Solsemester med bitter eftersmak av den totala exploateringen

Solbrännan har bleknat nu, men kvar finns något annat som inte kommer att försvinna lika lätt. En känsla av skam, över vad vi var en del av på semestern.

Foto: Pixabay
Foto: Pixabay

Jag är medveten om att det alltid finns något vanskligt i att beklaga sig när man har varit på en till synes fantastisk resa till solen. Komma här och sucka när andra gick hemma i snömodden. Dessutom kan jag inte påstå att jag inte har hört varningarna om all-inclusive.

Men den totala paketresan är svenskarnas nya form av resande. Det säljs in som den ultimata semestern där plånboken kan lämnas hemma och allt som finns kvar är avslappning och långa vita stränder.

Väl på plats i Dominikanska Republiken inser jag vad det verkligen handlar om. Ett exploaterande av en fattig befolkning som alltid, alltid kan döljas bakom mantrat arbetstillfällen. På hotellkomplexet där vi bodde arbetade inte mindre än 5 000 personer. Förvisso med löner på cirka 200 dollar i månaden.

Men det är klart att många kämpar för att få de här jobben, trots att de inte har råd att bo i samma område som turisterna. Varje morgon reser tiotusentals dominikaner en till två timmar i uttjänta amerikanska skolbussar för att komma till hotellen i Punta Cana och jobba fjortontimmarspass.

Hela konceptet bygger på att turisterna inte alls ska lämna hotellområdet, och om de gör det så är det på hårt kontrollerade utflykter långt från lokalbefolkningen. Några desperata dominikaner ges möjligheten att försöka sälja blommor och cigarrer när turisterna kliver av sin buss. Ge inga pengar till barnen, skriker guiden.

Alla vinster försvinner ut ur landet, nästan inga resorts ägs av dominikanerna själva. Hotellet där vi bodde ägs av en mångmiljonär på Mallorca, flygplatsen i Punta Cana ägs av en italiensk familj. Det finns gott om kritiska röster, men de tystas av det faktum att turismen sysselsätter fler än någon annan bransch på ön. Antalet västerlänningar som vill vanka likt solbrända zombies mellan pool, buffé och solstol verkar bara bli fler och fler, i Asien såväl som i Karibien.

Ändå undrar jag hur de svenska charterbolagen tänker. Räknar de helt kallt med att vi turister är så marinerade med alkohol eller drabbade av solsting att vi inte alls reflekterar när vi väl är på plats? Kanske är det så.

Men det går inte att låta bli att äcklas, att reagera mot exploateringen. På Vingresors flaggskeppshotell i Punta Cana erbjöds gästerna fotografering runt poolen. En professionell fotograf gick runt med två papegojor och bilden gick att köpa för 10 dollar. Dagen därpå kom de med en kopplad apa. En orm. Samt en afrikan.

Nej, jag skojar inte. Schemat hos fotografen var tydligt. Måndag: apa. Tisdag: orm. Onsdag: afrikan.

På onsdagen gick fotografen runt med en mörkhyad man, inoljad och utstyrd i litet höftskynke och tribal huvudbonad, så att de uteslutande vita turisterna skulle kunna få med sig ett exotiskt foto hem.

Kontrasten mellan vi och dem hade inte kunnat göras tydligare.

Fotnot: Artikeln är tidigare i år publicerad i SvD och återpubliceras här med tillåtelse av journalisten, författaren och föreläsaren Katarina Wennstam

Katarina Wennstam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s