Bakslag i ebolasituationen

Guineas president Alpha Conde har meddelat om ett 45 dagar långt “akut hälsoläge” i fem av landets regioner. Områdena är koncentrerade till den västra och sydvästra delen av landet där ebolan fortsätter att hålla sitt grepp om befolkningen.

Man kommer att införa restriktioner för samtliga fem områden, där man sätter sjukhus och vårdkliniker med nyupptäckta fall i karantän. Man inför också nya regler för begravningar och en lockdown kan också komma att bli aktuellt.

I januari började man se hur antalet nya ebolafall började minska ganska markant i de tre hårdast drabbade länderna. Men då man nu erfarit bakslag i samtliga tre länder har ny oro vaknat till liv och hälsomyndigheterna som är på sin vakt, varnar för akutläge.

Sierra Leones ekonomi hårt ansatt

I helgen har Sierra Leone haft en landsomfattande lockdown, vilket är den andra i sitt slag i landet, sedan utbrottet blev känt för lite mer än ett år sedan.

Polismyndigheten från båda länder bevakar nu gränsen mellan Sierra Leone och Guinea för att säkerställa att ingen ebolasmittade tar sig mellan länderna, berättar Sierra Leones regerings talesman, Theo Nicol för Reuters.

Entrén till den lägre riskzonen på ELWA 3, Läkare utan gränsers ebolabehandlingscenter i Monrovia, Liberia i solnedgången. Foto: Caitlin Ryan/MSF
Entrén till den lägre riskzonen på ELWA 3, Läkare utan gränsers ebolabehandlingscenter i Monrovia, Liberia i solnedgången. Foto: Caitlin Ryan/MSF

Ebolautbrottet har enligt Världsbanken haft en katastrofal påverkan på Sierra Leones ekonomi. Man räknar med att intäkterna har rasat så mycket som med 40 procent för en del av landets befolkning och nära 180 000 personer har förlorat sina jobb.

Nya fall i Liberia

I Liberia hade man under tre veckor inga nya registrerade fall. Vilket trist nog, om än inte helt oväntat, nu har ändrats och tre nya fall har registrerats sedan den 20 mars. Samtidigt meddelar landets regering att man kommer att betala ut motsvarande 45 000 kronor till var och en av de familjer som förlorat anhöriga till viruset, i sitt jobb som hälsomedarbetare.

Hittills har 10 353 personer dött i den pågående ebolaepidemin som främst rör Guinea, Liberia och Sierra Leone.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Vad händer när normerna i ett samhälle reducerar en grupps självkänsla?

För ett tag sedan var jag på teambuildingresa med mitt jobb. Vi var iväg i dagarna två och ämnet var ytterst intressant med självtester, diskussioner och workshops som handlade om självkänsla och hur vår självkänsla påverkar våra relationer, gruppsammansättningar och kommunikationen med arbetskamrater på arbetsplatsen.

En bra självkänsla innebär bland annat att man tror på alla människors lika värde, inklusive sitt eget människovärde och är nöjd med sig själv precis som man är. En av grundteorierna i konceptet är att alla människor föds med en opåverkad självkänsla och att denna befästs eller reduceras beroende på vilken typ av kärlek man får av sin omgivning under uppväxten. Hur hög eller låg självkänsla man har påverkar då enligt samma teori vilken typ av människa vi blir som vuxna och hur vi behandlar andra i vår omgivning.

Förutom att jag lämnade kursgården med en massa bra verktyg för hur jag på bästa sätt ska samarbeta och kommunicera med mina kollegor och medmänniskor så fick jag mig en hel del tankeställare.

vit
Bild: Afropé

Jag har efter detta funderat mycket på hur vi förmedlar vår kärlek till våra barn. Vilka krav vi egentligen ställer (omedvetet) och vilken börda vi ålägger barnen när vi förväntar oss att de i gengäld för vår villkorade kärlek ska prestera något tillbaka. Som att vara duktiga i skolan, idrott, hobbys och helst av allt tillhöra eliten i allt de företar sig. En elit som inte sällan är både vit och manlig. Hur vi även uppfostrar flickor och pojkar på olika sätt. Vår samhällsnorm i dagsläget är extremt individualistisk och kräver en hel del prestation av den enskilda individen. Undra hur till exempel barnen till dagens curling-föräldrar kommer att agera i vuxen ålder och hur det i sin tur kommer påverka samhället.

Nyligen såg jag dokumentären ”Kvinnors liv och möjligheter” på UR som handlade om hur kvinnors liv i olika delar av världen såg ut. I en del länder var det hjärtskärande att se hur man i samhället, kollektivt och mycket medvetet uppfostrar flickor att tro att de ingenting är värda. Flickor som växer upp till kvinnor med mycket låg eller ingen självkänsla och samtidigt via sin uppfostran för ett förödande arv vidare som skapar män som anser att kvinnor inte har samma människovärde som de själva. I en del länder har det resulterat i en slags nationell våldsepidemi mot kvinnor och den rör sig tvärs igenom alla samhällsskikt. Det låter så sjukt, onaturligt och rubbat men är verklighet, nutid och sanning.

Ett av länderna som dokumentären besöker är Kenya där man genom ett mycket framgångsrikt projekt som innebär att man ger så kallade ”mikrolån” till främst kvinnor har sett en positiv trend i hur samhället förändras till det bättre. Efter forskning kring varför det var så just i fallet Kenya visade det sig vara mycket enkelt. När kvinnorna fick det bättre ekonomiskt investerade de pengarna i sina barn. Barnen fick bättre mat, kläder och framförallt möjligheten att gå i skolan. Kvinnorna fick en högre ställning i samhället då de blev mer självständiga, oberoende och självförsörjande. Jag tänker att självkänslan hos dessa kvinnor ökar med tiden, förhållningen till barnen och även uppfostran förändras och därmed sker en förändring av hela samhället från grunden.

Jag kan och vill också vara med och påverka samhället till det bättre. Jag kommer att börja med att älska och förlåta mig själv och acceptera hela mig som människa, kvinna och mamma. Försöka älska mina barn villkorslöst och att inte vara dömande varken mot mig själv, dem eller andra. Att lära dem genom att vara en sund förebild, älska och stå upp för mig själv och i förlängningen också andra.

Vi ser konsekvenser för hur man genom att fostra en generation på fel sätt reducerar självkänslan hos en hel grupp och kan på så vis forma ett helt samhälle negativt med förödande konsekvenser. Jag tänker på min roll som mamma till ett afro-svenskt barn och hur viktigt det är att motverka de strukturer i samhället som i längden kommer bidra till att mitt barns självkänsla påverkas negativt. Jag tänker på min roll som kvinna i Sverige där jag åtnjuter ett privilegium med rättigheter som miljontals kvinnor världen över skulle anse vara ren fantasi. Jag tänker använda mina fördelar för att bidra till att fostra en generation med villkorslös kärlek. Jag tänker använda det för att förändra det jag kan, mig själv, hoppas att mina barn ska ta efter och förhoppningsvis se samhället förändras. Ett samhälle som gillar olika och där alla får och kan vara sig själva.

Ett gammalt kinesiskt ordspråk lyder: En lång resa börjar med ett litet steg. Jag har redan börjat ta mitt lilla steg, hur kommer du göra?

ps.

Om du är intresserad av att läsa mer kring självkänslotriangeln rekommenderar jag att surfa in på denna hemsida och se filmen. Det finns också möjlighet att göra ett självtest för att ta reda på var i triangeln man själv befinner sig.

Sami Najami
Sami Najami