Den 9:e oktober var en stor dag för många afrosvenskar. För 168 år sedan denna dag avskaffade Sverige sin del i den transatlantiska slavhandeln då den sista förslavade människan från den afrikanska kontinenten släpptes fri. I Malmö uppmärksammas denna dag årligen och i år höll man på Malmö högskola ett minnesprogram på initiativ av Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa (AFR), i samarbete med bland andra ABF Malmö , Malmö mot diskriminering (antidiskrimineringsbyrån) och Malmö stad. Samtidigt gör regeringen under hösten, genom Sveriges kultur – och demokratiminister, Alice Bah Kuhnke, en kunskapshöjande resa för att föra dialoger med utsatta grupper om rasism och främlingsfientlighet. Den 9:e oktober var ministern på plats i Malmö för att möta ett trettiotal aktivister och afrosvenska representanter i stadshuset i Malmö. Under förmiddagen deltog ministern också i minnesdagsprogrammet på Högskolan. Undertecknade hade äran att vara inbjudna till fredagens samtliga programpunkter i Malmö.
Tillsammans med ett flertal aktivister och afrosvenska representanter från hela landet samlades vi i Malmö högskola tidigt på fredagsmorgonen 9:e oktober. Temat för dagen var ”Slavhandelns arv – röster från dagens afrosvenskar”. På agendan fanns föreläsningar, tal av kultur- och demokratiministern och paneldiskussion.
Dagen var otroligt produktiv och helt fantastisk, sprängfylld med massor av inspiration och känsla av gemenskap. Tillsammans med en grupp av Sveriges absolut främsta afrosvenska aktivister och allierade kunde vi lyfta energin för kampen mot afrofobin i vårt land och möta en ödmjuk Bah Kuhnke som inte är rädd för att göra sig obekväm i kampen för allas lika värde och en framtid där våra afrosvenska barn inkluderas på lika villkor som vita svenska barn.

Kulturministern inledde morgonen med ett välkomsttal på Malmö högskola där hon började talet med att berätta om hur stolt hon är över Malmö och dess engagemang i arbetet mot afrofobin. Målet med ministerns turné under hösten är att på uppdrag från regeringen träffa personer från civilsamhället och diskutera de olika former av främlingsfientlighet som genomsyrar vårt samhälle. Ministern betonade starkt hur viktigt det är att förstå att vi brottas med olika typer av rasism, som alla har olika historia. Afrofobin, antiromanismen, islamofobin och antisemitismen är alla rasism, men det är olika rasism som man kan förstå och arbeta med på olika sätt. Ministern talade också om hur viktigt det är att vi talar om den strukturella rasismen i Sverige och erkänner den, oavsett hur ont det gör. Hon avslutade sedan med att tacka Malmö å regeringens vägnar.
Innan ministern påbörjade sitt välkomsttal stod AFR:s ordförande Malcolm Momodou Jallow i talarstolen och höll ett inledningstal för att starta dagen. Jallow pratade om hur tydligt vi kan se de ojämlika förutsättningarna som finns för afrosvenskar i det svenska samhället. Hur rapporten från expertgruppen från FN visar på de problem som finns och hur vi måste arbeta för att komma till rätta med detta. Samlingen idag är också den första aktivitet som hålls i Sverige sedan ”Decenniet för människor med afrikanskt ursprung” startade. Sverige och övriga Europa missade att skapa ett engagemang kring året som hölls i samma anda 2011 och nu har FN gett Europa chansen att under ett helt decennium (2015 – 2024) lyckas med att uppmärksamma och erkänna denna marginaliserade grupp. Det är just det ordet vi har med oss under hela denna dag; Erkännande.
Sveriges del i slaveriet

Som första föreläsare är Kitimbwa Sabuni inbjuden. Sabuni är samhällsdebattör och organisationsutvecklare. Han är också talesperson för Afrosvenskarnas riksförbund och har bjudits in för att hålla en föreläsning om Sveriges koloniala historia och roll i den transatlantiska slavhandeln. Sabuni förmedlar under en timmes tid mer historia om den svenska inblandningen i slaveriet än någon historielärare lyckats göra under hela vår skoltid, och säkerligen alla andra svenska elevers med. Han talar om de svenska slavkolonierna Cabo Corso (utanför Ghana) och Saint-Barthélemy (Karibien), och om hur Linné delade in människor i raser med tillhörande egenskaper, där afrikanen var den ociviliserade, obildade och lata mannen. En timme med Sabuni är allt som krävs för att åtminstone komma till insikt med en historia som vi i Sverige så länge förnekat.
I bänkarna sitter åhörare som inte haft en aning om omfattningen i Sveriges del av slaveriet. Ett slaveri som förstört runt 15 miljoner människoliv och satt Afrikas historia på halt – en förintelse utan dess like. Sabuni talar om hur ordet förintelse inte kan vara vigt till endast vita kroppar. Han talar om hur bilden av den svarta kroppen fortfarande lever kvar, hur detta påverkar oss i alla delar av livet, hur svarta är överrepresenterade i lågutbildningsyrken och som boende i hyreslägenheter. Hur det finns en rangordning bland rasifierade, där svarta hamnar längst ner på skalan. Hur en högutbildad afrosvensk, i snitt, tvingas att söka fyra gånger fler jobb inom sitt yrke, än en vit med samma kompetens, för att få ett jobb. Detta är en del av konsekvensen från slaveriet och hierarkin som skapats av vita européer som Linné, Locke, De Geer och drottning Kristina… och även om vi läst om det och vet om det, så kryper det och smärtar hela kroppen när Sabuni slutligen avslutar sitt framförande.
En välbehövlig paus där AFR bjöd på förfriskningar följde på Sabunis föreläsning och efter fikapausen stod den brittiska aktivisten och grundaren av Operation Black Vote, Simon Woolley, i talarstolen.
Simon Woolley på besök

Woolley talade om engagemanget för svarta och kampen mot afrofobin i Storbritannien och hur vi i Sverige kan inspireras och ta lärdom. Han talade om mobilisering och rätten till politiskt deltagande och engagemang. Woolley menade också att en viktig del i kampen för att minska afrofobi och främlingsfientlighet är att just förebygga det som är främmande. Få en närhet mellan grupper som är främmande för varandra. Ju mer vi utsätts för eller konfronteras med det som är främmande, desto mindre fientliga blir vi.
Som konkret exempel från just Storbritannien nämnde Woolley den brittiska TV-tävlingen ”Bake Off” som i år vanns av en muslimsk kvinna som bar hijab. Under säsongens gång blev den brittiska TV-publiken mer och mer bekanta med kvinnan – de såg hennes känsloregister och de såg henne regelbundet stå och göra något av det mest normala i vår vardag, baka – och mot slutet av säsongen hade majoriteten fallit pladask för henne och hon tog hem vinsten.
Med enorm energi höll Woolley håv uppe på scenen och med ett engagemang som verkligen lyfte känslan och andan inne i lokalen. Han lyfte fram var och en av våra tidigare talare och var noga med att påpeka vilket otroligt unikt tillfälle vi tilldelats denna dag med en minister som på ett så engagerat sätt vigt hela dagen till att vara med oss. Woolley betonade också under dagen att när ministern ställer sig upp till stöd för frågor som gäller afrosvenskar, vilket hon kommer att göra, så kommer hon få otroligt mycket motstånd och fiender – ett motstånd som till största del säkert kommer att ske bakom kulisserna – då är det otroligt viktigt att vi alla som stöds av hennes arbete visar vårt fulla stöd för hennes engagemang och det arbete hon för oss.
Dagen på högskolan avslutades med en paneldiskussion där undertecknade fanns med som inbjudna. Tillsammans med vänsteraktivisten Fatuma Awil, Kitimbwa Sabuni och forskare Tobias Hübinette pratade vi om ämnet ”Afrofobi – en verklighet för många som osynliggörs i dagens Sverige”.
Med våra olika områden av erfarenhet så som aktivism, forskning, samhällsdebatt och historia, journalistik, skola och mediestrategi samtalade och lyfte vi den problematik vi ser inom de olika områdena och där vi som samhälle, både civilt och professionellt kan arbeta tillsammans för att komma tillrätta med afrofobin, som är ett arv vi påtvingats i efterspelet av slaveriet.
Dialogmöte med kultur- och demokratiministern

Efter lunch var en grupp på ett trettiotal aktivister och afrosvenska representanter inbjudna att träffa kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke i ett slutet dialogmöte, där också en utvald grupp observatörer och åhörare under två timmar fick möjlighet att lyssna till de diskussioner som fördes. Dialogmötets fokus var afrofobin i Sverige och hur vi skall jobba för att komma till rätta med den. Vad regeringen behöver göra och vilka resurser som behövs i samhället. Närvarande vi mötet var förutom undertecknade bland annat Fatou Kahn, Rukiya Egal, Mahina Chipumbu Havelius och Maria Dexborg som representanter från AFR, filmaren Osmond Karim, Simon Woolley, Kitimbwa Sabuni, Tobias Hübinette, Centrum mot rasisms ordförande Godwyll Osei-Amoako, Syna Ouattara (som författat förstudien om Malmö stads arbete mot afrofobi och diskriminering mot personer av afrikanskt ursprung) och givetvis AFR:s ordförande Malcolm Momodou Jallow.
Vi berörde frågor som kommer att ingå i den handlingsplan mot olika former av rasism som regeringen nu skall ta fram, och i vårt fall just afrofobin. Bland det som diskuterades fanns bland annat;
- Kan vi som svarta använda hela vår person, eller måste vi så kallat ”vittvätta” oss själva för att bli lyssnade till.
- Finns det möjlighet till utbildningspaket runt rasism för att få in rätt kompetens i skolorna, för att inte lägga ansvaret på eldsjälar så som det är idag.
- Stor vikt lades vid att vi måste stärka den yngre generationen, både i skola, genom ungdomsgrupper och i politiken.
- Det behövs en vidare kunskap kring olika begrepp som afrofobi, rasifiering och nolltolerans mot kränkande ord och uttryck.
- Medvetenhet kring både den hatiska och den exotifierande sidan av rasismen behöver ökas.
- En inventering av läroplanen, lärarutbildningen och läroböckerna.
- Oberoende utredning av poliser som anmäls för hatbrott, rasprofilering och kränkande behandling.
- Hur vi behöver ges möjlighet till att självidentifiera oss som afrosvenskar i olika formulär. Detta skall naturligtvis vara baserat på valfrihet.
Ministern berättade om hur polisen kommer att göra en kompetensutveckling av deras tre hatbrottsenheter i landet, samt att hon själv tagit in Rättviseförmedling som medarbetare för att utveckla kompetensen på olika positioner och departement i landet. Hur hon själv tillsammans med utbildningsminister Fridolin beslutat att inleda ett samarbete mellan kultur och utbildningsdepartementet, vilket applåderades av många i rummet. Bah Kuhnke tryckte också på hur viktigt hon anser Malmö stads jobb mot afrofobin är och att de står som förebilder för övriga landet. Hon uppmanade oss att fortsätta kämpa för ett lyftande av den 9:e oktober, även om inget riksdagsbeslut skulle tas för att minnas dagen. Civilsamhället och organisationer har all möjlighet att få till en minnesdag som hålls av samhället även om den inte skulle antas som officiell minnesdag av riksdagen. Bah Kuhnke avslutar med att betona att ”vi måste synliggöra, annars syns det inte”.

Som avslutning på mötet gavs Malmöpolitiker som suttit som åhörare en stund att lämna några ord om deras uppfattning och hur de ser på det som diskuterats under mötet och jag tror att Kitimbwa Sabuni sa det bäst när han kommenterade det som sagts av dessa politiker och den anda som bjudits på under dagen.
”Malmö är inte som någon annan stad i detta land. Om politiker i övriga landet varit som er som är här- från partier från båda sidor – då hade vi haft mycket mindre problem med rasism i det här landet. Malmö är definitivt Sveriges huvudstad i kampen mot afrofobin!”
Dagen avslutades med en kulturkväll i Sofielund Folkets Hus, som arrangerades av Vänsterpartiet, med Malcolm Momodou Jallow i spetsen. En kväll med tal, dialogsamtal, mingel, mat och tacktal som gav ett bra avslut på en minnesvärd dag.
Afropé vill rikta ett stort tack till Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa och dess ordförande Malcolm Momodou Jallow, som planerat och arrangerat dagen, och som tillsammans med aktivister och politiker idag har visat, för att citera Kitimbwa Sabuni, att… Malmö är Sveriges huvudstad i kampen mot afrofobin!
Låt nu övriga städer ta efter!
Mer om ”röster om afrofobi” på regeringens webbplats
Läs Simon Woolleys sammanfattning av dagen här (engelska)

&
Teysir Subhi
En tanke på “Malmö – Sveriges huvudstad i kampen mot afrofobi”