Half of a Yellow Sun
av Chimamanda Ngozi Adichie

Novellen skildrar tre väldigt olika personers liv. Ugwu är en ung bypojke som genom sin faster får ett jobb hos en utbildad professor vid namn Idengiobo, i universitetsstaden Nsukka. Denna man gifter sig senare med en kvinna vid namn Olanna som boken också är skriven utifrån. Den tredje karaktären som novellen skildrar är Olannas tvillingssysters älskare, Richard. Richard är en konstälskande britt som kommit till Nigeria, för att se den konst han bara sett i böcker, när kriget bryter ut.

Genom boken får man följa Ugwu, Olanna och Richards kamp för ett självständigt Biafra men även ’the downfall of it’. Genom författarinnans och karaktärernas berättelser finner man sig själv gå in i deras roller och se den misär som de ser, men även hoppet och den ständiga kampen. Många gånger vågar jag inte ens läsa vidare för att jag är rädd för vad som komma skall, medan jag fortfarande inte kan lägga ifrån mig boken för att jag är tvungen att få reda på hur det kommer sluta.

Genom bokens gång insåg jag hur ovetande jag var när det kom till detta krig, hur många som brutalt mördades och svalt ihjäl. Dessutom fick man reda på vilka de bakomliggande faktorerna av kriget var, vilket gjorde att man inte bara blev inkastad i en scen som man inte hade någon koll på. Boken har som grundläggande tema, konflikten i Nigeria/ Biafra, och det gör boken högst angelägen, då den ständigt återknyter till dåtidens samhällsangelägenheter.

Detta är definitivt en bok som jag rekommenderar till alla, den är otroligt lärorik och Chimamanda skriver på ett fängslande sätt, så det är den perfekta semesterboken eftersom man inte vill lägga ifrån sig den. Som tidigare nämnt är boken ganska brutalt bildligt talande, vilket gör att man får vara beredd på ett par tårar men även skratt.

’Of course, of course. But my point is that the only authentic identity for the African is tribe’, Master said. ’I am Nigerian because a white man created Nigeria and gave me that identity. I am black because the white man constructed black to be as different as possible from his white. But I was Igbo before the white man came.’ Professor Ezeka snorted and shook his head, thin legs crossed. ’But you became aware that you were Igbo because of the white man. The pan-Igbo idea itself came only in the face of white domination. You must see that tribe as it is today is as colonial as nation and race.’ Professor Ezeka recrossed his legs.
-sida 20

Läs gärna min krönika från Chimamandas besök i Sverige tidigare i år.
Du hittar den här!