Till alla er som läser min krönika – Please ta väl hand om era nära och kära! Man vet aldrig vad som händer i livet…

Är glad och tacksam över allt stöd och alla som stöttat och än idag alla som stöttar mig!! Jag är 29 år nu, vilket känns väldigt bra måste jag säga! Har haft överfeta spelningar 🙂 Allt från Colors, Gothiacup festival, Borgholm med Abidaz och Timbuktu till Storsjöyran med Kartellen och Storsjöyran med Abidaz! Way out West var lätt den bästa upplevelsen för mig, förutom i slutet då en incident gjorde att det inte var kul för fem öre!

Min vän, storebror och mentor Alex kom till nattklubben Yakida för att se Aliammo, Näääk o Nimo och mig uppträda! Jonny Brazuca, som är min vän och storebror ringde mig och sa: ”Kan du skriva upp Alex på listan?” ”Självklart”, sa jag för det är alltid trevligt att få umgås med Alex då han har ett hjärta utav GULD! Vi alla hade jättetrevligt både innan och efter showen! När jag satt backstage med mitt sällskap så kom plötsligt en bartender ner till rummet och såg helt panikslagen ut samtidigt som han grät. Vi frågade honom: ”Hur mår du? Vad har hänt?” Och han svarade: ”En man dog precis framför mig!” Jag kände på mig att något inte stämde så vi alla gick ut från logen för att bege oss ut från nattklubben Yakida!

Plötsligt så såg jag ambulansen utanför klubben och min bror Brazuca som såg stressad ut. Direkt så förstod jag att något hade hänt för han brukar absolut inte vara stressad. Jag gick fram till honom och frågade: ”Vad har hänt?” Han svarade tillbaka: ”Det e knas bror, det e Alex!” ”Vad har hänt,” frågade jag. Han svarade: ”Alex ramla bara ihop och slutade andas.” I samma ögonblick såg jag Alex ligga på båren med slang i munnen och en stor apparat som masserade hans hjärta! Och vi alla skrek ”Kämpa Alex, kämpa!” Jag och Aliammo åkte med min bil efter ambulansen till Sahlgrenska sjukhuset.

Sjukhuspersonalen vägrade släppa in mig och Aliammo för att komma in till Alex men efter ett tag så lät de oss komma in trots allt. Då såg vi vår bror Brazuca sittandes där och han kollade på oss helt chockad och utan att finna några ord. Ingen av oss kunde fatta nått, allt gick så jävla fort! Vi väntade och väntade, plötsligt så kom läkaren in och sa ”Vi försöker med allt just nu så vi får vänta och se!” Det gick minst 35 minuter till så kom läkaren in igen och berättade att det inte gick att rädda Alex. Allt jag kände i min kropp just då var bara smärta, kunde inte sluta gråta! Tårarna bara rann! Alex kom till showen för vår skull, för att se oss live och så hände detta! Den ångesten som jag kände kommer jag aldrig kunna beskriva! Det första vi sa till läkaren var att vi måste få se vår storebror en sista gång för att krama honom! Läkaren sa ok, efter 5 minuter så kommer läkarna med Alex in till oss. Att se sin vän ligga där gjorde så fucking ont! Jag visste inte vart jag skulle ta vägen! Fanns inget annat än att bara försöka vara stark i det läget!

Från att Alex gav mig en kram och en puss på kinden och sa fan va kul och se dig igen!! Ska bli kul och se er spela! Och nu död! Livet är för kort, man vet aldrig vad som händer i framtiden! Just därför ska man ta vara på allt och alla nära och kära! Detta tog hårt på mig som fan! Även idag har jag svårt att sova om nätterna! Men det är bara för mig att vara stark! Till alla er som läser min krönika – Please ta väl hand om era nära och kära! Man vet aldrig vad som händer i livet.