”We will not be terrorized” – Årets CinemAfrica festival är ett statement

IMG_5975
Foajén på Södra Teatern var fullpackad av biosugna på CinemAfricas premiärkväll. Foto © Merete Grut

Aldrig har det väl varit så tydligt att något väldigt viktigt har hänt med CinemAfricas filmfestival. Under de nitton år som festivalen har funnits har den utvecklats från att göras av enbart Afrikaintresserade vita svenskar till att vara en festival för och med de nya generationer i diasporan som har egna afrikanska rötter. Förutom att premiären var fullsatt och de populäraste filmerna varit slutsålda länge så är det helt klart att det ambitiösa utbudet av film numera kräver några inplanerade semesterdagar för den som verkligen vill hinna ta del av de bästa programpunkterna.

Att CinemAfricas festival inte längre handlar enbart om afrikansk film, utan också om filmer som talar om att vara svart i ett samhälle som domineras av vithetsnorm, manifesteras tydligt i årets urval av festivalfilm och musikvideor. I flera samtal och produktioner ställs frågor om identitet, representation och makt. Vem kan exempelvis egentligen räknas som svensk? Kan man låta bli att tala om ras när vardagsrasism och fördomar utgör grundmurade hinder som måste bekämpas innan en individ kan få leva sitt liv och utöva sitt yrke? I filmen Black Women in Civil Rights, säger en av de intervjuade kvinnorna till exempel att den stora skillnaden mellan att vara svart feminist och att vara vit feminist är att hon måste börja med att konstatera att hon är just svart i förhållande till den rasism hon möts av dagligen och deala med det innan hon kan tala om att definiera sig som kvinna och feminist. Samtal med filmens regissör Nevline Nnaji är möjliga på Lördag efter visning av filmen kl 16.00 på Zita, samt på Söndag i panelsamtal med TRYCK på Bio Rio, efter visning av filmen kl 15.00.

Filmfestivalens officiella språk är engelska och med ett stort antal inbjudna gäster – totalt 14 regissörer gästar för att svara på frågor om sina filmer och delta i olika debatter – har festivalen också tagit plats som ett viktigt nätverksmöte för filmmakare med afrikanska rötter, från hela världen. Ytterligare en intressant möjlighet för filmarna är förstås också CinemAfricas Filmpris, som instiftades 2008. Vinnaren, som presenteras på lördagskvällen får förutom en prissumma också fri distribution av filmen i Sverige genom Folkets Bio. Det innebär visning på biografer men också att filmen släpps på DVD, vilket gör att den blir tillgänglig på skolor och bibliotek.

IMG_5996
Josette Bushell-Mingo och festivalteamet. Foto © Merete Grut

Ytterligare en tydlig manifestation var CinemAfricas ordförande Josette Bushell-Mingos knutna näve under invigningen och orden ”We will not be terrorized”, framför en mäktig bild av en vänligt leende Nelson Mandela.

– Det senaste året har varit en enda lång attack på alla med afrikanska rötter i detta land, sa hon.
– Vi behöver platser där vi kan andas ut, platser där vi kan få näring och ta del av visdom och kunskap. Vi vill själva kunna definiera vår historia och vi vill själva bestämma när och hur vi ska berätta den. Tillsammans med er. Det här är en sån plats. Vi vägrar att låta oss terroriseras!

Josette Bushell-Mingo drog ner en mäktig applåd med sitt statement, innan hon bad årets festivalteam att ta plats på scenen för ännu mer applåder. Hela invigningen med tal, musik, dans och svensk hip-hop utgjorde en klar markering av att festivalen inte längre bara handlar om Afrika utan också om Afrikansk närvaro i Sverige och i diasporan.

IMG_5987
Sydafrikas ambassadör. Foto © Merete Grut

Sydafrikas ambassadör Mandisa Dona Marasha gjorde också ett bejublat framträdande med sitt hyllningstal till Nelson Mandela, The Rainbow Nation och avslutande sång ”Tuula Tuula”.

Och så, innan kvällen avslutades med dans och mingel i baren, premiärvisades den magiska storfilmen Soleils, av Dani Kouyate och Olivier Delahaye. Det var inte bara Sverigepremiär utan också världspremiär för filmen, som blandar historiska och drömlika sekvenser med modern roadmovie-estetik.

Filmens berättelse bygger på en tanke om att de yngre generationerna drabbats av glömska och inte längre kan minnas Afrikas, det vill säga sin egen, historia och att det är livsnödvändigt att återerövra den kunskap som gått förlorad, för att kunna använda den på nytt sätt i en modern tid. Den som lever i ett samhälle som domineras av vit historieskrivning kan få för sig att Afrika inte har något att komma med. Filmen vill motbevisa det, bland annat genom att presentera den afrikanska deklaration om mänskliga rättigheter som daterar sig ända tillbaka till 1200-talet och kallas för Mande-deklarationen, ”The Mande Charter” eller ”La Charte du Mande”. Läs gärna mer om den historiska bakgrunden i vår separata intervju med filmens regissörer Dani Kouyate och Olivier Delahaye. Du hittar den HÄR.

Trailer för filmen ”Reflections Unheard: Black Women in Civil Rights”:

Festivalens hela program hittar du HÄR.

aminta merete

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s