29 | april | 2014

Thegambia.nu välkomnar vår nya krönikör Binta, professionell dancehalldansare och tränare. Det här är Bintas första krönika hos oss och vi hoppas du vill följa med på hennes resa genom artist- och privatliv. Tidigare artikel om Binta kan du läsa HÄR! Det här är Bintas första krönika på thegambia.nu.

Jag har alltid älskat att dansa. Ända sedan jag var liten och hade mina egna dansshower hemma i vardagsrummet. När jag blev lite äldre och fascinerad utav dancehall-dansen så kunde jag sitta och ‘youtuba’ en hel dag och bara titta på en massa klipp från fester nere på Jamaica. Senare fastnade jag väldigt mycket för dancehall-queens(DHQ) och satt och kollade om och om igen på dessa tjejer som dansade. När Europas första DHQ kröntes (2007), då Shisha vann, så vart jag helt fascinerad över att den tävlingen fanns och kollade om och om igen på hela tävlingens youtubeklipp, dom var så sjukt duktiga, starka och viga… och det var precis så jag ville dansa, mer eller mindre.

Jag har alltid beundrat alla dancehall-queens för att de vågar gå upp på en så stor scen och köra fullt ut, trots att man kanske inte är så stadig i tex. en headtop.

2008 vann jag Sveriges Dancehall-Queen och jag är därmed den äldsta krönta dancehall-queen i Sverige som fortfarande håller igång och jag har nog aldrig jobbat så mycket som jag gjort de senaste åren heller.

När jag vann 2008 kunde jag absolut inte lika mycket om dancehall-dansen som jag kan idag. Det fanns inte heller lika mycket dansare, steg osv… så det är verkligen sjukt kul att se hur det är nu. Det har verkligen utvecklats så otroligt mycket på så väldigt kort tid.

Min farbror var en av de som höll i eventet, Swedens Official Dancehall Queen 2008, när vann. Vid den tiden hade jag en pojkvän som inte var sådär jätteförtjust i mitt dansande. Visst, han kom och stöttade och kollade på mina shower då och då, men så mycket mer än så var det inte. Jag fick inte tävla för honom och inför Sweden Official DHQ hade min farbror sagt klart och tydligt att jag absolut inte fick tävla, dom två gaddade liksom ihop sig. Min farbror sa till och med att jag nog inte vill tävla mot tjejerna som kör, för dom är galna och jag ville väl inte skämma ut mig?! Skämma ut mig ville jag verkligen inte, men jag ville bli en dancehall-queen och för att bli det så krävdes det också att vinna en sådan titel, man kan inte bara ge sig själv en titel så där och man måste ju börja någonstans. Vendela som var med mig och bara var 16år (jag hade precis fyllt 18) pushade fett mycket och vi båda var bestämda att verkligen köra, på ett eller ett annat sätt. Hon gick och anmälde oss i smyg, under andra namn tror jag till och med att det var, om jag inte minns fel. Vi visste inte hur det riktigt skulle gå till men vi fick regler förklarat för oss och så fick man välja en låt.

I början så ropade dom upp alla dancehall-queens på scenen och dom ropade upp mitt namn T R E gånger innan jag vågade gå upp på scen… Herregud vad jag skakade å va nervös, inte för själva dansen, utan mest för vad min farbror skulle säga. Jag hade dessutom fler av mina farbröder på plats, samt kusiner och alla deras vänner. Det sista jag ville var ju att skämma ut mig framför dom. När jag väl stod på scenen med alla andra som skulle tävla så såg jag hur min dåvarande pojkvän och farbror blängde på mig nere från publiken, i chock och ilska, med armarna i kors. Det var nog många om var väldigt chockade över att jag stod där uppe. Det var deras tankar om att jag skulle göra bort mig eller vara dålig som fick mig att bli ännu mer motiverad till att verkligen bara släppa allt och köra. Jag körde, gick vidare, gick vidare igen och till sist så var det bara jag och Vendela kvar i finalen, fy fan vad glad jag var! Jag hade värsta glädjeruset i kroppen och jag var så stolt över Vendela för att hon var så grym och att det var vi två i final. Publiken röstade på den tiden och jag fick lite mer röster, så jag vann. När jag hade vunnit kom mina farbröder fram och grattade mig och min farbror som hade sagt nej först kollade på mig och sa, –Asså du Binta, pekade sedan på mig och skakade på huvudet för att jag hade tävlat trots att han sagt nej. Men sedan så kramade han mig hårt och sa att han var jättestolt, att jag var grym och han hade ingen aning om att jag kunde dansa så bra. Dessa ord kanske inte låter som värsta grejen, men för mig betydde det ALLT, det betydde mer än själva vinsten.

Under 2009 så vann jag Gambias Dancehall Queen Contest, vilket betyder otroligt mycket för mig personligen, just för att jag kommer från Gambia och skulle vilja reppa, representera, inte bara Sverige i dancehall utan även The Gambia. Tävlingen hölls alltså i Gambia och det var min kusin, mamma och syskon som typ tvingade/peppade mig att köra. Min farbror (inte samma farbror som jag pratat om tidigare) sa till mig innan tävlingen, att det är okej om jag inte vinner, han trodde helt enkelt inte på mig. Han sa, –Binta ser du den där tjejen som jag pekar på? Hon är grym och en av Gambias bästa dansare, hon kan göra allt och det blir nog svårt att vinna över henne. Då kände man typ att det inte var någon idé att ställa upp och jag ville egentligen inte köra, men jag kände pressen från hela släkten, syskon och mamma som var där… jag kände väl att det är nu eller aldrig som gäller. Mamma stöttade och pushade mig massor i alla fall, hon sa åt mig att inte stressa och att ha kul, men samtidigt göra mitt bästa. Under själva uppvärmningen, innan tävlingen, så körde jag hårt när jag värmde upp och stretchade. Det gjorde att två tjejer hoppade av tävlingen i sista sekunden… efter att bara ha sett mig värma upp, haha! –Yes, tänkte jag.Vi hade precis kommit från en gambisk fest, där jag blivit inkastad i ringar flera gånger för att dansa sabarr/ndaga, som är två gambiska danser som jag absolut inte kan, haha! Det var samma där, jag ville inte dansa egentligen, men trycket från familjen är svårt att motstå ibland. Idag tackar jag dom för alla de gånger som detta hänt, för det har gjort mig till en bättre och modigare dansare idag. Hursomhelst så vann jag tävlingen och jag fick min farbror att ändra sig helt och hållet, har var superstolt och skryter om det än idag haha.

Från 2009 till 2013 har jag varit med lite olika tävlingar och alla har inte varit inom dancehall. Men vinster inom just dancehall-genren som jag tagit under dessa år är; Stockholms Dancehall Queen, Stockholms Dancehall Champion, Europas Favourite Dancehall Queen, Europas Best Dancehall Queen Crew (med Blackout Crew)

Jag har också vunnit några av de andra tävlingarna jag tävlat i som inte har med just ”Dancehall Queen”-tävlingar att göra…

… men absolut största vinsten för mig under 2013 var när jag vann Europas Dancehall Queen. Mer om det kommer ni få läsa i min nästa krönika! Ni kommer självklart också att få se mig i flera tävlingar framöver kan jag lova. En massa kärlek till alla er som orkade ta er igenom och läsa detta.

Glöm inte att ALLTID tro på er själva, även när folk runt om kring er inte gör det!

Enligt svensk praxis upphör ett tidigare hemlands regler om vårdnad att gälla när barn och föräldrar kommer till Sverige. Istället tillämpas svensk lag. Det kan ibland ställa till det rejält för gambiska och senegalesiska föräldrar, särskilt när det inte finns giltig dokumentation gällande föräldraskapet.

Det har blivit allt vanligare att svenska myndigheter underkänner dokumentation från länder i Afrika, exempelvis Gambia. Detta kan få allvarliga konsekvenser för en förälder som då riskerar att hamna i situationen att han eller hon inte kan betraktas som juridisk vårdnadshavare för barnet.

Enligt svensk lag har mamman alltid ensam vårdnad om hon aldrig har varit gift med barnens far. Det är alltså lättare för en mamma att registreras som vårdnadshavare hos Skatteverket än för en pappa. Finns inga juridiskt giltiga bevis på att föräldrarna har varit gifta när barnen föddes (skriftlig dokumentation) eller att de fortfarande är
gifta, registreras barnen med enbart mamman som vårdnadshavare.

Utan rätt dokumentation är det alltså pappor som oftast riskerar att inte kunna registreras som vårdnadshavare i Sverige. Situationen som sådan är mycket besvärlig, för det innebär nämligen att han riskerar att helt förlora sin bestämmanderätt över barnen.

När barn som kommit till Sverige från utlandet saknar juridiskt giltiga vårdnadshavare kommer socialnämnden i den lokala kommunen att få en signal om detta. Myndigheten måste då enligt lag träda in och utreda vem som ska vara vårdnadshavare och i förekommande fall även utreda vem som är biologisk förälder. Barnen registreras i sådant fall dessutom som ”ensamkommande”. Detta problem gäller särskilt familjer som kommer från något av de länder i världen där de flesta överenskommelser sker muntligen och äktenskap inte alltid registreras officiellt, tex Gambia och Senegal, vilket kan medföra att det saknas papper på att föräldrarna i fråga varit eller är gifta med varandra.

När barn ska komma hit från ett annat land och den mottagande föräldern är en ensam pappa är det alltså EXTRA VIKTIGT att, om möjligt, redan innan barnen kommer se till att det finns en i Sverige juridiskt giltig dom som visar att pappan har ensam eller gemensam vårdnad (tex genom Svensk Tingsrätt), alternativt ett juridiskt giltigt originaldokument som visar att föräldrarna varit gifta med varandra samt slutligen även ett dokument som bevisar att mamman har godkänt att barnen reser till Sverige för att bosätta sig där med pappan.

OBS! Enbart ett dokument där mamman godkänner att barnet reser till Sverige räcker inte för att pappan ska kunna räknas som vårdnadshavare i juridisk mening i Sverige.

OBS! Också att domstolsbeslut från Gambia och Senegal gällande vårdnad inte alltid gäller i Sverige. Domar godkänns bara om de kommer från länder som ratificerat (godkänt) den så kallade Haag-konventionen (2008:796) som antogs 1993. Konventionen ska underlätta vid internationella vårdnadstvister, för skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. Vårdnadsbeslut från andra länder än konventionsländerna kan en förälder behöva begära att få fastställt i en svensk domstol för att det ska vinna juridisk giltighet. Detta är extra vanligt då det gäller barn vars mor är kvar i hemlandet. Att påbörja denna process efter att barnen kommit till Sverige tar mycket kraft, tid och energi och om man kan ordna juridiskt giltiga papper redan från början underlättar det invandringen betydligt. Läs mer om vilka länder som konventionen gäller i förhållande till för Sveriges del (uppdaterad augusti 2008) här: www.sweden.gov.se. De flesta Västafrikanska länder uppfyller inte konventionens krav.

Även om det saknas dokumentation har Skattemyndigheten möjlighet att registrera exempelvis makar med barn som giftaoch gemensamma vårdnadshavare också i de fall då de kommer från länder där dokumentation saknas. Men så fort det finns tveksamhet kring uppgifterna avseende exempelvis vårdnad om barn, dvs tex i de fall då en förälder är kvar i hemlandet, har Skatteverket möjlighet att neka registrering om det inte finns dokumentation. Det vanligaste är då att
man helt enkelt registrerar endast modern som vårdnadshavare.

Ett mycket gott råd till föräldrar som vill hämta barn till Sverige från Västafrika, särskilt ensamma pappor, är alltså att kontakta en jurist innan barnen ska komma, för en genomgång av vad som behöver göras.