Många har kanske någon gång drömt om att bryta upp från sitt vardagsliv i Sverige och prova på något nytt för en tid. Få är det dock som faktiskt tar det stora steget att lämna det inrutade livet i Sverige, för att prova på ett helt annat liv, långt borta i ett annat land. Familjen Tärning gjorde just detta, och provade på livet i Gambia.

Under våren 2014 sålde Mats och Liselotte Tärning sitt hus i Norrköping och i augusti tog de dottern Elvira 9 år med sig och flyttade till Gambia för att ta en paus i livet och pröva något helt annorlunda. Här berättar Liselotte om upplevelsen, människorna och tankarna…

Som tonåring drömde jag om att åka till Afrika som volontär men så kom barnen, vardagen tog över och jag lade mina drömmar åt sidan. Men det är ju aldrig för sent att förverkliga sina drömmar.

Jag åkte till Gambia första gången för 10 år sedan och blev betagen av landet, människorna och sättet att leva. Året innan flytten hade jag och Mats varit på besök tre gånger så när vi bestämde oss för att pröva att bo där kändes det som en logisk fortsättning.Så letade vi hus, hittade en skola till Elvira, Mats organiserade sitt jobb så han kunde arbeta från Gambia och så åkte vi. Det var tungt i början och jag tänkte ofta på vad vi egentligen hade gett oss in på. Ebolaepidemin rasar i delar av Västafrika, Ving ställde in sina charterresor och de vänner som bodde i Gambia normalt hade valt att stanna i Sverige under hösten. Men efter en kort tid kändes beslutet helt rätt, vi hade ju fortfarande vänner i Gambia, vi blev ofta inbjudna till middagar, namnceremonier och kände oss mer och mer hemma.

Det fanns inte en klar plan vad jag och Mats skulle göra i Gambia men Mats gick igång med att hjälpa våra vänner som driver en färgfabrik med deras administrativa uppgifter och jag blev snabbt engagerad i olika välgörenhetsprojekt.

Vi sprang av en tillfällighet på en man som var lärare på en förskola, vi småpratade med honom och han bjöd in oss att hälsa på i sin skola och på så sätt blev jag involverad i Bojang Nursery School. Skolan visade sig ha två eldsjälar, dels läraren, Momodou Drammeh, och rektorn, Baba Drammeh. De hade visioner och planer med ”sin” skola, stora hjärtan som brann för alla barnen på skolan och ett stort engagemang även för barnens familjer, vilket tilltalade oss starkt. De visade sig att de hade 2 faddrar till de då 112 barnen på skolan, vi blev självklart intresserade att också bli faddrar, och då fick vi den yngsta lilla tösen, Jankey som fadderbarn. När vi sedan berättade om henne och vårt fadderskap i vår facebookgrupp så ville flera av våra vänner också bli faddrar, och nu har skolan 24 svenska faddrar och 2 holländska.

Vårt engagemang har växt fram under våra resor hit ner, man möter många fattiga människor och många som inte kan läsa eller skriva, analfabetismen är på ca 46%, hos kvinnor runt 60%. Gambia tillhör också ett av de fattigaste länderna i Afrika och för att ett land ska kunna ta sig ur fattigdomen så krävs det att folket kan utveckla och utbilda sig. Det är därför vi brinner så starkt för att ge barn möjlighet att gå i skolan.

Den offentliga skolan är gratis, men det krävs att barnen har skoluniform, ordentliga skor, skolväska och pennor. De ska även vara fint friserade och kunna köpa sin egen skollunch, bara de här sakerna gör att många barn inte har möjlighet att gå i skola.

Vi tror att det tilltalar våra vänner och bekanta att ha fadderbarn på det här sättet, de vet vart deras pengar går oavkortat, de får foton genom oss, men även mail från rektorn var tredje månad. Så länge vi var på plats i Gambia så betalade vi skolan åt faddrarna som satte in pengar på vårt konto, skrev på deras fadderavtal och såg till att alla papper kom fram till faddrarna. Vi fotograferade också barnen och intervjuade rektorn om barnens familj och leverne. När barnen sedan fått sina nyinköpta skoluniformer, skor, skolväska och en säck ris till barnets familj, fotograferades även detta för att kunna sändas till faddrarna. När vi var i Gambia åkte vi till skolan en gång i veckan och håller en bra kontakt med dem. Nu när vi kommit hem så kan faddrarna själva hålla kontakt med rektorn, Baba, genom mail, facebook och även sätta in nästa års skolavgift på ett konto som skolan har.

Vi kommer att återkomma till Gambia ett par gånger om året och alltid ha kontakt med skolan och följa upp vad som händer och sker runt barnen. Gambia ligger inte heller så långt från Sverige så som fadder kan man alltid i framtiden åka och hälsa på sitt fadderbarn. Skolan har också genom våra vänner fått ett bra medicinskt förråd och första-hjälpen-kit till sina elever, vilket de absolut behöver då barnen sällan har sårtvätt, lusschampo eller antiseptiska medel hemma.

I skolans visioner ingick det att kunna bygga ett mindre kök för kunna ge ALLA barnen skollunch och en näringsriktig sådan (köket är nu nästan färdigt tack vare bidrag från vänner och bekanta i Sverige).

Enda möjligheten till något att äta på skolan innan köket är färdigt är några kvinnor som kommer till skolan och säljer ”mat” till de barn som har med sig pengar. Maten består av chips, popcorn, saft eller vatten i påse och en form av baguette med fyllning. Rektorn lägger själv ut lunchpengar till de barn han ser inte köper någon mat.
Skolan önskar också sponsorer till att kunna bygga toaletter (finns två idag) och att även kunna köpa möbler till ett klassrum som idag står tomt. Vår tanke är att på sikt kontakta några företag hemma och se om några vill bidra med de här sakerna.

Men det finns många, många fler som behöver hjälp och stöd. Varje dag så springer man på folk som man ser är i behov av något. Bland annat mötte vi en 7 årig pojke, Alasan, på en gård där vi var och besökte en familj. Pojken var undangömd och skrek hysteriskt när han såg oss, han hade aldrig sett vita människor, han hade aldrig varit utanför sin gård och det för att han är förlamad från midjan och nedåt. Återigen så skrev vi om Alasan i vår fb-grupp och folk skänkte pengar så att vi kunde köpa honom en rullstol – vilken glädje det var att få ge den till honom! Idag så rullar den lilla killen själv ut från gården och kan följa med sina kompisar och leka, en fantastisk förändring i hans liv.

Ris är också något som är en viktig basvara i Gambia. En 50 kg säck kostar ca 1100 dalasi (250 kr) – har man ett jobb så ligger lönen på ca 2000 dalasi så en säck ris är till stor glädje länge för en familj. Oftast går de och köper koppar av ris varje dag, det blir en summa av ca 60-100 Dalasi per dag (ca 4-7 koppar) för en normal familj på 6-10 personer – som de oftast är med gamla och barn. Det blir grovt räknat att de köper en säck ris ca 4-5 gånger på det sättet, men de har inte råd att köpa en hel säck. De måste leva för dagen och kan inte spara ihop det själva. Så ris är något vi ger när vi ser ett behov.

Nu har vi precis kommit tillbaka till Sverige och försöker överblicka den närmaste framtiden. Någon vända blir det under våren så mycket vet vi, antagligen runt påsk. På våra resor tillbaka till Gambia så kommer vi se till så att alla fadderbarn har det bra, dokumentera och skicka foton till alla fadderföräldrar och sponsorer.
Vi har haft tur och hittat en holländsk lärare som nu engagerat sig i skolan och börjat leta sponsorer och faddrar. Dessutom har vissa av faddrarna bestämt sig för att stötta hela barnets familj, de sätter in pengar på skolans konto och rektorn ser till att pengarna kommer till rätt familj. Rektorn Baba är fantastisk och dokumenterar både i sin kassabok och med bilder varje gång en familj kvitterar ut pengar.
Vår vänner och bekanta är fantastiska, de hjälper oss att hjälpa de mest utsatta personerna i ett av Afrikas fattigaste länder.
Det här är bara början på något större!

 

Fakta om Bojang Nursery
Bakgrund
Skolan etablerades onsdagen den 28:e September 1994 och registrerades fyra år senare, den 17:e september 1998, hos Ministry of Basic And Secondary Education (MOBSE). Sedan etableringen fram till idag har den drivits som en privat skola under övervakning av MOBSE och arbetar hårt för att tillgodose det behov som finns hos barnen och det omkringliggande samhället. Den gambiska regeringen driver inte några nursery schools (alltså förskola), dessa drivs nästan alltid i privat regi och det finns inte tillräckligt många förskolor för att täcka landets behov.

Mål och syfte
1. Att tillhandahålla relevant utbildning med hög kvalité till barnen.
2. Att säkerställa att förskolan står öppen och finns tillgänglig för alla barn oavsett deras familjs
bakgrund.
3. Att säkerställa att barnen utvecklas och utbildas i en säker miljö under överseende.

Aktiviteter i klassen
På skolan utbildas barnen i följande ämnen:
– Engelska
– Matematik
– Naturvetenskap
– Målning och hantverk
– Jolly Phonics (alfabetets bokstäver med hjälp av Ljud, Rörelse och Sång)
– Socialkunskap

Lön till Lärarna
Lärarnas löner betalas av de avgifter som skolan begär för barnen. De flesta skolavgifterna kommer inte in i rätt tid oftast med förklaringen att hemförhållandena inte tillåtit avsättning av de pengarna – de har inte haft råd helt enkelt.
För att skolan ska kunna behålla sin personal så innebär det att efterfrågan på stöd och sponsring från givmilda organisationer och bidragsgivande personer är väldigt stor.
Skolan skulle inte klara sig utan det här stödet.

Utmaningar och behov
1. Brist på utbildningsmaterial
2. Brist på leksaker till barnen ute på deras gård
3. Brist på kontinuerligt inflöde av pengar till lärarnas löner
4. Brist på Första-hjälpen-utrustning och medicin

För att läsa mer om Bojang Nursery och hur det går med köket, barnen och skolan, se skolans facebookgrupp HÄR