Traditionell afrikansk medicin och hotet om biopiratverksamhet

Vad händer när traditionell afrikansk lärdom blir ’upptäckt’ av västerländska kosmetika- och läkemedelsföretag? Då generationers kunskap om den afrikanska kontinentens plant- och växtrike blir föremål för patenträttigheter och licensavtal? I vanliga fall händer ingenting alls.

Hoodia gordonii - Foto: Winfried Bruenken, commonslicens
Hoodia gordonii – Foto: Winfried Bruenken, commonslicens

Växten hoodia gordonii har orsakat många kontroverser under de senaste åren. Sanfolket i södra Afrika har i århundraden använt plantan från Kalahari. Förutom att använda den för att behandla ögoninfektioner och magont, använde vissa stammar hoodia på långa jaktexpeditioner för att undertrycka sin hunger och törst och samtidigt ge en energikick. Hoodia fungerar i princip genom att härma effekten som glukos har på nervceller i hjärnan. Detta resulterar i en känsla av mättnad till hjärnan och minskar aptiten. I detta fallet var det den hungerdämpande effekten som läkemedelsjätten Pfizer blev intresserade av.

Rättstvisten mellan sanfolket i Kalahari och Pfizer har varit ett av de mer välkända fallen av biopiratverksamhet. Efter att Sanfolket i århundraden hade använt sig av hoodiaplantan fick Sydafrikas råd för vetenskaplig och industriell forskning (CSIR) upp ögonen för plantan. 1997, efter en lång period av utveckling, patenterade CSIR användningen av molekylen som påverkar aptiten. Detta följdes av en överenskommelse mellan Phytopharm och Pfizer där rättigheterna såldes till läkemedelsjätten Pfizer att utveckla ett läkemedel mot fetma.

Lustigt nog hade Sanfolket fram till 2001 ingen aning om att deras kunskaper om hoodia hade lett till forskning som gav upphov till kommersiellt intresse, internationella patent och lukrativa internationella affärer. Istället blev de varse att CSIR hade sagt till Phytopharm att de, Sanfolket, inte längre existerade. Det var endast genom ingripande av politiska och mediala institutioner som san ingick i ett “benefit-sharing agreement” 2003, för vad som i huvudsak var deras immateriella rättigheter. Avtalet var, när det kom, ett prejudikat och också det enda i sitt slag.

Situationen med Sanfolket är bara ett exempel på den typ av utpressning som skulle kunna äga rum. Sydafrika i sig självt är hem för mer än 22 000 inhemska fröväxter från nästan 230 olika familjer. Det är också hem för tio procent av världens blommande arter, vilket gör det till ett viktigt bidrag till den globala ekologiska scenen. När man tittar på hela kontinenten, blir siffran naturligtvis häpnadsväckande.

USA-baserade Edmonds Institute har publicerat en rapport som listar mer än 30 exempel på produkter inom medicin, kosmetika och trädgårdsvård som de menar ursprungligen kommer från Afrika utan någon som helst kompensation till den lokala befolkningen. Här är några exempel ur rapporten.

  • …#8226: Diabetesläkemedel som kommer från den libyska växten Artemisia judaica som utvecklats av ett brittiskt företag
  • …#8226: Ett immunhämmande läkemedel som utvecklas av GlaxoSmithKline som kommer från en beståndsdel som finns i en termitstack i Gambia.
  • …#8226: En möjlig behandling för HIV taget från mykobakterier, upptäckta i lerprover från Lango-distriktet i centrala Uganda.
  • …#8226: Infektionsbekämpande läkemedel från amöbor i Mauritius och Venezuela.
  • …#8226: Ett anti-diarré vaccin som utvecklats från egyptiska mikrober.

Avtal för säkerställande om rättvis kompensation

Sanfolk i Namibia - Foto: Mhwater, commonslicens
Sanfolk i Namibia – Foto: Mhwater, commonslicens

I avsaknad av lagar som reglerar användningen av Afrikas naturresurser, riskerar kontinenten att förlora inhemsk kunskap om den lokala floran när läkemedelsjättarna och kosmetikaföretagen patenterar rätten att bruka, utveckla och forska i växter och plantor. Samtidigt får multinationella företag möjligheten att tjäna miljardvis av dollar på att använda denna kunskap och rovdriften på växterna kan även påverka tillgången på dessa så att den befolkning som upptäckte dem från början inte längre kan få tillgång till dem.

I oktober förra året införde FN:s konvention om biologisk mångfald (CBD) Nagoyaprotokollet, ett avtal som syftar till att säkerställa att utvecklingsländerna rättvist kompenseras för användningen av deras flora, fauna och mikrober av utländska forskare. Avtalet undertecknades av 92 länder, däribland Brasilien, Japan och EU. Två viktiga länder var frånvarande från avtalet: Kina och Förenta staterna. Deras frånvaro innebär dock inte att de skulle vara undantagna från att uppfylla avtalet.

Källor: Pambazuka, The Guardian, This is Africa

 

Hanna Danielsson
Hanna Danielsson

JUST NU: Påven besöker Centralafrikanska republiken

Den 78-åriga, argentinska påven anlände till Centralafrikanska republikens huvudstad Bangui på söndagsmorgonen. Det är det sista landet påven kommer att besöka under sin sex dagars turné, där han även hunnit besöka Uganda och Kenya.

Påven Foto: Casa Rosada
Påven Foto: Casa Rosada

Franciskus har efterlyst fred och enighet i Centralafrikanska republiken. Ett land som slitits sönder av strider mellan kristna och muslimer.

Både muslimska och katolska företrädare mötte upp påven vid flygplatsen när han landade i morse.

Centralafrikanska republiken har lidit mycket av det våld som förekommit de senaste åren i landet. Tusentals har dödats och omkring en fjärdedel av den 4,7 miljoner stora befolkningen har fördrivits.

På hela kontinenten Afrika beräknas cirka 180 miljoner katoliker bo och antalet katoliker växer snabbare på den afrikanska kontinenten än någon annanstans i världen.

Påvens besök i Uganda:

Fatou Touray

Välgörenhetsinsamlingar utan bilder på fattiga afrikaner!

Jag har nya glasögon som hjälper mig att se klarare trots att jag sedan 1996 inte har gått många dagar utan mina kontaktlinser. Jag har numera ”dygnet-runt” linser och perfekt syn, skönt för er som åker spårvagn med mig i förarhytten, eller hur?

Bild: Skärmavbild, TheRoots
Bild: Skärmavbild, TheRoots

De nya glasögonen är osynliga, mer som matrixpillret, när de väl åkt på så sitter de fast. Jag som på många sätt brinner för välgörenhet och olika typer av insamlingar, samt volontärarbete, kräks numera i munnen varje gång jag ser reklam för vissa av våra vanligaste och mest hedervärda 90-nummerorganisationer. Kan vi inte samla in pengar år 2015 utan bilder på utarmade trötta fattiga mörkhyade kvinnor och barn?

Dessa bilder stigmatiserar, bultar fast fördomar och trycker ner rasifierade människor. Jag sitter inte hemma i min varma ombonade lägenhet i Sverige och påstår att det inte finns fattiga människor i till exempel Afrika eller Indien. Men jag menar att vi måste sluta med att visa upp dessa ensidiga bilder av svarta och bruna personer. Bilderna fortsätter att befästa tankesätt om att vita, europeiska personer ska rädda eller försörja stackars hjälplösa mörka barn. För när det är dags att visa bilden av ett positivt liv med skönhet och framgång, ja då väljer till och med H&M att visa smala vita människor. Detta för att lansera sin första butik på den afrikanska kontinenten, självklart i Sydafrika. När folk på sociala medier ifrågasatte avsaknaden av svarta modeller fick man svaret från H&M själva att man ville visa en positiv bild av butiken. Självklart insåg man snabbt att man gjort en pudel och bad om ursäkt. Självklart är skadan redan gjord. Precis som för min son som dagligen får gå förbi reklambilder där svarta barn gråter, är smutsiga och döende visar vi vita barn som poserar i snygga kläder eller leker med häftiga leksaker.

Reklam som inte stigmatiserar, Specsavers - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Reklam som inte stigmatiserar, Specsavers – Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

Om vi vill förändra världen för nästa generation måste vi jobba med varje bild och varje ord. Ner på detaljnivå för att förändra på långsikt. Jag tror stenhårt på att kontrollera negativa tankar för att få positiva resultat. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Om varje vuxen skulle berömma en flicka för hennes bollkontroll och en pojke för hans omtanke, om någon reklamfilm skulle visa vita människor som bor i ett flyktingläger i en torr öken någonstans. Om någon skulle ta ett foto av en mörk familj med ett vitt adopterat barn. Då kanske vi skulle lära oss att kunna se förbi hudfärger, hårtexturer och ögonfärger. Då skulle jag inte få en klump i magen när ett danskompani annonserar en föreställning med bilden av en svart man som hålls nere av en vit fot i ansiktet. Men fram till dess gör glasögonen att jag inte säger saker som”ät upp maten på tallriken, tänk på barnen i Afrika som svälter”, till min son. Saker som vi fick höra i skolan varje dag under min uppväxt på 90-talet.

En av Jamaicas största reggae och dancehallartister skrev för några dagar sedan på sociala medier att han var trött på att se svarta kvinnor med löshår och peruker. Han tyckte att kvinnorna skulle vara stolta över sitt naturliga krulliga afrohår och sluta använda kemikalier eller plast för att härma vita kvinnors raka långa hår. Jag svarade med att lägga upp bilder från alla hans otaliga musikvideos. Massa vackra kvinnor i varje sekvens men inte en enda afro i sikte. Han skrev att mina bilder kändes som örfilar, att han vaknade till. Jag föredrar att tänka att jag bara delar med mig av glasögonen. Sharing is caring.

 

Sara Safa
Sara Safa

Faran med en enda historia

Förmodligen är det ingen som har missat att världen är orolig just nu – självmordsbombningar i både Beirut och Nigeria, terrorattack i Paris och Sverige har en förhöjd risk för terrorattentat. Överallt pratas det om terrorism och Daesh*. Människor är rädda för att det ska hända någonting. Igen. Vi pumpas med information om terrorister och terrorism i media och det är precis det här som terrorism handlar om – att göra oss rädda oavsett metod.

De senaste dagarna har jag tänkt mycket på en TED-föreläsning som Chimamanda Ngozi Adichie höll 2009 och som idag är lika aktuellt som då. Den heter ”The danger of the single story”. Hon pratar om hur farligt det är med en enda historia och ger exempel från sitt eget liv. Som när hon var liten och bara skrev berättelser med enbart vita människor, som pratade om vädret och åt äpplen eftersom det var de berättelserna som hon själv hade läst i amerikansk och brittisk litteratur. Hon berättar också om när hon flyttar till USA för att studera och hennes rumskompis frågar vart hon har lärt sig prata så bra engelska och spelar upp sin stammusik för henne. Rumskompisen hade bara en historia om Afrika.

Öppenhet för mer än en version av verkligheten...
Öppenhet för mer än en version av verkligheten…

Vi läser i alla tidningar om hur Daesh genomförde terrorattentatet i Paris (de stod bakom det i Beirut också, men det har kommit lite i skymundan). Det finns en fara med hur media framställer allt som händer just nu och därför är det är extremt viktigt att komma ihåg att Daesh inte representerar islam eller muslimer! Vi hör bara en historia och det är historien om Daesh eftersom de säger sig strida i Guds namn. Men vi får inte glömma att det här inte är sant. Det står ingenstans i Koranen om att döda oskyldiga människor. Det är också viktigt att komma ihåg att alla miljoner människor som är muslimer och INTE dödar. De är inte terrorister. Terrorism och islam går inte hand i hand.

Fler borde lyssna på Chimamanda Ngozi Adichies TED-föreläsning och få en påminnelse om faran med en enda historia. Vi har alla fördomar, men det är viktigt att lära oss att det är just fördomar och inte sanningar.

Lyssna på ”The danger of the single story” – för första gången eller om och om igen.

  • I Sverige använder media namnet Islamiska Staten medan till exempel Frankrike har använt det arabiska ordet Daesh som också betyder Islamiska staten i Syrien och Irak, men som har en negativ klang på arabiska och en böjning på ordet kan tolkas som att krossa.

Chimamanda Ngozi Adichie är författare som är född i Nigeria och har bland annat skrivit En halv gul sol och Lila hibiskus.

Wictoria Trei
Wictoria Trei

"Absolut svensk" – del.2 – ikväll 21.00

Ikväll visar SVT den andra delen av samhällsprogramserien ”Absolut svensk” och Soran Ismail försöker bland annat ta reda på hur rasism sprids. Han träffar också Facebookfenomenet bakom ”flyktingar, asylsökande och allt jävelskap”. Och spelar det någon roll om en är svart och bär slöja eller är vit och blond när en ber om att få låna en främlings mobiltelefon.

Från "Absolut svensk" - del.2 - Skärmavbild, SVT
Från ”Absolut svensk” – del.2 – Skärmavbild, SVT

Soran ger sig i kvällens avsnitt ut och försöker resonera med folk om hur rasismens sprids. Sverige tycks ju så tolerant, eller? Bland annat beger han sig till en ort där minst ett fall av rasism har slagits fast i domstol.

På Facebook och Youtube figurerar profilen Tobbe Mårtensson som grundat det nya partiet Riksdemokraterna. Med nära 2000 prenumeranterna på Youtube och över miljonen visningar når han ut till svenskarna med sitt budskap om ”flyktingar, asylsökande och allt jävelskap”. Soran träffar Tobbe Mårtesson för samtal i kvällens program.

Skulle du låna ut din mobiltelefon?

Som socialt experiment skickas Assia och Lovisa ut på stan för att försöka få låna en mobiltelefon. I Nordstans köpcentrum i Göteborg försöker de båda ta kontakt med främmande personer för att be om att få låna en mobiltelefon. Assia är svart och bär slöja, Lovisa vit, blond och utan slöja. Hur bemöts dessa två personer? Spelar deras utseende någon roll?

 

 

”Absolut svensk” sänds 21.00 på SVT1 och SVTplay.

Tredje och sista delen visas den 3 december.

Läs mer om programmet här.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Diha – The Wonder Voice – är beredd att erövra världen nu

Hennes artistnamn är Diha – eller ”The Wonder Voice” som hon kallas av många.

Den fantastiska kraften i hennes röst och hennes blinkande melodi har gjort henne känd i Senegambia. Hon har väckt nya, gambiska toner.

Diha Foto: Privat
Diha Foto: Privat

Diha är dotter till en far från Tambacounda i östra Senegal och hennes mamma kommer från Basse, i Gambia. Själv föddes Diha i Tambacounda, men vid fem års ålder flyttade hon till sin mamma.

Diha kände en naturlig passion för musiken från en tidig ålder. Från 12 års ålder blev hon så uppslukad av musiken, att hon förlorade mycket av sitt fokus för skolan.

Trots att hennes unga år var turbulenta på flera sätt och hon mötte många motgångar, så behöll hon ändå sitt fokus för sin musikaliska karriär och sökte musikaliska framgångar.

Hennes mamma gifte om sig och hennes bonuspappa såg den enorma musikaliska och konstnärliga potentialen som fanns inom henne och försökte stötta henne att fortsätta i rätt riktning för att kunna leva ut sina musikaliska och konstnärliga drömmar.

Så småningom flyttade hennes mamma till Tyskland och Diha flyttade till sin mormor. Det var dock inte så lätt att bo med sin mormor, då hon inte var lika förtjust i Dihas musikaliska drömmar, så Diha bestämde sig för att flytta tillbaka till sin pappa i stället.

Diha Foto: Privat
Diha Foto: Privat

Det var inte lätt att flytta hem igen med hennes begränsade utbildningsbakgrund. Diha tog jobb som assistent på en skönhetssalong, men insåg snabbt att hennes kallelse i livet handlade om musik, så hon grabbade tag i mikrofonen igen.

Ungdomen och självständigheten blev en del av Dihas liv tidigt, då hon fick växa upp snabbare än jämnåriga. När hon var 17 år, flyttade hon åter tillbaka till Gambia och började från noll inom musikbranschen där.

Som många andra unga, musikaliska förmågor i Gambia, drog hon sig runt genom att vara bakgrundssångare för Pa Omar Jack, Mass Lowe och Jalex. Men hennes längtan och hunger efter framgång fick henne att inse att hon ville så mycket mer än att vara bakgrundssångerska och 2007 tog hon klivet in i studion för att producera sin första singel ”Mbeugeul”.

Denna singel hittade vägen genom radion och till dansgolven och ett år senare släppte hon sin andra singel: ”Gorgi”. Vid den här tiden hade Diha börjat dra uppmärksamhet till sig, genom de två melodiska singlarna uppmärksammades hennes unika röst.

Carlo D Foto: Helena Svensson, Afropé
Carlo D Foto: Helena Svensson, Afropé

Hon åkte till Dakar, Senegals huvudstad och gick på audition för den mångsidiga musikern Carlo D (som vi på Afropé tidigare skrivit om HÄR) som tog in Diha som bakgrundssångerska i hans band. Carlos D tränade upp hennes musikaliska förmågor och polerade hennes inom sången. Därefter reste Diha tillbaka till Gambia och släppte där sin hit ”Taling Taling”.

Diha har mycket höga ambitioner inom musiken och siktar högt, men som woloftalande brukar säga: ”loh nangou wuut tah neka talibeh doh chi done Serign”, fritt översatt: ”Varje rektor har en gång varit en skolpojke.”

Diha Foto: Privat
Diha Foto: Privat

När Diha, eller Haddy Trawally som hon egentligen heter, släppte sin hit ”Taling Taling” var den en början på något ännu större. Bilal, den berömda producenten på Suns of Light Studios spelade in en demo med Diha som sammanställdes av stjärnproducenten Bouba Ndour.

Diha blev också nominerad till bästa gambiska kvinnliga artist och hon vann titeln.

Diha har gjort sin egen pilgrimsfärd på sin musikaliska resa och genom alla år av kamp för att ta sig framåt är hon nu redo att släppa sitt nya album med titeln DIHA med SLB Music, som är ett dotterbolag till Sunland Music. Jag gissar att det här inte blir det sista du hör om Diha, hennes namn växer snabbt i Västafrika just nu.

Här kan du lyssna på Diha:

Fatou Touray

De oersättliga kvinnorna: Generations – The irreplaceable woman

Eventet ”Generations Fashion. Culture. Art.” – en del av On Gambias Fashion Movement – kom att bli en kväll i frihetens och modets tecken. I starka färger, paljetter och brinnande mönster lös den gambiska modeliten upp natten. Kvällen kom att bli hyllning till kvinnorna, de moderna oersättliga kvinnorna.

Den 7 november anordnades Generations på Kairaba Hotel i Senegambia. Starttiden var 20.00. Kvart i ekade den afrikanska natten tom, stolar saknade gäster, en catwalk utan modeller. En stressad arrangör meddelade att visningen var flyttad till 22.00, den dröjde till 23.00. Förseningen kom dock att bli en visning i sig själv. Gästerna, majoriteten kvinnor tillhörande den gambiska modeeliten, anlände en efter en i kreationer vilka endast kan liknas vid konstverk. Traditionella dräkter, klänningar och huvudbonader med en modern twist. Paljetter, stenar och mönster lös upp natten. Den ena mer enastående än den andra.

Generations_Gambia_9590_view (1)
Safs Creation, ”Kungen” & ”Drottningen” av wolofstammen

Tamtam, trummorna börjar slå. Konferenciern ursäktar förseningen med ett, ”- T.I.A, This is Africa”, publiken skrattar förlåtande. Visningen inleds med traditionella plagg tillhörande wolof-, mandika-, jola- och manjagostammarna. ”Kungen” och ”drottningen” av wolofstammen presenteras först. Med drottninglika steg intar hon scenen. Det blir tydligt att denna kväll står kvinnorna i centrum.

Designer efter designer, hemmahörande i Gambia, Senegal, Ghana, Elfenbenskusten och Nigeria visar sina kollektioner. Den afrikanska stoltheten genomstrålar varje plagg. Likt den publika modeeliten är det traditionella en centralpunkt. Definierade midjor, flarade kjolar, tydliga ärmar. Starka färger, afrikanska mönster, paljetter, stenar och wax detaljerar plagg och accessoarer. I 14 centimeter höga klackar svävar modellerna längs den röda catwalken. Ordet ”breathtaking” summerar. Plaggen är inte för de blygsamma, vilket passar de exceptionella kreationskvinnor som endast blinkar vid ett måste för att inte missa något.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Pausunderhållningen var teater, samt spokenword, framfört av gruppen ”Black Magic”. Temat var frigörelse. Publiken får lyssna till radiosändningen av Gambias friande från kolonisationsstyre. Under kvällen spelar även ett band. Sångerskan, med håret lagt i klassisk 20-tals stil framför ”A change is gonna come”. En rörande stämningen sprider sig över den perfekt klippta trädgården.

Visningen drar ut på tiden, flera gäster lämnar. Kreationskvinnorna sitter kvar. En ”Black Magic”-skådespelerska intar catwalken. I dova kläder och burrigt hår urskiljer hon sig från kvällens extravaganser. Med poetiskt melodi talar hon om vikten och kraften i att vara en självständig kvinna. Att tiderna förändras. Att en kvinnas position inte längre är bakom mannen utan vid hans sida, som jämlikar. Avslutningsvis yttrar hon ”I am irreplaceable. I am the modern woman” (svensk översättning: ”Jag är oersättlig. Jag är den moderna kvinnan”). Applåderna ekar och den mäktiga afrikanska feminismen tar över.

Generations_Fashionshow_2015
Fatou Drameh, arrangör & grundare av TARA DESIGNS

Sista visningen avslutas kvart i två på natten. Avslutande designer Fatou Drameh, arrangör för eventet kliver upp på catwalken. Hennes tårar är tydliga, hon är trött. Resterande publik reser sig i stående ovationer. I en blandning av glädje och utmattning torkar hon sig om kinderna i strålkastare ljuset. Hon tackar alla som ställt upp, en vän i publiken ropar ”You did it ’F’!” (svensk översättning: ”Du gjorde det F!”).

Stämningen av enig stolthet går nästan att ta på. Kreationskvinnorna är stolta över henne, inte enbart hennes fantastiska verk, utan henne. Efter denna kväll där kvinnan stått i centrum kom hon att bli symbolen för allt. Där stod hon vacker av självständighet, hon som gjort hela kvällen möjlig. Hon var irreplaceable, the modern woman.

Representerade designers var: Nyanya Creation -Nyanya Jagne , A-C Fashion Design -Awa Camara Sowe , Bakh Yaye Couture -Mouhamadou Mustapha Kane, Santa Yalla Couture – Djibrilo Sylla, Tara Designs – Fatou Drameh, Arch En Ciel Couture -Baye Samba, Ziza Creation – Ziza, Salam Batik – Abdul Khabirr Salam Nyang, Ladies Kingdom Creation – Yandeh, Safs Creation – Saf Sey, Jaidee – Jainaba Drameh

On Gambia Fashion Movements målsättning är att bygga ett lärocenter i Kafuta, med fokus på textiler och mode. Organisationen söker därav sponsorer. Se även deras wrapculture-kampanj.

 

Nadina Rosengren
Nadina Rosengren