Steffi Aluoch om Black History Month

Steffi Aluoch - Foto: Fredrik Bergenkvist/Afropé
Steffi Aluoch – Foto: Fredrik Bergenkvist/Afropé

Steffi Aluoch är 22 år och går under namnet @aluochh på Instagram som har blivit hennes medel för att bedriva sin aktivism med rubriken ”a black face living in a white space”. Aluoch skriver korta inlägg om hur hennes svarthet ständigt varit närvarande i hennes liv genom olika händelser som sedan har kunnat återfinnas i strukturell rasism och sexism, som i sin tur har samverkat för att rasifiera henne. Aluochs Instagramkonto har blivit ett sätt för henne att ta till för att skapa en historisk backup för den rasifiering som än idag påverkar henne och hennes förutsättningar i en svart kropp. Här ger Aluoch sin syn på en Black History Month i Sverige, afrofobi och Sveriges ansvar i att uppmärksamma och jobba med dessa frågor.

Black History Month uppmärksammas i USA, Kanada, England och Tyskland. Sverige uppmärksammar inte dagen, borde vi inte göra det?

– Jag tycker absolut att Sverige borde uppmärksamma Black History Month, speciellt med tanke på den afrofobi som existerar i det svenska samhället, ett resultat av något som har sina rötter i det som kan ses tillbaka på i historien. En genomgående allmänbildning om hur svarta kroppar behandlats i kontakt med västvärlden är absolut nödvändigt för att ta itu med den rådande afrofobin.

Vad ser du för fördelar/nackdelar med Black History Month?

– Jag börjar med nackdelarna.

Det jag tror kan komma att bli problematiskt med en Black History Month i Sverige handlar mer om utförandet, det vill säga vem som ser över vad som är relevant och inte relevant för specifikt den svenska allmänbildningen kring ämnet.

Och fördelarna…

Ett ämne som tar upp svart historia är att välja att faktiskt satsa på att ta tag i problemet kring afrofobin. För att förstå varför vi är där vi är, måste vi först titta tillbaka på vart vi har varit. För att förstå varför afrofobi existerar måste vi se under vilka förutsättningar den uppkom. ”Kunskap är makt”, har en tid nu varit mitt mantra. Genom kunskapen om den svarta kroppens relation till väst rent historiskt, kan vi bättre tackla utmaningar som afrofobi i vårt svenska samhälle.

Det pratas ibland om att Sverige är ”färgblinda” och har en väldigt självgod självbild när det kommer till rasism och segregation. Den egna inblandningen i kolonialismen glöms gärna bort. Håller du med?

– Jag håller absolut med. Jag tror inte det varit en slump att Sveriges inblandning i kolonialismen inte varit en del av de svenska historielektionerna. Slavhandeln och kolonialismen är en av de allra smutsigaste delarna av den mänskliga historien. Genom att ta bort sitt deltagande i det från allmänna blicken så har Sverige valt att föra sitt folk bakom ett ljus där vita svenskar inte behöver ta tag i sitt omedvetna rasifierande och sina föreställningar mot svarta i det svenska samhället. Ett land där N-ordet och nidbilder är ett ämne att debatteras är ett land som inte förstått att de har något att skämmas för i sin historia.

Vilken revolutionär eller revolution/framsteg i de svartas historia fram till idag tycker du är viktigast att lyfta fram?

– Jag tror inte på att välja en revolutionär eller en revolution, då svarta för mig är i ständig revolution och det borde luftas fram som en röd tråd i allt som täcker historia till nyheter. Det finns de så otroligt många viktiga svarta revolutionärer som inte nämns i den allmänna kunskapen om svart revolution. För mig som ändå besitter kunskap om svart historia blir det viktigt att vi pratar om svarta revolutionärer med en intersektionell mall. Den som är revolutionär för mig som heterosexuell svart kvinna är kanske inte revolutionären för de svarta som identifierar sig själv som annat än just heterosexuell kvinna.

Med det sagt är det svårt för mig att välja en, då alla dessa intersektionella röster från då till nu skapat och skapar en ny framtid för generationer fram. Vi svarta är flerdimensionella och borde inte låta vår historia komma fram genom en viss revolutionär. Men när jag tänker riktigt hårt för att ge något form av konkret alternativ är det nog alla svarta som krigat sig till sin självständighet från kolonisatörerna. Som aktivt utan att backa alltid vetat sina rättigheter och kämpar för dessa. Vare sig det är svartas frihetsrörelse eller womanism så bör kampen för sina rättigheter alltid, oavsett, uppmärksammas!

 

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.