H&M lockar fram skämskuddar när de etablerar sig i Sydafrika

Skärmdump från H&M South Africas Twittersida
Skärmdump från H&M South Africas Twittersida

H&M har nyligen etablerat sig i Sydafrika. De har öppnat en butik i huvudstaden Kapstaden (Cape Town) förra månaden. I förrgår öppnade man ännu en butik i Sydafrika, nämligen i Johannesburg. Inför en så pass stor etablering i ett land med 54 miljoner invånare (2014), varav 80% är svarta, så kunde man kanske ha önskat sig lite bättre insikter och kunskap om landet inför en nyetablering. Men vithetsnormerna visar sig fullständigt gränslösa när man lanserar sig med vita modeller i ett afrikanskt land med så stor andel svarta.

Skärmdump från frågan som ställdes till H&M och svaren som gavs som finns återgivna på svenska i artikeln
Skärmdump från frågan som ställdes till H&M och svaren som gavs som finns återgivna på svenska i artikeln

När den i Sydafrika kända modebloggaren Tlalane Letlhaku twittrade följande till H&M South Africa:

”Jag var i er butik i CT (Kapstaden). De flesta, om inte alla era affischer i butiken hade inga svarta modeller. Var snälla och arbeta på att tilltala/locka alla.”

Svaret från H&M South Africa väckte en storm av protester på Twitter:

”H&Ms marknadsföring har en stor genomslagskraft och det är viktigt för oss att förmedla en positiv bild. Vi vill att vår marknadsföring för att visa vårt mode på ett inspirerande sätt ska förmedla en positiv känsla. Vi arbetar med ett brett utbud av modeller och personligheter i alla marknadsföring både på nätet, utomhus och i butiker. Vår marknadsföringspolicy, kampanjprodukter och arbete är något vi ständigt diskuterar internt och med professionella kreatörer.”

Foto: Fatou Touray, Afropé
Foto: Fatou Touray, Afropé

Kan inte svarta förmedla en positiv bild

Skärmdump från Twitter på många människors kritik mot H&M
Skärmdump från Twitter på många människors kritik mot H&M

Många upprörda människor har nu ifrågasatt vad som menas med svaret? Kan inte svarta modeller förmedla en positiv bild? Och vad är det egentligen för ett svar? Det svarar inte på någon fråga, menade många arga twittrare och undrar vad det är för undfallande svar som inte är något svar på de frågor som ställts till företaget och inte heller ett klargörande i var de står i dessa frågor och inte heller vad som kommer att ske framöver. Kommer de ta in svarta modeller framöver, eller är detta den linje de kommer fortsätta marknadsföra på?

Vidare menar många twittrare att man inte heller fått något svar eller klargörande till varför H&M valt att ha vita modeller i stället för svarta. När man följer många av kommentarerna tycks det snarast som om H&M upprört än fler twittrare med svaren än innan, då man nu haft sin chans att förklara sin ståndpunkt och klargöra hur man tänkt, utan att faktiskt klargöra något för alla som upprörts.

Officiell ursäkt från H&M South Africa

Skärmdump på H&M South Africas officiella uttalande efter den kritikerstorm de mötts av på Twitter och i flera av Sydafrikas medier
Skärmdump på H&M South Africas officiella uttalande efter den kritikerstorm de mötts av på Twitter och i flera av Sydafrikas medier

Med den storm som sedan utbröt har H&M South Africa gått ut med ett officiellt uttalande (se skärmdump intill):

Det officiella uttalandet har nu även det kritiserats och väckt stor ilska, frustration och irritation. Många menar att H&M South Africa bör bojkottas, att de bör ”återvända där de kom ifrån”. Bemötandet mot det sydafrikanska folket ses som respektlöst och svaret som intetsägande och beskrivs av en del som en ”skenmanöver” för att de gjort bort sig.

Andra frågor som inte är besvarade ännu är om H&M South Africa kommer att hämta sig efter den här pinsamheten, där vi fått hämta minst en skämskudde? Kommer sydafrikanerna förlåta H&M och kommer H&M komma med en bättre ursäkt än de försök som gjorts?

Hur nyetableringen för H&M i Sydafrika kommer att gå, återstår nu att se. Ett tips är dock att H&M South Africa läser på lite om representation och identifikation.

Fatou Touray

 

Debatt: Regeringen blundar för den rasistiska terrorn i vårt land – våga se elefanten i rummet

Nyligen, efter det rasistiska terrordådet i Trollhättan, när jag var på väg till förskolan med min fyraåring såg vi en man i militäruniform komma ut från samma byggnad som hennes förskola ligger i. Min dotter stannande till, höll hårt i min hand och verkade skräckslagen och sa, – har han varit och skjutit på barnen i förskolan?

Malcolm Momodou Jallow om vikten av ett erkännande - Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Momodou Malcolm Jallow, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa – Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

Det är såhär traumatiserade våra barn är idag på grund av det rasistiska våldet som afrosvenskar och rasifierade utsätts för medan våra politiker, som oftast tillhör den privilegierade vithetsnormen, ständigt väljer att vända blicken åt andra sidan. För att varken de och deras familjer behöver utstå vitmaktens högerextrema, rasistiska terror som vi andra. Frustrationen och ilskan som detta tillstånd har skapat hos oss är bortom alla rimliga gränser.

Detta är inte på något sätt ett nytt fenomen. Det har pågått länge, ända sedan 1700-talet har svarta och rasifierade utsatts för brutalt, systematiskt våld och förtryck i någon form, som utövas, reproduceras och upprätthålls för att inge skräck, förnedring och undergivenhet. Är det inte för att man är en ägodel till någon inom denna vithetsnorm, så är det för att man är satt på något undantag från samhällets sida – man är undantagen samhällets beskydd, en egen rösträtt, rätten till en utbildning eller jämlika socioekonomiska förutsättningar.

Det var just striden om rätten till en utbildning som formellt upphävde rasåtskillnaden i USA, år 1954. Domen blev ett startskott för den svarta medborgarrättsrörelsen i USA och USAs svarta befolkning kunde nu glädja sig åt samma rätt som andra i att åtnjuta skolgång och rätten till en utbildning. Att ha denna rätt till att bilda sig och därigenom skapa sig en trygg och säker framtid är något av det viktigaste vi har – det är en mänsklig rättighet som alla medborgare i ett demokratiskt och fritt samhälle skall kunna åtnjuta.

Det är just denna rättighet och trygghet som nyligen kränktes i Trollhättan i Sverige. En kränkning som föregåtts även den av en historik av upprepade övergrepp, mord, och kränkningar av Sveriges svarta och rasifierade befolkningsgrupper. Vi kunde se hur Sverige under 1990-talet skakades av våldsamma rasistiska och nazistiska terrorgrupper i kölvattnen av det då nybildade och rasistiska partiet Ny Demokrati under Bert Karlssons och Ian Wachtmeisters ledning. Flyktingförläggningar i brand, nazistdemonstrationer och Vitt Ariskt Motstånd (VAM) som oförskräckta paraderade genom samhället. En tid som på många sätt just påminner om vår nutid med Sverigedemokraterna i riksdagen och en normgivande acceptans för rasistiska åsikter

.Under nittiotalet drabbades vi fortsatt av denna rasistiska terror, i Stockholm bland annat genom en rad mord och beskjutningar av rasifierade personer. Lasermannen kallades han förstås, för ’terrorist kan en vit man aldrig vara’. John Ausonius – en maskerad rasistisk terrorist och mördare – med skjutvapen och lasersikte som aktivt letade efter ensamma rasifierade och icke-vita personer. En mördare, som först efter rättegången mot honom erkände i Gellert Tamas bok ”Lasermannen”, att hans motiv varit både rasistiska och politiska.

En person som utförde ett mord och tio mordförsök med rasistiska och politiska motiv som injagade skräck i en hela befolkningen, i synnerhet Sveriges rasifierade befolkning.

Författaren Gellert Tamas sa;

– Lasermannen var ett barn av sin tid. Galningar kommer alltid att finnas – men rasistiska galningar uppstår bara i ett rasistiskt klimat.

Gellert Tamas sa även i samma artikel (Aftonbladet, 2002) att Lasermannen kan uppstå igen – ur obehagliga strömningar i samhället.

… och så blev det. Peter Mangs, Lasermannen II, hemsökte Malmötrakten genom att systematiskt söka efter människor med, för honom och svensk media, ett så kallat ”utländskt utseende”. Även Mangs utförde sina attacker genom att systematiskt söka efter rasifierade svenskar.

En person som utförde sina gärningar med rasistiska och politiska motiv som injagade skräck i hela Sveriges befolkning, i synnerhet Sveriges rasifierade befolkning.

Och nu har vi drabbats igen, ungefär fem år efter att Peter Mangs systematiskt sökt efter icke vita och rasifierade människor, så dyker samma sorts rasistisk terrorist och mördare upp igen – Anton Lundin Pettersson är ännu en maskerad mördare. Systematiskt letar han igenom korridorer och salar efter barn och ungdomar som han uppfattade hade ”utländskt utseende”. De vita elever han träffar gör han undantag för och till och med fotograferar sig och skojar med dem innan han fortsätter sitt sökande efter svarta och rasifierade offer.

Driven till handling av de obehagliga strömningarna som Sverigedemokraterna och rasistiska hatsidor på nätet förmedlat. Övertygelsen om att han måste göra något åt invandringspolitiken resulterar i två mord och två mordförsök, utförda inom loppet av ett tiotal minuter – och en ung gärningsman som drivits i döden av dessa florerande hatiska tankar.

En ung man som även han utfört sina handlingar med rasistiska och politiska motiv och som injagat skräck i hela Sveriges befolkning, i synnerhet Sveriges rasifierade befolkning.

”Våga se elefanten i rummet”

Foto: Afropé|Kiqi D Minteh
Foto: Afropé | Kiqi D Minteh

Sedan 1999 har 16 personer mördats av högerextrema människor i vårt samhälle. Ändå väljer våra förtroendevalda, media och polisen att inte tala om dessa gärningsmän som terrorister. Säpo, Mona Sahlin och regeringen vill hellre varna för jihadister i Rosengård och peka på muslimer, islam och anti-rasister som våldsbejakare. Ser inte våra förtroendevalda vad som händer i vårt samhälle? Ser de verkligen inte elefanten i rummet!? Man tillåter hets mot invandrare i debatter och lögner att uttalas oemotsagt, trots att vi har de nödvändiga verktygen för att stoppa detta – FN:s konvention mot rasdiskriminering.

Det är enligt denna konvention förbjudet att hetsa mot folkgrupper och minoriteter, men detta vill inte regeringen, Säpo eller Mona Sahlin vare sig se eller använda sig av. Det går tydligen alldeles utmärkt att stämpla vänsteraktivister och muslimska organisationer som ett hot mot demokratin, men det går inte att terrorstämpla nynazistiska organisationer?

Definitionen av terrorbrott är att uppsåtet skall ha ett politiskt syfte och omfatta en önskan om att påverka allmänheten i ett samhälle eller en specifik målgrupps beteende på något sätt. Våld mot medborgare i syfte att sprida skräck och tvinga fram en förändring.

Terrorforskaren Hans Brun bedyrar samtidigt att man inte ska ”nedvärdera” en handling för att det inte uppfattas som ett terrorbrott och att denna indelning inte spelar någon som helst roll för brottsoffren. Men jag vill hävda att det visst spelar roll, då det är av yttersta vikt att vi förstår att indelningen spelar en avgörande roll i kampen att förebygga nya brott och i erkännandet av vad som sker i vårt samhälle. Det är nämligen just stämplingen som ”terrorbrott” som avgör vilka resurser och befogenheter (!) polisen och Säpo tillhandahålls för att utreda och förebygga gärningarna. Så i synnerhet när det gäller att förebygga nya brott är detta absolut avgörande.

Detta är också ett utslag av den rådande vithetsnormen, där de som är offer för högerextremt våld skall finna sig i att samhället inte ser det som att de utsätts för terrorism. Varför? Är det antigen för att man inte ses som en del av samhället eller för att våldet mot just dessa offer inte verkar ha så stort värde som mot andra? Jag vet inte vilket som är värst av dessa scenarion?

Dessa högerextrema gärningsmän är politiskt och rasistiskt motiverade. De är ute efter att skapa skräck och rädsla runt sina handlingar. De är motiverade av att uppnå en politisk förändring genom sina handlingar. Med andra ord är det terrorism(!). Våga se Elefanten i rummet nu, innan nästa mord sker.

Regeringens och Säpo:s passivitet och handlingsförlamning är just vad som möjliggör att nya brott kan komma att ske. Vi har redan sett sedan 1990-talet att det inte går att bara blunda och sitta och hoppas att det onda skall blåsa bort av sig självt, det leder bara till att nya terrorister finner tecken på legitimitet genom tystnaden och frånvaron av motåtgärder från samhällets sida. Detta måste upphöra, det är ett ofrånkomligt krav från Sveriges rasifierade.

Det är dags att bryta detta fruktansvärda trauma som min dotter och alla andra rasifierade barn utsätts för på grund av denna passivitet. Varje barn ska kunna växa upp i ett samhälle där man ska känna sig trygg och säker och ska kunna gå till skolan utan att vara rädd för sitt liv. En sak är säker, om staten inte kan eller vill skydda våra barn, kommer vi som föräldrar göra allt vi kan för skydda dem.

Av
Momodou Malcolm Jallow
Ordförande, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa

En magnifik utsikt från bågen över Banjul

Det berömda valvet/bågen som är den välkomnande inkörsporten till Banjul. Bågen är en symbol för huvudstaden Banjul i Gambia och de flesta boende i Gambia och gambiaresenärer känner nog igen symbolen. Att klättra upp inuti bågen för alla de trappor de har, ger en magnifik upplevelse över Banjul och museet bjuder också på lite gambisk historia.

Utsikt över Banjul, från tornet i bågen Foto: Fatou Touray, Afropé
Utsikt över Banjul, från tornet i bågen Foto: Fatou Touray, Afropé

Inkörsporten är hela 36 meter hög och ger en magisk fantastisk utsikt över staden. Att ta sig upp för alla de branta trappstegen är en egen liten upplevelse, men när man väl är där uppe så inser man snart att det var värt varenda trappsteg.

Särskilt för oss som är förtjust i att ta bilder, så inser man snart att det går att få fantastiska bilder från den höga bågen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte fullt lika imponerande är själva museet, som också det finns högst upp i bågen. Det bjuder visserligen på en del gambisk historia som är intressant att se, men många av glasmontrarna är trasiga och dammiga, vilket förtar en del av känslan. Självklart är det ändå värt att ta sig en runda runt på museet, men den stora behållningen är ändå utsikten och jag hade gärna stannat kvar där en mycket längre stund än jag gjorde.

Den 36 meter höga bågen ger ett vackert synfält över en stor del av Banjul, inte minst då många av Banjuls övriga byggnation är låg och det gör att utsikten över både skolor, gator, högsta domstolen, stranden, moskén, bostäder och annat blir väl synliga.

En mindre entré tas för att besöka bågen och museet.

Fatou Touray