Gambian Cultural Week Stockholm 2014, Saturday-Sabar

Första dagen av gambiska kulturveckan 2014 gick av stapeln igår. För oss som var där blev det en dag fylld av musik, dans, återträffar och glädje. Flera ansikten från Norge, Danmark och Göteborg syntes till i vimlet, men mest var det förstås gambier från Stockholm.

Det fanns lite oklarheten runt entrén, då arrangörerna flaggat för fritt inträde mellan kl. 16:00-18:00, vilket gjorde att vissa skyndade dit innan klockan 18:00 bara för att ändå få betala för entrén, då det enligt entrévärdarna bara gällde för de som bar årets asobi. Det är alltid trist med otydlig information inför dessa stora event som lockar många att komma och ta del av fest och gemenskap.

 

Här kan du se ett bildspel från kvällens festligheter:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Årets asobi i Stockholm gick i orange, gult och med små inslag av blått. Kreationerna man skapat av tygerna var oändliga i sina utföranden. Allt från snäva klänningar, till enorma tygskapelser och däremellan byxdresser och både korta och långa kjolar. En del valde dräkter helt i asobi-tyger, medan andra valde en annan grund och la in detaljer av asobi-tyget.

En intressant detalj var att även de manliga sabar-musiker som spelade bar detaljer av asobi-tyget i sina skjortor. Det gav ett genomtänkt och seriöst intryck och gav musikerna en gemenskap som de faktiskt har med dansarna.

Som vanligt när det är gambiska tillställningar kommer många sent, vilket innebär att festligheterna alltid drar ut på tiden innan de kommer igång. Men när den väl är igång så är det svårt att sitta stilla och inte dras med i de kraftfulla tonerna av trummor, de glädjande sabar-dansarnas takter och glädjen många känner av att återse vänner, bekanta och släktingar från när och fjärran, samtidigt som man roar sig kungligt, eller ska vi kanske säga drottninglikt, då det är många fler kvinnor än män som brukar ta del av sabar under kulturveckan.

En annan miss var att de närmsta busshållplatserna från festlokalen i Solna, hade ställts in sedan december och det framgick dessvärre inte av programmet, där färdvägen för kommunal trafik lagts som färdväg, vilket ställde till det för en och annan person.

Ofta har man valt att lägga just sabar på Sergelstorg, som är en öppen plats i centrala Stockholm. Att anordna sabar i en lokal i en förort har sina för- och nackdelar. Nackdelen är att det begränsar tillgängligheten för att ta del av festligheterna. Det begränsar även möjligheten för många som bor utspridda att ta sig till och från festligheterna. Framför allt så är det en fantastisk möjlighet att dela med sig av sitt kulturliv till övriga invånare i Stockholm, när man håller sabar på en allmän plats, vilket man missar när man i stället ordnar en lokal. Men det finns som sagt fördelar med att hålla eventet i en hyrd lokal. Dels är man inte lika beroende av vädret. I detta fall hade man hyrt en väldigt stor lokal, vilket innebar att det gavs plats för många fler att se själva eventet, samtidigt som det också fanns sittplatser till alla som valde att spendera många timmar med att ta del av festligheterna. En annan fördel är att serveringen av mat och dryck var enklare, samt att man inte var begränsad av tiden på samma sätt, men den största fördelen som jag kan se, är att man i ett mer slutet sällskap kan utöva sin kultur på ett sätt som begränsas av att många utomstående står och tittar på.

En av höjdpunkterna igår var förstås artisten Ndeye Gueye. Hon dansade och underhöll publiken till max. (Se gärna bildspelet ovan.)

En annan höjdpunkt var att Koeseke spelade med sitt band. Dembo Koeseke Jatta ”The Rootsman” har vi tidigare intervjuat HÄR!

Sara Galan som också kom med Karin, båda från Sabar Agents och dansade sabar har vi också tidigare intervjuat HÄR!

Sammantaget var det en härlig kväll och än är det många dagar kvar på den gambiska kulturveckan. Hela programmet för årets kulturvecka kan ni finna HÄR! Till er som inte har möjlighet att ta del av kulturveckan i år, så rekommenderar jag er varmt att försöka ta del av eventen nästa år.

Fatou Touray
Fatou Touray

När ska Afrika få välja sin egen utveckling?

Är det okej att ständigt implementera ”västerländska” utvecklingsstrategier på länder i Afrika?

I många fall har västerländska biståndsarbetare kommit till afrikanska länder med krav om hur de skall styra staterna, vilka sektorer som skall satsas på och vad barnen skall utbildas inom. Personligen tror jag inte att det är den enda vägen att gå. Innan kolonisationen etablerades fanns stora kungadömen i Afrika med väl fungerande samhällsfunktioner men som blev totalt utslagna i samband med kolonisationen.

En båt kommer lastad...
En båt kommer lastad…

Det är noterbart att påpeka att många afrikanska länder inte har varit självständiga speciellt länge och även om de nu sägs vara självständiga så har västerländska samfund en järnhand över dem. Något som måste ändras, för med Afrikas naturresurser, så är det där vår allas framtid ligger.

En utmanande faktor för Afrika, med hänsyn till globaliseringen, är att Afrika lätt blir marginaliserat. Genom att afrikanska länder ständigt blivit underminerade är det svårt att ta en betydande roll i det globala spelrummet. Afrika måste alltså maximera sin nuvarande position, vilket de gör genom förhandlingar med Kina. Afrika sätter väst i en situation där de kan bli utan Afrikas naturresurser om de inte går med på de afrikanska staternas villkor, vilket kan leda till att Afrika istället handlar med Kina i öst. Men när de istället handlar med Kina riskerar de också att bli helt utslagna. Kina importerar varor till och från Afrika till låga priser, vilket kan konkurrera ut de lokala företagen och därmed missgynnar ländernas befolkning, något som kanske lätt förbises av deras ledare.

Bynnation i Banjul
Byggnation i Banjul

Det ligger något i att olika länder har varierande värderingar som gör att vissa frågor blir centrala och andra hamnar i bakgrunden. Det är inte samma problem över hela världen; konflikter med olika ursprung- etnicitet, ekonomi, religion, forna koloniala strukturer, landsgränser, naturtillgångar. Dock finns det problem som finns över hela världen men kanske på olika nivåer, så som kvinnors position. Men jag tror ändå att vi alla är aktörer i de globala frågorna som finns just nu. Det är inte bara upp till ett land att själv lösa sina egna konflikter eller problem, utan de blir gränsöverskridande. Till följd av globaliseringen har avstånden minskat och länder som är beroende av varandra blir också involverade i varandras problem.

Det är viktigt att påpeka att EU och USA inte alltid behöver gå in som en ”räddare” i konflikter. I vissa fall är det självklart essentiellt, men jag tror att det är viktigt att Afrika ”får ta” sina egna beslut för sin egen kontinent och sina egna länder. Detta är något som är väldigt svårt då många står i skuld till Världsbanken och andra långivare – följer man inte deras krav på utveckling får man inga pengar. Men när skall Afrika få välja sin egen utveckling, sin egen väg?

 

Ida Isatou Svenungsson
Ida Isatou Svenungsson