Detta bildspel kräver JavaScript.

Årets Oscarsgala är över och alla statyetter har hittat till respektive hand. Det var en gala med många positiva saker att nämna. Det fanns en skön och öppen acceptans för mänskligheten. The Academy verkar ha lärt sig halva läxan i alla fall. Även om vi lär fortsätta sitta och fundera över eventuell politik bakom varför The Butler inte var nominerad i någon kategori, trots att det var en stor film under senaste filmåret. Oscars verkar allt som oftast välja EN svart film att lyfta fram. Men sedan får det vara bra. Ja det är trist. Men glädjande nog har ”årets” svarta film varit en alldeles briljant sådan, som jag vågar säga inte har lämnat någon tittare oberörd. 12 Years a Slave var nominerad i nio kategorier och de fick utdelning.

Ellen DeGeneres var alldeles lysande som värd för galan. Hon var Ellen. Inget konstlat eller tillgjort bara för att det var Oscarsgalan, utan hon körde sin grej. Med skön humor, både i form av underhållande monologer, dialoger och happenings guidade hon oss genom årets Oscarsgala. En favorit från kvällen kom redan i galans inledning;

”Possibility number one: ’12 Years a Slave’ wins best picture.
Possibility number two: You’re all racists.”

Inte mycket att tillägga där. Det finns en stor poäng i det uttalandet givetvis.
Förutom ”12 Years a Slave”s alla nomineringar, var också ”Captain Phillips”, med handling kring sjöröveriet runtom den Östafrikanska kusten, nominerad i sex kategorier. Sedan fanns ytterligare en svart film med på ett ytte pytte hörn. ”Mandela: Long Walk to Freedom” hade ledmotivet Ordinary Love, framförd av U2, nominerad till Bästa Originalsång. U2 fanns givetvis på plats och framförde låten live som sig bör. Detta gillade bland andra Oprah Winfrey, som twittrade;

Oprah hade tyvärr rätt. U2 och Mandela tog inte hem priset för Bästa Originalsång. Captain Phillips tog inte heller hem sina nomineringar. Men 12 Years a Slave gick välförtjänt hem med tre tunga Oscars. John Ridley vann priset för Bästa Manus, Lupita Nyong’o vann för Bästa Kvinnliga Biroll och dessutom tog filmen hem det tyngsta priset av de alla, Bästa Film.

Jag skulle vilja säga att kvällens och årets stora vinnare är Lupita Nyong’o. Hon har hyllats världen över för sin vackra och undersköna uppenbarelse på galornas röda mattor. Hon har också tagit emot en gedigen skara priser under tidigare galor. Men ikväll stod hon där och tog emot det som anses vara den största filmstatyetten en skådespelare kan mottaga. Hon var inte favorit till priset om man lyssnat till de amerikanska bettingsajterna, men hon vann. Född i Mexiko, till kenyanska föräldrar, uppväxt i Kenya och utbildad i USA. En afrikansk skönhet utan dess like, med otrolig karisma och briljant skådespeleri. För tre dagar sedan mottog hon priset för Bästa Genombrott under Essences Black Women in Hollywood Luncheon och höll då ett mycket rörande och framförallt viktigt och upplyftande tal om hudfärg och självförtroende. Idag tog hon emot sin Oscarsstatyett för Bästa Kvinnliga Biroll och avslutade sitt tacktal med..

” … no matter where you’re from, your dreams are valid! ”

Här kan ni se talet som Lupita höll under Essences Black Women in Hollywood Luncheon.

I min recension av 12 Years a Slave tidigare i år så skrev jag ”…och om filmen tar hem sin Oscar för bästa film så är jag en av de första att skriva på att vi för en gångs skull har en upplaga av Oscarsgalan som gjort det rätt. Det känns som att det var rätt längesedan.”. Det känns skönt att nu äntligen kunna säga det.

– Oscarsgalan har gjort rätt!