Vithetsprivilegium i Sverige och i Gambia

För några få år sedan gick det upp för mig. Det hade funnits där hela tiden, men jag hade inte kommit till insikt om det. Så här i efterhand kan jag känna att jag borde ha sett det hela tiden och insett dess konsekvenser. Jag hade insikt om att jag saknade många privilegier, men jag hade helt enkelt inte insett att jag också besitter vissa privilegier. Jag är vit och det i sig är ett privilegium. När man insett detta, väcks genast nästa fråga: vad gör jag av insikten att jag besitter ett vithetsprivilegium? Hur tar jag ansvar för att inte utnyttja det i min vardag på bekostnad av människor som inte besitter detta privilegium?

Att ha ett privilegium kräver även ett ansvar. Kanske är det därför jag upplever att så många vita förnekar detta privilegium? Det kostar en del att ha denna insikt och att vilja göra saker i världen lite bättre. På samma sätt som jag önskar att andra som besitter privilegium av olika skäl, tog sitt ansvar för att uppmärksamma, jämna ut orättvisor och hjälpa till att skapa en lite bättre värld, inser jag mitt eget ansvar att göra detsamma.

Ett privilegium kan gälla kön, klass, sexualitet, ekonomi, utbildning, hudfärg och många andra faktorer som gör att en person är privilegierad i vissa eller många sammanhang. Många av oss besitter privilegium utan att vi reflekterar över det, men för att jämna ut detta, så har vi ett ansvar. Ett ansvar att se, komma till insikt och att göra något åt det.

Hur tar vi ansvar för våra förmåner? Exemplen är oändliga. Det kan handla om att säga ifrån, att uppmärksamma människor omkring oss på att vi kanske inte är de bäst lämpade för ett specifikt jobb, bostad, eller att bli befordrad på arbetsplatsen. Det kan också handla om någon som ger oss sin sittplats på bussen, när det finns någon annan som ser ut att ha större behov av den eller helt enkelt att någon blir sämre bemött i en affär, av en busschaufför, på en myndighet eller någon annanstans i samhället.

Vithetsprivilegium i Gambia

Marknaden i Serekunda, Gambia. Foto: Fatou Touray, Afropé.se
Marknaden i Serekunda, Gambia. Foto: Fatou Darboe , Afropé.se

Det kanske är lätt att tro att detta vithetsprivilegium stannar i Europa, i länder där majoriteten av befolkningen är vita. Det är dock inte min erfarenhet och upplevelse. Jag befinner mig just nu i Gambia, Västafrika och ingenstans är jag så privilegierad på grund av min ljusa hudfärg som just här. Jag erbjuds den bästa köttbiten på tallriken vi äter tillsammans från, jag erbjuds den bästa servicen, jag hamnar nästan i bråk för att få bära mina egna saker som jag handlar på marknaden. På sjukhuset tas jag in före små, mycket sjuka barn (mycket mer sjuka än mig), jag bemöts av artighet av samtliga i min omgivning, de bästa sittplatserna och en service högre än någon annanstans. Det handlar förvisso inte endast om min hudfärg, då utvandrade gambier som lever i Europa får samma erbjudanden om samma service och särbehandling, men i och med min hudfärg blir det på långt håll uppenbart att jag ska ges dessa förmåner. Självklart finns det många som både nyttjar och utnyttjar detta här. Jag ser både vita människor och immigrerade gambier stå och skrika och bete sig mycket nedvärderande mot befolkningen här. Även om hudfärgen inte är skälet, så är även gambier som lever i Europa ofta privilegierade när de besöker sitt forna hemland. Lite krasst kan man säga att det handlar om tjockleken på plånboken. Fler än en gång har jag hört olika personer i befolkningen beklaga sig över att ”semestrande” kommer till Gambia och beter sig som att de äger både detta land och dess befolkning. Det är många gånger smärtsamt att se och höra.

Fullständig access om du är vit eller bor i Europa

Ett femstjärnigt hotell i Gambia. Foto: Fatou Touray, Afropé.se
Ett femstjärnigt hotell i Gambia. Foto: Fatou Darboe , Afropé.se

Ingenstans kan jag minnas att jag någonsin blivit nekad att komma in på olika ställen i Gambia. Men ställena där våra gambiska vänner och mina barns släktingar som bor i landet inte kommer in, bara för att de är boende i landet och svarta, är otaliga. Det är en diskriminering som är så förfärlig att jag saknar ord. I folkmun kallade man tidigare dessa ställen för ”South Africa” med anspelning på apartheidsystemet som tidigare styrde Sydafrika. De större hotellkomplexen använder ofta ursäkten att så kallade ”bomsters” (de som lever på turismen genom att ta dem runt i landet eller på andra sätt tjänar sitt levebröd på turismen, utan att ha en rörelse) inte skulle störa turisterna. Denna förklaring köper jag dock inte då jag många gånger sett personer bli nekade inträde, som uppenbart inte är så kallade ”bomsters”.

Pengar styr tyvärr allt för mycket i våra liv. Foto: Fatou Touray, Afropé
Pengar styr tyvärr allt för mycket i våra liv. Foto: Fatou Darboe, Afropé

För oss vita finns det ett samlat uttryck: ”toubab”, som utan att lägga någon värdering i ordet, betyder ”vit människa”. Ordet kan däremot användas nedvärderande beroende på hur man säger det och i vilken situation. För turistande gambier-europeér finns ett nytt samlingsnamn: ”I live here”. Uttrycket grundas i att många affärsägare försöker ta högre priser från turister, oavsett hudfärg och många gambier-europeér använder då ”I live here” (=jag bor här) för att få lägre priser och därav kallas många för ”I live here” av befolkningen, även om man inte säger det direkt till dem.

Självklart är det inte alla som beter sig som översittare när de besöker Gambia, men jag anser att de är allt för många, oberoende av hudfärg.

Bakomliggande faktorer

Hantverk i Gambia: små statyer Foto: Fatou Darboe , Afropé
Hantverk i Gambia: små statyer Foto: Fatou Darboe , Afropé

Självklart finns det bakomliggande faktorer till att vita besitter ett vithetsprivilegium i många delar av Afrika. Min personliga uppfattning är att det till viss del är en kvarleva av kolonialtiden och det gör att vi vita borde vara än ivrigare att ta itu med detta privilegium eller att utnyttja det i situationer vi kan utnyttja det.

Att gambier-européer besitter privilegium har säkert också sina skäl, min uppfattning är att vissa använder sig av detta maktförhållande, som upplevt ett särskilt förtryck i Europa och nedvärderats i samhället på grund av hudfärg, ursprung eller religion. Det är inte en okänd företeelse att någon som blir förtryckt själv på olika sätt, även i sin tur kan förtrycka andra. Med det inte sagt att man inte själv har ett ansvar att behandla andra människor värdigt och att förändra sin människosyn.

Min önskan är att vi alla tar oss en funderare på vilka privilegier vi besitter, hur de tar sig uttryck, på hemmaplan och utomlands. Sedan funderar vi på hur vi kan motverka dessa privilegier och vad vi är beredda att offra för att få ett mer jämlikt samhälle, där vi inte utnyttjar våra förmåner på bekostnad av andra människor. Då vet vi att vi menar allvar med att alla människor har samma människovärde.

 

Privilegium = Ett privilegium, en förmån, är en lagstadgad exklusiv rättighet som ges av staten till en viss person eller grupp. Ordet och begreppet privilegium kan även användas i ett socialt sammanhang, det vill säga om grupper i samhället som har större inofficiella rättigheter än andra.

Fotnot: Denna krönika skrevs i Gambia nyligen, men publiceras nu i efterhand.

Fatou Darboe
Fatou Darboe

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s