Krönika: Young Blackout, jag saknar er!

Binta heter jag, en 25-årig Dancehall-dansare/Queen med ett flertal titlar i bagaget. Jag jobbar som professionell dansare på heltid och har alltså inget annat jobb vid sidan av. Jag är 100% dansare och inget annat. Tillsammans med min ‘syster’ Vendela driver jag också en dansskola. Vendela är också en del utav mitt danscrew som tävlar, uppträder, håller workshops, promotar och hostar events, med mera… men mer om oss får ni läsa i en kommande krönika.

Jag bor just nu i New York och har bott här i tre månader ganska så exakt. Jag trivs bra men saknar Sverige och familjen som bara den. Jag var hemma i Sverige en snabbis för inte så jättelängesedan för att jobba och kommer hem en snabbis igen i sommar. Jag älskar New York, men ingenting är som Sverige när det kommer till kvalitén på mat, renlighet osv… jag saknar det sjukt mycket. Jag har verkligen jättesvårt för alla kackerlackor som hoppar ner framför mig helt plötsligt på tunnelbaneperrongerna. Jag har också svårt för alla råttor som är så oblyga att de vågar springa framför fötterna på en mitt på gatan. Jag blir rädd när jag ser hur sjukt hela det amerikanska systemet är och det är läskigt att de flesta amerikaner bara lär sig saker om sitt eget land och är helt lost när man pratar om europeiska länder och andra länder för den delen med. Jag lovar, det är läskigt när de inte tror på att vi I N T E blir jagade av isbjörnar i Sverige. Någonting, eller några andra, som jag verkligen saknar sjukt mycket och som också kommer att bli denna krönikas ämne är… ”YOUNG BLACKOUT”!

Young Blackout är en dansgrupp som består utav åtta stycken tjejer.

Young Blackout som konstellationen såg ut för ett tag sedan - Foto: thegambia.nu
Young Blackout som konstellationen såg ut för ett tag sedan – Foto: privat

När jag från början startade denna grupp så var de en grupp av tjejer mellan 6 och 12 år gamla som tränade en gång i veckan. Men efter ett par terminer så var åldern på tjejerna istället 9-14 år och de som då var med märkte jag var mer och mer intresserade och visade att de ville satsa mer på dansen. De ville inte bara dansa länge, ‘mina’ små barn, de ville lära sig alla steg och alla riddims. Den tjej som då var 9 år, är idag 13år och har alltså varit med oss ett bra tag. Tjejerna i gruppen är idag 13-17 år och de tränar hårt och väldigt mycket. De uppträder/tävlar väldigt ofta, både med sin egna grupp, Young Blackout, men även med de stora tjejerna i Rebound eller andra från Blackout Family, som också tränas utav mig. Tjejerna i Young Blackout är så otroligt talangfulla och jag undrar ibland om dom själva ens förstår hur otroligt grymma de egentligen är?! Det finns inget bättre än att få komma till en danssal och träna med dem. De har ett sådant hunger efter dancehall att det känns lite overkligt ibland. De vill veta allt, verkligen A L L T… och de motiverar verkligen mig att bli en bättre tränare hela tiden och att vilja utvecklas för att kunna lära dem mer och mer. Fyra stycken av dessa tjejer åkte med på vår Jamaicaresa i vintras, ”From Europe To Jamaica”, för första gången. Så unga personer har inte fått följa med oss tidigare, men vi ändrade detta från och med i vintras.

Jag kände mig som en liten extra mamma under hela resan och har nog aldrig haft en så rolig resa som jag faktiskt hade med dessa tjejer. De hade så mycket knäppt för sig och jag skrattade varje dag så att jag fick ont i magen åt saker dom hittade på. Att sedan få se deras ansiktsuttryck och glädjen i deras ögon när de fick se och träffa sina favoritartister och dans-idoler nere på ön var priceless. Hela den där ‘första gången upplevelsen’ utav allting de fick uppleva, det fyllde hela mig med lycka. Deras passion ligger inte heller bara i själva dancehall-dansen utan i hela kulturen och att få lära sig mer om den hela tiden. De samlade ihop en massa leksaker och kläder som jag sedan åkte och lämnade på ett barnhem när de hade åkt hem. De ville självklart själva hänga med och lämna sakerna, men när det passade oss så passade det inte barnhemmet osv… Bara att få se hur engagerade de var i att ge bort saker till de som verkligen behöver, var riktigt fint. Det spelar ingen roll hur många battles de vinner eller förlorar, de kommer alltid att vara vinnare i mina ögon. Vinnare för hur mycket de kämpar, för hur mycket de utvecklas hela tiden och för de stora hjärtan som de faktiskt har. Jag tror inte att någon längtar så mycket som jag gör till nästa vinter, då vi alla åker tillsammans till Jamaica igen…

Glöm inte att kolla in dom, Young Blackout!
Det bästa jag vet 🙂

 

Binta Blackout
Binta Blackout

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s