Varje sommar i Montego Bay (på Jamaica) anordnas en tävling för alla dancehall-queens (DHQ). Det är den absolut största tävlingen i världen för en dancehall-queen, än så länge i alla fall. Många dansare som vunnit titeln som DHQ i deras eget land blir skickade till denna tävling för att representera sitt land i ”International Dancehall Queen”, som tävlingen heter, det är alltså VM. Tävlingen hålls som sagt varje sommar, och det är nu en vecka kvar till årets dancehall-queen ska krönas och självklart kommer jag vara där och supporta! Jag får faktiskt vara åskådare tycker jag, då jag redan prövat att delta och även tillsammans med Binta Blackout kört en show under tävlingen…

Det var sommar 2011. Jag, tillsammans med min dansgrupp Blackout befann oss på Jamaica och jag hade ingen som helst plan på att ställa upp i VM. Binta ville ställa upp då hon själv velat tävla i den tävlingen länge, Mathlilde var lite osäker och jag var helt säker på att jag inte ville.

Alla queens bor i ett stort mansion, ”Big head mansion”, tillsammans, där man lär känna varandra, tränar, lär sig öppningsnumret och så vidare. Fram till tävlingen, och tre dagar innan själva tävlingen, kommer en specialbuss till Kingston och hämtar upp alla tjejer som ska tävla och kör dom till Montego Bay, vilket är en bit!

Eftersom allt detta endast är till för deltagarna var jag tvungen att signa upp. Gratis boende och transport är ju aldrig fel, plus att på den tiden kände vi ingen i Montego Bay och återigen, endast deltagare fick bo i mansionet. Min plan var att på plats säga att jag inte skulle delta, att jag endast var där med mina vänner som skulle delta, men det gick inte heller så bra…

När vi kom fram hade vi ett möte med organisatörerna där dom gick igenom planen för dagarna vi skulle vara där, regler och så vidare. Det visade sig att en av deltagarna hade med sig en vän utan förvarning som hade tänkt bo där precis som jag, jävlar vilket liv det blev! Organisatörerna blev mycket upprörda och hon fick sig en uppläxning innan dom löste det och hon fick efter mycket om och men stanna kvar, för denna gång… Det gjorde mig inte direkt sugen på att berätta att jag inte skulle tävla, så jag fick helt enkelt ‘go with the flow’ och låtsas som ingenting.

Första kvällen åkte vi till Margareta Ville för vår välkomstfest. Man fick under ett tillfälle gå upp en och en för att presentera sig i mikrofonen, berätta vem man var och från vilket land man kom, och sedan spelade DJ:en en låt så man fick visa ett smakprov på vad man hade att ge.

Jag kommer ihåg hur jobbigt jag tyckte att det var eftersom jag i slutändan ändå inte skulle vara med och det kändes så fel och stå och prata som om att jag skulle delta när jag inte skulle det.

Jag fortsatte fejka mitt deltagande under träningar av öppningsnumret och allt annat kring tävlingen, och det kändes bara jobbigare och jobbigare då pressen att avslöja mig kom närmare och tiden tickade. Flera gånger tänkte jag på att ställa upp bara för att slippa få problem, men samtidigt kändes det verkligen inte som ett alternativ då jag varit helt inställd på att inte köra och var helt oförberedd.

Sista dagen inför tävlingen var jag så nervös! Med små steg lunkade jag fram till arrangörernas dörr, knackade på och steg in. Jag slog mig ner i stolen och hade hoppats på att den ”snälla” av dom var där inne, men självklart var det den läskigaste och strängaste som var där, den som gett den andra icke-deltagande tjejen en fet utskällning. Jag sa bara rakt ut att jag inte ville tävla. De trodde att jag bara var nervös och ångrat mig, men eftersom jag är sämst på att ljuga sa jag precis som det var, att jag egentligen bara ville supporta mina vänner och så vidare. Till min stora förvåning blev de inte arga! Istället peppade dom mig och försökte övertala mig om att köra då jag tydligen hade varit en av favoriterna på välkomstfesten. Jag blev faktiskt till min stora förvåning lite peppad på att köra, jag var ju ändå där liksom. Men lovade ingenting utan sa att jag skulle fundera på det. Lättad klev jag ut från deras rum, dock med ett nytt dilemma! Jag hade ju fortfarande ingenting att tävla med liksom!

Melina som då var en elev och befann sig i Sverige slängde ihop några låtar till mig på en ”sista-minuten-mix”. Jag kan knappast påstå att det kändes bra och jag hade fortfarande inte bestämt mig, men jag försökte i alla fall förbereda mig lite smått… Köpte en ful rad med löshår som syddes in i min lugg för lite ‘pimpning’ inför den spektakulära kvällen, grävde fram något skapligt ur min fattiga, torra och helt tråkiga packning. Så var de igång!

Jag kommer ihåg att jag var bland de sista in i bussen, utan mix! Det var ju ännu ett tecken på att jag inte borde köra, då det inte gick att bränna mixen på en cd, vilket man behövde ha. Jag tänkte, ”Äsch, DJ:en får spela från datorn, latch”… Men så latch var det inte, för sådana sladdar existerade ju inte på VM!! Vilket skämt!

Innan tävlingen börjar får varje Queen ta mikrofonen och presentera sig själv. Japanerna brukar få med sig publiken redan där då dom skriker ut något på remixad patois! Redan där är underhållningen igång! En efter en dancehall-queen gjorde sin grej, riktigt grymma, speciellt live! Jag själv sprang runt där bakom helt frustrerad och stressad över min musik! Det var 40-någonting tjejer som deltog och jag var ganska långt bak i programmet, men inte lyckades jag fixa någon musik inte. Precis innan jag skulle upp på scenen stötte jag på DHQ Fluffy, som kröntes till DHQ året innan, alltså 2010. Hon gav mig några kloka råd innan det var dags. Eller råd och råd, hon sa typ ”fucka ur”. Och det var vad jag gjorde lol.

DJ:en fick lov att sätta på en random låt eftersom jag inte hade någon musik, så han spelade ”Fluffy vs Slim”, och så fort jag satte min fot på scenen kände jag mig levande! Vilken känsla!! My gaaad, helt obeskrivligt! Hela publiken skrek som galningar och jag vet inte vad jag fick för flipp men jag kastade av mig kjolen, slängde mig på marken, flög upp, rumpan och armarna studsade och flög runt åt alla möjliga vinklar!! Det var grejer det! Så gick jag vidare till nästa rond, jag tror vi var cirka hälften som gick vidare.

Ronden därpå gick snabbare, och jag fick låten ”Wine fi di General”. Återigen hade jag publikstödet, men jag kände att krafterna började ta slut, det är ganska påfrestande för kroppen, man är nervös, hype, trött samtidigt som man värmer upp, blir kall, värmer upp blir kall… Skum känsla måste jag säga.

Och jag, Vendela Blackout, klarade sig till nästa rond, freestyle. Vad kan man säga om det… alla mina ronder hade ju redan varit freestyle, ‘kind of’ – så jag körde på. Alla körde dock samtidigt på scenen, så det handlande om att ta plats och synas. Eftersom varken freestyle eller ta plats och synas är mina starkaste sidor skuttade jag mest runt och flörtade med publiken samtidigt som jag aktade mig för alla galna queens som kom flygande från alla håll och kanter! Så var vi fem kvar i finalen.

Finalen var i ingen höjdare alls, idag blir jag lack när jag tänker på den ronden, men då var jag mer än nöjd att vara bland topp 5. Jag fick låten ”Jack Hammer”, och bara introt var riktigt segt och jag gjorde inte så speciellt flippade saker någonstans under mitt ‘performance’. Förmodligen för att jag var död och inte kunde låten, så det slutade med att jag gjorde liknande saker som i min första rond fast sämre. Även om jag genom hela tävlingen haft mycket (om inte mest av alla deltagare) publikstöd kunde jag känna att mitt sista framträdande inte skulle räcka för en pallplats, vilket jag hade rätt i.

En fjärde plats blev det. Första svensken som kommit så långt och av oss topp fem som var i final kan jag absolut inte påstå att jag förtjänade en annan
plats än den jag fick.

Idag kan jag dock känna, ”fan om jag bara hade haft ett förberett finalnummer,
vem vet hur det hade slutat då”.

Det får vi nog aldrig veta. Men å andra sidan, med tanke på vilka galet tunga dansare som ställde upp från hela världen så förstår jag inte ens att jag kunde gå vidare från första ronden! Tyckte absolut att vinnaren var värdig, ”Aneika Headtop” och hon hade ett riktigt välplanerat nummer och är en stark dansare och gymnast!

Tävlingen hålls som sagt om en vecka, ska jag tävla? Nej!

Jag har bestämt att jag ska ställa upp EN gång till (kanske fler om jag gillar det),
men det året jag kör ska jag oavsett om jag har chans eller inte, försöka göra ett
riktigt ”satsigt” nummer och se hur det går. Jag har ingen aning vilket år det blir,
allt jag vet är att jag ska vara där och supporta alla tappra queens som flyger in
från olika länder, satsar allt och har modet och nerverna att ställa sig på den där
scenen framför tusentals åskådare, för att inte tala om livesändningen och sedan Youtube. Jag kommer såklart hålla alla mina tummar och tår för
Europas DHQ,aka Binta Blackout, som kommer slakta den där scenen. 🙂