Oavsett vad man sysselsätter sig själv med, vad man jobbar med, vad ens obligatoriska vardags-måsten består av så är det lätt att falla in i en rutin av att endast göra just det och glömma bort de där andra detaljerna. Det kan lätt bli jobbigt att unna sig själv det där som faktiskt får en att må bättre, men inte nödvändigtvis är en rutin. Vissa personer kämpar så hårt med jobbet eller i hemmet, att när den ”schemalagda” tiden äntligen är avklarad så går man in i någon form av autopilot som lätt kan bestå av tv-tittande för somliga, helgfestandet för andra eller ibland primärt sovtid. Så sparar man pengar för att senare bränna allt på en semesterresa, för att komma tillbaka och börja om från början igen.

Jag vill inte påstå att det i finns rätt eller fel i detta sammanhang, men jag tror att man ibland måste koppla bort autopiloten och göra lite mer saker för sig själv som kanske tar mer på krafterna än Netflix. Kanske sno lite av sov/vilo-tiden för att utveckla sig själv och för att kunna se tillbaka på åren som gick på ett minnesrikt sätt, inte bara som förbipasserande tid.

Jag har nyligen efter en längre seg period, plockat upp träningen igen. Egentligen hade jag inte riktigt slutat träna, men jag hade dragit ned på den så kallade tid som jag tyckte att jag hade att lägga ned på min hälsa för att jag var upptagen med musiken. Trots det så hittade jag ju tid att resa, att umgås med mina vänner och att ha kul. Så frågan jag ställer mig själv nu blir automatiskt, varför är det inte ”kul” att träna, att se skillnad och att gradvis känna sig mer hälsosam. Jag vet garanterat att det inte är roligt att inte längre kunna knäppa översta knappen på jeansen.

Det tar egentligen bara en vecka eller två av intensiv träning för att börja må bättre, för att börja finna glädje i något. Precis som somliga bör finna tid till andra aktiviteter de finner intresse i, vilket i många fall kanske inte handlar om fysisk aktivitet. En del måste kanske plocka upp pennan och skriva, rita eller måla något. Andra måste kanske ta sig till frissan och göra en drastisk förändring och strävan ligger i allt vi gör efter resultatet. Så då undrar jag vad mitt resultat ligger i om jag har tittat på alla nya serier som har sänts? Självklart är det en bra konversations-startare vid sociala evenemang, men samtidigt kanske det är häftigare att kunna prata om något jag har gjort än något jag har sett. En bra balans. En bra balans mellan att aktivt leva och att aktivt slappna av är något jag iallafall strävar efter. Att våga vila men samtidigt orka göra saker som kan ses som jobbiga men som gynnar mig som individ. Då talar jag alltså om de sakerna som kanske inte betalar räkningarna men som betalar tillbaka i slutändan eller generellt sett, återkommande.

Som en publik person finner många människor otroligt mycket frihet i att tala med och om mig som en produkt, iallafall mer än man normalt skulle lägga sig i grannens livsstil. Utseendefixeringen är väl den extremaste- kläder, naglar, hår, kroppsfigur, vilken mobil man har, vilken bil man kör och vilket hus man bor i. Mitt privatliv försöker folk ständigt lägga sig i, dom vill veta om man dejtar någon, vad man gör på fritiden och vem man är när man inte står på scenen eller spelar in i studion. Häromdagen satt en vän till mig, som är en relativt känd artist och svor över att journalisterna inte kan ”mind their own business”. Jag skrattade och sa ”nä, då skulle de ju vara arbetslösa”. Vi älskar skvaller, vi älskar att höra saker som vi inte borde ha hört eller vetat och helt ärligt skulle inga musiker överleva utan media.

Igår fick jag ett samtal från en reporter som frågade om han fick använda en bild han hade tagit på mig på gymmet i en av hans tidskrifter och samtalet både upprörde och fick mig att uppskatta frågan. Självklart gillar jag att synas i media, men man vill ju också framstå som man gjorde på sin senaste, snyggaste ”selfie” med det bästa filtret på en bra hår-dag.

Inte som en rosa-svettig, osminkad, tröttis efter två timmar på gymmet. Jag tackade för att han hade frågat och undrade snällt om han kunde tänka sig att jag istället skickade in en före- och efter bild om någon månad vilket han verkade tycka lät som en utmärkt idé, men med andra ord, jag har nu inget utrymme för att misslyckas med att bli mer vältränad! Heller har jag väl ingen ordentlig ursäkt. Jag är både barnfri och singel, jag lever i ett varmt land med bra tillgång till ekologisk, organisk kost och även hjälp med träning kan jag få gratis från andra människor som vill mig väl. Självklart spenderar jag mycket av min tid med musik i alla dess aspekter, men det finns mer att ta från. Om jag vill, vilket jag gör.

Den här veckan åker många av mina vänner tillbaka till Sverige från Gambia. Ett avsked som trots dess tillfällighet välkomnas både med sorg och med glädje. Man tyr sig lätt till liksinnande människor och jag inser att en del av den tiden jag kanske normalt sett hade spenderat i studion eller backstage på sociala evenemang med möjlighet till nya kontakter har spenderats likt i Sverige med att sitta hemma hos en polare och prata strunt och skvallra om vem som gjorde vad förra helgen. Jag äger ingen tv, jag ödslar inte speciellt mycket tid framför skärmar som berättar om andra människors liv.

Folk som ser mig tittar oftast på mig som en otroligt ”lugn” person, men sanningen är att jag är otroligt rastlös som människa. Jag måste sysselsätta mig så mycket som det bara går och det här året hoppas jag på att göra just det, via musik, skrivande och fysisk aktivitet. Mitt inre och yttre. 2015- Game on!