Under de nio månader som har passerat sedan gambier-svenska Yusupha Sallah blev allvarligt misshandlad inför sin då 1 ½ årige son, har vi skrivit ett flertal artiklar om händelsen. Vi har intervjuat Yusupha, skrivit om rättegången där vi även har fått utlåtanden av Momodou Jallow som satt med som stöd för Yusupha under rättegången och vi har även skrivit om konsekvenserna för de inblandade. Någon vi haft kontakt med under hela denna tid, men som vi inte skrivit så mycket om i tidningen, är den person som till slut, bland många åskådare (det har nämnts cirka 60 personer) är Alexander Gustafsson, 35 år. Idag kan du läsa vår intervju med Alex, exklusivt för thegambia.nu

Alex vill inte kalla sig själv en hjälte, men vid en snabb sökning på Wikipedia så får vi följande beskrivning av ordet ”hjälte”:

”Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära.”

Var det ett svårt beslut att ställa upp och vittna för Yusupha Sallah och hur tänkte du innan?

Svårt och svårt, tycker det är en självklarhet för allmänheten när något sådant fruktansvärt händer. Men visst tvekade jag lite innan för att jag kände mig och var hotad men efter lång betänketid så kom jag fram till detta.

Vad har den här saken fått för konsekvenser för dig i ditt liv? Både innan, under och efter rättegången?

(Innan) Jag har fått vända upp och ned på stort sett allt i mitt liv. (Under) Var en mycket jobbig tid under rättegångstiden, oron och känslan av allt. (Efter) Ungefär detsamma, blir väldigt isolerat liv just nu, svårt att anpassa mig till andra i min omgivning. Min idrott, mitt civilstånd tar lite stryk som sagt. Svårt att överhuvudtaget prata om det för andra i min omgivning.

Skulle du göra samma sak igen?

Ja, det skulle jag förmodligen göra.

Tycker du att du har fått det stöd du behövt från samhället för att kunna avge ditt vittnesmål?

Ja, det tycker jag.

Vad tänkte du under själva misshandeln och var det svårt att vara vittne under tiden?

Vad jag tänkte under misshandeln har jag lite svårt att uttrycka mig att sådant här kan och förekommer, finns inte i min värld. Det första jag gjorde och tänkte var SJÄLVKLART att ta hand om offrets lilla son/pojke på 1.5 år som inte ska behöva se och uppleva sånt här, fruktansvärt jobbigt att behöva nästintill tvinga att hålla ett 1.5 årig litet barn i famnen när detta barn bara vill komma till sin pappa. Det var mycket jobbigt och nervöst att vittna med tanke på alla hemska saker och handlingar man har fått gå igenom. Men samtidigt det rätta..

Känner du dig som en hjälte som ställde upp och vittnade trots att så många andra vägrade?

Hjälte försöker jag verkligen inte vara och tycker inte att jag är, men samtidigt var det en självklar grej för mig att vittna.

Vad tänker du om de andra som fanns på plats men som inte har vittnat?

Svår fråga för mig, men om vissa har vägrat att vittna av olika anledningar är väl något dom får leva med oavsett vad dom tänkte och har för åsikter…

Vad jag dock regerade starkt på var att inte en enda hade någon som helst sympati för ett litet barn som tar skada och inte nog med det, det fanns även andra många små, små barn på plats.

Har du efter rättegångarna haft möjlighet att prata med Yusupha själv?

Nej, men jag ska träffa honom när det finns möjlighet.

Är det något mer du själv vill tillägga?

Jag själv som person kan inte föreställa mig hur man kan utsätta andra för massa våld med framförallt när barn blir inblandade, som ska behöva se och uppleva dessa grymheter är oförklarligt för mig.

Till slut: Ja vi alla är olika, ser olika ut, MEN jag har alltid sagt- VI ALLA HAR SAMMA SAMMA FÄRG PÅ HJÄRTAT!!

Alexander Gustafsson har inte utfört några stordåd för världen, men den storhet som blev konsekvenserna av att han vittnade, trots hot är något som många av oss ser som hedervärt, ärofyllt och som ger honom ett civilkurage som många i vårt samhälle saknar. Det är väl ett beundransvärt mod och civilkurage om något? För många av oss är Alex en sann hjälte i alla fall!