Bokrecension: Cane River

Boken Cane River
Boken Cane River

Cane River, skriven av Lalita Tademy (2001), är ett episkt skönlitterärt verk som är djupt rotat i historiska fakta. Lalita Tademy hade alltid visat ett stort intresse för de berättelser hon hört om sin släkt, särskilt de som handlade om hennes mormorsmor, Emily, en stark, enastående kvinna som inte vek sig för motgångar. Tademy bestämde sig för att undersöka sin släkts historia i mer detalj, ett beslut som senare fick henne att lämna sin karriär på Wall Street och skriva böckerna Cane River (2001) och Red River (2006).

Genom släktforskning, på sin mors sida, upptäcker Tademy flera generationer av starka, stolta och bestämda kvinnor, födda under slaveriet i USA. Viljan att förstå deras liv och verklighet tog Tademy till ett isolerat men tajt sammanflätat ”community” längs Cane floden i centrala Louisiana, där vita plantageägare, slavar och fria svarta levde sida vid sida i komplicerade social förhållanden. På ett medelstort Creole plantage som ägdes av familjen Derbanne, fann Tademy sina rötter samt berättelserna om fyra makalösa kvinnor som levde med och slogs mot kopiösa orättvisor för att skapa bättre förutsättningar för nästkommande generationer, för att ge sina barn ett arv av hopp och framtidstro.

 

Boken Cane River, som börjar 1834 på ett plantage med fransktalande slavar i Louisiana, utforskar de invecklade förhållandena mellan slav och slavägare samt hur rasism och klasstillhörighet påverkar relationerna inom ”the black community” och även den vita befolkningen emellan. Med stor insikt i de sociala hierarkier som rådde, den våldsamma vardagen, den känslomässiga komplexitet och de plågsamma val människor stod inför, fångar Tademy styrkan och modet hos de fyra kvinnor man får lära känna. Det är kvinnor vars liv började med slaveri, genomlevde inbördeskrig och kämpade med den inkonsekventa friheten som slavarnas emancipation innebar. I boken får man lära känna Tademy’s mormors mormors mormor, Elisabeth, som lever hela sitt liv som slav. Elisabeth’s yngsta dotter, Suzette, blir den första i familjen som får erfara löftet samt besvikelsen av frihet. Suzette’s envisa dotter Philomene lyckas, trots obeskrivliga tragedier, genom sin styrka och beslutsamhet att återförena sin familj och skapa en ekonomisk självständighet som var få förunnade. Philomenes dotter, Emily, fortsätter kampen för att försäkra en framtid för sina barn och barnbarn i ett rasistiskt och våldsamt samhälle.

 

Lalita Tademy lyckas skriva en mycket gripande berättelse kombinerat med historiska fakta. Hon belyser relationen mellan slavar, slavägare samt fria svarta människor på ett sätt som många böcker/filmer inte tidigare gjort, med all den komplexitet som ingick. Boken fick mycket god kritik när den kom ut och jag kan varmt rekommendera den. Efterföljaren, Red River, kom ut fem år senare och handlar om hennes fars släkthistoria. Lika välskriven men inte fullt lika gripande!

Betyg: högsta möjliga, fem av fem möjliga!

betyg thegambianu

 

 

Tanya Odenyo

 

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s