Hatbrott, en tandlös lag som inte gör någon skillnad i praktiken

SVT har gjort en granskning av hela rättskedjan när det kommer till hatbrott. Siffrorna de kommer fram till är mycket nedslående. Alla tycks vara överens om att det måste tas krafttag mot den diskriminering som sker i Sverige idag, ändå ledde sammanlagt 188 misstänkta hatbrott som SVT granskat, endast till fyra åtal och tre fällande domar. Det är under all kritik.

SVTs granskning har väckt stor uppmärksamhet på många håll. Bland afrosvenskar, som är en av de grupper som är svårt utsatta för hatbrott, är siffrorna dock föga förvånande. Många är det som vittnar om upplevelser att inte bli tagna på allvar och även när de blir det, så ”händer det inget”. Det vill säga, de fällande domarna i hatbrottsmål är få och det gör att lagen är tämligen tandlös.

Det finns så många färska exempel att det blir svårt att välja ut enstaka, men låt oss nämna ett exempel som fått stor uppmärksamhet i media: Yusupha Sallah som blev attackerad av ett stort antal personer och svårt misshandlad när han var ute och gick med sin 1,5-åriga son i Malmö, som Afropé har skrivit om många gånger. Ett flertal vittnen på plats uppgav för polisen direkt efter misshandeln att uttalanden som: ”jävla neger”, att Yusupha Sallah skulle ”plocka upp sin äckliga son och att de inte ville ha svarta i området”, ägt rum i samband med misshandeln. ”Den svarte mannen har blivit påhoppad av flera personer för att han är svart”, uppgav en kvinna på plats till polisen, efter den våldsamma misshandeln. Trots detta blev ingen dömd för hatbrott i målet.

Erik Ullenhag Foto: Fatou Touray, Afropé
Erik Ullenhag Foto: Fatou Touray, Afropé

Hatbrott är ett samlingsnamn för brott som riktas mot personer på grund av religion, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, eller sexuell läggning. Förra året anmäldes sammanlagt 5000 hatbrott och av dessa var 940 anmälningar afrofobiska hatbrott. Samma år, 2014 utkom en rapport som beställts av Erik Ullenhag, dåvarande integrationsminister och arbetsmarknadsdepartementet från Mångkulturellt Centrum där kunskapsöversikten pekade på en mycket dyster utveckling. Författare till kunskapsöversikten Afrofobi var Tobias Hübinette, Victoria Kawesa och Samson Beshir.

Erik Ullenhag uppger till TT:
”Jag är särskilt oroad kring den svensksomaliska gruppens situation. Det är den grupp som har varit utsatt för mest stereotyper i debatten under senare år.”

Samson Beshir, en av medförfattarna till kunskapsöversikten Afrofobi, säger till TT att det finns många orsaker till att hatbrott med afrofobiska motiv ökar och att en av dessa är avhumaniseringen av afrikaner i samhällsdebatten:

”Ta bilden av hur afrikaner porträtteras i skolmaterial till exempel, att Afrika bara omnämns som ett objekt i samband med koloniseringen.”

Vidare säger Samson Beshir:

”Det är också viktigt med en bred folkbildningsinsats. Att ta chansen att göra upp med Sveriges historia när det gäller den transatlantiska slavhandeln och utvecklandet av rastänkandet.”

Mångkulturellt Centrums rapport om ökad Afrofobi i Sverige
Mångkulturellt Centrums rapport om ökad Afrofobi i Sverige

I en annan granskning av SVT gällande ”Brist på mångfald hos toppbolagen” framgår även att vi har långt kvar, innan svenskar med olika hudfärg får samma bemötande och inflytande i arbetslivet. När vi talar om strukturell diskriminering är det viktigt att komma ihåg att vi självklart måste kräva krafttag mot personer som använder våld på våra gator riktat mot personer med mörk hudfärg. Det är också viktigt att vi alla medborgare, oavsett hudfärg vågar stå upp för alla människors lika värde och lika rättigheter. Det kostar en del civilkurage och en hel del mod, men det kostar också att se sitt eget privilegium och vara beredd att avstå från dessa, även när det blir lite bekvämt att ha detta privilegium. Hur ska vi annars kunna fortsätta hävda för våra barn att vi alla människor har samma värde?

Men det handlar inte bara om det hat som är våldsamt. Det handlar även om det hat och den diskriminering som sker i vår vardag, genom att förminska människor, genom att kränka människor, det handlar om både de små och de stora sakerna i vår vardag, om vi ska kunna kalla vårt land för jämlikt. Det handlar om att svarta svenskar inte ska behöva känna att det handlar om hudfärg att de inte får samma lön som sina kollegor, det handlar om att svarta svenskar inte ska behöva känna att det handlar om hudfärg när de inte får en högre tjänst, trots att de har högre eller likvärdiga meriter, eller känna att man inte bli lyssnad på, ifrågasatt eller på annat vis nedvärderad.

Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé
Arkivbild: Kitimbwa Sabuni Foto: Fatou Touray, Afropé

Kitimbwa Sabuni, talesperson för Afrosvenskarnas Riksförbund menade i tidningen Metro tidigare i veckan att han välkomnar polisens nya satsningar mot hatbrott, men menar samtidigt att problemen är djupare än polisutredningarna:

”Om du inte har misshandlats brutalt med ett baseballträ på grund av din hudfärg tas du inte på allvar.”

Han menar också att rasistiska motiv blivit ett ”fenomen” som målar fram ett offer i stället för att visa ett strukturellt problem.

Detta kan vi se tydliga exempel på i SVTs undersökning, förutom att vi som lever i familjer med afrosvenskar eller själva är afrosvenskar, troligen redan hunnit uppleva detta i många olika sammanhang.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

I undersökningen granskades de tio största svenska börsnoterade bolagen (räknat på omsättningen 2013). I dessa tio bolag fanns totalt 90 styrelseledamöter. Av dessa 90 hade 11 personer ”utomeuropeiskt ursprung”, samtliga med ursprung från USA (nio personer) och Australien (två). De bolag som granskades var: AB Volvo, LM Ericsson, Skanska, Hennes & Mauritz, Electrolux, TeliaSonera, SCA, Nordea, Sandvik och ICA Gruppen.

Jag tror inte att de flesta vita rekryterare går omkring och tänker: ”Jag ska inte anställa/befordra en svart person”. Däremot tror jag att när det står mellan en svart och en vit svensk, så är det troligen mycket vanligare att man väljer den vita personen. Det är lättare att välja en person som man själv kan identifiera sig med. Min uppfattning är att det mycket väl kan ha gått till på just det sättet, när en afrosvensk kvinna blev av med sitt jobb i Miljöpartiet för obetalda skulder, medan man valde att behålla en manlig kollega som begått brottsliga handlingar, som Afropé nyligen skrev om.

Därför vill jag framhäva att det självklart är viktigt att lagen om hatbrott ses över, det är inte rimligt att så få misstänkta fälls för ett så allvarligt brott, men lika viktigt är det att se över våra rasistiska och diskriminerande strukturer i samhället. I debatten om rasistiska stereotyper förlöjligade många av de personer som kritiserade debatten de debattörer som motsatte sig dessa stereotyper. Man menade bland annat att man skulle ”släppa denna icke-debatt” och i stället fokusera på riktig rasism. Det är just min poäng. Den ”riktiga rasismen” slår ut en generation i taget i smått och stort. Unga som växer upp i mellanförskap, eller rent ut utanförskap. Både när det gäller rent överfallsvåld, men i än större utsträckning när det gäller arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, vård, skola, barnomsorg och på alla platser som barn och vuxna blir utsatta för rasism och diskriminering. Väldigt få vaknar upp en morgon och tänker ”idag ska jag diskriminera någon…”, i stället så är det acceptansen av diskriminering i mindre och mer ”vardagliga sammanhang” som låter diskriminering och rasism gro tills den blir synlig.

Den diskriminering som sker dagligen i vår vardag, överallt runt om i landet, är lika förgörande och kränkande mot den som blir drabbad, som den som får stor uppmärksamhet i media och det finns bara en väg att gå, att göra upp med vår rasistiska historia, se våra egna handlingar med öppna ögon och att ha en nolltolerans mot all diskriminering, även den som är lätt att förklara bort med dåliga ursäkter…

Kunskapsöversikten om Afrofobi hittar du HÄR!

SVTs granskning om Brist på mångfald hos toppbolagen hittar du HÄR!

SVTs granskning av Hatbrott hittar du HÄR!

Fatou Touray
Fatou Touray

 

 

DJ Blackmoose om sitt hattrick på Kingzisegalan och om förlusten av en närstående

Jag har så mycket jag vill berätta just nu men allt får inte plats. Först och främst vill jag börja med att säga Vila i frid min älskade kusin och broder Landing Badjie. Du var omtyckt av alla och vi kommer aldrig glömma dig min bror! När jag fick samtalet om att du försvunnit så tappade jag telefonen på golvet…

Bild: Privat från Kingsizegalan 2015
Bild: Privat från Kingsizegalan 2015

Jag visste inte vad jag skulle göra, ringde flera samtal till nära och kära men fick inte tag på nån! Allt detta kom som en rejäl chock. Bara några veckor innan så ringde du mig när du var med kusin Yorro och sa att du röstat på mig som årets DJ och att du tror på mig stenhårt. Jag blev glad och började ställa frågor om din resa! Du såg verkligen fram emot resan vad jag minns. Sen får man ett samtal om vad som hänt! No matter what så var du alltid en positiv människa som alltid skrattade. Jag glömmer aldrig bort våra stunder vi haft och alla goda råd du gett mig. Jag saknar dig otroligt mycket ska du veta! På så kort tid så har jag förlorat många runt omkring mig!

Jag glömmer aldrig bort händelsen med Alex under Way OUT West-festen i Yakida. Allt hände framför mig och mina två vänner Jonny och Aliammo! Än idag så har vi inte smält det hela än och så händer detta med Landing… Livet är verkligen kort, man vet aldrig vad som kan hända imorgon! Det gäller för oss alla som har förlorat nån nära att vara stark! Vet att det är svårt men vi måste försöka vara starka! För mig så kändes allt trist, såg inte fram emot nått alls, jag hade från början tänkt att skippa en del spelningar för att vara med vänner och familj men det gick inte!

Trots all smärta jag hade i hjärtat så reste jag runt och turnerade som bara den. När man väl fick 10 minuter för sig själv så bröt man ihop och sen samla krafter för att sen gå upp på scen och göra sitt jobb. Bland de jobbigaste jag nånsin gjort, man ville bara gå hem och vara för sig själv!

Dagarna därpå va det dags för Kingsizegalan 2015! Det gick bra som fan. Jag blev årets DJ för tredje gången. Jag och mitt team gjorde en HATTRICK! Samma sak där, jag hade blandade känslor när jag skulle upp på scenen och hämta mitt pris! Det första jag gjorde var att ringa min mamma när jag klev av scen! Hon frågade först: ”Hur mår du min son?” Jag svarade att jag mår sådär mamma! Och hon sa lyssna noga min son saker och ting kommer bli bättre med tiden. Var stark! Sen kom nästa fråga från henne: ”Hur gick de för dig i galan?” ”Jag vann mamma”, svarade ja! Det första man hörde var att hon fällde tårar och skrek av glädje och sa: ”Du anar inte hur stolt jag är över dig trots alla motgångar du går igenom nu.” Min pappa tog telefon och sa: ”Musa, din mamma är stolt över dig och detsamma är jag!” Jag svarade tack och sa att ja ringer tillbaka, sen gick jag tillbaka till mitt bord. De första som flög fram och kramade mig var Näääk och Nimo! Den kramen kändes rakt i hjärtat!! Jag fick även en rejäl kram av Biggie som kändes fint!

30 minuter senare var de dags för oss att uppträda, men innan giget så tog vi av oss tröjor och kavajer för att dra på oss Svarta T-shirts med en bild på vår bror Landing på framsidan! Och jag minns Näääks tal innan vi skulle framföra Lyckliga gatan-låten! Hans tal handlade om Landing och han dedikerade låten till honom. Jag blev helt varm i kroppen och tårögd! Showen gick bra som fan och vi alla blev nöjda över kvällen!

Jag vann ett pris som Årets DJ och Årets Video gick till Näääk och Nimo! Vårt team vann stort kände jag den kvällen! Mitt pris dedikerar jag till dig Landing, vila i frid! Nu så blir det lungt ett tag innan min turné drar igång. Jag känner själv i min kropp att jag behöver vila upp mig! Har inte vilat på eller haft semester på 5 år! Sen jag kommit ut från fängelset så har jag bara kört på till 100% men nu så känner jag att det är dags för mig och ta det till nästa nivå! Lämna Sverige helt för att testa mina chanser! Det kommer bli svårt det vet jag men ingenting i livet är omöjligt har jag lärt mig. Jag tar en dag i taget för att bearbeta min sorg och för första gången lyssna på min kropp! Väldigt viktigt känner jag. Tidigare var jag dum som inte gjorde det men nu så måste jag. Vill tacka alla som stöttat mig sen dag ett och vill även tacka alla som röstat på mig! Vill även säga big up till mina artister GLA som gjorde ett bra uppträdande på Kingsizegalan!! Är stolt över er och tack för ert stöd också!

http://www.tv4play.se/iframe/video/3072836?starttime=177

Afropé har tidigare skrivit om Landing Badjie HÄR!

musa jallow black moose1

Khaddi Sagnia – Sveriges framtid inom friidrotten

Khaddi Sagnia har på senare tid varit mycket omtalad, till exempel i samband med hennes senaste medverkan på XL-galan där hon gjorde sitt näst bästa tävlingsresultat genom tiderna. När Khaddi var liten brukade hon följa med sina äldre systrar när de tränade friidrott, det var då hennes intresse för idrotten startade. Hon testade på och fastnade. Afropé har fått en kort pratstund med Khaddi.

Har friidrotten påverkat ditt skolarbete? Hur planerar/planerade du dina dagar?

– Det har varit från och till. Jag har haft möjligheten att gå på Katrinelundsgymnasiet (i Göteborg, reds anm), där det som idrottselev är tillåtet att åka på träningar/tävlingar under skoltid utan några större problem. Prov och arbeten som man missade medan man var borta fick man ta igen och man hade alltid god tid på sig att läsa in allt.

Vilken är din högsta dröm inom idrotten? Och utanför?

–  Min högsta dröm är att alla mina mål som jag lagt upp ska slå in och att den dagen jag lägger ner friidrotten så ska jag veta att jag presterat så bra jag bara kunnat.

Khaddi skadade sig på en träning för två år sedan, då hon var på väg att göra en övning, och var därför borta från idrotten under en period.

Två år efter knäskadan är du tillbaka, hur känns det? 

Faktaruta: Khaddi Sagnia - Bild: Afropé
Faktaruta: Khaddi Sagnia – Bild: Afropé

–  Det känns super att jag är tillbaka, väldigt, väldigt kul!! All glory goes to God och sedan, den supporten jag fått av min mamma och mina syskon har även den drivit mig närmare mina mål.

Förde skadan något positivt med sig?

– Skadan förde med sig massa positivt då jag fick lära mig mer om mig själv och om min skada. Sedan så blev jag mer och mer självsäker.

Du specialiserar dig i tresteg och längdhopp. Har du några planer på att utöka dina specialgrenar?

– Nej, jag har ingen tanke på att utöka mina grenar.

Vilket är ditt bästa minne än så länge från friidrotten?

– Jag har väldigt många och bra minnen. Ett av de allra bästa är från 2010 då jag deltog i ungdoms-OS i Singapore där jag tog guld i tresteg, helt fantastisk och otrolig erfarenhet var det att få vara med där och ta del av allt.

 

 

hawa
Hawa Sallah