Att leva med Afrohår

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är nu tre år sedan jag rakpermanentade mig senast och jag känner mig fri. Löshår använder jag inte alls ofta längre, det blir cirka 1-2 gånger per år. Det har varit som en riktig berg- och dalbana känslomässigt för mig att gå tillbaks till min naturliga hårtextur, vissa dagar bara älskar jag min lilla afropuff och andra dagar ångrar jag mig över att jag ens utsätter mig för detta.

Jag har fått kommentarer som:

  • -Snälla, kan du bara fläta dig!
  • -Du var mycket snyggare med löshår
  • -Skäms du inte?
  • -Du ser ut som en kille

Detta är bara en del av många kommentarer som jag ibland tagit åt mig av och ibland känt mig väldigt osäker över.

Jag har funderat många gånger över om jag inte bara ska sätta in det långa håret och gå tillbaks till ”trygghets-zonen”… Det är då jag inser att DETTA faktiskt är min trygghets-zon och jag har aldrig känt mig så fri som jag gör nu.

Med löshår kände jag mig inte tryggare, snarare att jag passade in bättre och smälte in mer i samhällets bild av vad som är snyggt och hur man ska se ut, men inombords gick jag alltid runt och nojade över om mina ”rader” mellan håret syntes, om folk vet att det var löshår eller om de faktiskt tror att det är mitt eget. Jag började även bli kal i mitten av huvudet vilket gjorde det svårt att täcka raderna i mitten av huvudet då jag ofta ville ha mittbena med extensions.

Mitt problem med flätor var att det gick så snabbt från att de var nya och kändes fresh to death till att jag kände att de såg ruttna och slitna ut, sen blev det min huvudvärk. Mitt problem med det rakpermanentade håret var att min krulliga naturliga afro växte ut för snabbt vilket gjorde det jobbigt att försöka sköta om två hårtexturer, rakt och krulligt. Man bör heller inte rakpermanenta sitt hår allt för ofta då kemikalierna i produkten är mycket farliga.

Och KONTANTER, gud vad det kostar kontanter att ”fina” sig lite! Det var MINST och då menar jag minst 1000 kronor (ofta mycket mer för mig) varje månad som gick åt att fixa till håret. Nu går de pengarna väl åt något annat, men ändå.

Nej, men jag ska inte hata på löshår, jag förstår, det är snyggt, men till ett högt pris. Både för hårbotten och plånboken.
Min kala plats mitt på huvudet och på sidorna av huvudet har nu börjat växa ut, det är lite kortare än resten av håret men jag är så glad.

Hade jag fortsatt som jag höll på hade jag som min frisör brukar säga ”varit flintis redan vid 35-års ålder.” Min poäng är att jag är mer i kontakt med mig själv nu då jag accepterar mig för den jag är, jag försöker inte längre göra till mig för att få andras bekräftelse på att jag är cool, jag är bara cool.

Vissa diggar, vissa dissar – that´s life!
Alla kan inte gilla allt, men jag är nöjd.

mariannjie byline

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s