Sverige måste erkänna sin inblandning i slavhandeln

I veckan uppmärksammades den internationella minnesdagen för alla de som föll offer för den transatlantiska slavhandeln. Momodou Jallow från Afrosvenskarnas forum för rättvisa uppmanar nu regeringen att erkänna Sveriges delaktighet i det brutala slaverisystemet och på allvar göra något åt den rasism och diskriminering som afrosvenskar utsätts för i Sverige.

OPINION

Varje år uppmärksammas den 25 mars som den internationella minnesdagen av den transatlantiska slavhandeln, då mer än 15 miljoner män, kvinnor och barn föll offer under ett av de mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia. Huvudsyftet till denna dag är att ge möjlighet att hedra och minnas de som led och dog i händerna på det brutala slavsystemet. Den internationella dagen syftar också till att öka medvetenheten om farorna med rasism och fördomar i dag.

Årets tema, ”Victory over slavery: Haiti and beyond” hyllar kampen mot slaveriet i länder runt om i världen.

Haiti var den första nationen att bli självständig som ett resultat av en brutal, men lyckad kamp under ledning av Toussaint Louverture, som förslavade kvinnor och män förde mot de förslavande nationerna.

I år är det 210 år sedan Republiken Haiti inrättades. Denna dag kommer ni tyvärr inte läsa om på ledarsidor i dagstidningar, höra en diskussion om på Godmorgon Sverige eller läsa om på Carl Bildts twitter.

Medan länder som USA, Storbritannien och Frankrike uppmärksammar och för en diskussion på högsta politiska nivå om denna historia, har vi i Sveriges riksdag hunnit avslå två motioner om ett officiellt erkännande av vår delaktighet i denna fruktansvärda historia.

Vi har valt att förneka en historisk sanning istället för att erkänna, och bearbeta konsekvenserna.

Vår kunskap om Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln är i det närmaste obefintlig samtidigt som vi fortsätter att reproducera stereotypa bilder av svarta som är direkt kopplade till denna historia.

210 år efter den haitiska befolkningens seger över slaveriet kan vi fortfarande höra om afrosvenskar som utsätts för mordförsök och afroeuropéer som misshandlas till döds, polisbrutalitet, etnisk profilering, hög arbetslöshet, diskriminering och trakasserier inom bostads- och arbetsmarknaden, barn som mobbas – allt på grund av vår hudfärg.

Detta är en direkt konsekvens av den förnekelse och historielöshet som Sverige lider av. Man kan inte lösa ett problem som ”inte finns”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

210 år är relativt många år tillbaka i historien och man vill gärna tro att människans värderingar är långtifrån vad de var för 210 år sedan. Vi betraktar gärna dagens samhälle som fördomsfritt och ”tolerant” eftersom vi lever i så kallade upplysta och demokratiska samhällen.

Kampen som fördes i Haiti och många andra slavkolonier var inget annat än rätten att behandlas som en människa och att betraktas som likvärdig.

Dessa saker kan betraktas som självklarheter i dag, men den rapport som regeringen nyligen släppte om afrofobin i Sverige visade på motsatsen.

Den afrosvenska gruppens utsatthet visar sig inom alla samhällssektorer, som utbildning, hälsa, boende och arbetsliv, enligt rapporten.

Nu när denna rapport har publicerats, är min fråga till regeringen, och Erik Ullenhag i synnerhet, om det finns någon tanke på att göra något åt de ojämlika förutsättningar som afrosvenskar dagligen möter.

Momodou Jallow, ordförande i Afrosvenskarnas forum för rättvisa

Fotnot: Debattartikeln är tidigare publicerad i Skånes Fria

Foton: Foton från Slavfortet Elmina Castle i Ghana av KA Jonsson
Foton: Foton från Kunta Kinte Island och Albreda av thegambia.nu

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s