Ett raseri utan motstycke skakar hela SD-sfären. Anledningen är Skavlans hämningslösa hatutfrågning av den helt oskyldiga och väna Jimmie Åkesson i fredags. Jag som följer Sverigedemokraternas trådar ser hur hatet sprider sig. Mitt alter ego, som nu har 1 500 vänner(!) trots att hen inte ens existerar på riktigt, får hela väggen nedlusad med hetsande inlägg.

Det märkliga är att programmet spelades in rätt långt innan det visades, och både SD:s ledning och Jimmie Åkesson uppmanade alla sina anhängare att titta på det. De framhävde det som spännande och intressant. Inte någonstans under hela förra veckan såg jag ett ord om ”men bered er på att det var en jobbig intervju”. Tvärtom. Programmet framställdes som en sorts hyllningsscen för hans återkomst. Inte heller i det Facebookinlägg Jimmie Åkesson släppte direkt efter programmet stod ett enda ord om att han skulle ha blivit illa behandlad.

===

Jag tänker på Anders Lindbergs ord när han diskuterade med Paula Bieler – se gärna klippet. Han påpekade att han inte skriver några snälla saker om vare sig moderater eller centerpartister, men att han aldrig råkar ut för ett så massivt hat som när han skriver om SD.

Jag tror de flesta av oss som diskuterat politik på nätet, oavsett om det är från vänster mot högern eller från höger mot vänstern, upplever samma sak. Det kan absolut bli surt och otrevligt från dem som inte håller med om fria vårdval, värnskatt, vinster i välfärden, förstatligande av skolan eller vad det nu kan vara, men hatet från SD-svansen när man till exempel säger sig vara för mångfald är av en helt annan kaliber.

Och som Anders påpekar är detta ett demokratiproblem.

Vårt samhälle fungerar så länge som vi har media som granskar maktens utövare, och ingen är viktigare som sådan än en partiledare.

Borde Jimmie Åkesson ha visats mer hänsyn för att han är sjukskriven? Jag utgår från att Skavlan frågade honom om han var redo att bli utfrågad i förväg, och att det var ett krav för medverkan.

Borde Skavlan ha avstått från att ta dit honom?

Om det hade blivit ett rent mysprogram – ja. Men det blev det inte.

Höll Skavlan en otrevlig ton? Inte alls. Han var bra mycket vänligare än någon annan jag sett fråga ut Åkesson. Han höll precis samma ton som när han pratade med Löfvén. Båda fick för det mesta prata till punkt, men avbröts när de bytte ämne. För säkerhets skull lyssnade jag på Löfvéns intervju precis nyss. Det finns ingen faktisk skillnad. Jag uppmanar alla som tror att det var silkesvantar mot Löfvén att höra hur han, i vänlig men bestämd ton, ställer honom mot väggen med precis de frågor som får honom ur balans.

Vi har en växande grupp invånare i Sverige som beter sig som en sekt. De hyllar, älskar och närmast gudomligförklarar sin ledare, de hatar oss övriga och de skriver ofta om att ta till vapen och ”ta tillbaka” vårt land.

Vi har representanter för media som hånas, hatas och hängs ut för att de ställer helt normala frågor.

Jag undrar ofta:

Om Jimmie Åkesson skulle ställa sig upp och säga: ”Sverigevänner! Jag uppmanar alla som tror på mig att ta till vapen och gå med mig i strid mot kommunisterna och muslimerna som förstör detta land!” …

Vad skulle hända då?