De senaste årens allt mer kalla vindar som blåser över Europa i form av en epidemi av främlingsfientlighet och med det växande intåget av partier med rasistiska/nazistiska ideologier och framtoningar in i Europas regeringar har skapat en klump i många människors magar.

Krisrapporteringarna från media avlöser varandra: hundratals människor dör i Medelhavet, ”roliga” människor lägger upp Youtube-klipp med träningstips blandat med lite inslag av olika typer av kränkande ord, reklam med diskriminerande och obehagliga budskap sätts upp på stationer i kollektivtrafiken, Husvagnar har bränts ner, människor trakasseras och Tv-profiler som debatterar både för och emot ovannämnda incidenter och andra liknande. Listan kan göras hur lång som helst och så får man lägga till alla andra otäcka händelser som till exempel naturkatastrofer och krig så den blir ännu längre. Med dagens smarta teknologi matas vi med alla dessa otäcka nyheter via telefoner, surfplattor, tv och radio under ett konstant flöde.

Många vuxendiskussioner handlar också just om hur världen ser ut idag och vart den är på väg vid lunch- och fikaborden både på arbetsplatser och privat. Jag skulle vilja beskriva det som en stor oro och en allmän politisk instabilitet som många upplever i dagsläget. Vi behöver prata om det för att försöka greppa det och förstå.

Barnen som utsätts för samma exponering som de vuxna har ju också naturligtvis ett behov av att diskutera och förstå vad som händer men hur pratar man med barn om sådana här frågor? Hur förklarar man rasism, främlingsfientlighet, krig, elände, mord, sexuella övergrepp eller barn som dör på öppna hav?

Det är lättare sagt än gjort. Är man dessutom själv som vuxen kluven i frågan eller att ämnet gör en obehaglig till mods blir det ännu svårare och man riskerar istället att skapa en oro hos barnet.

Som förälder vill man skydda sina barn från allt som barnet kan ta skada av både fysiskt och psykiskt vilket ofta resulterar i att vuxna antingen inte riktigt berättar sanningen för barn eller berättar för mycket. Barn i sin tur är väldigt känsliga för sinnesstämningar och känner av när vuxna blir obekväma i ett samtal.

Efter lite letande då jag själv funderat över en del saker sprang jag av en händelse på en bok som avhandlar just det här ämnet. Boken heter ”Kan vi prata med barn om allt?” av Magne Raundalen och Jon-Håkon Schultz och riktar sig egentligen till pedagoger och handledare men är väldigt inspirerande och det finns många direkta tips på strategier och tillvägagångssätt som jag har funnit oerhört användbara. Den innehåller även en del olika fall som författarna använde som konkreta exempel. Fallen som tas upp är av olika karaktär så man får en klar bild och den innehåller även en del övningsexempel.

I slutändan tror jag att det är viktigt att framförallt lyssna på sitt barn och försöka inge tillräckligt med förtroende för barnet att känna sig tryggt med att prata om sina funderingar. Lyssna, var nyfiken och ställ frågor. Uppmuntra till frågor, informera och var uppriktig. Diskutera med andra föräldrar och vuxna och be att få återkomma med rätt information till barnet om du inte vet.

Vi vuxna har ett ansvar för att barnen också får en möjlighet att försöka få ett grepp och förstå sin omvärld och vad som pågår i den. Med stöd, kärlek, kommunikation och förståelse kanske de kan börja ställa tillrätta vad tidigare generationer har förstört.