Maya Angelous liv 1928 – 2014

Maya Angelou citat (4)
Hon föddes Marguerite Ann Johnson, 4 april 1928. I onsdags lämnade hon världen bakom sig när hon somnade in i sitt hem tidigt på morgonen. För de flesta var hon mer känd som Dr Maya Angelou, författare, frihetskämpe, demokrat och poet.

Dr Maya Angelou publicerade sju självbiografier, tre böcker av essäer och flera diktsamlingar. Förutom detta har hon krediterats en lång lista av pjäser, filmer och TV-program under sina femtio verksamma år i kulturbranschen. Hon har fått ett otal utmärkelser och tilldelats mer än 30 hedersdoktorander, men mest känd är hon för sina självbiografier som handlar om hennes barndom och unga vuxenliv. Den första boken,Maya Angelou citat (13) ”I Know Why The Caged Bird Sings” gjorde henne internationellt erkänd och handlingen i boken kretsar kring hennes uppväxt och sträcker sig till hennes sena tonår.

Det dröjde innan Maya Angelou hängav sig till skrivandet, Angelou blev poet och författare först efter att som ung ha utforskat en rad andra yrken. Hon hann jobba som kocklärling, skådespelerska, regissör, dansare, artist, ja till och med nattklubbsdansare och prostituerad. Hon hade en roll i operan Porgy & Bess, verkade som samordnare för en kristen ledarskapskonferens i södern och som journalist i Ghana och Egypten under tiden för avkolonialiseringen. Från 1982 undervisade hon vid Wake Forest-universitetet i Winston, Salem, North Carolina.

Maya Angelou gjorde sig känd för världen inom många olika områden. Hon var mycket aktiv i medborgarrättsrörelsen och arbetade med Martin Luther King Jr och Malcolm X. Från 80-talet och in på 90-talet gjorde hon ett åttiotal framträdanden, per år, på föreläsningar inom rörelsen. 1993 blev hon den första poet på nästan 30 år att göra en konstituerande recitation, vilken hon höll under Bill Clintions invigning till Vita Huset. Hon läste då sin egen dikt ”On The Pulse of Morning”.

Hon är en kvinna som var mycket respekterad som talesperson för svarta människor och främst då kvinnor. Man talar ofta om att hennes verk var skrivna som starkt försvar för den svarta kulturen. Angelous vanligaste teman att skriva om var rasism, identitet, familjen och resor. En del har menat att hennes större skrifter är en fiktion av självbiografi, medan andra kritiker menar att de är helt självbiografiska. Det har gjorts försök att förbjuda hennes böcker på vissa amerikanska bibliotek, men hennes verk används än idag ofta på skolor och universitet runt om i världen.

Maya Angelou citat (3)
Dr Maya Angelous liv 1928 – 2014

1928 – Maya Angelou föds i St Louis, Missouri. Dotter till en sjuksköterska, Vivian Johnson (f Baxter) och en dörrvakt/marindietist vid namn Bailey Johnson. Mayas äldre bror, Bailey Jr, var den som gav henne smeknamnet Maya, som kom sig av ‘My/a sister’.
1931 – Föräldrarna skiljer sig och Angelou och hennes bror skickas att bo med sina morföräldrar i Arkansas.
1935 – Angelou och hennes bror hämtas tillbaka av fadern för att komma och bo hos sin mamma i St Louis igen.
1936 – Den lilla Maya blir sexuellt utnyttjad och våldtagen av sin mammas pojkvän, en man vid namn Freeman. Maya berättar vad som hänt för sin bror, som i sin tur berättar för resten av familjen.
– Freeman befinns skyldig, men fängslas endast E N dag. Fyra dagar efter sin frigivning mördas Freeman, han sparkas ihjäl. Enligt rykten är det Angelous farbröder som är skyldiga till dådet.
– Lilla Maya reagerade med att bli stum i nästan fem år, då hon, som hon själv berättat, tänkte att det var hennes röst som dödat Freeman. ”Det var jag som dödade honom, eftersom jag uttalade hans namn, och därför tänkte jag att det är bättre att jag aldrig talar igen”. Ur all den tragik kom något positivt, då det sägs att det var under den här tiden i sitt liv som Angelou utvecklade sitt utomordentliga minne, sin kärlek till böcker och litteratur och sin förmåga att lyssna till och iaktta världen omkring sig.Maya Angelou citat
1936-1942 – Tiden efter dådet flyttades Angelou och hennes bror tillbaka till mormodern för att få lugn och ro. Det var också i slutet av den här perioden som Angelou började tala igen, tack vare en lärare och vän till familjen, Fru Bertha Flowers. Flowers introducerade henne för författare som Charles Dickens, William Shakespear, Edgar Allan Poe och James Weldon Johnson. Detta var författare som skulle komma att påverka Angelous liv och karriär. Också kvinnliga artister som Frances Harper, Anne Spencer och Jessie Fauset blev stora inspirationskällor för Angelou.
1942 – Angelou och hennes bror flyttar tillbaka till sin mamma, men nu kommer de att bo i Oakland, Kalifornien, istället.
1942 – 1945 – Maya Angelou går i Kaliforniens labor skola och innan hon hunnit ta examen blir hon den första svarta kvinnliga spårvagnskonduktören i San Fransisco.
1945 – Tre veckor efter att hon avslutat skolan, 17 år gammal, födde hon sin son Guy Johnson (f. Clyde Johnson).
1946 – Angelou glider mer och mer ner på sociala stegen, in i fattigdom och kriminalitet. Hon arbetar, dels som kock, men också som föreståndarinna/frontkvinna för prostituerade. Hon avverkar det ena förhållandet efter det andra, den ena jobbet och yrket efter det andra och hon flyttar från stad till stad, samtidigt som hon försöker uppfostra sin son, utan större stöd eller kunskap.Maya Angelou citat(10)1951 – Gifter sig slutligen Angelou med kärleken och blivande musikern, en grekisk elektriker och före detta sjöman, Tosh Angelos. Trots allmänhetens syn på blandäktenskap och hennes mammas ogillande väljer hon att äkta Angelos.
1954 – Äktenskapet med Angelos tar slut, men innan dess har de hunnit med att bo i New York, där Maya Angelou studerade afrikansk dans och hon hann också ta dansklasser i modern dans och bildat en dansduo ”Al & Rita”, som däremot aldrig nådde något erkännande.
1954-1955 – Angelou antar mer permanent namnet Maya, efter att dittills gått under sitt födelsenamn eller artistnamnet Rita. Hon turnerar i Europa med operan Porgy and Bess och Angelou går med passion in för att lära sig språket i vart och ett av de länder de besöker.
1957 – Angelou rider på vågen av kändisskapet och populariteten som kommer med hennes musicerande och framför allt till följd av hennes sång och dans till calypsomusik som hon underhöll med på nattklubben Purple Onion, strax före hon drog ut på Europaturnén. Hennes första album släpps, ”Miss Calypso” (nysläpptes på CD 1996), och hon dyker upp i en off-Broadwayproduktion där hon framför sina egna kompositioner.
1959 – Författaren James O Killens övertygar Angelou om att flytta till New York och satsa på sitt skrivande. Hon går med i Harlem Writers Guild och träffar flera stora afroamerikanska författare, som John Henrik Clarke, Rosa Guy och Julian Mayfield.
1960 – Efter att ha träffat Martin Luther King Jr och hört honom tala beslutar Angelou sig för att tillsammans med Killens organisera den legendariska ”Cabaret of Freedom” och hon började också aktivt att engagera sig i pro-Castro och anti-apartheid.
1961 – Angelou inleder ett förhållande med den sydafrikanska frihetskämpen Vusumzi Make och hon och sonen Guy flyttar med Make till Kairo, där Angelou arbetar som biträdande redaktör för den engelskspråkiga veckotidningen The Arab Observer. Innan de flyttar till Kairo hinner Angelou med att sätta upp Jean Genets pjäs ”De svarta”, tillsammans med bland andra Abbey Lincoln, Roscoe Lee Brown, James Earls Jones, Louis Gosett och Cicely Tyson.
1962 – Angelous förhållande med Make tar slut och hon flyttar med sonen till Accra i Ghana. Hon blir kvar där till 1965 och jobbar som administratör på universitetet i Ghana och sonen börjar på college. Hon är också aktiv i den afroamerikanska utlandskolonin och frilansar för ghananska Times. Hon skriver och sänder program för Radio Ghana och arbetar för Ghanas nationalteater.
1965 – Efter tiden i Ghana återvänder Angelou hem till USA för att hjälpa sin nyfunne vän Malcolm X, som hon blivit nära vän med under dennes besök i Accra, att bygga en organisation för medborgerliga rättigheter, The Organization of Afro-American Unity. Malcolm X mördades strax därefter och förkrossad över det inträffade reser Angelou till sin bror på Hawaii.
1967 – Efter att ha återupptagit sin sångkarriär på Hawaii och flyttat tillbaka till Los Angeles för att återigen fokusera på sin författarkarriär så beslutar sig Angelou att återvända till New York. Nu träffar hon sin livslånga vän Rosa Guy och förnyar sin vänskap med James Bladwin som hon träffade under sin tid i Paris på 50-talet.
1968 – Martin Luther King Jr föreslår till Angelou att de ska organisera en marsch tillsammans och Angelou håller med, men det hela skjuts upp lite till en början. Och i vad Gillespie kom att kalla ‘en makaber ödets nyck‘ så mördas Martin Luther King Jr på Angelous 40-årsdag och återigen är Angelou förkrossad. Gillespie har vidare sagt att, – om 1968 var ett år av stor smärta, förlust och sorg, var det också det år då Amerika för första gången bevittnade bredden och djupet av Maya Angelous ande och kreativa genialitet.Maya Angelou citat (11) Hon skriver sin första självbiografi som publiceras året efter.
1969 – Självbiografin ”I know Why The Caged Bird Sings” ges ut, vilken ger Angelou sitt stora internationella erkännande och genombrott som författare.
1972”Georgia, Georgia” som är Angelous första filmmanus och också det första manus skrivet av en svart kvinna, filmas i Sverige och produceras av ett svenskt filmbolag. Angelou skrev också soundtracket till filmen.
1973 – Angelou gifter sig med en welshisk snickare, tillika ex-make av Germaine Greer, Paul du Feu i San Fransisco. Hon arbetar sedan aktivt som kompositör och skriver för Roberta Flack och komponerar filmmusik. Hon skriver artiklar, noveller, tv-manus, dokumentärer och sina självbiografier. Däremot var hon en motvillig skådespelerska, även om hon nominerades till en Tony Award för rollen i ”Look Away”.
1977 – Angelou tilldelas en biroll i TV-serien ”Rötter” och får ta emot ett flertal utmärkelser och hedersexamina från högskolor och universitet över hela världen.
1978 – Angelous kanske mest kända dikt ”Phenomenal Womankan för första gången läsas då den trycks i Cosmopolitan Magazine.

1978-80 – Angelou fortsätter sitt skrivande och producerande och under den här tiden möter hon också Oprah Winfrey när Winfrey jobbar som TV-ankare i Baltimore, Maryland. De två ska komma bli mycket nära vänner och Angelou finns sedan vid Winfreys sida både som vän och mentor.
1981 – Nu separerar och skiljer sig Angelou från du Feu och återvänder till södra USA där hon mottager en livstidsutmärkelse Reynolds Proffesur i amerikanska studier vid Wake Forest University, i Salem, North Carolina.
1993 – Vid Bill Clintons installation i Vita Huset läser Angelou sin dikt ”On the Puls of Morning” och hon blir den första poeten att göra en konstituerande recitation sedan Robert Frosts under John F Kennedys invigning 1961. Händelsen ledde till ännu större berömmelse och erkännande för hennes verk, både tidigare och kommande. Hon vann en Grammy för inspelningen av dikten.
1995 – Angelou levererar sin andra offentliga dikt, ”A Brave and Startling truth” under firandet av FN:s 50-årsdag.
1996 – Maya Angelou når ett av sina stora mål, att regissera en långfilm. ”Down In The Delta” med Alfre Woodard och Wesley Snipes i huvudrollerna speglar en kvinna med missbruksproblem och hennes barn, som av sin mamma skickas att bo med släktingar nere i deltat för att få ordning på sitt liv.

Maya Angelou citat (15)
2000-talet – Angelou skapar en lyckad och framgångsrik samling av gratulationskort och dekorativa hushållsartiklar för Hallmark och mer än trettio år efter att hon påbörjade sin självbiografiska serie skriver hon den sjätte i en samling av sju, ”A Song Flung up to Heaven”, 2002. 2013, vid 85 års ålder kommer den sjunde och sista i serien, ”Mom & Me”, som fokuserar på relationen mellan henne och mamman.
2004 – Ger Angelou, som är en duktig kock, ut en kokbok med titeln ”Hallelujah ! The Welcome Table” som presenterade 73 recept, varav många hon lärt sig av sin mormor och mor, tillsammans med 28 vinjetter.
2008 – Angelou stöttar och engagerar sig i kampanjen för senator Hillary Clinton och när dennes kampanj var över gick Angelou över till att ge sitt stöd till senator Barack Obama och kampanjen för att vinna valet och bli den första afroamerikanska presidenten i USA.
2010 – Dr Maya Angelou skänker sina personliga papper och karriärsminnesanteckningar till Schomburgs centra för forskning inom svart kultur i Harlem. Dessa bestod av 340 lådor av dokument med bland andra handskrivna anteckningar på gula juridikblock och ett telegram från 1982 från Coretta Scott King (änkan till Martin Luther King Jr), beundrarbrev, samt personlig och professionell korrespondens från kollegor och hennes redaktör Robert Loomis.
2010 – Nu kommer också Angelous andra kokbok, ”Great Food, All Day Long: Cook Splendidly, Eat Smart” som fokuserar på viktminskning och portionskontroll.
2011 – Tilldelas Presidential Medal of Freedom.
2014 – 28 maj hittas Maya Angelou av sin vårdare i hemmet. Hon har då somnat in efter en kortare tids hälsobekymmer där hon också ställt in flera inbokade event som hon bjudits att deltaga i.

Detaljerna i Angelous liv beskrivs i hennes sju självbiografier och i de många intervjuer, tal och artiklar hon bjudit världen på. Uppgifter tyder på att Angelou delvis härstammade från mendefolket av västra Afrika.

Dr Maya Angelous självbiografier:

I Know Why the Caged Bird Sings (1969)
Gather Together in My Name (1974)
Singin’ and Swingin’ and Gettin’ Merry Like Christmas (1976)
The Heart of a Woman (1981)
All God’s Children Need Traveling Shoes (1986)
A Song Flung Up to Heaven (2002)
Mom & Me & Mom (2013)

Angelou har hedrats av universitet, litterära organisationer, myndigheter och intresseorganisationer. Bland hennes uppmärksammanden och nomineringar syns en Pulitzer Prize-nominering för sin diktsamling, ”Just Give Me a Cool Drink of Water ‘fore I Diiie”,Maya Angelou citat 2 en Tony Award-nominering för sin roll i pjäsen ”Look Away”, och tre Grammys för sina spoken word album. Hon tjänstgjorde på två presidenters kommittéer och tilldelades National Medal of Arts år 2000, Lincolnmedaljen 2008 och Presidential Medal of Freedom 2011.

Både Angelous mamma och bror är avlidna. Mamman dog 1991 och brodern 2000, efter heroinmissbruk och en serie av strokes. Angelou ägde två hem och det ena av hemmen, ett förnämt hem i Harlem, sägs vara som ett fullt, men ännu växande bibliotek. Där återfinns böcker som Angelou samlat på sig under sin livstid, konstverk från flera årtionden och ett välfyllt kök. Där finns ett otal afrikanska bonader och målningar, många av dem på jazztrumpetare. Där finns en akvarell av Rosa Parks och ett alldeles speciellt arbete kallad ”Mayas täcke av liv”, gjord av Faith Ringgold. Enligt Gillespie höll Angelou middagar och bjudningar flera gånger om året, särskilt under Thanksgiving. Dessa hölls då vanligen i hennes huvudsakliga bostad i Winston, Salem. Hennes skicklighet i köket var vida känd och hon kunde laga allt från haute cuisine till vanlig southern comfort food.

Maya Angelou sörjs närmast av familj och vänner. Däribland sonen Guy och hennes nära vän Oprah Winfrey. Både nuvarande presidenten, Barack Obama, och tidigare presidenten, Bill Clinton, har skickat sina hyllningar och kondoleanser till familjen.

En fenomenal kvinna av visa ord och stort hjärta har gått ur tiden.

Maya Angelou
Bild: Adria Richards

Vila i Frid, Dr Maya Angelou
4 april 1928 – 28 maj 2014

 

kiqi

Ingen plats är perfekt, men det blir vad man gör det till

Jag var och hälsade på ett av mina hem förra veckan. Jag åkte tillbaka till England. Många fantastiska minnen började smyga sig tillbaka. 2009 flyttade jag dit. Jag hade precis studerat ett år i USA och jobbat en andra säsong på Mallorca som sport- och fitnessinstruktör, sångerska och dansare på ett hotell på södra delen av ön.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig när jag flyttade dit 2009. Jag hade varit i England under högstadietiden, men då bara i London som jag älskade.

Nu skulle jag alltså till Preston. Jag hade aldrig hört talas om staden men visste att det låg väldigt nära Manchester och Liverpool. Jag ville jättegärna fortsätta studera på engelska men kände att jag inte fick ut det mesta möjliga av den högskolan jag studerade på i USA.

Jag hade sökt till fem universitet i Storbritannien och kom in på allihop. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte kände en viss stolthet.
Jag minns att jag velade en hel del men bestämde mig till slut för att gå på statistik.

The University of Central Lancashire hade en riktigt bra medieavdelning, och enligt undersökningar så blev en hel del elever anställda efter examen, vilket var avgörande för mig. Dessutom så var professorerna och lärarna journalister som jobbat på BBC, Sky News och Al Jazeerah bland annat.

Jag minns att jag precis gjort mig av med gips, på högra foten och benet, efter en frakturskada som skedde under ett dansnummer på scen i Mallorca. Jag var otroligt svag och haltade en hel del under mina första månader i Preston. Jag var tvungen att operera foten för att den hade läkt helt fel och jag hade ont varje dag. Trots skadan så hade jag verkligen mitt livs bästa tid.

Jag var helt övertygad om att det skulle regna hela tiden, maten skulle vara kass och folket skulle ha riktigt torr humor. Planen var att stanna i ett år och sedan åka tillbaka till Kalifornien, helst San Diego.

Jag hade ingen aning om att jag skulle falla för den lilla staden i norr och känna mig som hemma där. Jag träffade fantastiska vänner, inspirerande lärare och lärde känna staden som om jag vore tillbaka i min hemstad Västerås. Det är klart att jag hade mina upp och nergångar, speciellt när det gällde min hälsa, men det stoppade inte mig från att skapa minnen för livet.

Jag är stolt över mycket som hände i England. Förutom att ta examen så kändes det otroligt bra när jag blev President för The African Caribbean Society på mitt universitet.

Majoriteten av universiteten i England (även otroligt många i USA), har en liknande förening. Det kanske låter som om det vore en klubb för endast afrikaner och karibier, men det var för alla som var intresserade, nyfikna, inspirerade och helt enkelt gillade afro-karibisk kultur, musik, historia och dess samhällsfrågor.

Jag var ansvarig för en hel förening och var tvungen att leda en grupp på sju styrelsemedlemmar. Det kändes stort och otroligt utmanande. Den största utmaningen var att jag var svensk med afrikanskt ursprung. Vissa samhällsfrågor kunde jag inte alltid relatera till.

Under augusti 2011 så startades The England Riots. En ung svart man, Mark Duggan, blev skjuten till döds av polis i Tottenham, norra London, och det följde ett uppror i landet. Ungdomar vandaliserade polisbilar, plundrade affärer och provocerade polis i olika delar av landet. Trots att det visade sig att nära 80% av de som blev arresterade i Manchester var vita, så lade brittisk media mest energi på alla svarta ungdomar som var inblandade. Helt plötsligt så fick jag se en helt annan bild av England som var mindre trevlig.

Jag gick in och undervisade min streetdance-klass i Blackburn som vanligt en torsdag kväll och möttes av en mindre trevlig syn. Min chefs mor och vänner var på besök i dansstudion den kvällen. På väg upp för trapporna så hörde jag “tänk vad de där svarta har förstört efter att vi släppt in dom i landet”. Jag var otroligt chockad av struntet jag fick höra. Innan jag hann komma in i salen så hörde jag hur min chef som ägde dansstudion säger “Lägg av! Det finns karibier och afrikaner som bott här sedan 40/50- talet och är mer britter än vad vi är. Och om ni hade tagit er tid för att läsa riktig fakta hade ni sett att de upproren som skedde i Manny (Manchester), knappt hade svarta ungdomar involverade. Det var vita britter som skapade mest problem.”

När jag väl kom in i salen så kände jag mig otroligt lättad över att det åtminstone fanns en person som inte var fördomsfull, utan hade något vett i huvudet.

När höstterminen sedan började, så skulle ACS (African Caribbean Society) hålla i den regelbundna debatten. Vi kunde diskutera allt från skolavgifter, samkönade äktenskap, hudblekning och musik, till religion och kläder. Det bestämdes snabbt att ett av ämnena skulle vara ‘The England Riots’. Vanligtvis brukar vi hinna med minst tre ämnen per möte, men den här dagen så diskuterades endast alla uppror. Många av de svarta medlemmarna hade upplevt otroligt mycket negativitet. De hade fått höra rasistiska kommentarer, blivit trakasserade av polis och fått fula blickar slängda åt deras håll. En ung man med rötter i Dominika berättade hur han för första gången kände att det var otroligt svårt att vara en svart ung man i England.

Innan afrofobi blev en otroligt viktig fråga i Sverige så hade jag helt ärligt inte haft många tillfällen då jag kände att min hudfärg spelade någon större roll. Nu fick jag för första gången uppleva något obehagligt. Det spelar ingen roll vilken hudfärg dessa arresterade ungdomarna hade. Att använda ett dödsfall som ursäkt för att stjäla ifrån butiker är fel, vem som än begår brottet.

När jag nu var på väg tillbaka till Preston igen så hade jag inte tänkt på upproren på ett par år om jag ska vara ärlig. Jag läste igenom min Facebook-startsida på tåget från Manchester till Preston, när jag såg alla status om hur upprörda vänner var över alla främlingsfientliga partier som vuxit i Europa. Då mindes jag för första gången på länge allt som hade hänt sommaren 2011.

Fördomar och trångsynta människor finns det runt om i hela världen. Ingen plats är perfekt. Jag var otroligt glad över att vara tillbaka i Preston och England, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg vissa händelser, även de negativa ibland. Inte för att sitta och vara negativ, utan för att komma ihåg att människors fula sidor kommer fram ibland… det gör ju att man kan uppskatta all genuin inre skönhet många har.

Jag skulle kunna sitta i en evighet och skriva om alla möjliga upplevelser jag hade i England, men jag tror jag sparar det till en annan gång. Hoppas att ni kan ignorera alla galna fördomar där ute och uppskatta alla öppensinnade människor runt omkring er.

 

Tima Minteh-Fofana
Tima Minteh-Fofana