Något extra till bordet, tips på dekorativa dukningar

Jag antar att det är fler än jag idag som sagt hej till sommaren. Hur mycket längtar man inte efter att få springa barfota i gräset, sena kvällsdopp, myggor, vattenmeloner och grillning.

Jag är en utav de som verkligen älskar att g r i l l a! Jag skulle kunna grilla frukost, lunch och middag. Det räcker bara med att säga ordet grilla och jag blir lyckligast i stan. Något annat jag älskar är temamiddagar, men jag tycker dock det kan vara lite svårt att hitta roliga detaljer till bordet, speciellt i afrikansk stil. Å andra sidan finns det otroligt mycket vackert från Nordafrika när det gäller inredning och design ute i butikerna. En hel del från västra Afrika med, för den delen. Orkar man leta så kan man få ihop en schysst helhet, men ibland vill man ju bara ha lite roliga saker som man kan göra sig av med efteråt.

Om du som jag planerar lite grillning och middagsbjudningar på bakgården så är det ju lite trevligt att kunna tillföra något extra på bordet. Eftersom jag jobbar med profilprodukter så kan jag nörda mig loss på sånt här. Jag vill gärna dela med mig tips på hur ni kan göra detta själva om ni vill spara in lite cash till festen. Jag har valt ett zebramönster bara för att jag älskar djurmönster och det går verkligen att gå loss om man vill. Man kan även köra lite scrapbook på glas. Ett snyggt mönster, en trevlig hälsning eller bara ett snyggt foto.

Kika lite längre ner om du vill se hur du enkelt kan fixa detta!

11176486_1102111463149297_2063192689_n

Du behöver
* Glasflaskor
* Papper/Etiketter (Billiga Visitkort kan man beställa och använda)
* Linjal
* Lim (Superglue Glass funkar jättebra)
* Skrivare för egen utskrift

Gör så här:

Köp ett gäng glasflaskor.
Börja med att låta glasflaskorna ligga i ett vattenbad under dagen om de har etiketter på.
Dagen därpå ska det vara lätt att gnugga bort dem.
Sen är det bara att markera lite lätt på flaskan med en linjal och penna ungefär där du vill ha din papperslapp.
Se till att alla flaskor har samma höjd på etiketten om du vill.
Klipp ut och klistra fast.

Färdigt!

Till barnbordet skulle man kunna fylla glasflaskor med smarties eller skittles som de kan få ta med sig hem. Öppnar man kapsylen försiktigt brukar det gå bra att sätta dit den igen.

Det finns en hel del profilföretag som kan hjälpa till med det mesta om man vill ha något personligt. Googla dig fram. Kan man inte rita något eller om man inte hittar det man vill ha så finns det en hel del duktiga illustratörer man kan kontakta. Mina produkter på bilden kommer från Smålandsvatten, där får man hjälp med hela biten.

Fatima Kebbeh
Fatima Kebbeh

Senegal och Gambia förbjuder plastpåsar

Avfall och giftiga utsläpp är ett stort globalt problem som påverkar hela vår planet. I vissa regioner i världen har man sämre förutsättningar eller mindre utvecklade tekniker för att hantera dessa problem, vilket ytterligare bidrar till problemet och ohälsosamma levnadsförhållanden för människor. I Senegal och Gambia har man därför nu tagit initiativet till att förbjuda importen och användandet av plastpåsar för att få bukt med en del av problemet.

Användandet av plastpåsar är mycket utbrett i de flesta delar av världen och hanteringen av avfallet orsakat av plast skapar problem världen över. Giftiga utsläpp när plasten bränns eller förorening av vatten och mark när plasten lämnas i naturen, är några av de problem som plasten skapar.

Avfallshantering. Foto: Anna Wedin, Afrope.se
Avfallshantering. Foto: Anna Wedin, Afrope.se

Förekomsten av plastpåsar är i dessa länder väldigt stor då mer eller mindre alla inköp paketeras i tunna svarta plastpåsar. Till skillnad från de påsar som används i till exempel Sverige är dessa påsar av dålig kvalité vilket innebär att de sällan går att återanvända och antalet påsar ökar därför kraftigt och därmed även avfallet. Längs vägar och gator syns dessa plastpåsar sedan ligga och skräpa då avfallshanteringen inte är särskilt utbredd.

På grund av dessa problem med avfallshantering och påföljande utsläpp och föroreningar har nu Gambias och Senegals regeringar meddelat att man från och med 1 juli 2015 förbjuder all import och användning av plastpåsar. Detta nya förbud meddelades i Gambia via ett pressmeddelande från regeringen den 20 april och beslutet baseras på de stora miljöproblem dessa plastpåsar skapar, samt det hot påsarna utgör för det marina livet. Pressmeddelandet hänvisar till studier som visar på att så många som 300 miljoner plastpåsar dumpas i Atlanten och utgör ett hot mot marina djur som äter plastpåsarna vilket oftast leder till en plågsam död för dessa djur. Samtidigt hänvisar man till just de giftiga gaser som avges när plasten bränns eller dumpas i naturen.

Detta initiativ att förbjuda användandet av icke-nedbrytbara plastpåsar är dock ingen nyhet på den afrikanska kontinenten, redan 2008 var Rwanda det första landet att totalt förbjuda användandet av plastpåsar. Förutom de uppenbart positiva effekterna förbudet hade på miljön innebar det dessutom möjligheter till en ny industri då man började tillverka nedbrytbara plastpåsar istället.

Om förbudet kommer ha samma lyckade utgång i Senegal och Gambia återstår att se men förhoppningsvis leder förbudet till renare omgivningar och mindre avfall, och kanske fler miljömässigt hållbara industrier.

Anna Wedin
Anna Wedin

Afro Jam i Göteborg

Helgen den 2 -3 maj kommer Waaw Waaw Afro Jam and Battle hållas i Göteborg på Frilagret.

Arrangörernas Poster för eventet
Arrangörernas Poster för eventet

Målet med jamet är att skapa en plattform med afrikanska danser och visa upp mångfalden av danser som finns i Afrika. Detta görs via Jams, workshops och battles samt filmvisning.

Lördagen den 2 Maj 18.00-00.00, kommer bestå av jams, battles och showcase. Det kommer även finnas möjlighet till shopping i form av en loppis. Sist men inte minst tillgång till café.

Söndagen den 3 Maj 12.00-19.00, blir det filmvisning, workshops och jams.

Waaw waaw har ett samarbete och kulturellt utbyte med JIA Courage House, som vi har skrivit om tidigare.

Intäde: 50 kr

Anmäla dig som tävlande eller till workshops?

Mail: waawwaawafrojam@gmail.com

Facebook: Waaw Waaw Afro Jam & Battle – first edition in Gothenburg

Hawa Sallah
Hawa Sallah

 

Vem vinner SDU-krisen

Sverigedemokraternas ledning har bestämt sig för att stänga av SDUs ledning. Anledningen anges till att de är för högerextrema.

Det låter sympatiskt för oss som inte gillar vad SD står för. Mattias Karlsson kallar ungtupparna för ”neofascistoider”, vilket är en lite spännande vidareutveckling av Löfvéns & Anderssons av SD utskällda ”fascister”.

Om SD är illa men hugger av dem som är ännu värre – är inte det bra då?

 

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Jag vill, liksom Daniel Poohl på Expo, ifrågasätta det där med huruvida de verkligen skulle vara mer extrema.

SDU umgås med företrädare för unkna organisationer. Men det gör även SD.

SDU är mer gammelmoderater än SD, som tenderar att gå mot mitten-vänster för att håva in LO-medlemmar.

SDU är mindre Israelvänliga, men också lite mindre muslimfientliga. Till exempel har de tagit strid för erkännande av Palestina, enligt principen ”om vi vill ha ett eget land ska de också få det”, vilket retat gallfeber på muslimhatande SD-ledningen.

SDU kallar sig nationalister. Det har SD slutat med, trots att nationalismen länge varit själva nerven i SDs verksamhet. Man ska inte vara nationalist, utan ”socialkonservativ” enligt Karlsson, som en gång hade en mailadress skapad från Karl XIIs dödsår.

Vad konflikten handlar om är inte att hålla rent från extrema nynassar, påstår jag, utan om att SDU blivit alltmer svårkontrollerat. De lyder helt enkelt inte order. De köper inte in sig i paketeringen ”socialkonservativ”, och de vill inte bedriva den socialdemokratiska blue collar-politik med touch av konservatism, dock rensad på medmänsklighet med flyktingar, som blivit SD-ledningens nya varumärke.

Och när de vägrade acceptera SDs valberednings förslag Maria Danielsson som distriktsordförande rann det över, och uteslutningsärendena började.

Vem har då rätt?

Det beror ju på från vilket håll man tittar.

Om vi tar perspektivet ”vem är minst främlingsfientlig” vill jag påstå att de är lika goda kålsupare, give or take.

Om vi tar perspektivet ”demokrati” lutar jag åt att ge SDU rätt. Ett parti är en förening, eller snarare flera stycken. I en förening bestämmer medlemmarna. Styrelsen ska exekvera medlemmarnas vilja. Men Karlsson och övriga har börjat se SD som sin egendom. Det är inte ovanligt eller konstigt, men jag förstår att det väcker reaktioner. Om man kallar medlemmar till ett årsmöte och det plötsligt dyker upp hundra som är där för att rösta emot valberedningens förslag så är det så. Det är inget att göra åt. De som ville se en annan kandidat borde ha mobiliserat de sina. Jag är förvånad att så inte skedde, eftersom det var känt i förväg vad som skulle hända.

Det kan bara kallas ”kupp” när man inte säger något i förväg, anser jag, utan plötsligt dyker upp på ett illa besökt årsmöte med en bunter medlemmar som är där enbart för att rösta på något man vet aldrig hade gått igenom om man berättat om sina planer innan mötet, och därmed givit de som vill annorlunda en chans att komma dit och rösta. I detta fall var Hahnes kandidatur känd i förväg. Därför var det knappast en kupp. Det fanns ingen ohederlighet. Och att sabotera i efterhand blir odemokratiskt.

Det är spännande att sitta på läktaren och se partiet rasa ihop en smula. Vi som är lite äldre får Ny demokrati-vibbar.

Men vi ska inte ropa hej. SD har uteslutit många, och ingen har kommit igen. Visst. De försöker. Den kanske mest envisa är Isabella Demserius. Men det är ett stort jobb att dra igång ett nytt parti, och nu har ju SD lagt beslag på större delen av väljarunderlaget. Ett tänkbart scenario är att Kasselstrand, Hahne och övriga uteslutna helt enkelt ger upp politiken och gör annat.

Men ett annat scenario är att de är så många, så engagerade, och så populära att de faktiskt startar ett nytt parti. Demserius har redan sagt att hon vill hjälpa till, på Facebook. Säkert sällar sig fler av de uteslutna, och även av de lojala från SDU.

Något tredje scenario ser jag inte. De har gjort varandra för illa för länge för att det ska finnas någon väg till försoning. Även om viljan skulle uppstå går det liksom inte att retirera från ”neofascistoider”. Man kan inte säga ”äsch, jag skojade bara”.

Det som är säkert är att Hahne och Kasselstrand kommer att gå kicking and screeming, och att smutsig byk kommer att tvättas publikt. Polisanmälan är nog bara början.

Det blir spännande.

Helena Trotzenfeldt
Helena Trotzenfeldt

Från Motgång till Framgång

Saker och ting i mitt liv har inte varit lätt men jag har krigat mig igenom de mesta nu. Alla böner till Gud har blivit besvarade måste jag säga. Jag tackar Gud för allt positivt som händer runt omkring mig just nu, så mycket fans jag fått!

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Jag åkte till Finland för några veckor sen och spelade. Det kändes riktigt bra. Där insåg jag en sak; it’s time to leave Sweden and chase my dreams! Men innan jag lämnar så ska ett mixtape ut och en samlingsplatta! Mixtapet heter Hattrick och samlingsplattan kommer heta Från Motgång Till Framgång! Det är bara jobb till 100% som gäller för mig just nu! Som 50 cent sa GET RICH OR DIE TRYIN!

För att lyckas med nåt du strävar efter krävs väldigt mycket tålamod, många har inte det tålamodet att vänta på sin tur och det är väldigt synd! Har sett många kämpa och kämpa och till slut öppnas dörr efter dörr. Se på mina bröder Medina, om folk bara visste hur mycket de krigat!! Ibland har de sagt ”shit, detta funkar inte! Vi kommer ge upp!” Men de gav aldrig upp. Kolla på dem idag. Jag är en mycket stolt lillebror som önskar dem inget annat än bara lycka i livet!

Må Gud ge er alla där ute bara lycka och kärlek och att ni får igenom allt ni strävar efter. Det är bara och ge 100% fokus och vara ödmjuk! Sen vill jag säga: vila i frid till alla där ute som förlorat sina nära och kära med tanke på allt som händer just nu runt om i landet! De verkligen sjukt allt detta. Låt oss alla göra nåt bra för våra ungdomar som behöver allt stöd. Detta måste få ett stopp på nåt sätt känner jag! Om du har idéer och vill starta projekt tillsammans med mig och flera till maila Blackdjmoose@gmail.com!

Sommarbild, arkivet. Personerna på bilden har inget samband med krönikan Foto: Fatou Touray Afropé
Sommarbild, arkivet. Personerna på bilden har inget samband med krönikan Foto: Fatou Touray Afropé

Jag hoppas det blir en lugn period för oss alla så att man kan se fram emot den kommande sommaren, det är då man ska njuta till max! Grilla, bada, sola. Hehe inte för att jag behöver sola! Festivaler runt om i Sverige, Norge, Finland, Danmark passa också på att pumpa min låt Para Para feat Samboii, Finess, Lazee från mitt kommande mixtape Hattrick!

Instagram: Djblackmoose_smsaudio
Twitter: Djblackmoose
Hemsida: www.Djblackmoose.com
Facebook: DJBLACKMOOSE

musa jallow black moose1

Badou Jack efter Världsmästarsegern: Jag körde över honom bara

Badou Jack ”The Ripper”, 31 år, blev i morse, svensk tid, ny världsmästare i en match mot favorittippade amerikanska mästaren Anthony Dirrell, 30 i Chicago. Vinsten innebär att Badou Jack nu har titeln Världsmästare i WBC, supermellanvikt.

Skärmdump
Skärmdump

2008 kvalificerade han sig till OS för Gambia i mellanvikt och var även landets flaggbärare under öppningsceremonin.

Badou Jack började boxas vid 18-års ålder 2001. 2007 utsågs han till Årets Boxare av Svenska Boxningsförbundet.

I och med segern som ägde rum i Chicago tog Badou Jack hem WBC-titeln i supermellanvikt.

Skärmdump
Skärmdump

Matchen blev långvarig och var mycket jämn, men till slut, efter drygt 12 ronder vann Badou Jack till slut på poäng. 116-112, 115-113, 114-114.

WBC-titeln som Badou Jack kammade hem i morse, anses vara den tyngsta av proffstitlarna och han hamnar därmed i jämförbar nivå med Armand Krajnc och George Scott.

Till SVT ska Badou Jack ha uppgivit:

”- Jag körde över honom bara. Han ville inte vara med. Jag har haft tio veckors träningsläger och var perfekt förberedd. Inga skador, det var underbart.”

Matchen kan du se här nedan:

Afropé har sökt Badou Jack, utan att nå honom.

Badou Jacks officiella:

Hemsida

Facebook

Twitter

Instagram

Fatou Darboe
Fatou Darboe

 

 

Afrika bidrar till världen med animation, med superhjältar och serier som handskas med svåra frågor

Superman, Wonderwoman, Batman, är några av flera tecknade superhjältar. Det de tre karaktärerna alla har gemensamt är att de är vita och bygger på de vita skönhetsidealen. Den senaste tiden har även Afrika bidragit till världen med Animerad film. Animation har bland annat blivit ett sätt att hantera viktiga frågor som rör Afrika och dess kultur.

I den nya animerade serien Afrogames berättar fem barn deras historia om livet i Afrika. The burkinabe association of animated film är en grupp människor med olika bakgrunder som alla delar det gemensamma intresset för animerad film. Sedan 2009 har de varit med och skapat jobb inom animerad film, en bransch som bland annat med deras hjälp vuxit och blivit större.

Afrogames är en serie som skapades i Burkina Faso. I en påhittad värld kallad Afritenga löser barnen olika problem genom olika afrikanska spel samtidigt som de bjuder oss in i deras värld.

Det första avsnittet av Afrogames kom till med hjälp från The Danish centre of culture and develpment. För att kunna fortsätta med deras andra serie vänder de sig nu till omvärlden för donationer. För donationer kan du få allt ifrån en egen karaktär i Afrogames, ditt företags namn omnämnt, få en handmålad tavla målad från en av deras konstnärer, till en hel dag i deras studio.

Med de donationer de tar emot ska de sprida sin serie till nationella samt internationella filmfestivaler. Delar av donationerna ska även gå till att betala sitt team under produktion och till att förbättra deras teknik. Genom spridningen av deras serie hoppas de på att kunna sprida kunskap om afrikansk kultur.

Om man inte vill donera pengar så uppskattar de ifall vi kan sprida ordet om deras serie om vad de gör på sociala medier för att hjälpa dem att växa. Genom att stödja deras organisation, hjälper du även till att skapa 50 nya jobb, vilket bidrar till att animerad film växer som en bransch i västra Afrika.

En annan person som även på ett unikt sätt lyckats inkorporera animerad film för att lyfta viktiga frågor är den Kenyanska prisbelönta filmskaparen Ng’endo Mukii. Yellow Fever är en animerad dokumentär som Mukii skapade för sitt examensarbete på Royal College of Art. I Yellow Fever, en handmålad animerad dokumentär som även använder poesi och dans handskas Mukii med frågor kring blekningsmedel, ett ämne som det talas för lite om idag.

I Mukiis kortfilm har hon använt sig av intervjuer med afrikanska kvinnor om deras självbild och om de idealen som finns i media kring kvinnors utseende. I den sju minuter långa filmen påminns vi om skönhetsideal som är baserade på vita västerländska kvinnor. Dessa ideal har i sin tur lett till att många afrikanska kvinnor blekt sin hy för att uppnå de målen för vad som anses vara vacker enligt massmedias bild idag.

Filmen är gjord på ett vackert sätt som gör en viktig och svår fråga lättare att förstå, eftersom den är förklarande men även väldigt målande för vad vissa kvinnor med brun hudfärg går igenom.

Om ni inte har sett den så uppmanar jag er att göra det. Förståelse är första steget och ett steg närmare till att handskas med självaste problemet som är den skeva och enformiga bilden vi har av vad det innebär att vara vacker.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bild publiceras med tillstånd från YouNeek Studios
Bild publiceras med tillstånd från YouNeek Studios

Roye Okupe representerar Nigeria och vill bidra till att uppmärksamma Afrika i världen av animation. Okupe har sedan han första gången han såg Teenage Mutant Ninja Turtles fastnat för allting animerat; animerade filmer, serier, manga, you name it. Nu har han skapat en egen superhjälte som kommer ut i sommar. Den grafiska novellen EXO: The Legend of Wale Williams är ännu ett tillägg till de afrikanska superhjältarna.

Inte nog med att Afrika skapar ett namn för sig inom animationsvärlden så bidrar detta till mycket positivitet. Ju mer denna bransch växer desto fler jobb kan skapas. Animation blir ett nytt redskap som även kan användas, som det har gjorts med Yellow Fever samt Afrogames för att handskas med svåra frågor.

Med hjälp av den afrikanska superhjälten Wale Williams kan barn i Afrika och runtom i hela världen växa upp med en super hjälte de kan relatera till som förebild, istället för att växa upp med bilden av att endast vita människor räddar världen.

Youneek Studios

Yellow Fever

Afrogames

Veronica Odetunde
Veronica Odetunde

Afrosvensk man slagen och nedbrottad av ordningsvakter i Göteborg

På torsdagseftermiddagen utanför Skatteverket i centrala Göteborg attackeras en man, enligt vittnen till synes oprovocerat, av ett stort antal vakter. Mannen får ta emot batongslag och blir på ett mycket aggressivt sätt fasthållen och nedbrottad till marken. På ett videoklipp med ljudupptagning som delats flitigt på Facebook hör man hur en av vakterna skriker ”Håll käften!” till mannens flickvän som tydligt försöker påpeka för dem att hennes pojkvän inte gjort något fel.

Foto: privat skärmdump
Foto: privat skärmdump

Det filmklipp som under gårdagskvällen spridits i sociala medier visar tydligt hur först en och sedan flera ordningsvakter ger sig på mannen ifråga och både med batong och kraftigt våld försöker slå och brotta ner mannen till marken. Att döma av filmen ser mannen ut att försöka hålla sig på fötter och försvara sig mot ordningsvakternas aggressiva attack. Men något våldsamt motstånd från mannen ifråga går inte se.

Någon form av diskussion mellan en ordningsvakt och mannen ska enligt vittnen ha pågått inne på Skatteverkets kontor i anslutning till händelsen.

En person som fanns på plats vid Skatteverket vittnar om att mannen som attackerades kommer ut från Skatteverket och är i färd med att lämna platsen tillsammans med sin flickvän när ordningsvakten som befunnit sig inne på Skattekontoret, till synes helt oprovocerat plötsligt börjar hetsa och konfrontera mannen på ett väldigt attackerande sätt. Mannen säger då vid ett par tillfällen att han inte vill ha några problem och försöker gå därifrån, varpå ordningsvakten fortsätter att agera konfrontativt.

Ett vittne, som också filmade händelsen skriver på Facebook;

Vakten gick efter honom o började käfta mot honom. Men killen sa till vakten, ”- jag vill inte ha problem” och fortsatte gå med sin tjej mot bilen. Vakten fick ingen respons och började knuffa honom. Så började det.

När Afropé når mannens flickvän sent på torsdagskvällen säger hon;
– jag tycker det är bra att detta uppmärksammas och att man får se sanningen.

Flera vittnen protesterar mot ingripandet

På två olika filmupptagningar av händelsen kan Afropé tydligt höra hur mannen och flera vittnen säger att mannen i fråga inte gjort något. När ordningsvakten säger att mannen hotat att döda honom, protesterar flera vittnen, inklusive mannens flickvän.

Foto: Privat skärmpdump
Foto: Privat skärmpdump

Konfrontationen utanför Skatteverket börjar med en ordningsvakt och mannen i fråga, men på några sekunder är ytterligare två ordningsvakter på plats. Fler och fler ordningsvakter kommer springande till platsen och mot slutet på ett av de filmklipp som Afropé tagit del av ses upp mot åtta ordningsvakter på olika sätt inblandade i situationen, där fyra av dem håller mannen nedtryckt på marken medan han skriker att de skadar honom och att han inte kan andas.

Till GT säger Ronny Fredriksson, pressansvarig vid Securitas Sverige;
– En gripandesituation är aldrig snygg. Den kan gå till på ett rätt eller fel sätt, men det ser aldrig trevligt ut. Och det kan man väl tycka när man ser den här också – därför kommer vi att titta på det här fallet lite grundligare.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Aminatahs Musikresa – del 20: Åka bort och hem på samma gång

Säsongen i Gambia börjar löpa mot sitt slut. Det innebär både turistsäsongen och efterfrågan på shower, spelningar och underhållning. Det innebär även att regnperioden är på väg, när det regnar i Gambia kan det ibland bli omöjligt att ta sig fram på vägarna och många människor stannar hemma istället för att bege sig ut i ovädret. Själv hoppar jag snart på ett plan och lämnar Afrika för den här gången. Det finns liksom inte så mycket mer att hämta.

Jag kommer ihåg entusiasmen från när jag landade här i oktober, ett drygt halvår sedan. Vi satte igång med turnéplanen, började diskutera om olika singlar, musikvideos och framtidsplaner. Alla var förväntansfulla och hjälpte till så mycket som möjligt inför skivlanseringar och dylikt. Nu med sommaren runt hörnet känns det som att alla har gått ned på halvfart och endast gör det de måste, kanske jag också.

Nu råkar det vara så att jag har ett Svenskt pass, så det innebär att så fort jag tar mig härifrån påbörjas ett nytt äventyr. Mot slutet av maj som ni säkert vet påbörjas en annan säsong i resten av världen och jag hoppas på att få ta del av många spelningar runt om i Sverige och i världen. Jag vill resa, jag vill leta inspiration, jag vill aldrig sakta ned, alltid hålla ned gasen. Så vissa frågar mig om jag ”flyr” från Gambias regnsäsong men sanningen är att jag bara flyr från min egen latsida. Det känns orättvist att majoriteten av befolkningen här inte har samma rätt att resa, även om de skulle ha ekonomin för det. Men livet är väl orättvist.

Senegambias nattliv Foto:  Fatou Touray, Afropé
Senegambias nattliv Foto: Fatou Touray, Afropé

Nyligen påbörjade jag och mina producenter från JLive Records ett nytt spännande projekt som jag egentligen är livrädd för. Det är väl det som är den faktiska definitionen av ordet ”spännande”, något som är lite läskigt men som man ändå vill ta sig an. Något nytt, något annorlunda. Jag ska sjunga min första låt på Engelska blandat med Wolof (ett av Gambias stamspråk). Varför det skrämmer mig är väl troligtvis för att jag inte vill göra bort mig, att folk ska peka finger och skratta åt mig på grund av min brytning. Men jag tror också att det är behövligt för att befolkningen ska kunna se mig som en av dom och förstå att jag faktiskt har Gambiska rötter. Mycket riktigt, blev det rätt mycket skratt i studion när vi spelade in, men vi ändrade om och rättade till och slutprodukten lutar åt något jag älskar. En blandning mellan västerländsk Pop/R&B och västafrikansk contemporary kulturmusik.

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Varje dag jag är kvar här känns lite som ett försök till ett tillfälligt avslut. Släppa den sista singeln, styra upp mitt team och avgöra vem som gör vad medan jag är borta, besöka familj och olika musiker för att annonsera att jag inte kommer tillbaka förrän nästa säsong. Ett avslut och en början.

Åka tillbaka till en annan verklighet, besöka familj och olika musiker för att annonsera att jag är tillbaka, börja spela in en ny singel. Visst är det fint att man kan ha flera hem?

Ami Aminatah Baldeh
Ami Aminatah Baldeh

Lyxliv utan historia i den tidigare svenska kolonin Saint-Barthélemy

Denna artikel, skriven av Katarina Wennstam publicerades i Fokus 2012. Anledningen till att vi väljer att nypublicera artikeln, är för att liknande resor fortfarande säljs på olika håll.

Skärmdump från Albatros Travels hemsida
Skärmdump från Albatros Travels hemsida

På Albatros Travel, som detta gällde, går inte att hitta några resor just nu till Saint-Barthélemy. Om det beror på att man slutat sälja denna resa eller att de är slutsålda framgår inte, men denna text finns fortfarande att läsa på deras hemsida:

”En kolonialhistoria med både engelsk, fransk, spansk, holländsk, dansk och även viss svensk närvaro – visste du att Saint Barthélemy har varit under svensk flagg? Dessutom finns här en kultur med indianska och afrikanska element gör att Karibien kan bjuda på många olika upplevelser. En kryssning är en bra resform för den som vill ta sig runt mellan de många paradisöarna.”

Det finns andra resebyråer som säljer resor till St Barts. En av dem är Ving. Så här kan vi läsa på Vings hemsida:

Skärmdumpar från Vings hemsida
Skärmdump från Vings hemsida

”St Barth ligger knappt en timme med båt från St Martin. Huvudstaden Gustavia är en karibisk dröm med vackra, lite slitna hus mot grönskande bergssluttningar, och i mitten den lilla hamnen med yachter från alla världens hörn. Hela ön präglas av en självklar lyx och elegans som man inte finner på många ställen ens i Karibien.”

På Albatros Travel nämns vid ett tillfälle ordet ”kolonialhistoria”, sen nämns inget mer om detta. På Ving går det inte att finna ett ord om platsens koloniala historia. Detta är alltså anledningen till att vi väljer att publicera Katarina Wennstams tidigare artikel från 2012, igen. Läs den här nedan:

Årets mest aningslösa resa går till den karibiska ön St Barts, tidigare en svensk slavkoloni.

Under rubriken »När Gustav III blev slavägare« marknadsför resebyrån Albatros Travel lyxkryssningar utmed smutsiga svenska spår i historien. Eller som de själva uttrycker det i sin annons: »Enastående kulturkryssning i Karibien… Vi seglar tillbaka i tiden till den svenska kolonialhistorien«.

Det är lite som att man skulle åka förstaklasståg längs med de tågspår som fraktade tyska soldater och krigsmateriel under andra världskriget. Äta god tysk mat och njuta av hur skönt det ändå kan vara att åka tåg när man slipper transporteras som boskap. Något säger mig att det knappast skulle ske.

Men fortfarande är historierevisionismen gällande Sveriges del i den globala slavhandeln något av en blind fläck. En skamfläck som de flesta verkar tro sitter långt ner på ryggen på den svenska kavajen och därför inte syns.

Därför kan ett svenskt resebolag år 2012 sälja in en resa till en tidigare slavkoloni med ord som att »bekvämlighet, service och gastronomi naturligtvis är på topp!« och med bilder på ett ljushyat pensionärspar hand i hand på en barfotastrand i paradiset.

Jag tänker att jag är för hård mot resebyrån och kollar upp den detaljerade resplanen på deras hemsida.

Det är klart att de inte kan visa bilder på kedjade afrikaner på väg till just St Barts i sina annonser, hur skulle det se ut …? Det är klart att det kan te sig smaklöst att påminna soltörstande turister om förhållandena på båtresorna över Atlanten. Just för att det är smaklöst med hur 12 miljoner afrikaner fördes bort från sina hem och familjer för att arbeta i kolonierna. Själva förutsättningen för att européerna skulle få socker, bomull och tobak till pressade priser var obetalda slavar på plantagen.

Av en »kulturresa« kan man kanske förvänta sig att den svenska kolonialtiden sätts in i sin historiska kontext. Om ett bolag säljer sig med orden »res med hjärna, hjärta och omtanke« så är det lite motsägelsefullt om man förväntas lämna just detta hemma.

Men på hemsidan där »paradisresan« beskrivs i detalj nämns fortfarande inte villkoren för slavarna med ett ord. Fortfarande ligger fokus på just det som var kolonisatörernas vardag: ovisshet, extremt överflöd och känslan av exklusivitet.

Stolt deklareras att huvudstaden på Saint-Barthélemy fortfarande bär namnet Gustavia, men inget om de raslagar som förskrev piskstraff tills köttet på ryggen blev synligt om en svart man tilltalade en vit kvinna eller om en svart kvinna vägrade en vit man sex. Det enda som nämns om slavhistorien är följande: »Den sista slaven frigavs den 9 oktober 1847, men de frigivna slavarna vållade stora problem, eftersom det inte fanns arbete för dem och 1878 gav Sverige tillbaka ön till Frankrike igen.«

Jaha. Så skönt då. Där skrev vi ut slavhandeln ur den svenska historien.

Nyss hemkommen från New York och ett besök på Ellis Island vet jag hur USA hanterar sin slavhistoria – som onekligen var mycket större än Sverige någonsin varit i närheten av. Redan i presentationen av immigrantutställningen påminns besökarna om att många av de som var med och byggde landet inte kom frivilligt utan transporterades över Atlanten i kedjor.

Också Danmark, som hade flera stora slavkolonier i Karibien, har börjat göra upp med sin kolonialhistoria på ett sätt som Sverige inte ens är i närheten av. Jag besökte Nationalmuseum i Köpenhamn i somras och fick på två timmar lära mig mer om nordbornas handel med afrikaner än jag någonsin lärt mig i den svenska skolan.

Och lyxkryssningen till St Barts? Glöm det – den är fullbokad sedan länge.

Texten av journalisten, författaren och föreläsaren Katarina Wennstam är tidigare publicerad i Fokus 2012 och publiceras här efter godkännande av Katarina Wennstam.