Krönika: Livets skola

Tanya, my life 3Maisha Yangu är kiswahili och betyder ”Mitt Land”. Det är även namnet på en teatergrupp bestående av barn och ungdomar från Kenya. Gruppen turnerade i Sverige i höstas (för andra gången) med föreställningen ”My Life – Nairobi” som handlar om hur livet är för barn och ungdomar som växer upp och lever i slummen och/eller på gatan i Nairobi, Kenya. Föreställningen blev otroligt uppskattad och, på begäran från många skolor, högskolor och organisationer, kom teatergruppen tillbaka till Sverige i april i år. Denna gång hade de även med sig föreställningen ”Child’s Life” som bygger på samma innehåll men riktar sig till yngre barn (6-10år).

Föreställningarna bygger på barnens och ungdomarnas egna erfarenheter. Det är tuffa erfarenheter som påverkar alla – både barn och vuxna. Fattigdom, arbetslöshet, missbruk, våld, våldtäkt, hemlöshet, hunger, polisbrutalitet – ja, det är några av de hemska erfarenheter miljontals barn i världen möter dagligen. Gruppen ”Maisha Yangu” lyckas på ett humoristiskt sätt engagera och beröra publiken med de allvarliga ämnen de tar upp samtidigt som de levererar ett tungt budskap: ”Alla länder i världen utom två (USA och Somalia) har skrivit på FN:s Barnkonvention, men våra liv och vår verklighet speglar inte de rättigheter som finns listade där!” Under mina 10 år som lärare på samma högstadieskola har jag sällan sett sådant brett intresse och engagemang hos så många elever samtidigt som efter dessa föreställningar.Tanya, my life 1 I höstas fick årskurs 8-9 se ”My Life” och förra veckan var det dags för årskurs 5-7 att få se den mildare versionen, ”Child’s Life”. Båda föreställningarna följdes upp av besök på skolan då teatergruppen fick möta och bemöta eleverna och deras frågor, tankar och funderingar. Föreställningen i höstas väckte medlidande, engagemang, rättvisetänkande och ilska över hur vissa barn har det. Eleverna undrade om det fanns något de kunde göra och när de hörde att den äldste killen i gruppen jobbade för att spara ihop pengar så att han kunde skaffa sig någonstans att bo, bestämde de sig för att starta en insamling. Lärarna på skolan matchade det eleverna hade samlat ihop gånger tre och detta överlämnades. Förtjusningen var stor när han nu dök upp igen och kunde berätta och visa bilder på sitt nya (och första) egna hem!

Även många barn i Sverige har tuffa och tunga livserfarenheter. Att se och uppleva hur andra barn mött en tung vardag kan ge en känsla av att de inte är ensamma om att ha det svårt.Tanya, my life 2 Dessa föreställningar gav möjlighet till samtal och möte över många gränser; ålder, nationalitet, etnicitet, kultur, religion och livserfarenheter. Det är fantastiskt att få vara med och bevittna dessa möten och samtal, men jag tror att höra sina elever i 13-16 års ålder kunna göra jämförelser och dra paralleller mellan länder som t.ex. Kenya, Sverige och Irak eller Gambia, Sverige och Turkiet, ja, då har man verkligen lyckats generera solid kunskap!

Organisationen som har satt ihop, jobbat med samt gjort det möjligt för denna teatergrupp att komma och turnera i Sverige heter Globträdet (Globetree). Globträdet har vuxit fram ur Globteaterns arbete som startade med vandringar samt teater föreställningar jorden runt under flera år på 1970-talet. Globträdet har sedan 1986 haft studiedagar på skolor och högskolor, då de berättar om internationella samarbeten i Sverige och andra länder och den speciella mötesplatsen som Globträdet ansvarar för på FN i Nairobi; Children’s Meeting Place – The Mother Tree.

Globträdet medverkade i föreställningarna med introduktion, översättning och samtalsledare.

 

tanya odenyo byline

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s