Jeremy, en kille på 23 år, boende i norra delen av Stockholm blev på lördag morgon utsatt för en misshandel i tunnelbanan. Han hade varit i stan med sina kompisar. På väg hem såg han hur ett flertal killar gav sig på en ensam person och slog honom våldsamt. Jeremy försökte gå emellan och sa till killarna att de var fega, då de var så många som gav sig på en ensam person. Detta uttalande räckte för att flera av killarna bytte fokus och gav sig på Jeremy i stället. Det hela slutade med att Jeremy själv blev misshandlad. Han hade även en vän som hoppade in och försökte försvara Jeremy och sig själv.

Händelsen i sig var förstås illa nog. Men det som upprör Jeremy mest av allt, är att det var väldigt många människor som blev vittnen till händelsen, men i stället för att försöka hjälpa Jeremy eller avstyra bråket, eller kalla på hjälp, så började väldigt många ta upp sina mobiltelefoner och filma händelsen i stället.

När Afropé når Jeremy så är han på väg att uppsöka sjukhuset. Han har svårt att andas och näsan ser väldigt sned ut. Jeremy tror att näsbenet kan vara brutet och han misstänker att han även kan ha skador som inte syns, bland annat misstänker han en fraktur i käken och vill därför uppsöka läkare.

Jeremy är väldigt osäker på antalet personer som bevittnade händelsen. Eftersom den hände utanför tunnelbanevagnen där Jeremy hade klivit av, så kan det vara så att det var färre personer i början, men att fler sedan kom ut ur tunnelbanevagnarna. Jeremy tror att det var minst 15 personer som filmade med sina mobiler under händelsen, men det kan också ha varit många fler. När det gäller andra personer som bevittnade händelsen, men som inte filmade, så var det betydligt många fler personer, men Jeremy vill inte uppskatta antalet, då händelsen var mycket turbulent och kaotisk.

De killar som gav sig på Jeremy och den okände mannen såg ut att vara i cirka 20-30-års åldern. Jeremy är inte säker på åldrarna, då olika personer kan se olika gamla ut, men det var den uppfattning han fick när han såg killarna. Jeremy beräknade att de var cirka sju, åtta stycken när han först såg bråket mot den okände mannen. När de sedan bytte fokus och gav sig på honom själv, fick han till slut känslan av att de var väldigt många fler, men med tanke på det kaotiska läget, så vet han idag inte säkert hur många killarna faktiskt var.

Bråket fortsatte upp för tunnelbanans rulltrappor, då Jeremy hela tiden försökte komma ifrån alla slag och sparkar, då han insåg att han var i ett verkligt underläge. Han försökte hela tiden att försvara sig genom att hålla upp armar och ben för att skydda sig.

Jeremy har jättesvårt att beräkna hur lång tid det kan ha tagit när han blev slagen och sparkad, men med tanke på att det först höll på en lång stund nere på tunnelbanans plattform och sedan genom systemets ytor och därefter upp i tunnelbanans rulltrappor tror han att det kan ha tagit en bra stund. När alla kom upp från rulltrapporna fortsatte misshandeln en stund till. Jeremy noterade att en ordningsvakt stod där uppe och såg delar av händelsen. Jeremy uppfattade inte att vakten ingrep just då, men såg samtidigt i ögonvrån hur han gick emot några av killarna som stod en bit bort. Jeremy uppfattade dock inte vad som sedan skedde.

När han gick ut från centrumet så kom det poliser som gick fram och pratade med honom och de gjorde även en polisanmälan om händelsen och tog bilder.

Igår, lördag, skrev Jeremy om händelsen på sin Facebook och inlägget fick snabbt en enorm spridning. I nuvarande stund har över 3 100 personer delat inlägget och över 14 500 har ”gillat” inlägget och det har över 600 kommentarer.

Jeremy själv vill dock inte sätta fokuset på varken sig själv, den okände killen som blev misshandlad, eller ens på de personer som utförde misshandeln. I stället vill han fokusera på alla de människor som bevittnade misshandeln och som var mer fokuserade på att filma händelsen med sina mobiltelefoner, än att försöka avstyra bråket, hjälpa de som var utsatta eller kalla på hjälp.

”Jag vill ge folk en tankeställare. Jag vill att alla tänker på att även om man inte vill ge sig in i ett pågående slagsmål eller riskera att själv bli skadad, så finns det mycket man kan göra som åskådare. Med tanke på alla de människor som fanns på plats, är jag säker på att om några gått samman, hade de kunnat avstyra hela bråket och jag tänker att det är viktigt att folk kommer ihåg att nästa gång kan det var de själva som ligger där och blir misshandlad och dessa personer skulle då säkert vilja ha någon slags hjälp att få slut på misshandeln. Jag vill att folk ska tänka på hur en så här allvarlig händelse kan påverka människor under en lång tid framöver och sluta se våld som underhållning och i stället fråga sig VAD man själv kan bidra med för att hjälpa en annan medmänniska! Jag är glad att jag är psykiskt stark och har den psykiska styrka som krävs för att ge sig in och försvara människor i bråk, som egentligen borde vara en självklarhet. Det var inte första gånger jag hoppade in och försökte hjälpa någon som är utsatt och det kommer inte heller bli den sista.” Säger Jeremy.

Jeremy är noga med att poängtera att misshandeln inte har rasistiska motiv. Enstaka kritiska röster menar att Jeremy inte skulle ha lagt sig i bråket, då han inte visste vad det var som hänt innan. På detta svarar Jeremy:

”För mig spelar det ingen roll vad som hänt innan eller vem som hade rätt eller fel, men att flera personer ger sig på en ensam person med våld tycker jag både är fel och jag vet också att risken är stor att skadorna kan bli förödande.”

Ångrar du att du gick in i bråket och skulle du göra det igen?

”Det finns inte en droppe ånger i att jag la mig i och jag skulle göra det igen i liknande situation, alla dagar i veckan!”

Fotnot: Jeremy vill inte gå in på detaljer runt sin vän, då han tycker att han själv får välja om han vill gå ut med det som skedde eller ej.