Efter fem år i ett EU-land, med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring, har den som är medborgare i ett icke EU-land rätt att få ett bevis om varaktig bosättning. Statusen som varaktigt bosatt ger innehavaren rätt att fritt flytta mellan EU:s olika länder, även om personen inte är medborgare i ett EU-land.

Tyvärr känner många inte till den här möjligheten som är öppen för alla som bor i EU och är så kallade ”tredjelandsmedborgare” – medborgare i ett annat land som ligger utanför Europeiska unionen.

I mitt arbete med migrationsärenden möter jag ofta tredjelandsmedborgare som har flyttat till Sverige från ett annat land i EU där de bott länge och haft permanent uppehållstillstånd, ett tillstånd som de tyvärr förlorat när de flyttat hit eftersom de inte kände till sin rätt att begära bevis om varaktig bosättning – innan flytten. För vissa slutar allt detta med återresa till hemlandet. För andra betyder det att hela den jobbiga processen med att söka uppehållstillstånd måste göras om igen och det dröjer flera år innan personen kan ha ett nytt permanent uppehållstillstånd, men nu i Sverige.

EU berömmer sig självt om att ha så kallad fri rörlighet. Alla som är medborgare i ett EU-land har rätt att fritt resa mellan EU:s olika länder, att söka arbete och studera i alla delar av EU. Men eftersom många länder i EU har hårda medborgarskapslagar, som gör det svårt att få medborgarskap trots lång bosättning i landet, har situationen för de så kallade tredjelandsmedborgarna blivit allt mer utsatt. Det har i sin tur lett till olika rättsliga prövningar som gällt exempelvis den fria rörligheten och de sociala förmånerna. Genom dessa olika prövningar av ärenden har de rättsvårdande myndigheterna inom EU slutligen uttalat att det inte är rimligt att de som bott och arbetat länge i EU, har betalat skatt, skött sig och bidragit till samhällets uppbyggnad inte ska kunna leva i EU på samma villkor som de olika nationernas medborgare.

Det är nu mer än tio år sedan EU-domstolen för första gången slog fast att alla som bor och arbetar i EU ska ha samma rättigheter till sociala förmåner och fri rörlighet inom unionen, oavsett om de är medborgare i ett av unionens länder eller ej. Ett politiskt beslut om hur dessa legala rättigheter skulle säkras togs 2003 av Europeiska rådet.

För att översätta till mer begriplig svenska innebär detta alltså att rätten till fri rörlighet och rätten till sociala förmåner i EU måste gälla alla de som bor och arbetar i EU, även de som inte är medborgare i något av EU:s länder utan har behållit sitt medborgarskap i ett tidigare hemland. Status som varaktigt bosatt ska garantera den rätten.

Gränsen för när en tredjelandsmedborgare har rätt att ansöka om och utfå ett bevis om sin status som varaktigt bosatt i EU har dragits vid fem år med uppehållstillstånd, arbete och sjukförsäkring. Hinder för att få beviset är alltså exempelvis försörjningsstöd genom sociala myndigheter, eller kriminalitet.

Om du som läser det här själv har bott i Sverige mer än fem år och är självförsörjande men inte medborgare i ett EU-land, kan det kanske vara idé att fundera på att ansöka om att få ut beviset om varaktig bosättning. Informationen från EU finns på 15 olika språk, det svenska Migrationsverket har också en sida som berättar mer om varaktig bosättning. Och vill ni ha ytterligare råd kring migrationsfrågor, eller behöver hjälp med ert specifika ärende, sök er då till en juridisk byrå eller advokatbyrå.

Bra länkar:

Migrationsverket: Status som varaktigt bosatt i Sverige

MG Rådgivning Online

Sammanfattning av EU-lagstiftningen