Uppdatering: The Gambian Culture Week i Göteborg 2014 – datum ändrat

Arkivbilder – Afropé

Den gambiska kulturveckan eller the gambian cultural week är den stora höjdpunkten för många i de skandinaviska länderna varje sommar och brukar arrangeras i Stockholm, Göteborg, Köpenhamn och Oslo. Dessa tillställningar brukar vara väldigt välbesökta av gambier, och även andra, från många olika städer och länder.

Nu har förutom Stockholm också arrangörerna för Göteborgs kulturvecka 2014 gått ut med ett officiellt datum och det stora arrangemanget i Göteborg kommer att hållas den 30 – 31 maj 2014. Det lite mindre, lokala arrangemanget kommer preliminärt att hållas runt den 13-14 juni. Ett detaljerat program med plats, tider, arrangemang och annat kommer dyka upp lite närmare tiden för helgerna. Men glöm alltså inte att boka in dessa datum så att ni är redo när det väl blir dags och inte missar något!

Uppdaterad 2 mars 2014

Relaterat:
Datum för Stockholmsveckan satt

Tidigare artiklar om kulturveckor kan du finna här nedan:

Gambiska kulturveckan i Göteborg 2012 (Artikel + massor av bilder)

Gambian Cultural week, en färgstark kavalkad eller en hyllning till paljetter?! (Modeartikel och massor av bilder, Stockholm 2012)

Sabar på Sergels torg (del 1) (Bilder, videoklipp, 2012)

Sabar på Sergels torg (del 2) (Bilder, videoklipp, 2012)

Sabar på Sergels torg (del 3) (Bilder, videoklipp, 2012)

Sabar på Sergels torg (del 4) (Bilder, videoklipp, 2012)

Sabar på Sergels torg (del 5) (Bilder, videoklipp, 2012)

Sabar på Sergels torg (del 6) (Bilder, videoklipp, 2012)

Oslos kulturvecka 2013 (Program)

Gambiska kulturveckan i Stockholm 2013 (Program)

Gambisk kulturvecka i Oslo (2012, Program)

The Gambian Cultural Week in Stockholm 2012 (Program)

Gambian Carnival Weekend UK (Program, 2012)

 

Kiqi dumbuya minteh 4

Krönika: En ljusare framtid med en ljusare hud?

En ljusare framtid med en ljusare hud?
När det gäller blekning av huden så finns det väldigt många åsikter. Den ständiga diskussionen om mörkt och ljust, när det gäller olika nyanser bland mörkhyade, finns det nog ännu fler tankar kring.

Innan jag själv fick möjlighet att studera afroamerikansk och afrikansk stamhistoria under mitt år i USA, så kan jag erkänna att jag var en av de många människor som aldrig kunde förstå hur en människa kunde bleka sin hud. Jag tyckte att man var rent ut sagt dum i huvudet om man blekte sig. Än idag så är jag otroligt emot det, men jag kan på många vis förstå varför kvinnor, och även män, runt om i hela världen tror att en ljusare hudfärg kan betyda en ljusare framtid.

Jag hör till den gruppen av mörkhyade kvinnor, som växte upp med en mamma som ständigt påminde mig om hur vacker min hudfärg var och att det inte fanns en enda anledning i världen att ändra på den.

Trots att jag hade en stark förebild i min mamma, så tror jag inte att det finns en enda människa med gambiskt ursprung eller anknytningar, som inte känner minst en person som använder någon form hesalo/hesal, blekningskräm. Blekning av huden är ju självklart inte något man bara ser bland gambier. Folk bleker sig i hela Afrika, Karibien, USA, Asien och även delar av Europa och Sydamerika.

Blackout Dance Crew, svarta kvinnor med olika hudton – Foto: Fatou Touray

För att kunna förstå hur det kommer sig att så många människor känner att de behöver bleka sin hud för att nå ett visst ideal, så är det viktigt att förstå de historiska händelser som hjälpt till att skapa en så förvrängd bild, och allvarligt komplex när det gäller mörkare nyanser av huden.

Historiskt inflytande
Om vi börjar med att titta på den hemska slavhandeln, och kolonisationen av den afrikanska kontinenten, så kan man väldigt tydligt förstå en av de största anledningarna till varför många människor idag har komplex och även dålig självkänsla när det gäller deras mörka hudfärg.

Historiker har gissat på att allt emellan ett par miljoner till 20 miljoner afrikaner blev slitna från sina hem och tvingade till ett liv i fångenskap mellan 1500- och 1800 – talet. De afrikaner som levde i Afrika, gjorde det under deras europeiska kolonisatörers ledarskap, där de ansågs vara ociviliserade och mindre värda på grund av deras mörka hudfärg.

Efter att människor blivit sålda som boskap på auktioner i de länder de tvingats till, väntade ett liv under slaveri. I och med att många manliga slavägare regelbundet tvingade sig på de kvinnliga slavarna sexuellt, så föddes en helt ny generation av slavar som hade hälften europeisk härkomst och hälften afrikansk. Detta sexuella utnyttjande fortsatte generation efter generation och gjorde att flera olika nya nyanser blev vanligt bland slavar.

Med den amerikanske ”en droppe regeln”, så spelade det ingen roll om du var 50 – 95 % vit. Hade du bara en endaste droppe afrikanskt blod i dina ådror, enligt amerikansk lag, var du svart och under omständigheterna en slav. Skillnaden var att du tack vare en ljusare hy, och att du trots allt var släkt med din ägare inte behövde utföra de mest brutala arbeten ute på bomulls- och tobaksfälten, det var reserverat för de mörkaste slavarna.

De ljusare slavarna fick vara, så kallade, husslavar. Det betydde att de fick bättre boende och mat. De fick sysselsätta sig med hushållsarbete som matlagning, sömnad, städning, servering och liknande. En slavs intelligens, utseende och värde mättes i färg och hår-typ. Såg du mer europeisk ut med ljusare hud, smalare näsa, mer lockigt, vågigt eller rakt hår, så betydde det att en slav var mer civiliserad.

Men efter slaveriet då?
Under tidigt 1900-tal när svarta amerikaner fortfarande kämpade för sina rättigheter och levde i segregerade samhällen, så var det redan för sent att få bort det som hjärntvättats in i det svarta samhället i århundraden. ”The Brown Paper Bag Test”, hade nästlat sig in bland svarta över hela USA men främst i södra delar av landet.

Om en svart man eller kvinna var av samma nyans eller ljusare än den idag fortfarande existerande amerikanska bruna papperspåsen, så tillhörde man en övre klass bland svarta och ansågs vara mer attraktiv. Allt de europeiska slavägarna och kolonisatörerna hade uppmärksammat i århundraden, började svarta till viss del tro på själva.

Värdering av nyanser bland svarta var något som även existerade i andra länder med en större befolkning av friade afrikanska slavar. Många mörkare svarta tog för givet att en ljusare svart människa trodde sig vara bättre än de mörkare. Vissa ljusa var inte ”svarta nog”, i andra svartas ögon och behövde ständigt kämpa för att bli accepterade av deras egen folkgrupp.

Synen på ljusare hy runt om i världen
Som jag nämnde tidigare så är det ju inte bara bland svarta det finns en viss besatthet av färg. Nu vet vi ju redan att brun utan sol och solarium är populära men jag tycker inte riktigt det är samma sak med tanke på att det inte alltid har ansetts vara vackert att ha en mörkare hudfärg. Däremot så har en vit hy betraktats som vacker otroligt länge.

Runt om i världen så finns det många som kopplar vit hud med rikedom, respekt, skönhet och makt. I gamla brittiska kolonier som Indien och andra delar av södra Asien, är det tydligt att liknande typer av hudfärgskomplex existerar. I Indien finns det skönhetskliniker med hudblekningsbehandlingar på prislistan precis som botox. Där är det också tydligt att ljusare hud är det skönhetsideal som dominerar. De populäraste Bollywoodstjärnorna är av ljusare nyanser och vissa är även talespersoner för olika blekningsföretag.

I Japan så var en av anledningarna till varför geishor gick runt med paraplyn, trots bristen på regn, för att man skulle skydda sig från solen. I många delar av Asien idag, bär kvinnor runt på paraplyn av samma anledning. Det finns två gamla japanska talesätt som lyder: en vit kvinna är vacker även om hennes anletsdrag inte är attraktiva, och, när det gäller ris och kvinnor så är de båda bättre desto vitare de är.

I Östasien betydde en vit hy att du var rik nog att vistas inomhus utan att behöva jobba ute. Man kan dra liknelse med det jag nämnde tidigare om svarta slavar i USA där de mörkaste slavarna jobbade ute i fälten medan de ljusare vistades inomhus.

Riskerna med att bleka sin hud
Under de senaste månaderna har Dencia, en sångerska med rötter i Nigeria och Kamerun blivit både kritiserad och beundrad för Whitenicious by Dencia, en bleknings kräm som lovar att bleka mörka märken och gradvis göra dig ljusare, med snabba resultat synliga redan efter 7 dagar.

Hudskador av blekningsmedel på huden
Hudskador av blekningsmedel på huden

Med tanke på att dessa blekningskrämer innehåller farliga och skadliga ämnen som kvicksilver så är det rätt galet att tänka att en människa kan utsätta sig själv för det. Blekning kan bland annat leda till brännskador, allvarliga allergiska reaktioner, hudinfektioner, binjure och körtelproblem, ökad risk för hudcancer och huden åldras snabbare.

De som bleker sin hud under längre perioder får en tunnare hud, vilket kan göra det problematiskt att behandla skador på grund av en långsammare läkningstid, för att inte nämna de komplikationer som kan uppstå vid en nödvändig operation då det är svårt att sy ihop en förtunnad hud.

I extrema fall så bleker föräldrar sina barns hy från en tidig ålder vilket kan skapa seriösa och permanenta hälsoproblem. Jag ser det som en form av fysisk och psykisk barnmisshandel. Inte nog med de fysiska skador barnet kommer få men från en tidig ålder så lär sig barnet att den färgen han/hon föddes med inte duger eller är fin nog för det finns något bättre att sträva efter. Är det någon skillnad på det och att tvinga barn till att banta?

Smaken är som baken
Nu förstår jag att alla attraheras av olika fysiska attribut och många kanske känner att det inte är en stor grej att favorisera mörkt över ljust eller tvärtom. Bara för att man föredrar en nyans över en annan så behöver det ju inte betyda att man har komplex.

Jag tycker dock inte att det riktigt kan jämföras med lång, kort, kurvig smal, blå ögon eller bruna. Jag tycker inte att det kan jämföras just på grund av den historiska innebörden de olika nyanserna har betytt för så många olika kulturer där man satt ett värde på någon beroende på deras hudfärg.

När jag blev aktiv inom den Afro- Karibiska föreningen på mitt universitet i England var det tydligt att svarta från hela världen kände någon som blekte sin hud, vissa gjorde det till och med inom vår förening. Många tyckte även att det var okej att påpeka och reta någon om de var mörkare för det är ju så man pratat hemma bland familjemedlemmar.

Så länge nästa generation ser att vi lägger en så stor vikt på ytliga saker som hudfärg kommer tyvärr metoder som blekning att vara accepterat och vanligt inom vissa samhällen.

Att reta någon för att de är ”för mörka”, eller inte ”mörka nog för att kalla sig för svarta”, kan bevara komplex som fortsätter i flera hundra år till.

Jag tycker att från och med nu lägger vi mer vikt på människors karaktärer och handlingar istället för vad som finns på utsidan, eller vad säger ni?

 

tima minteh fofana