Vad skulle hända om du blev utkastad från ditt bekväma liv med rinnande vatten, el samt tillgång till utbildning och hälsovård? Hur skulle du anpassa dig? Detta är precis vad som händer tolvåriga Blessing i ”Små solfåglar långt borta” av Christie Watson.

Blessing är en priviligierad tolvåring som bor tillsammans med sin bror och sina två föräldrar i Nigeria. Men en dag ändras allt. Frun och barnen kastas ut och de tvingas bort från sitt bekväma stadsliv, till ett liv i en by i det oroliga Nigerdeltat. De ska bo tillsammans med sin mormor och morfar – som barnen aldrig tidigare träffat. Här råder brist på det mesta vad gäller materiell standard och barnen tvingas även byta religion.
Omslagets leende flicka känns bekymmerslöst hemtam i bymiljön och genomgripande lycklig. Hon känns dock inte särskilt representativ för bokens Blessing, som har initiala svårigheter att anpassa sig till den nya och fullständigt främmande miljön, och först sent omsider börjar uppskatta och inse hur rikt hennes nya liv faktiskt är.
Detta är en i sig spännande historia och visst är boken säkert förtjänt den utmärkelse den fått, ett brittiskt debutantpris. Här finns driv, humor, skarpögda iakttagelser kring Nigeria och nigerianer. Men jag saknar ändå ett visst djup. Det stiger till ytan här och där men sammantaget känner jag inte för Blessing på det sätt jag antar att författaren avsett. Boken griper inte tag i mig på det sättet som riktigt stark litteratur gör. Jag har trevligt, det är härligt att lära sig nytt om ett område jag vet väldigt lite om, jag skrattar så jag nästan kiknar här och där och har småputtrigt mysigt boken igenom. Men jag kommer inte att bära med mig Blessing i tankarna. Tyvärr, får jag väl säga.
Det finns dock stora behållningar med boken. Den är för det första ett intressant tankeexperiment. Den omvälvning som sker i hennes liv är nästan lika stor som om samma sak skulle hända mig själv. De flesta i Sverige bör därför kunna följa hennes tankegångar och känna igen sig i dem. Och författaren har gjort ett gediget researcharbete. Jag älskar alla beskrivningar av förlossningar Blessing får vara med om i sin utbildning till traditionell barnmorska. Här finns mycket inbakat, helt enkelt. Oljebolagens profithunger i ett land som Nigeria, kvinnlig könsstympning, polygami, rikedom kontra fattigdom, barnbegränsning, rebellgruppers rekrytering bland unga pojkar utan framtid och så vidare. Författaren är brittisk, inte från Nigeria. Det både märks och inte märks. Men hon har gjort ett klart läsvärt jobb, om än kanske ingen blivande klassiker.
Betyg blir en svag fyra.
