En stor författare och apartheidmotståndare har gått ur tiden

Foto: Bengt Oberger http://commons.m.wikimedia.org/wiki/User:Boberger
Foto: Bengt Oberger http://commons.m.wikimedia.org/wiki/User:Boberger

Den sydafrikanska författaren Nadine Gordimer har gått bort efter en kort tids sjukdom. Nadine Gordimer är mest känd genom sin kamp mot apartheid och sitt prisbelönade författarskap. 1991 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur. Hon ”dog fridfullt i sömnen i sitt hem i Johannesburg söndagen 13 juli 2014” skriver hennes familj i ett uttalande.

Nadine Gordimer föddes den 20 november 1923 i Transvaal och dog 13 juli 2014 i sitt hem i Johannesburg efter en kort tids sjukdom. Hennes son Hugo och dotter Oriane ska enligt uppgift ha funnits vid hennes sida in i slutet.

Hennes senaste utgivning; No Time Like the Present, utgavs så sent som 2012. Hennes senaste roman, som också var hennes fjortonde och som även finns utgiven på svenska; Börja leva (Get a Life) utgavs 2006.

Inte bara genom hennes texter, men Nadine Gordimer var även aktivt engagerad i kampen mot apartheid och i hennes hem genomfördes många hemliga politiska möten under Sydafrikas apartheid-regim. Trel av hennes romaner var i perioder bannlysta i Sydafrika.

Nadine Gordimer var medlem i ANC sedan 70-talet och hon sägs ha blivit engagerad i antiapartheid-frågorna under Sharpville-massakern 1960. Hon hjälpte Nelson Mandela att skriva det berömda tre timmar långa talet ”I am prepared to die” 1964. (Du kan höra drygt fem minuter av talet i klippet nedan.)

Ur ANCs offentliga uttalande om Nadine Gordimers bortgång:

“Our country has lost an unmatched literary giant whose life’s work was our mirror and an unending quest for humanity.”

Al Jazeera rapporterade om Nadines bortgång:

Vila i frid, Nadine Gordimer!

Fatou Touray
Fatou Touray

 

Musa Black Mooses hemlighet…

namnls_59222611Vår krönikör Musa Black Moose Jallow vill här uppmärksamma ett problem som många andra delar med honom och som han, precis som många andra har svårt att prata om. Vi lämnar ordet direkt till Musa själv.

Länge har jag varit tyst om detta men nu måste jag öppna mig och berätta lite om min uppväxt i skolan! Tidigt så upptäcktes det att jag hade läs- och skrivsvårigheter! Hade det varit idag så hade jag fått hjälp i form av en extralärare eller något annat stöd, men tyvärr så blev jag istället placerad i en särskola!

Varför? Jo, för att det tog längre tid för mig att lära mig saker! Jag hade även svårt att läsa högt då jag är dyslektiker. Blev kallad för CP-barn, handikappad unge från en hel del som inte visste bättre vad läs- och skrivsvårigheter innebär!

Redan vid ung ålder så bestämde jag mig för att ge upp skolan, med tanke på allt som skedde runt omkring mig. Jag bestämde mig även för att verkligen satsa och att bli duktig i två saker som jag verkligen älskar; Fotboll och musik! Det var mitt enda val för jag kände att det var det enda sättet jag kunde få respekt från folk var genom att vara duktigt på nåt. Verkligen fel tänkande men what to do?

Åren gick och gick och jag fick börja läsa på en riktig skola och fick lite extra hjälp och klarade allt! Då sa läraren till mig att jag hade klarat av att gå i en vanlig grundskola! ”Nått har gått snett Musa, nån har inte tagit rätt beslut!” Chocken och ilskan inom mig växte och växte hehehe aa vad ska man säga? Jag är idag utbildad fritidsledare och har klarat mig väldigt bra! Jag kan läsa och skriva utan problem! Att vara dyslektiker innebär inte att man är dum i huvudet!

För en del så går det fort att lära sig saker och för vissa andra tar det lite längre tid! Alla är olika, men oavsett vad så borde man värdesättas och behandlas med respekt.

Musa Jallow DJ Black Moose
Musa Jallow
DJ Black Moose