Gambia kan snart uppfylla målet att sätta stopp för spridningen av HIV/aids

röda bandetKampen mot hiv/aids har gett stora resultat runt om i världen och idag smittas allt färre människor av hiv-viruset. Antalet nysmittade hiv-patienter har en nedgång med 21 procent sedan spridningens kulmen 1997. Parallellt med att nya hiv-fall minskar så ökar däremot antalet människor som lever med hiv, men detta är inget negativt i sig, då den naturliga förklaringen till det är den ökade tillgången av bromsmediciner och alltså ett resultat av att allt färre hiv-smittade utvecklar aids. Uppskattningsvis lever 34 miljoner människor med hiv och i Gambia finns ungefär 14000 av dessa. Det är ungefär 1,3% av Gambias vuxna befolkning.

Givetvis är målet att denna siffra en dag ska vara 0%, men som första mål, vilket är en del av millenniemålet, så vill man nå en siffra på 0% nya hiv-fall, alltså stoppa spridningen av hiv. Detta är något som kanske inte ligger alltför långt bort i framtiden om man ser till dagens siffror och omkringliggande faktorer. I hela sub-Sahara har hiv-spridningen hejdats. Enligt UNDP är Gambia ett av de afrikanska länder som har absolut ”bäst” statistik när det gäller hiv-fall, trots att det många gånger råder stränga åsikter kring preventivmedel från en del religiösa håll. Med 660 dagar kvar tills millenniemålen ska vara uppfyllda så ser Gambia ut att vara ett av de länder som ligger väldigt bra till att kunna uppfylla detta. 2012 års siffror visar att Gambia för övrigt var ett av de sex afrikanska länder som gjort störst framsteg mot ett flertal av målen. Förutom hiv/aids-målet, där också malaria och andra smittsamma sjukdomar ingår, så ser målen som gäller möjlighet till grundskola för alla barn, samt främjandet av jämställdhet och stärkande av kvinnors rättigheter ut att också kunna uppfyllas.

Sedan det första rapporterade hiv-fallet i Gambia, i maj 1986, har landet haft en förhållandevis positiv statistik, detta i relation till övriga afrikanska länder i sub-Sahara, med endast två större peakar i statistiken. Dessa kom i slutet av 90-talet, samt runt 2006-2007. Statistiken från 2006 visar på en siffra på 2,8% bland den vuxna befolkningen, enligt en rapport från UNAIDS, men redan året efter hade siffran sjunkit avsevärt och var på väg ner mot 1%. Den största spridningen av hiv i Gambia sker via heterosexuella kontakter och det absolut viktigaste ledet på vägen mot en 0% ökning är information och kunskap kring hur sjukdomen smittar och sprids. Många känner inte till de som för oss kan verka vara självklara skyddsmetoder, så som exklusivitet till en sexpartner, användandet av kondom, samt avhållsamhet i de fall man inte vet om man är smittad eller inte, eller som smittad kanske inte har tillgång till bromsmediciner. En del religiösa ledare, både muslimska och kristna, har dessutom en negativ inställning till användandet av kondom och preventivmedel över lag. Detta gör att preventivmedelsanvändande stigmatiseras i ett land som Gambia som har en väldigt stark religiös tradition.

Samtidigt märks idag en öppenhet till att förändra och vilja förstå både vikten av att skydda sig och sin partner, samt en större acceptans för bromsmedicinernas verkan och vilken möjlighet detta medför för varje familj som slipper förlora familjemedlemmar i tidig ålder, till följd av aids. Man har också lyckats stoppa spridningen av hiv/aids hos barn i landet. Både via den kunskap och information som idag finns för de gravida kvinnor som bär på viruset. Risken att överföra viruset från mamma till barn är 35%, om inga åtgärder vidtas. Får kvinnan vård och information och följer dessa så minska riskerna till mindre än 2%. I Gambia har man idag nästan nått en siffra på 0% smittade barn i åldern 6-14 år. Mammorna får rätt medicinering under graviditeten och förlöses på ett säkrare sätt för att undvika spridning den vägen. Dessutom informeras de blivande mammorna om riskerna vid amning och vilka alternativ som finns att tillgå.

Om man kan fortsätta denna positiva trend och samtidigt lägga stor vikt vid information och kunskap till barn redan i skolålder, via stora utbildningsinsatser riktade mot just den målgruppen så tror Gambiagrupperna som arbetar aktivt med detta att man kan utrota aids helt till nästa generation. En annan viktig aspekt i detta är att det pågående arbetet med att stärka kvinnornas roll i samhället måste fortsätta, för att skapa en samlevnadsmiljö på lika villkor där kvinnan känner att hon har rätt att kräva kondom. Kvinnor smittas lättare och är fortfarande idag mer utsatta. Dessutom är det också de som riskerar föra smittan vidare till nästa generation redan vid födseln.

Millenniemålet ska vara nått den 31 december 2015 och låt oss hoppas att vi då kan sitta här och se tillbaka på flera uppfyllda mål för Gambia och givetvis ett stopp av hiv-virusets spridning.

Det ska påpekas att även om antalet människor som dör i aids minskar globalt så är aids fortfarande den infektionssjukdom som orsakar flest dödsfall världen över – med ca 1,8 miljoner dödsfall årligen.

 

Kiqi dumbuya minteh 4

Rekordmånga följare på Instagram för @SvartKvinna

svartkvinnaFör två dagar sedan, den 10:e mars startades konton på Twitter, Facebook och Instagram under namnet @SvartKvinna. Kontona har upprättats för att uppmärksamma Sexualisering, Exotifiering och Rasism. ”SvartKvinna påvisar de upprepande strukturerna av den ständiga objektifieringen vi lever i” enligt beskrivningen på Facebook-kontot. Thegambia.nu har fått ställa några frågor till kvinnan bakom kontot.

Att uppmärksamma dessa företeelser ligger både i tiden och är fortfarande något som är viktigt att sprida budskapet om. Under det senaste året har media i Sverige haft åtskilliga debattartiklar och krönikor om ämnen som rasism, exotifiering av svarta och sexualisering av kvinnor, vilket inte är några nya företeelser. Detta konto aktualiserar viktiga ämnen ännu en gång men på ett helt nytt sätt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Thegambia.nu har ställt några frågor till ”Svart Kvinna”:

Vad vill du uppnå med dessa konton? – Jag vill uppnå en ökad medvetenhet hos folk. Jag vill att folk ska börja fundera över vad de faktiskt säger till människor. Men framför allt, är SvartKvinna en sida för just svarta kvinnor. Tillsammans belyser vi vad vi har upplevt genom åren. Tillsammans bevisar våra berättelser att dessa strukturer i vårt samhälle finns, det är inga isolerade händelser eller ett fåtal ”idioter”, det är tyvärr en bredare uppfattning som måste belysas. Jag tror att man först måste visa upp problemet och skapa medvetenhet hos folk för att sedan verkligen kunna ta tag i den större problemet. Nämligen att vi lever i ett rasistsikt och sexistiskt samhälle.

Hur fick du idén? -Jag fick idén av att göra någonting av alla de upplevelser jag och mina vänner bär på när jag en kväll ute i Stockholms uteliv fick två vidriga kommentarer på samma kväll. Jag kände att nu får det vara nog, folk måste skärpa sig. Jag har funderat länge fram och tillbaka hur det ska göras tills jag tänkte att citat och instagram kändes smartast och mest effektivt för att nå ut brett.

Finns det något mer som du vill nå ut med? – Jag vill nå ut med att våra upplevelser inte är överdrivna. Alltid får vi höra att det ena eller det andra inte var så farligt. Jo, det är farligt om det händer så pass många av oss upprepande gånger. Det är inte att vara överkänslig. Det är att inse verkligheten vi lever i och försöka förändra den!

Vi tackar SvartKvinna för intervjun och önskar att hon uppnår sina förhoppningar att skapa något bättre för oss alla!

Det finns en stort behov i vårt samhälle idag att uppmärksamma oss själva och varandra på gamla invanda strukturer som behöver brytas för att ändra normer där vita och män står för normbildningen i vårt samhälle. Det här är ett av många sätt att väcka både debatt och den björn som sover i sitt lugna bo. Det är dags att lyfta dessa frågor högst upp på dagordningen och att ifrågasätta våra egna fördomar, förutfattade meningar, objektifiering, rasifiering och ojämlika strukturer i vårt samhälle. Under de två dagar dessa konton varit igång har @svartkvinna fått (i skrivandets stund) över 9900 följare på Instagram, 270 följare på Twitter och över 180 gillningar på Facebook.

fatou touray 2013

Krönika: Jag längtar efter en värld där människor ser bakomliggande orsaker

Idas Gambia
Fotograf: Ida Isatou Svenungsson

Trots allt positivt i och om Gambia är det väldigt lätt hänt att man hör och ser negativa saker. Något som ständigt påpekas i media, utav människor som inte direkt har någon anknytning till Gambia, är att det är vanligt förekommande att kvinnor åker till Gambia på sex-resor. Detta har fått många att spekulera kring och dra slutsatsen att om man har en förälder från Sverige/Skandinavien och en från Gambia så är det en följd av en sex-resa alternativt att hen från Gambia ville ha ”papper”, uppehållstillstånd.

På samma sätt som det är så mycket mer accepterat för män att ha sex, något som ständigt underminerar kvinnor, så höjer samhället många gånger också män som har flera sexuella partners. Ur en feministisk synvinkel borde det inte vara någon annans business att döma vad en kvinna gör i sitt privatliv med hänsyn till sex och relationer. Det åker ständigt turister till Ayia Napa, Grekland, Ibiza, Thailand, Miami, Mexiko och överallt i världen och på dessa semestrar så har de sex med någon som de nyligen träffat. Varför blir det så uppmärksammat i just Gambias fall? Är det för att medias fokus ligger på att det är just vita kvinnor som gör dessa resor till Gambia och är det då mindre illa med äldre gambiska män som åker dit för att hitta sig en ung partner? Ur en anti-rasistisk synvinkel är det väldigt konstigt att hudfärg ständigt skall påpekas hos paren. Det folk ofta påpekar är att det är en kvinna, vit-svart, ung-gammal, pengar-papper.

Jag förnekar definitivt inte att det finns kvinnor OCH män som åker till Gambia för att utnyttja människor sexuellt. De stödjer då i regel ekonomiskt den personen genom exempelvis boende, mat för dagen, kläder, skolavgifter eller annat. Men det är en stor skillnad på dessa kvinnor och män i jämförelse med de som åkt till Gambia för att de älskar landet, kulturen och kanske har vänner och familjer där som de vill besöka. Det kan även vara svenskar som har sett landet växa och även varit där för att vara en del av processen. Sedan anser jag också att det är viktigt att ta upp problematiken bakom att många gambier vill till Europa. Familjer får det svårare och svårare att ha mat för dagen, samtidigt som man ska ha möjlighet till allt annat som behövs såsom kläder, skor, skolkostnader (inbegripet skolmaterial), skolkläder/skor, samt transport om skolan ligger en bit bort. Vaccinationer och sjukvård är ett annat problem för många att ha ekonomi till och genom allt detta ser den unga generationen ingen framtid vilket gör att man går till extrema överdrifter för att hjälpa sin familj. Varje vecka seglar många unga västafrikaner iväg i små överlastade båtar för att komma till Europa och på så sätt kunna skicka hem remittenser till hemlandet.

Hur kommer det sig att det är såhär? En väldigt liten del av världens befolkning har möjligheten att resa som de vill, detta till följd av en lång historia av att ha utnyttjat människor och resurser och ständigt se sig i suveränitet till andra. Jag tycker dessutom att det är väldigt sorgligt att man ständigt måste påvisa det negativa i Gambia genom tv och radio. Det är ofta människor som inte har någon som helst inblick i Gambia utan bara har ett utanförperspektiv.

Jag kan inte prata för alla som har en förälder från till exempel Sverige och en från Gambia. Dock har det säkerligen funnits många jobbiga relationer. En bakomliggande orsak till detta kan vara att man helt enkelt är från olika kulturer, båda kan utkämpa olika kamper för att förhållandet skall fungera så bra som möjligt. Men man formas av sin uppväxt och miljö vilket gör att det kan bli en del krockar, men givetvis också en hel del kramar. Detta gör att jag blir så trött på folk som ska ta allt detta som ett skämt. Jag tänker inte låta min mamma eller mina vänners mammor framställas som sexgalningar som våra pappor endast ville åt för att få papper, när det absolut inte var så. Alla har olika historier, men ganska gemensamt för våra historier är våra starka mammor –superhjältarna.

Ida Isatou Svenungsson
Ida Isatou Svenungsson