Projektet Rizewoman vänder sig till afrosvenska kvinnor som vill ha stöd för att starta eget företag

Projektet Rizewoman
Projektet Rizewoman

Ett helt nytt projekt; Projekt Rizewoman riktar sig till dig som är kvinna av afrikansk härkomst eller kvinna vars föräldrar är av afrikansk härkomst och som vill ha stöd och coachning för att komma igång med eget företag. Läs intervjun med projektledaren Jabou Foon och projektägaren Annika Löfgren.

 

Berätta lite om projektet och hur det kom sig att ni hoppade på det?

(Jabou Foon) Jag hade gått och tänkt på hur man skulle kunna starta en organisation som stödjer målgruppen med att starta företag. Denna idé föddes ur frustration för att jag kände att målgruppen sitter på så mycket kompetens som inte används i Sverige. Många kan och vill vara en del av näringslivet, och många vill ha egna verksamheter men vet inte riktigt hur de ska gå tillväga. Detta var tydligt från när jag pratade med bekanta och pratade med folk jag mött via mitt yrke som jobbcoach. Jag tog kontakt med start-up Stockholm för att få vägledning med hur jag skulle kunna starta en verksamhet som erbjuder affärsrådgivning och coachning till målgruppen. Jag blev tipsad om att gå till tillväxtverket då man kan söka projekt via dem. I samma veva så såg jag då en utlysning för pilotprojekt just för denna målgrupp och för det ändamål som jag sökt mig till start-up för. Jag bestämde mig för att ansöka och leta efter en organisation som kunde gå in som projektägare. Jag hittade Sisters in business som nu är min samarbetspartners, tillsammans skrev vi en ansökan och fick projektet beviljat.

 

Vad hoppas ni att kunna uppnå med projektet?

Vi hoppas kunna upplysa målgruppen om möjligheterna med att starta företag i Sverige och ge stöd med konkreta saker såsom att ha en välutvecklad affärsidé, skriven affärsplan och handlingsplan för efter programmet. Vi arbetar efter individens förutsättningar och behov så inget program kommer att se exakt likadant ut. Det beror helt på vad individen önskar uppnå under sitt affärsprogram.

 

Annika Löfgren är projektägare och Jabou Foon är projektledare. Berätta gärna lite om er egen bakgrund och varför ni startade detta projekt?

Annika Löfgren upptäckte för 15 år sen att det saknas stöd till individer i samhället som har idéer och tankar om vad de vill göra i framtiden, men som inte kommit så långt. Hon märkte också när hon själv besökte olika nyföretagarorganisationer att de inte förstod hennes idé eller hade förmågan att hjälpa henne på bra, motiverande sätt. Därför beslutade Annika att använda sin kunskap från Innovationsutbildningen hon gått på Mälardalens högskola för att skapa en ”affärsskolemodell” för människor med idéer i tidiga idéskeden, eller för företagare som på något sätt kört fast och vill komma vidare. Annika startade KREO år 2000 med målet att hjälpa många människor att växa med sina idéer. KREO har även utbildningar i innovativt ledarskap för dem som vill utvecklas som ledare och som vill stimulera kreativitet och innovationsutveckling på arbetsplatsen. Läs mer på KREO.

2011 startade Annika även Sisters in business tillsammans med Anna Berg, som är ett aktiebolag och en ideell förening. Här används KREOs arbetsmodell med målet att erbjuda drivna människor en inkluderande projektarena för ett jämlikt samhälle genom innovation och entreprenörskap. Sisters in business driver i samarbete med det eritreanska nätverket USWA en affärsskola för eritreanska kvinnor i Stockholm och ett affärscoachningsprogram för afrikanska kvinnor generellt. Läs mer på Sisters in business.

Jabou Foon är född och uppväxt i Sverige med Gambiska föräldrar. Hon är engelsk jurist i bakgrunden och har haft en lång internationell karriär inom human resources och rekrytering. På senare år har hon fokuserat på coachning och haft ett karriärcoachning-företag i England och har nyligen startat ett här i Sverige. Hennes passion är absolut att coacha människor till att uppnå och vara sitt allra bästa jag, vare sig det gäller karriär eller annat. Idag arbetar hon för ett privat coachning-företag på deltid som coach och jobbar med arbetssökande från arbetsförmedlingen samt privata klienter. Jabou har även sitt eget företag coaching2advance som erbjuder karriärcoachning för engelsktalande klienter.

 

Vilket gensvar har ni fått sedan ni drog igång?

Vi har fått ett väldigt positivt gensvar av alla som vi kommit i kontakt med.

 

Hur arbetar ni rent praktiskt?

Rent praktiskt så kommer vi att ha 5 individuella affärscoachningsmöten för varje deltagare med en affärscoach. Vi kommer även att ha aktiviteter som workshops och ett seminarium.

 

Går det enligt era grundplaner, eller har ni fått omarbeta mycket för att det ska passa målgruppen?

Än så länge går det enligt våra grundplaner men vi är i startfasen av programmet så just nu är det svårt att säga om det kommer att krävas några omarbetningar av programmet. Vi är lyhörda för våra deltagare och kommer att välkomna feedback så att de känner att de har inflytande I processen.

 

Finns det något utmärkande för de kvinnor som söker ert stöd?

Alla har ett inneboende driv att lyckas med sin idé eller verksamhet.

 

Finns det något ni skulle behöva stöd med för att fortsätta bedriva denna verksamhet?

Det är inte en verksamhet än men absolut, finansiering kommer att vara en viktigt faktor. Vi har som målsättning att kunna upprätta samarbeten med de intressenter i näringslivet som har och ser förmånerna för samhället med att stödja och omvandla detta projekt till en verksamhet.

Behovet och efterfrågan från kvinnor och män är stort då de organisationer som arbetar med att hjälpa igång företagare har haft svårt att nå ut till målgrupper med utländsk bakgrund. Att hitta fortsatt finansiering för att driva affärscoachningsprogram kommer att vara en utmaning.

 

Hur ser ni på utvecklingsmöjligheterna?

Potentialen finns i att bygga nätverk, fler samarbeten och bygga kompetens bland kvinnor från målgruppen för att kunna möta upp behovet hos kvinnor och män från Afrika. Det är väldigt roligt då vi ser att kvinnorna vi börjat jobba med uppskattar programmen otroligt mycket!

Vi kommer att ha ett informationsmöte den 1 April 2014, KL.18.00 på Mötesrum, Luntmakargatan 52, T- bana Rådmansgatan. Om man vill komma ska man anmäla sig via mail till jabou@coaching2advance.se.

Vi önskar er varmt lycka till och hoppas att de som är målgruppen kommer att söka stöd och uppmuntran hos er.

Rizewoman på Facebook

fatou touray 2013

 

 

 

Veckans Fråga – v.13

Förra veckans fråga handlade om spädbarnsdödligheten i Gambia.
Frågan löd;

Hur stor är den uppskattade spädbarnsdödligheten i Gambia (2014)?
Svara i procent med två decimaler (x.xx)

Rätt svar: 6,57%

spädbarnsdödlighet gambia

På bara 3 år har den uppskattade siffran över landets spädbarnsdödlighet minskat avsevärt. 2011 var dödligheten bland spädbarn 10,1% och om den uppskattade siffran för 2014 kommer visa sig att stämma så är det verkligen ett stort steg i rätt riktning. Till stor del kan man nog tacka FNs utvecklingsprogram Millenniemålen, där två av målen har direkt påverkan på spädbarnsdödligheten, minska barnadödligheten och stoppa spridningen av hiv/aids. Gambia ligger bra till att uppfylla båda dessa mål inför slutspurten mot den 31 december 2015.

Även om siffrorna visar på klar förbättring ska man inte glömma att Gambia är ett av de länder i världen som har högst spädbarnsdödlighet och placerar sig på plats 18 i statistiken. Sveriges placering är 219 med en uppskattad spädbarnsdödlighet på 0,26%. Bara fem andra länder i världen har en lägre siffra.

Relaterade artiklar:
Gambia nära uppfylla millenniemål
Senegal erbjuder gratis hälsovård till små barn


Räkna ut svaren
:
Som källa har använts CIAs World Factbook.
Leta efter landet vars statistik du är intresserad av.
Hitta avsnittet som heter ”People & Society”.
Scrolla fram ”Infant mortality rate”.
För Gambia visas här en uppskattad siffra (est 2014) per 1000 födda barn som är 65,74.
Enklaste sättet att nu räkna ut procent är att med hjälp av miniräknare dividera svaret (65,74)
med det totala antalet barn som räknats (1000).
Svaret är 0,06574
Detta multipliceras med 100 för att få svaret i procent, 6,574.
Vi efterfrågade två decimaler, alltså är svaret 6,57%.

Det finns snabbare sätt att få fram procenttal när ursprungssiffran är 10, 100, 1000 osv. Genom att ”flytta” decimaltecknet i svaret åt rätt håll, alt lägga till nollor, får man snabbt fram det rätta svaret.

Kiqi dumbuya minteh 4

Sverige måste erkänna sin inblandning i slavhandeln

I veckan uppmärksammades den internationella minnesdagen för alla de som föll offer för den transatlantiska slavhandeln. Momodou Jallow från Afrosvenskarnas forum för rättvisa uppmanar nu regeringen att erkänna Sveriges delaktighet i det brutala slaverisystemet och på allvar göra något åt den rasism och diskriminering som afrosvenskar utsätts för i Sverige.

OPINION

Varje år uppmärksammas den 25 mars som den internationella minnesdagen av den transatlantiska slavhandeln, då mer än 15 miljoner män, kvinnor och barn föll offer under ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia. Huvudsyftet till denna dag är att ge möjlighet att hedra och minnas de som led och dog i händerna på det brutala slavsystemet. Den internationella dagen syftar också till att öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar i dag.

Årets tema, ”Victory over slavery: Haiti and beyond” hyllar kampen mot slaveriet i länder runt om i världen.

Haiti var den första nationen att bli självständig som ett resultat av en brutal, men lyckad kamp under ledning av Toussaint Louverture, som förslavade kvinnor och män förde mot de förslavande nationerna.

I år är det 210 år sedan Republiken Haiti inrättades. Denna dag kommer ni tyvärr inte läsa om på ledarsidor i dagstidningar, höra en diskussion om på Godmorgon Sverige eller läsa om på Carl Bildts twitter.

Medan länder som USA, Storbritannien och Frankrike uppmärksammar och för en diskussion på högsta politiska nivå om denna historia, har vi i Sveriges riksdag hunnit avslå två motioner om ett officiellt erkännande av vår delaktighet i denna fruktansvärda historia.

Vi har valt att förneka en historisk sanning istället för att erkänna, och bearbeta konsekvenserna.

Vår kunskap om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln är i det närmaste obefintlig samtidigt som vi fortsätter att reproducera stereotypa bilder av svarta som är direkt kopplade till denna historia.

210 år efter den haitiska befolkningens seger över slaveriet kan vi fortfarande höra om afrosvenskar som utsätts för mordförsök och afroeuropéer som misshandlas till döds, polisbrutalitet, etnisk profilering, hög arbetslöshet, diskriminering och trakasserier inom bostads- och arbetsmarknaden, barn som mobbas – allt på grund av vår hudfärg.

Detta är en direkt konsekvens av den förnekelse och historielöshet som Sverige lider av. Man kan inte lösa ett problem som ”inte finns”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

210 år är relativt många år tillbaka i historien och man vill gärna tro att människans värderingar är långtifrån vad de var för 210 år sedan. Vi betraktar gärna dagens samhälle som fördomsfritt och ”tolerant” eftersom vi lever i så kallade upplysta och demokratiska samhällen.

Kampen som fördes i Haiti och många andra slavkolonier var inget annat än rätten att behandlas som en människa och att betraktas som likvärdig.

Dessa saker kan betraktas som självklarheter i dag, men den rapport som regeringen nyligen släppte om afrofobin i Sverige visade på motsatsen.

Den afrosvenska gruppens utsatthet visar sig inom alla samhällssektorer, som utbildning, hälsa, boende och arbetsliv, enligt rapporten.

Nu när denna rapport har publicerats, är min fråga till regeringen, och Erik Ullenhag i synnerhet, om det finns någon tanke på att göra något åt de ojämlika förutsättningar som afrosvenskar dagligen möter.

Momodou Jallow, ordförande i Afrosvenskarnas forum för rättvisa

Fotnot: Debattartikeln är tidigare publicerad i Skånes Fria

Foton: Foton från Slavfortet Elmina Castle i Ghana av KA Jonsson
Foton: Foton från Kunta Kinte Island och Albreda av thegambia.nu