Jag var 20 och ute och tågluffade. På playan på Mallis badade alla topless.

Det var inte min grej. Men jag gjorde som de andra ändå. Jag minns hur obehagligt det kändes. Jag tyckte alla tittade. I vissa fall var det även sant, som gubben som kom fram och pratade med mig och aldrig lyfte blicken över halsen.

Varför kände jag så?

Är jag förtryckt?

Är det fruktansvärda och medeltida patriarkaliska maktstrukturer som får mig att ta på BH:n?

Begriper jag inte att om jag reser till ett land där andra inte har BH måste jag också ta av den? Och ta seden dit jag kommer. Inte dra med mina primitiva rädslor till ett så utvecklat land som Spanien.

Tänk om jag skulle flytta till ett land där ingen någonsin använder plagg på överkroppen. Alla skulle stirra på mig, som kom så konstigt klädd. Kanske påpeka att här i detta landet har vi faktiskt inte T-shirts. Ska du bo här ska du klä av dig. Helst naken. För så gör vi. Och du har väl inte tänkt dig att söka jobb med kläder på? Du måste ju fatta att ingen anställer dig då?

Det är väl egentligen din man som tvingar dig att ha BH, eller hur? Slår han dig om du tar av den? Är han väldigt svartsjuk? Varför har inte han själv BH om han nu kräver att du ska ha det?

I den sexuella revolutionen på 60- och 70-talet frigjordes många kvinnor. Det var en lättnad för dem. Men det som är en lättnad för en del blir ett krav för andra. Normer fungerar så. Den som inte vill följa dem blir utsatt. Ifrågasatt.

Kvinnor som valt att bära hijab har gjort samma val som jag när jag har baddräkt. Det finns ingen anledning till att bröst skulle vara OK att dölja, men inte hår, om man tar ett större perspektiv. Fundera lite på den.

I ett allt hårdare muslimhatklimat behöver vi komma ihåg detta.

Nästa gång du hör eller ser någon uttrycka att den tycker muslimska kvinnor ska sluta vara förtryckta, anpassa sig och ta av sina hijaber kan du svara så:

Visar du brösten då?