”Var och en har rätt att i andra länder söka och åtnjuta asyl från förföljelse”. Det här citatet är taget ur den allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Artikel 14, paragraf 1. Det här dokumentet är underskrivet av hela generalförsamlingen vilket innefattar alla FN:s 193 medlemsländer vilket absolut betyder att samtliga europeiska länder har skrivit under och gått med på att söka asyl är en mänsklig rättighet. Hur kommer det sig då att människor måste riskera sina liv när de försöker tillämpa sina rättigheter? Varför dör hundratals människor, kvinnor, män och barn precis utanför våra gränser? Vi har skrivit under den här konvektionen, det är vårt ansvar att den efterföljs och det är på våra händer när våra medmänniskor drunknar i Medelhavet på grund av den barriär Europa bygger omkring sig. Det är omänskligt och det är fel.

I förra veckan befaras 500 människor drunknat utanför Maltas kust. Båten skall ha lämnat Damietta i Egypten i början av september. När de närmade sig Malta blev de rammade av en annan båt som resulterade i att de gick under. Båtens passagerare bestod av människor från Syrien, Palestina, Egypten och Sudan som alla satte sig i den här båten för att söka skydd hos oss i Europa. Den internationella organisationen för migration (IOM) kan meddela att 9 människor överlevde incidenten. Två utav de som överlevde kommer från Palestina och påstår att det inte var en olycka utan de blev avsiktligt nerkörda. Det här är inte bekräftat av IOM men det skulle inte vara första gången som de här båtarna råkar ut för märkliga olyckor utanför Europas kuster. I vissa fall har till och med gränspolisen skjutit mot de här båtarna. Hur förvarar vi det här?
IOM kan nu meddela att över 2500 människor har drunknat i Medelhavet i år när de försöker ta sig över till Europa. Samtliga europeiska länder har nu en svår men nödvändig uppgift framför sig. Vi måste tillsammans komma på en säker väg in i Europa, ett säkert sätt för människor att åtnjuta sin mänskliga rättighet. Det här måste tas på allvar, EU som organisation påstår sig förespråka de mänskliga rättigheterna men känner att det kan hoppa just den här punkten?
Det här en fråga som behöver diskuteras öppet i politiska sammanhang, såväl som i Sverige men absolut på EU nivå. Inför vårt val var miljöpartiet det enda parti som tog upp problematiken i det här. Det handlar inte om hur många som ska få komma hit, hur mycket det kostar eller om vi har råd. Allt det är så otroligt oväsentligt, det skulle egentligen inte spela någon roll ifall vi inte hade råd, det handlar om varje enskild människas rätt till sitt eget liv. De mänskliga rättigheterna är till för alla människor, överallt, hela tiden. Det är inte upp till oss att stå med pekpinnar och välja vilka människor som har rätt till ett värdigt liv.
Vår politik måste anpassa sig efter vad som händer i omvärlden. Den flyktingsituationen vi ser idag är den värsta sedan andra världskriget. Inte sedan nazi-Tysklands terror har så många människor varit på flykt.
En mamma som tar sina små barn och sätter sig i en ranglig båt i hopp om ett värdigt liv på andra sidan anser alltså att det är värt risken att dö på vägen istället för att stanna i den misär hon befinner sig i. Vi måste börja ta vårt ansvar, vi måste leva upp till de skyldigheter vi faktiskt har antagit oss.
Världen brinner just nu och vi måste tillsammans göra allt för att släcka branden. Inse att vi är ett folk och vi måste låta solidaritet och medmänsklighet gå före hat och fientlighet.
Ett citat vars innebörd är lika relevant idag som när det först yttrades; ”Injustice anywhere is a threat to justice everywhere” av Martin Luther King, Jr.
