till våra regler, vår etik och vårt ställningstagande på tidningen. Man får gärna diskutera sakfrågor, men detta ska ske under ordnade former med RESPEKT för varandra och utan personliga påhopp, samt vara relevant för artikeln/inlägget i fråga. OM något som postas på någon av våra ovannämnda medier (samt eventuella tillkommande sidor) strider mot tidningens etik så förbehåller vi på redaktionen oss rätten att, utan anmodan, radera bort detta. Detta kommer att göras av administratör för respektive sida/konto, chefredaktör eller tillförordnad chefredaktör på tidningen.

Vi vill avsluta med att TACKA för att ni följer oss, läser våra artiklar och deltar i våra tävlingar med gott humör och härligt engagemang. Vi uppskattar verkligen när ni har något att säga och tycka till om. Var inte rädda för att kommentera våra artiklar, debattera, diskutera och tycka till. Som ni kanske vet är detta möjligt att göra via flera olika typer av konton under varje artikel. Om ni har några särskilda önskningar på artiklar eller förslag om detta så tveka inte att höra av er till oss på gambia@thegambia.nu och är du själv sugen på att börja skriva för tidningen och känner att det skulle passa dig så är du också välkommen att kontakta oss för närmare information. Vi söker ständigt nya medarbetare och just nu är vi i stort behov av fotografer i våra tre storstäder, samt skribenter över hela landet. Thegambia.nu är en ideell webbtidning med fokus på Västafrika, men med utgångspunkt Gambia. Vi har även fokus på afrosvenska frågor och till viss del även nyhetsrapporteringar från hela den afrikanska kontinenten.

 

//Redaktionen på Thegambia.nu

Regler inför Månadens Gambia-Mästare.

MÅnadens gambiamästare

För alla som ska deltaga i tävlingen Månadens Gambia-Mästare, med chans att vinna lottpaket eller biocheck till ett värde av 100 kronor (samt elektronisk utmärkelse), kommer här VIKTIG INFORMATION!

 

  • Månadsfrågan kommer ut sista fredagen i månaden. Förutom i april, juli och december – då den istället kommer ut första fredagen i månaden efter.
  • Klockslag för publicering av frågan är någon gång mellan 18-19 fredag kväll, på vår Facebooksida.
  • Bilden kommer att vara den som visas här ovan, men den kommer också att ha aktuell månads namn på sig.
  • Man har fram till söndag midnatt på sig att besvara frågan, alltså ungefär 54 timmar. Samt dela tävlingsbilden!!
  • Månadsfrågorna är i form av utslagsfrågor och därför mycket svåra ( i princip omöjliga) att veta det exakta svaret på. Det handlar alltså om att gissa bäst!
  • Endast ett svar per tävlande gäller och man får bara lämna svar EN gång.
  • Dessutom får man inte avge ett svar som någon annan redan svarat, alltså gäller det att vara snabb med sitt svar om man vill kunna bestämma sitt svar helt fritt.
  • De som är godkända för att delta i tävlingen är alla som besvarat samtliga veckofrågor som gäller för den aktuella månaden. Vi kommer att skriva vilka detta är när vi publicerar varje månadsfråga så att inga frågetecken uppstår. OM NÅGON som inte är aktuell för tävlan besvarar frågan så kan ni som tävlar bortse från det svaret när det gäller att välja vad ni vill svara.
  • Den första måndagen varje månad börjar en ny omgång av Månadens Gambia-Mästare och det gäller då att vara med och svara på varje ”Veckans Läsare-fråga” under den månaden (4-5 st) för att kvala in till Månadsfinalen.
  • Till skillnad från Veckans Läsare så har man möjlighet att VINNA Månadens Gambia-Mästare hur många gånger som helst under årets 12 tillfällen.Om två personer är lika nära rätt svar:
    Då kommer vinnare utses utifrån vem av dessa två som har högst månadspoäng för aktuell månad.
    Som sista lösning kommer vi lämna ytterligare en utslagsfråga där svaren lämnas via mejl.

Läs mer om våra om våra tävlingar här!

Om ni har ytterligare funderingar, lämna en kommentar här eller under inlägget på Facebook så snart som möjligt.

Mvh Thegambia.nu

 

De kvinnliga Skorpionerna stack till hårt i helgen.

FotbollGambias damlandslag i fotboll har haft en intressant vecka.
Efter att ha sett fram emot att möta Guinea Bissaus ”Rävar” (The Women Djurtus), en match som tyvärr blev inställd, så beslutades i sista sekund att de istället skulle spela en träningsmatch mot Super Nawettan-laget, Zonal Selection. Matchen spelades på Box Bar Mini-Stadium i Brikama och Skorpionerna vann en övertygande seger med 5-0.

Det var planerat för de kvinnliga Skorpionerna att under helgen som gick, möta Guinea Bissaus kvinnor. Matchen planerades in med kort varsel, men det fanns klartecken från båda sidor att låta matchen gå av stapeln på Box Bar Mini-Stadium. Med bara ett par dagar kvar till matchstart fick matchen ställas in då Guinea Bissaus landslag inte kunde resa till Gambia, på grund av omständigheter som enligt ett pressutlåtande låg utanför Bissaus landslagstrupps kontroll. Detta kom givetvis som en besvikelse för Gambias damlandslag som ännu inte spelat någon FIFA-godkänd match. Damernas A-landslag har, till skillnad från både U-17 och U-19 landslagen på damsidan, inte fått till någon väletablerad trupp eller ordentligt professionellt engagemang tidigare, men nu verkar de som sagt vara på gång. Många av spelarna i det aktuella damlandslagets trupp är spelare från 2012 års U-17 landslag, som deltog i VM i Azerbajdzjan.

Eftersom vänskapsmatchen mot Guinea Bissau inte blev av, planerad man istället för en match med Super Nawettan-laget Zonal Selection. I lördags spelades matchen på samma stadium som vänskaps-landskampen var planerad att spelas på. Matchen började med lite hjälp från Zonal Selections ena försvarare, som olyckligt slog in bollen i egen kasse. Efter detta kunde landslagets Mbassy Darboe slå in 2-0. I andra halvlek producerade landslagskvinnorna spelmål som resulterade i både 3-0 och 4-0, för att sedan avsluta med ett straffmål i slutet av matchen och alltså punktera resulterat till 5-0! Noterade för mål i matchen blev, förutom Darboe, Veronic Malack (2, 1 straff), Adama Tamba och Sainey Sissoko.
Skorpionernas tränare Mariama Bom Sowe var säkerligen mycket nöjd med sina spelares prestationer och enligt gambiska Observer menade man att spelarna utförde sin plikt och spelade sitt spel väl utifrån lagets upplägg och den spelidé som presenterats för dem. Sowe lät också meddela att de är mycket nöjda med Gambias fotbollsorganisations engagemang kring damfotbollen.

Nawettan-lagets tränare Pierre Gomez menade att en stor anledning till hans lags förlust var för lite träning till följd av kort varsel inför matchen. Han var ändå nöjd med sina spelares insats och passade på att påtala att han tycker det behövs mer stöd för damfotbollen i landet.

Kiqi dumbuya minteh 4

Krönika: Gambia nu och då

1986 var året jag reste till Gambia första gången. Jag var 15 år. Eftersom Gambia har varit ett turistland sedan 60-talet så är vi många som blivit förtjust i landet och rest dit sedan årtionden tillbaka. Det har dock inte alltid varit så att jag rest till Gambia med jämna mellanrum. Ibland har det gått många år mellan mina resor.

Det som varit roligast med att vänta flera år mellan resorna, är ju dels förstås att längtan och saknaden har hunnit växa sig väldigt stor och stark till nästa resa, men det är också att se den utveckling som Gambia har gjort på många sätt.

Nu sker ju en ekonomisk och strukturell utveckling i alla länder så det är ju inte så specifikt för just Gambia, men det har ändå varit härligt att på nära håll följa ett land till och från under 28 år.

När jag var barn och hälsade på folk i sommarstugor här i Sverige, så hade de allra flesta utedass i sina stugor. Att ha vattentoalett inne i själva stugan var inte så jättevanligt. Idag är det länge sedan jag besökte någons sommarstuga, där de inte har vattentoalett. Även om jag avskydde dessa utedass som barn och hur man satt där och vinglade på kanten, livrädd för att ramla ned, för att inte tala om stanken… men ibland kan jag faktiskt sakna dessa utedass. Det är lite nostalgi över det hela.

När jag besökte Gambia första gången som 15-åring så var det väldigt sällan jag besökte privata bostäder med vattentoaletter. Jag kan nog inte komma på att jag besökte en enda familj som hade det. I stället hade man ett skjul på baksidan av gården, där man uträttade sina behov i en hink. Jag minns mitt första besök hos en familj i Banjul. Först och främst serverades jag mat. Jag minns att det såg ut som köttbullar. Jag stoppade in en köttbulle i munnen, bara för att upptäcka att ”köttbullen” bestod av stark krydda. Det slog nästan lågor ur munnen. Så småningom bad jag om att få använda toaletten och fick då en rostig plåtburk med vatten i en hand och en ficklampa i den andra…

15 år gammal så krävdes det en del instruktioner innan jag insåg hur mitt toalettbesök skulle gå till. Behöver jag säga att jag använde folks privata toaletter mycket sparsamt efter det?

Det var lite som hemma i Sverige i folks sommarstugor om somrarna. Man försökte använda skogen och buskarna så långt det var möjligt, för att slippa utedassen.

Idag har de flesta familjer jag besöker i Gambia vattentoaletter och även de flesta restauranger och liknande inrättningar, det är långt ifrån bara hotellen som har dessa vattentoaletter med ofta vackert kaklade väggar och golv.

Nu är det ju inte bara toaletterna som har förändrats i våra länder, utan en hel del saker. En annan av de saker som utvecklingen blivit väldigt uppenbar med i Gambia, är vägarna, husen, utbyggnaden av landet i stort. Matutbudet, bilarna, ja kort sagt, det mesta materiella har utvecklats i våra länder och när jag reser till Gambia är skillnaderna mot 1986 väldigt påtagliga.

Något annat som är mycket påtagligt är förstås flygplatsen. När jag reste dit 1986 så stod det stora träbord uppställda utanför flygplatsen, där man skulle lyfta upp bagaget för att personal skulle kunna kolla igenom det. När ens väska blivit kollad så tog man en ”svarta-tavlan-krita” och ritade ett stort, vitt kryss på väskan. Det betydde väl ungefär ”checked”. I dag är flygplatsen en av Afrikas mest moderna flygplatser!

Andra skillnader är förstås att i hela Afrika har det växt fram en ganska stor andel medelklass. Då menar jag inte europeér som flyttat dit, utan jag menar afrikaner. Att se hur Kina utvecklats ekonomiskt på inte allt för många år, är inte längre någon hemlighet, att många afrikanska länder går en liknande framtid till mötes är inte heller någon hemlighet. Många gånger talas det om många afrikanska länder som de säkraste investeringsländerna just nu. Det är inte heller någon hemlighet längre.

Jag är säker på att de som rest till Gambia innan dess, sedan 60- och 70-talet har sett än mer påtagliga skillnader. Men ibland är det roligt att sätta sig ned och minnas. Hur det var då. Då när jag var 15 år och besökte landet för allra första gången. Hur det såg ut och hur det var då, jämfört med det som möter mig i Gambia idag. Nej, allt var nog inte bättre förr, däremot är det rätt roligt att minnas ”förr”. Både här och där.

fatou touray 2013

Gästkrönika: We should all be feminists (En kväll med Chimamanda Ngozi Adichie)

Foto: Ida Isatou Svenungsson thegambia.nu

We should all be feminists.
Chimamanda Ngozi Adichie är en nigeriansk författare som har studerat kommunikation, politik och har en master i kreativ skrivning, samt Afrikastudier. Hennes noveller Purple Hibiscus, Half of a Yellow Sun, Americanah och berättelsesamlingen The Thing Around Your Neck har blivit publicerade på mer än 30 olika språk. Hennes framträdande i Göteborg kom i samband med Göteborgs Filmfestival, där långfilmen baserad på hennes bok ”Half of a Yellow Sun” har premiär – ett måste att se.

 

När Chimamanda Ngozi Adichie klev in i den överfulla salen på Folkets Hus på söndagskvällen omfamnades man av en stark aura. De 250 sittplatserna var alla upptagna långt före utsatt tid och folk blev stoppade i dörren för att de inte kunde släppa in fler. Chimamanda är en kvinna med en klar tydlighet av vad som är rätt och vad som bör göras för att detta skall uppfyllas. Jag har tidigare sett henne i TV-programmet Skavlan, i Beyonces video ”Flawless” och även på Youtube. Jag inspireras ständigt över hennes säkerhet och jag tänker att om jag en dag har hälften av den säkerheten hon har så kan jag komma långt.

chimamanda 2
Foto: Ida Isatou Svenungsson thegambia.nu

Det var väldigt intressant att hon poängterade att det inte bara är i Afrika som feminism en måste växa sig starkare, utan det är ett internationellt problem på olika nivåer, att kvinnor har det sämre än män. Men även att genus måste vara mer påtagligt i debatter då jämlikhet är något som måste arbetas med från alla håll – hos både män och kvinnor. Personligen förundras jag över hur feminism har blivit något som nästan är lite smutskastat, i alla fall i min ”generation”. Många har inte koll på vad feminism innebär, utan tror att det har något med icke-rakade armhålor att göra. Jag såg en dokumentär med Alice Walker där hon sa några ord som fick mig att verkligen tänka till. –Activism is my rent for living on the planet. Det är definitivt något som jag tror att vi alla bör eftersträva, inte bara för vår egen karma utan för vår planets och våra världsmedborgares skull.

Jag vill avsluta med ett citat från ett tal som Chimamnda höll och som också finns med i Beyonces låt Flawless; ”We teach girls that they cannot be sexual beings in the way that boys are. Feminist -the person who believes in the social, political, and economic equality of the sexes”.

Hur kan detta INTE vara en självklarhet för samtliga människor? -We should all be feminists.

Jag skulle verkligen vilja rekommendera er att läsa Chimamanda Ngozi Adichies böcker. Inte bara för den skönlitterära läsningen, utan även för att lära sig mer om tidigare händelse vars spår speglar vår nutid.


Veckans Läsare (v4)

”Veckans Läsare” är Elinor Norlin.
Elinor kunde svaret på veckans fråga; Hur många barn föds per kvinna,
i medeltal i Gambia (2013)?
Rätt svar på frågan är: 3,98 (enligt CIA World Factbook)

GRATTIS ELINOR!

Veckans Läsare v4

 

Fullskärmsinfångning 2014-01-26 235609.bmp

Är du sugen på att bli Veckans Läsare eller rent av delta och försöka vinna Månadens Gambia-Mästare-titeln eller Mästarnas Gambia-Mästare-titeln. Besök då vår Facebook-sida och gilla den. Sedan är det bara hålla ögon och öron öppna i början på varje ny vecka. Läs mer här!

Farväl av ärkebiskop Solomon Tilewa Johnson

tilewa johnsonI tisdags avled ärkebiskop Dr. Solomon Tilewa Johnson. Han skulle ha fyllt 60 år den 27:e februari 2014, men gick alltså bort endast en månad innan sin sextionde födelsedag. Enligt uppgift föll Dr. Solomon Tilewa Johnson ihop på tennisbanan i Fajara under förmiddagen i tisdags och avled därefter. Tennisen uppges ha varit en av ärkebiskopens favoritsysselsättningar. Herr Tilewa Johnson föddes i Gambias huvudstad Banjul 1954 och han kom att bli en stor religiös förebild och ikon i hemlandet Gambia och inom den angliakanska kyrkan.

Endast tre veckor innan sin bortgång skrev den nu bortgångna ärkebiskopen Herr Solomon Tilewa Johnson ett nyårstal i Gambias nyhetstidning Daily Observer, som du kan läsa HÄR!

Efter sin bortgång har otaliga personer från olika länder lämnat sina kondoleanser, hyllningar, minnestal, hälsningar och avsked till den bortgångna ärkebiskopen och hans kvarvarande familjemedlemmar. Röster har hörts från Demokratiska republiken Kongo, Ghana, England, Zambia, Tunisien, Sierra Leone, Nigeria och många andra länder.

Människor runt om i världen, men i synnerhet människor inom den anglikanska kyrkan har de senaste dagarna uttryckt både chock och stor sorg över den hastiga bortgången av Solomon Tilwa Johnson och den stora förlust det innebär.

Sedan år 2000 har man inom kyrkan i provinsen Västafrika antagit en lagstiftning som tillåter kvinnliga präster, men endast i Liberia och Gambia har man genomfört möjliggörande i lagstiftningen med kvinnliga präster.

Sedan år 2000 har man inom kyrkan i provinsen Västafrika antagit en lagstiftning som tillåter kvinnliga präster, men endast i Liberia och Gambia har man genomfört möjliggörande i lagstiftningen med kvinnliga präster.

Familj: Ärkebiskop Solomon Tilewa Johnson efterlämnar sin hustru Priscilla Gladys Johnson och tre barn, Njilan Johnson, Jeggan Johnson och Dado Johnson.

Yrkesliv: Solomon Tilewa Ethelbert Willie Johnson föddes i Banjul, Gambia, den 27 februari 1954. Han gick i Wesley Primary School i Gambia 1962-1966 och sedan Gambia High School fram till 1972 .

Hans karriär startade som lärare vid Banjuls Gambia High School 1975. Efter två år blev han antagen till Trinity Union Theological College, Umuahia, Imo, Nigeria. År 1980 lämnade han Nigeria med en examen i teologi .

Efter tre år vid Storbritanniens University of Durham (1982-1985) fick han en BA ( Hons ) i teologi . Tolv år senare reste han till England för att få ett certifikat i teologi från Oxford University. År 2000 tog han examen i Theological Foundation of Indiana i USA med en doktorsexamen.

Solomon Tilewa Johnson var diakon 1979-1980, präst 1980-1990 och var stiftets biskop från 1990. Den 29 september 2012 valdes han som den 9: e Primat av kyrkan i provinsen västra Afrika samt Metropolitan ärkebiskop av det inre landskapet av västra Afrika.

Han utsågs till ”Person of the Year ” 2012 , av Gambia News och Report Weekly Magazine som sade att val av Tilewa Johnson var på grund av hans ”election as the 9th Archbishop and Primate of the 38 member Church of the Province of West Africa (CPWA), making him the first Gambian Bishop to hold such a position.”

Han var djupt engagerad i en rad organisationer och kommittéer både i Gambia och utomlands, inräknat missionsinstitut, utbildningsinstitut och nationella organ som var insatta i sociosociala frågor och även ekumeniska organ som All Africa Conference of Churches och Kyrkornas Världsråd och Gambias kristna råd.

Våra varmaste kondoleanser till familj, släktingar, vänner, anhöriga och församling. Må Tilewa Johnson vila i evig frid.

Diocese of the Gambia

fatou touray 2013

Krönika: Cannabis – En källa till het debatt

PicsArt_1390613681044Huruvida Cannabis bör vara lagligt eller olagligt råder det vitt skilda åsikter runt om i världen. De flesta länder är dock ense om att det inte bör vara lagligt att inneha, odla, sälja eller bruka cannabis. Inte utan läkarordination i alla fall.
I Sverige är det olagligt med cannabis och att detta skulle ändras känns idag inte som något troligt. Gambia har likaså lagförbud mot cannabis, på alla nivåer. Man får inte bruka, odla, sälja, överlåta eller inneha drogen. I stornationen USA är cannabis olagligt på federal nivå. Men 2012 hände något. Ett utav världens största länder öppnade upp för var och en av sina delstater att själva besluta om huruvida cannabis ska anses lagligt eller olagligt. I december 2012 röstades det kontroversiella beslutet fram i två av USAs delstater, Colorado och Washington. Kalifornien var inte långt efter. Den 1 januari i år blev det i Colorado lagligt att sälja cannabis till personer över 21 år i rekreations-syfte och 136 olika butiker fick tillstånd till försäljning. Jag vill bara ropa ”stopp”.

Det är för mig obegripligt hur man kan vilja legalisera något som så uppenbart har många olika typer av skadliga effekter på människan och samhället. Jag vet att många ser väldigt annorlunda på detta, men min absolut största anledning till att vara helt emot en legalisering är budskapet som detta förmedlar till unga. Vi ser alla problemen som alkohol och tobak ställer till med. Ja det finns åldersgränser, men det faktum att det inte är olagligt att bruka för vuxna gör att inställningen till det ofta är väldigt lättsam bland våra unga. Är det en sådan kultur man vill skapa även runt andra beroendeframkallande preparat? Jag oroar mig inte direkt för att en legalisering ska komma att bli ett faktum i Sverige, även om vi har partier som Cannabispartiet och grupper på Facebook som ”Legalisera Cannabis – för allas skull”. Jag förvånas ärligt över hur många jag känner som är med där. Men även om jag inte känner direkt oro över att cannabis skulle komma att bli lagligt i Sverige, så kan jag inte låta bli att oroas över hur världen mer och mer verkar lätta på inställningen man har inför just denna drog. Många vill väldigt gärna får bort drog/narkotikaklassning på cannabis. Många vill gärna försök argumentera för hur mycket mindre skadlig den är än alkohol och vanlig tobak. Men framför allt vill många gärna tala om att det inte finns något beroende runt den och att den inte är en inkörsport till tyngre droger.

Då frågar jag mig: Alla de medicinska forskningar som gjorts kring drogen, är de inte riktiga? Här ser vi alla olika typer av påverkningar på kroppen och hjärnan. Det kemiska ämnet Tetrahydrocannabinol (THC) ger upphov till ångest och panikkänslor. Det försämrar korttidsminnet och det logiska tänkandet. Detta i sin tur påverkar den intellektuella förmågan och medför psykisk omognad. Personer som redan är i en sårbar situation utvecklar lättare ett beroende. Jo det finns beroenderisk, även om det handlar om psykiskt och vaneberoende-risk av substansen, på engelska kallad cannabis dependence syndrome. Med beroendet kommer, som med de flesta beroenden, en ökad konsumtion och dos, då man hela tiden vill ha mer. När det gäller psykoser så finns en stor förhöjd risk just vid cannabisbruk. Man vet heller aldrig om man får det första, femtio-andra eller hundra-första gången man brukar drogen. Detta har inget samband med huruvida du är psykiskt stark eller svag. Vid långvarigt användande finns stora risker för skador på andningsorgan, depression, hormonrubbningar och cancer. Hormonrubbningarna påverkar möjligheterna till att få barn. Hos kvinnor påverkas hormonet som styr ägglossningen och detta påverkar menstruationscykeln och kan därför påverka fruktsamheten. Det finns givetvis också en ökad risk för fosterskador om kvinnan nyttjar cannabis under graviditeten. Produktionen av mannens testosteron minskar också oftast, vilket medför minskad sexlust. Det i sin tur gynnar ju inte direkt möjligheterna till att föröka sig. När det gäller den så kallade gate-way teorin så är den inte bevisad ännu, men det ligger på tröskeln till att kunna påvisas att cannabis är en inkörsport. Bevisat är i alla fall att med det sociala spelet och kulturen runt omkring användandet inräknat, lägg därtill de känsliga tonåren när användandet ofta introduceras, så finns en övervägande risk för att man går vidare till tyngre droger, inte sällan med vägen via amfetamin. Ser man till vilka kostnader detta är för samhället så ser jag inte logiken i att låta cannabis bli lagligt. Det ska också tilläggas att cannabis lagras i fettvävnaden och ligger därför kvar och utsöndras i kroppen långt längre än de flesta andra berusningsmedel och droger. Det finns fall där personer som brukat cannabis under en längre tid, för att sedan sluta, plötsligt fått återfall av abstinens flera år senare.

I Gambia avslöjades alldeles nyligen en cannabisodling i området Foni och ett dussin personer kunde gripas för inblandning i den illegala droghandeln. Det satsas just nu väldigt hårt på att göra Gambia till en drogfri nation. Landet har klargjort att ett av deras yttersta mål är att få ut all narkotika ur landet. Gambia är mycket måna om att inte bli en stat där narkotika får fäste, då man menar att länder med mycket narkotikahandel, laglig eller olaglig, också brottas med tung kriminalitet och brott av andra slag och kännetecknas ofta av underutveckling. Man menar att alla bör vara vaksamma och hjälpa NDEA i sitt arbete med att göra landet drogfritt. – Det är viktigt att distansera sig från handel med narkotika, nyttjande av droger och leva efter hög moral och anständiga värderingar, skrev theobserver.gm nyligen.

I Sverige är, i alla fall än så länge, cannabisbruk olagligt och det är ett otal olika grupper, föreningar och myndigheter som jobbar med de olika sidorna och konsekvenserna som både cannabis och andra droger medför. Bland annat finns en relativt nystartad, ideell, samt religiöst och politiskt obunden förening, som jobbar med kvinnor som förlorat kontrollen över sina liv, Briisa. Parellt med Briisa finns Val-bo, som istället vänder sig till män i samma situation. Detta är två av ett antal ställen man kan vända sig till om man känner att ens eget eller kanske någon anhörigs liv, på grund av missbruk/medmissbruk/våld/kriminalitet är på väg att rasa samman… eller kanske redan har.

Vad har du själv för inställning till en legalisering av cannabis?

 

Kiqi dumbuya minteh 4