Stänger Europa sina gränser nu?

De inställda resorna med Ving har skapat stor oro för gambiaresenärer.
Vi hade igår ett väldigt trist besked från Ving att dela med oss av; Beskedet att de ställer in alla sina charterresor till Gambia fram till den 23 december. Framöver kommer sedan ett nytt beslut att tas angående de avgångar som är planerade från den 23 december. Det här drabbar självklart många av de resenärer som planerat att resa till Gambia de närmsta månaderna.

Gambia är välkänt för att ha många återkommande resenärer. Det är inte alls ovanligt att träffa personer som rest till Gambia under tio, tjugo, trettio… ja till och med fyrtio års tid. Många som reser ofta har också olika projekt i Gambia, både privata, rent affärsmässiga eller humanitära projekt av olika art och storlek.

En stor del av befolkningen i Gambia försörjer sig på turistnäringen och detta gör landet än mer sårbart i situationer som denna. Alla som arbetar direkt med turismen, såsom till exempel hotellpersonal, taxichaufförer och folk inom underhållningsbranschen blir förstås drabbade, men också många andra som indirekt försörjer sig av turismen drabbas av detta.

Det är många som har visat sig förvånade över att Ving har tagit detta beslut trots att Gambia inte har haft något bekräftat Ebolafall och det faktum att Ving normalt brukar avvakta med att dra in resor tills det att UD avråder från resor till ett aktuellt land.

Som thegambia.nu kunde meddela igår så menar Ving att man denna gång gör ett undantag då efterfrågan på resor till Gambia har minskat avsevärt och denna minskning beror sannolikt på den Ebolaspridning som rapporteras från Västafrika.

Foto: Kiqi Minteh/Thegambia.nu

Samtidigt finns ännu obekräftade uppgifter om att resor från både Norge och Danmark också ska ha dragits in. Om detta stämmer finns det kanske anledning att fundera på om skälet till så stor del handlar om minskad efterfrågan, då man skulle kunna anta att många av resenärerna som planerat att resa från till exempel Sverige gärna hade tagit sig till något av våra grannländer för avresa därifrån. Eller så har inte Ving till fullo insett hur många återvändande resenärer Gambia faktiskt har och att det i dessa fall inte är bara en resa som är själva målet, utan just det specifika resmålet.

Igår utbröt, på Facebooks många olika Gambia-forum, en enorm frustration bland många av Sveriges och resten av Europas återkommande gambiaresenärer. Det uppstod många oklarheter över huruvida de inställda resorna endast gäller Sverige, hela Skandinavien eller även större delar av Europa. Delvis kan några av dessa oklarheter grunda sig i att Ving i Sverige flyger med Thomas Cook och därför blev många andra resenärer, från bland annat England, oroliga över sina resor då Thomas Cook även flyger från England. Många blev upprörda och många trådar resulterade i konflikter. Detta visar ganska tydligt hur trogna sitt resmål många gambiaresenärer är.

Trots att ingen Ebolasmitta har upptäckts i Gambia och inte heller i Senegal, grannlandet som geografiskt omsluter Gambia, så är rädslan för smitta mycket stor.

Jag kan inte låta bli att undra om turismen hade sjunkit lika radikalt i Sverige om en liknande smitta hade upptäckts i till exempel Tyskland. Hade andra kontinenter börjat stänga ned sina resvägar också till Sverige då? Det kommer vi kanske aldrig att få veta…

 

Fatou Touray
Fatou Touray

Recension: En halv gul sol (Half of a Yellow sun)

Half of a Yellow Sun
av Chimamanda Ngozi Adichie

En halv gul sol
En halv gul sol

Novellen skildrar tre väldigt olika personers liv. Ugwu är en ung bypojke som genom sin faster får ett jobb hos en utbildad professor vid namn Idengiobo, i universitetsstaden Nsukka. Denna man gifter sig senare med en kvinna vid namn Olanna som boken också är skriven utifrån. Den tredje karaktären som novellen skildrar är Olannas tvillingssysters älskare, Richard. Richard är en konstälskande britt som kommit till Nigeria, för att se den konst han bara sett i böcker, när kriget bryter ut.

Genom boken får man följa Ugwu, Olanna och Richards kamp för ett självständigt Biafra men även ’the downfall of it’. Genom författarinnans och karaktärernas berättelser finner man sig själv gå in i deras roller och se den misär som de ser, men även hoppet och den ständiga kampen. Många gånger vågar jag inte ens läsa vidare för att jag är rädd för vad som komma skall, medan jag fortfarande inte kan lägga ifrån mig boken för att jag är tvungen att få reda på hur det kommer sluta.

Genom bokens gång insåg jag hur ovetande jag var när det kom till detta krig, hur många som brutalt mördades och svalt ihjäl. Dessutom fick man reda på vilka de bakomliggande faktorerna av kriget var, vilket gjorde att man inte bara blev inkastad i en scen som man inte hade någon koll på. Boken har som grundläggande tema, konflikten i Nigeria/ Biafra, och det gör boken högst angelägen, då den ständigt återknyter till dåtidens samhällsangelägenheter.

Detta är definitivt en bok som jag rekommenderar till alla, den är otroligt lärorik och Chimamanda skriver på ett fängslande sätt, så det är den perfekta semesterboken eftersom man inte vill lägga ifrån sig den. Som tidigare nämnt är boken ganska brutalt bildligt talande, vilket gör att man får vara beredd på ett par tårar men även skratt.

’Of course, of course. But my point is that the only authentic identity for the African is tribe’, Master said. ’I am Nigerian because a white man created Nigeria and gave me that identity. I am black because the white man constructed black to be as different as possible from his white. But I was Igbo before the white man came.’ Professor Ezeka snorted and shook his head, thin legs crossed. ’But you became aware that you were Igbo because of the white man. The pan-Igbo idea itself came only in the face of white domination. You must see that tribe as it is today is as colonial as nation and race.’ Professor Ezeka recrossed his legs.
-sida 20


Läs gärna min krönika från Chimamandas besök i Sverige tidigare i år.
Du hittar den här!

Ida Isatou Svenungsson
Ida Isatou Svenungsson