En FN-grupp har nyligen besökt Sverige på ett officiellt besök. Gruppen består av experter och de arbetar med frågor som rör människor av afrikanskt ursprung. De har funnit både glädjeämnen men också många problemområden.

Efter besöket har gruppen gjort ett skriftligt uttalande till media. De kommer senare att presentera alla sina rekommendationer i sin rapport till FN:s Human Rights Council i september 2015.

Gruppen börjar med att tacka den svenska regeringen för inbjudan, samt Utrikesdepartementet och avdelningen mot diskriminering på Arbetsmiljöverket, för deras stöd.

Gruppen tittade på situationen för afrosvenskar och afrikaner i Sverige och samlade information om olika former av rasism de möter. De studerade också vad som görs för att motverka denna rasism och diskriminering.

De välkomnar att regeringen fått upp ögonen för frågan och att Sverige har ratificerat internationella människorättsinstrument som ska motverka diskriminering. Statsministern nämnde även afrofobi i sin regeringsförklaring och det finns planer på att utveckla en strategi för mänskliga rättigheter.

Gruppen noterar med tillfredsställelse att flera olika aktörer arbetar aktivt med frågorna, en del med bidrag från regeringen. De välkomnar även de avdelningar som ska arbeta mot hatbrott i Stockholm och Malmö och hoppas att de ska förstärkas med folk som jobbar specifikt med afrosvenskar.

Trots det positiva de funnit är gruppen oroade för vissa saker. De hoppas bland annat att regeringen kommer att prioritera arbetet mot diskriminering och afrofobi i sin budget för nästa år.

Arbetsgruppen oroas också av skillnaden mellan den officiella linjen och de faktiska händelserna som afrosvenskarna berättar om. Flera offer uttryckte en misstro mot polisen och rättsväsendet. De känner sig marginaliserade, osynliga och ekonomiskt utsatta. Gruppen fick höra många berättelser om att just afrosvenskar ofta väljs ut för olika typer av genomsökningar.

Arbetsgruppen tror att den svenska självbilden av ett liberalt land fritt från diskriminering gör många blinda för den rasism som faktiskt finns. Sverige har en lång tradition av tolerans och öppenhet och FN-experterna oroas och förvånas av den relativa tystnaden kring rasism och diskriminering. De anser att situationen endast kan förändras genom utbildning och att Sverige gör upp med sitt koloniala förflutna.

Experterna fick höra om diskriminering gällande allt från tillgång till arbete till hälsovård. De oroas över de segregerade områdena och att många vårdcentraler och banker flyttar från dessa områden. En studie kring afrofobi i Sverige indikerar att afrosvenskar befinner sig på botten av den socioekonomiska skalan, oavsett utbildningsnivå och medborgarskap. De fick också höra att många barn i afrosvenska familjer omhändertas av sociala myndigheter.

Enligt officiell statistik är afrosvenskar de som oftast utsätts för hatbrott och hatbrott med afrofobiskt inslag har ökat med 24 procent sedan 2008. Med detta i åtanke är hatbrottsutredare och dito enheter alldeles för få, menar gruppen. Många brott rapporteras, men få når domstol. Den svenska polisen har dålig kunskap och inte så bra förmåga att hantera afrofobiska hatbrott, enligt FN:s experter. Till detta kommer att extremhögern börjat växa sig starkare i landet.

Gruppen anser att regeringen, med tryckfriheten i beaktande, bör se till att inte mediehus deltar i rasistiska kampanjer som kan äventyra de mänskliga rättigheterna. De anser också att det behövs en extern mekanism som kan utreda polisens uppträdande, för att komma tillrätta med diskriminering från polisväsendet.

De tror också att det vore bra att uppmärksamma exempelvis 9 oktober, dagen då slaveriet förbjöds, samt att se till att Sveriges roll i den transatlantiska slavhandeln och kolonialismen blir en del av undervisningen i grundskolan. Man bör även eftersträva att afrosvenskar finns representerade på alla nivåer i utbildningsväsendet.

Det internationella årtiondet för människor med afrikanskt påbrå inleds 10 december 2014. Gruppen rekommenderar att regeringen, i samarbete med det civila samhället, drar nytta av detta tillfälle att föra upp frågorna på dagordningen.

Experterna avslutar med att uttrycka sin glädje över regeringens vilja att vara en del av dialogen och att de förstår att detta är en lång process, en process de gärna deltar i och är behjälpliga med.

 

 

Relaterat
Rapporten i sin helhet hos OHCHR
European Network Against Racism (ENAR)
Afrosvenskarnas Riksförbund
Afrofobirapporten 2014