Gränslös Juridik:

Vad händer om en person jag bjudit hit stannar kvar illegalt i Sverige?

FRÅGA:

Jag vill bjuda en person som turist till Sverige. Får det några konsekvenser för mig om personen stannar kvar här eller i något annat europeiskt land efter att visumet har gått ut, det vill säga som papperslös?

SVAR:

För det första är det idag mycket svårt att bjuda hit personer från de flesta länder i Afrika på turistvisum, särskilt om de är män, unga, ogifta, barnlösa, saknar anställning, inte har några pengar på banken och inte har en egen bostad eller andra kontrakt som innebär åtaganden och styrker anknytningen till hemlandet. Detta gäller i hela det så kallade Schengenområdet – Norden och övriga Europa utom England och Irland.

Skulle du ändå lyckas bjuda hit en person som turist kan denna förlänga sitt visum en gång, det vill säga han eller hon kan stanna i maximalt 6 månader som turist. Skulle personen stanna kvar illegalt efter att visumet gått ut, så får det inga direkta konsekvenser för dig som bjudit in personen eftersom det inte är straffbart i Sverige (än så länge) att tex skydda papperslösa från upptäckt. Däremot får det en rad konsekvenser på andra sätt och för personen själv naturligtvis.

Myndigheterna i det så kallade Schengenområdet – Norden och övriga Europa utom England och Irland – har numera väldigt väl utarbetade rutiner kring visum, arbets- och uppehållstillstånd och därmed också rätt bra koll på hur människor rör sig inom unionen, vilka de är och varifrån de kommer. Om den person du bjudit hit skulle bli ”upptäckt” som papperslös i Sverige eller i ett annat Europeiskt land efter att visumtiden gått ut – och inte har några politiska skäl för att ansöka om asyl eller skydd – så kommer personen till att börja med att tas i ”förvar” av migrationsmyndigheterna. Förvarstagande innebär i princip ett frihetsberövande, eftersom personen inte får lov att lämna förvaret och blir inlåst. Skillnaden är att den som är förvarstagen får lov att använda sin telefon och har tillgång till internet och därmed kan fortsätta kommunicera med vänner och familj via mail, telefon och sociala medier.

Syftet med det så kallade förvarstagandet är att kunna återsända personen omgående till hemlandet om det visar sig att han/hon inte har ett giltigt tillstånd att vistas i Europa. I vissa länder är omständigheterna på förvaren mycket hårda. Tyvärr är det i många länder, även Sverige, brist på förvarsplatser vilket ofta leder till att personer istället för att få en plats på Migrationsverkets förvar kan sättas i häkte. Häktesförvar blir aktuellt också om personen bedöms kunna utgöra en fara för andra eller sig själv, eller har försökt rymma. Att hamna i häkte utan att ha gjort sig skyldig till något brott kan för många vara en väldigt svår och traumatiserande upplevelse.

Om en tidigare turist förvarstagits kommer denne relativt snabbt att kunna identifieras med hjälp av Schengens internationella databas, som registrerar de fingeravtryck och det biometriska foto som togs när turistvisumet utfärdades. Samtidigt kommer det då också att konstateras att personen saknar giltigt visum. Mot bakgrund av att personen på detta sätt är identifierad är det i de allra flesta fall därefter också möjligt att skicka tillbaka personen till hemlandet omgående även om det inte finns något pass eller någon annan ID-handling.

Den som vistats i Europa illegalt och skickas tillbaka löper i många fall också risken att drabbas av ett beslut om så kallat återreseförbud, vilket innebär att han eller hon inte kan komma tillbaka till Europa på ett antal år. Det vanligaste är 2-4 år, men om personen har dömts för ett brott kan det röra sig om upp till 10 års återreseförbud.

När en person återsänds till hemlandet efter en illegal vistelse i Europa, eller repatrieras som det också kallas för, registrerar myndigheterna alla detaljer: att personen inte åkt hem utan stannat kvar, att personen kom in i Europa via Sverige, av vem eller vilka personen bjudits in, samt i vilket land eller i vilka länder han eller hon har vistats. Vilka konsekvenser det kan få i förlängningen för just den som bjudit in, till exempel om det rör sig om en privatperson eller en organisation som senare skulle vilja bjuda hit andra personer är inte klart uttalat. Det är emellertid definitivt ett faktum att polis och myndigheter i Europa är väldigt vaksamma på allt som eventuellt skulle kunna innebära så kallad trafficking eller att någon tar betalt för att ”fixa” visum åt personer från länder utanför Europa. Det är alltså inte otroligt att en organisation eller en person som tidigare bjudit in eller eller flera personer som senare påträffats som papperslösa i Europa kan få svårt att bjuda in fler. Det är också ett faktum att för varje person som stannar kvar illegalt i Europa så blir det också svårare för andra från samma land att få visum för att komma till Sverige.

Alla de ungdomar och även familjefäder och mödrar i exempelvis Senegal och Gambia som drömmer om Europa gör det oftast på grund av fattigdom, arbetslöshet och brist på framtidshopp för egen del i hemlandet. Insikten om att livet som illegal i väst inte kan infria de drömmar som han eller hon bär på och att det definitivt inte är värt att offra tid och kraft på, den insikten kommer först när han eller hon befinner sig här och inte längre har något annat val än att bara försöka överleva.

Att uppehålla sig illegalt i Sverige eller andra länder i Europa innebär alltid att utsätta sig för risken att utnyttjas som underbetald arbetskraft, för risken att hamna i kriminalitet, prostitution, handel med droger och andra illegala substanser, samt för risken att inte kunna söka vård och hjälp vid sjukdom, tandvärk, eller behov av rehabilitering efter ett akut sjukdomsfall.

Att leva som papperslös är idag i de flesta fall lika med att leva utanför samhällets skyddsnät, utsättas för orimliga risker och vara utlämnad till andras godtycke, riskera att hamna i slavliknande arbete, samt att ständigt vara stressad på grund av oro för upptäckt. Personligen brukar jag därför alltid avråda de som vill resa med avsikten att stanna illegalt i Europa från att komma hit. Ett besök kan vara intressant, ett kulturellt utbyte kan vara givande, en utbildningsmöjlighet kan vara en annan möjlighet. Och ett verkligt äkta arbetserbjudande kan vara en guldchans. Men annars kan det faktiskt vara en mycket bättre hjälp att försöka stötta personen i att komma igång med egen verksamhet i hemlandet – någon typ av företagande, en utbildning eller andra framtidsprojekt, det vill säga allt som kan bygga upp en framtidstro. En sådan hjälp till självhjälp är oftast en mycket bättre insats än att ”hjälpa” personen till ett liv i otrygghet i Europa.