En mycket ledsam men viktig rapport släpptes i går morse från Mångkulturellt centrum (MKC) som gjorts på uppdrag av integrationsminister Erik Ullenhag (FP) och arbetsmarknadsdepartementet. Rapporten visar att främlingsfientliga hatbrott generellt sjunker medan specifika afrofobisk diskriminering och hatbrott blir fler. Mellan 2008-2012 har det blivit hela 24 % mer afrofobiska hatbrott och diskriminering, medan den allmänna främlingsfientliga diskrimineringen har sjunkit med 6 %.

Det är förstås särskilt allvarligt att just afrofobin ökar, samtidigt som främlingsfientlighet i stort sjunker.

I rapportens inledning kan man bland annat läsa följande:

”Översikten visar med stor tydlighet att afrofobi är ett utbrett problem i dagens Sverige. Den visar också att det råder brist på kunskap och medvetenhet om afrosvenskars situation liksom på åtgärder från samhällets sida. Frågan om afrofobi och om afrosvenskars situation är inte en avgränsad integrationsfråga. Den är en grundläggande demokrati-, rättighets- och jämlikhetsfråga”

 

Vidare avhandlar rapporten både korta berättelser från utsatta personer, vilket ger en mer genuin och mänsklig upplevelse när man läser rapporten, samt att de aktuella siffrorna och diagrammen får en djupare innebörd.

En annan del av rapporten innehåller följande text:

”Liksom tidigare år var det vanligast att gärningspersonen begick brottet i den utsattes omedelbara närhet. För första gången uppmärksammade B R Å att afrofobiska hatbrott rymmer mer våld än hatbrott riktade mot andra grupper. I 27 % av de afrofobiska hatbrottsfallen anmäldes fysisk kontakt mellan gärningspersonen och den ursatta, en proportion som också gällde för de homo-, bi- och heterofobiska hatbrottsanmälningarna. ”Allmän plats” (22 %), arbetsplats (15 %) och ”övriga platser” (12 %) dominerade detta år som brottsplatser, och afrofobiska hatbrott uppvisade under året den lägsta andelen ouppklarade anmälningar (27 %) i jämförelse med andra främlingsfientliga/rasistiska hatbrott. Under 2012 identifierades 5 518 fall av hatbrott bland årets polisanmälningar (Aspling & Djärv 2013:29). Av dessa var 940 (17 %) afrofobiska. Det stora flertalet gärningspersoner tillhörde den vita majoritetsbefolkningen (B R Å 2013). Siffrorna indikerar att de afrofobiska hatbrotten ökar markant både proportionellt och i absoluta tal jämfört med föregående år och hela 24 % jämfört med 2008 då hatbrottsstatistiken med avseende på afrofobi infördes. Afrosvenskar är därmed en mycket utsatt grupp i relation till gruppens storlek – eftersom de uppskattningsvis utgör 7,1 % av den svenska utländsk bakgrund-befolkningen är gruppen hela 3,4 gånger eller 240 % överrepresenterad som utsatt för hatbrott.

Även i denna rapport noterade B R Å att ”kunskapen om afrosvenskarnas utsatthet för hatbrott och diskriminering är relativt begränsad” (Aspling & Djärv 2013:41). Olaga hot/ofredande var som tidigare den vanligaste brottstypen med 33 % följt av våldsbrott med 22 % och ärekränkning med 19 % och B R Å konstaterade åter att andelen våldsbrott var särskilt hög vid afrofobiska hatbrott liksom vid homo-, bi- och heterofobiska hatbrott. Totalt inbegrep 25 % av de afrofobiska hatbrotten fysiskt våld, och dessa våldsbrott ägde oftast rum på allmän plats, på den utsattas arbetsplats eller i kollektivtrafiken, och involverade ofta entrévärdar, väktare eller taxi- och busschaufförer.”

http://www.tv4play.se/iframe/video/2539926?width=320&height=180&starttime=0

Bilder och citat i denna artikel är alla hämtade från rapporten från Mångkulturellt centrum (MKC). Mer kan du läsa här:

Pressmeddelande Mångkulturellt centrum

Afrofobi – En kunskapsöversikt över afrosvenskars situation i dagens Sverige (pdf)

Sammanfattning Svenska (pdf)

Executive summary Engelska (pdf)

Rekommendationer (pdf)

Annan media:

SVD, DN, SR, TL, SVT, SVT, TV4, DN,

Författare till rapporten är: Tobias Hübinette, Victoria Kawesa och Samson Beshir.

Vi på Afropé avser att fortsätta följa arbetet mot afrofobi och stävar efter att fortsätta rapportera om det viktiga arbetet i denna fråga.