Momodou Malcolm Jallow är ordförande i Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa, samt en av Vänsterpartiets kandidater till EU-parlamentet och riksdagsvalet senare i år. Han har ett starkt engagemang runt frågor som rör rasism, diskriminering och allra främst afrofobi. Han har varit en av de ledande figurerna i Sverige som jobbat för att lyfta frågan om afrofobi och utmanat politiker och sittande regering att ta frågan på allvar. Han var också initiativtagare till kampanjen ”Stop Arophobia” och manifestationerna mot afrofobi, som hölls i våra tre storstäder förra året, till följd av det mycket grova överfallet på Yusupha Sallah i Malmö. På internationell nivå har Jallow engagerats i arbetet mot afrofobi och rasism, både inom EU och USAs kongress. Han är också vice ordförande för Europas största antirasistisk organisation, European Network Against Rasism. Här ger han sin syn på Black History Month och Sveriges icke-engagemang kring detta.

1. Black History Month uppmärksammas i USA, Kanada, England och Tyskland. Sverige uppmärksammar inte dagen, borde vi inte göra det?

Jo, det tycker jag.

2. Vad ser du för fördelar/nackdelar med Black History Month?

Syftet med Black History Month är för att minnas och reflektera över svarta förkämpar, som genom historien har bidragit i den svarta kampen för rättvisa och jämlika socio-ekonomiska förutsättningar, genom politisk aktivism eller andra banbrytande insatser som har bidragit till att föra svarta framåt. Eftersom historiska sanningar bestäms och skrivs av icke-svarta personer i maktpositioner har historien och berättelsen om svarta förkämpar antingen osynliggjorts eller förvrängts för att ge ett missgynnande och felaktigt intryck. En historisk sanning som oftast präglas av en eurocentrisk kontext. Denna avsaknad av afrocentriska perspektiv gör det nödvändigt och viktigt för svarta att uppmärksamma Black History Month under denna tid på året, för att ge oss möjlighet att bättre förstå berättelsen om den svarta kampen och vilka ideologier den bygger på. Men också för att medvetandegöra och informera afrosvenskar om den delen av svartas historia, bidrag och framgångar som aldrig nämns i vår historieböcker. Detta är en nödvändighet för att stärka den egna gruppen.

3. Det pratas ibland om att Sverige är ”färgblinda” och har en väldigt självgod självbild när det kommer till rasism och segregation. Den egna inblandningen i kolonialismen glöms gärna bort. Håller du med?

Ja det gör jag och det är detta som försvårar arbetet mot afrofobi i Sverige idag. Första steget för att lösa ett problem börjar alltid med att erkänna att det finns ett problem. Att blunda för problemet brukar oftast leda till att upprätthålla rådande normer.

Det koloniala arvet är ständigt närvarande och det är både naivt och förmätet att inte vilja diskutera rasism i Sverige i en djupare mening som en del utav vårt historiska arv. I Sverige odlas föreställningen att vi inte riktigt angås av till exempel kolonialism och den transatlantisk slavhandeln i lika hög grad som andra länder. På flera nivåer i samhället framställs Sverige som ett förebildligt land, bortom internationell jämförelse, där vi redan uppnått jämlikhet, neutralitet och sunt förnuft. Det är dags att börja diskutera rasism på ett mer reflekterat sätt; ett så kallat demokratiskt samhälle ska föregå med gott exempel och inte ägna sig åt att försvara och upprätthålla rasistiska värderingar.

Den europeiska kolonisationen av Afrika ändrade européernas bild av Afrika på ett sätt som ligger till grund för dagens syn på människor med afrikanskt ursprung. Svarta människor framställdes som primitiva, underlägsna och barbariska. Den skildringen fick fäste i vetenskapen som delade upp människan i en hierarki som bygger på rasistiska stereotyper som i allra högsta grad är närvarande i dagens Sverige. Ännu idag roar man sig i Sverige med att göra narr av afrosvenskar och beröva gruppen sina socio-ekonomiska rättigheter. Det visar sig i populärkulturen och litteratur men även den senaste rapporten om Afrofobi som beställdes av den Svenska regeringen.

4. Vilken revolutionär eller revolution/framsteg i de svartas historia fram till idag tycker du är viktigast att lyfta fram?

Jag anser att det är mindre väsentligt att lyfta den ena revolutionären eller revolutionen över andra eftersom att det snarare har varit en kombination av fler generationer och revolutionärers kamp som har lett till de förändringarna som svarta människor har fått ha idag. Trots att vissa revolutionärer under vissa historiska kontexter och epoker har lyfts mer än ändra, är det viktigt att förstå att det oftast gjordes möjligt av andra som förde kampen vid tidigare generationer, fast med samma eller liknande ideologier. Därför är det viktigt för mig att minnas alla revolutionärer som lika viktiga i kampen for rättvisa och jämlika socio-ekonomiska och politiska förutsättningar för svarta.

Momodou Jallow finns på Twitter

Relaterade artiklar:
Black History Month – varför inte i Sverige?
Victoria Kawesa om Black History Month