Jag är förbannad, ledsen och rädd!

Jag bestämde mig igår för att inte skriva något om gårdagens rasistdåd i Trollhättan – att inte skriva något offentligt. Inte för att jag inte har något att säga, utan för att det är så otroligt mycket jag vill säga och det är så många tankar och känslor som rusar genom kroppen, att jag omöjligt kan få ner det på pränt, i någon konstruktiv eller förståelig text. Jag – afrosvensk i Sverige – är förbannad, ledsen och rädd.

school-949677_1920När jag vakande i morse kände jag hur jag måste få ut allt, få ut all den här frustrationen, ilskan, rädslan och uppgivenheten jag just nu känner… så nu sitter jag här och låter orden flöda, trots att jag inget skulle skriva. Ni får ursäkta nakenheten och ilskan i denna text. Eller nej, jag tänker inte be om ursäkt för ilskan. Den är fullt befogad.

Jag minns hur jag plötsligt vid frukostbordet igår ser någon notis ploppa upp på mobilen om en person med svärd på en skola, ser något om Darth Vader i mitt flöde och tänker att det är någon galen, enstöring till filmfantast som snöat in sig och söker lite uppmärksamhet. Sekunden efter tänker jag att jag ska läsa mer ordentligt så snart jag jobbat klart.

En oplanerad tripp till IKEA med en vän kommer emellan och det är först när jag sitter på bussen till varuhuset som jag läser mer ordentligt. Jag läser om död och blod, om elever som trott sig möta ett skämt när det de egentligen mötte var en rasistisk mördare. Eller nej, jag läser inte om att mördaren hade rasistiska eller nazistiska motiv, inte i mainstream media. Men när jag ser Aftonbladets bild på gärningsmannen, den bild som en elev på skolan tagit, då kryper det i kroppen på mig och jag känner direkt att detta är inte ett hard core Darth Vader-fan – detta är en nazist. Nazimössan, utstyrseln och det faktum att skolan ligger i ett segregerat område säger mig allt jag behöver veta.

Snart bekräftas allt det där jag redan tänkt och nästan tagit för givet. Det är på Expo jag först läser orden som bekräftar motivet, högextremt. Snart kommer namn och bilder på både offren och mördaren, den rasistiska mördare som själv sköts och dödades av polisen. Mördaren, som helt säkert, påhejad av en hel nazistarmé, inspirerad av tidigare liknande dåd i andra länder, helt öppet promenerat in på en skola, valt ut rasifierade personer och huggit dem med ett svärd.

Elevassistenten Lavin försökte övermanna mördaren för att rädda sina elever. Det kostade honom livet. Han dog för att rädda andra. Ett otroligt hedervärt sett att avsluta sin tid i livet. Det hugger i mitt hjärta och tårarna faller. Han dog för att andra skulle få leva. Lavin är gårdagens stora hjälte.

Lavin Eskander var rasifierad. Ahmed Hassan var rasifierad. Båda förlorade livet igår i terrorattacken mot skolan i Trollhättan. För ja, det är precis vad detta är. En terrorattack. Det är inte en ensam galning, en psykopat. Han må ha agerat ensam i gårdagens strid, men han är en del i den armé av hatiska nazister som ivrigt peppar varandra i olika forum för att legitimera aktioner av krigande art.

Och nu undrar jag. Hur ska jag känna mig trygg med mina barn i skola och förskola? Hur ska jag kunna slappna av och känna mig förvissad om att mina barn är säkra där de är? Det är ingen slump att detta sker. Det ligger åratal av felaktiga politiska beslut och handfallenhet bakom detta. Vi har ett rasistiskt parti i vår riksdag och de är inte obetydliga i sin position. Det pågår hets och uppvigling på sociala medier som inte tas på allvar av vårt rättsväsen. Signalerna som sänts i detta land den senaste tiden är att kränkningar, rasism, krig och hat är något vi får leva med i demokratins namn. Hör ni ironin? Förstår ni vad det är för land vi skapat?

Bild: Afropé

Anton Lundin Pettersson utförde en krigshandling på en vanlig skola i ett vanligt Sverige. Ett Sverige som idag har trasats sönder av rasismens, nazismens och fascismens normalisering. Vi har avhumaniserat rasifierade under lång tid i vårt land. Media, politiker, lärare, läkare. Det sker överallt och vi, vi som är rasifierade och våra allierade, vi har skrikit oss hesa till förbannelse. Bara för att få höra att vi är överkänsliga, överdriver och övertolkar situationer.

Och nu brinner Sverige. Nu mördas barn med svärd i Sverige. Detta är vårt Sverige.

Ett Sverige i spillror.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s