De kom hit av olika skäl. Några flydde. Några blev kära i en svensk. Andra hittade ett arbete här. Det de har gemensamt är att de tycker att nu räcker det. Nu när jag fått flytta till Sverige är det bäst att stänga porten. Vilka de än är, vilka motiv de än har, har de det gemensamt, de utomnordiska invandrare som röstar på SD, att de vill neka andra det de själva fått.

 

Som jag ofta skrivit är SD egentligen ett betydligt mer splittrat parti än många insett. Det finns en kärna av nationalism, som har sitt ursprung i den rörelse som en gång ville förbjuda all invandring från utomeuropeiska länder, inklusive adoption, för att hålla den ”svenska rasen” ren. I den rörelsen finns en nostalgi runt forna tider, och en upphöjning av den svenska identiteten och vår stolta historia. Den gruppen SD-väljare är förstås fri från invandrare.

Grovt kan man istället dela in de numera ganska många invandrare som väljer SD i fyra kategorier.

SD-anhängare när ett påtagligt muslimhat. De har, till skillnad från de flesta övriga svenskar, svårt att skilja muslimer från islamister, och har dessutom ofta en kraftigt överdriven bild av hur många muslimerna är i Sverige, och vilken påverkan de har och kommer att få på vårt land. Muslimhatet lockar många som tidigare varit i krig eller konflikt med muslimer, såsom kristna och judar från Mellanöstern. De tycker att övriga partier är för mesiga mot islam. De ser en stor fara, och de tycker att vi andra missar den.

Det finns också en grupp som är rädd att de själva och deras barn ska utsättas för hat från svenskar om det blir för många invandrare, och vill därför hålla nere antalet. Dit hör den ganska stora grupp invandrare som kom för 10-40 år sedan från våra tidigare stora invandringsområden: Forna Jugoslavien och Sydamerika. Det är ett lite bakvänt resonemang, som bygger på att främlingsfientligheten skulle bli mindre när ”främlingarna” är färre.

Sedan finns det de som liksom en del svenskar räknar krasst ekonomiskt. Flyktinginvandring har en initial kostnad, och de har inte lust att ”öppna sina hjärtan” och bidra, helt enkelt, eftersom de inte tycker de tjänar på det.

Slutligen finns det de som väljer SD för att de är konservativa. Sverige är på många sätt extremt progressivt, med internationella mått mätt. Feminism, HBTQ-frågor, generösa abortlagar, betygsfria skolor och ett helt avvecklat försvar är åsiktsinslag som inte alltid landar så väl hos den som inte växt upp med Vilse i pannkakan. Det finns de som ser SD som sista utposten i striden för traditionella värden. SD är alternativet för den som är antiradikal, helt enkelt.

 

Jag läser invandrarnas statusar i SD-grupper, där de beskriver hur besvikna de är på att Sverige inte är som det var förr, när de kom, eller att de tycker synd om oss svenskar som inte får ha vårt land ifred, och att de känner att faran med muslimer underskattas rejält. I statusarna finns oftast ett mått av särskiljande av sig själv.

”Jag har alltid jobbat.” Ja, kanske inte alltid. Inte i början, när jag gick på SFI. Och inte när jag läste på Komvux och så. Men sen. ”Jag har alltid gjort rätt för mig.” I alla fall de sista åren. Tills jag blev sjuk. ”Nu är jag dock långtidssjukskriven”, kan det stå ibland, och jag skakar på huvudet för mig själv och slås av ironin.

”Jag” är inte som ”de”, som kommer nu. ”De” är av en annan sort, som inte kommer att sköta sig.

En del av det ”pursvenska” SD-kollektivet välkomnar dem till partiet. ”Tänk om alla var som du.” Och de menar det.

Välkomnar dem gör dock inte de som drömmer sig tillbaka till ett etniskt rent Sverige, men de brukar inte skriva något. De skriver i och under andra statusar, fast i samma grupper. De båda kategorierna rasister och ickerasister samexisterar, och låtsas för det mesta inte om varandra.

 

I muslimhatarinläggen brukar ofta framföras att ”man kan aldrig lita på en muslim, för man kan känna en muslim i hela sitt liv, men när imamerna kallar på jihad kommer han att vända sig mot dig”.

Och jag brukar då tänka: Kan man i så fall lita på en sverigedemokrat som säger sig gilla invandrare?

Om SD verkligen skulle få 51 % och bilda egen regering, hur skulle livet då bli för den som är utrikesfödd?

För SD är en utrikesfödd aldrig svensk. Hen är välkommen när hen ”sköter sig”, men bor här liksom på nåder. Något nästan alla sverigedemokrater är överens om är att rätten att bo här för den som är invandrad ska upphöra att gälla när invandraren inte ”sköter sig”. Bara infödda svenskar får ”inte sköta sig”. För en sverigedemokrat, och detta gäller även de mest ickerasistiska, är medborgarskapet för en invandrare bara en papperslapp.

Så vad betyder det egentligen att ”sköta sig”?

Det är ganska många punkter som ska stämma in.

• Inte begå brott.
• Vara ”assimilerad”, står det i partiprogrammet. Det vill säga man måste i allt väsentligt vara och bete sig som en svensk.
• Arbeta och försörja sig.
• Inte ifrågasätta eller ha åsikter som inte är sverigedemokratiska.

Att inte begå brott är ju lätt, kan man tänka sig. Men vad händer när din son halkar på glid i tonåren, och du en dag sitter där på polisstationen. Enligt många, kanske majoriteten, av sverigedemokraterna ska han utvisas om han inte är född i Sverige.

Hur assimilerad ska du vara för att passa i Sverige? Det vet ingen. Det enda som är säkert är att är du invandrare har du inte samma demokratiska rättigheter att välja hur man vill vara som andra. I principprogrammet definieras assimilering med att ”de, som invandrat, tar till sig majoritetskulturen och på sikt uppgår i nationen”. Det finns inga valförslag runt assimilering idag, men det finns en stark inställning bland medlemmar och även politiker att högre krav på anpassning ska ställas på den som inte är etnisk svensk.

Man ska arbeta och försörja sig, så klart. Men så en dag blir man sjuk eller arbetslös. Är du etnisk svensk har dina förfäder byggt detta land, och du har en självklar rätt att ta del av välfärdens trygghetssystem, i allas ögon. Den rätten är inte lika självklar om du invandrat. Det där med invandrare som lever på bidrag är centralt bland nationalister. Jag skulle inte vilja vara en arbetslös eller långtidssjukskriven invandrare i ett Sverige som styrs av SD.

Invandrare får gärna vara sverigedemokrater, förstås, men tycker de något annat bör de ”åka hem”, enligt SD-kollektivet på sociala medier. Det gäller särskilt de som skriver i media. Som invandrare måste du hela tiden vara tacksam, och aldrig klaga, annat än på andra invandrare. Du behöver veta att det är svenskarna som räddat dig, och underordna dig.

 

Du kanske har pratat med SD i valstugorna, som förklarat att de aldrig kommer att ”slänga ut” invandrare, utan att de ”bara” vill begränsa antalet som kommer hit fortsättningsvis, och jag vill vara tydlig med att det är helt sant. Det finns idag en stor majoritet bland deras anhängare som aldrig idag skulle acceptera att ”skötsamma” invandrare trakasseras.

Men under den mandatperiod där Jimmie Åkesson har 51 % händer följande:

Första året: Man har fullt upp att stoppa den befintliga invandringen genom att skicka ”hem” syrier och irakier, men hinner även lägga förslag om att frånta medborgarskapet från kriminella invandrare, och att utvisa dem som inte är medborgare och som begår brott. Polisen får resurser för att ta itu med tiggarna. En upprensning börjar.

Andra året: Nu börjar de mer radikala rösterna i partiet göra sig gällande. Olika förslag om att bara ”svensk” mat ska serveras i skolorna läggs, och man ifrågasätter varför vi ska försörja invandrare som ”lever på bidrag”. Regler införs för att de som inte är svenska medborgare ska kunna bli av med sitt uppehållstillstånd om de inte har en inkomst, eller har lärt sig svenska tillräckligt bra.

Tredje året: Alla antirasistiska projekt som pågått i många år stoppas. Det är ju vänsterflum. Istället får barnen lära sig i skolan att Sverige är mycket bättre än andra länder, och att svenskar är ett suveränt folk. Invandrarbarn börjar känna sig utsatta. Det blir olagligt att säga ”svenne”, och de får hela tiden höra att de ska vara tacksamma som får vara här.

Fjärde året: Krafttag mot mobbingen i skolan betyder att invandrade föräldrar till barn som har konflikter med svenskar utvisas. Röster höjs för att medborgarskapet ska kunna fråntas den som är arbetslös.

 

Du kanske inte tror mig. Pja. En hel del av ovanstående är förslag eller en förlängning av vad som står i principprogrammet. Annat är sådant jag vet att sverigedemokrater i gemen tycker, genom att ha följt dem så länge.

Förhoppningsvis får vi aldrig facit.