Nyligen, efter det rasistiska terrordådet i Trollhättan, när jag var på väg till förskolan med min fyraåring såg vi en man i militäruniform komma ut från samma byggnad som hennes förskola ligger i. Min dotter stannande till, höll hårt i min hand och verkade skräckslagen och sa, – har han varit och skjutit på barnen i förskolan?

Det är såhär traumatiserade våra barn är idag på grund av det rasistiska våldet som afrosvenskar och rasifierade utsätts för medan våra politiker, som oftast tillhör den privilegierade vithetsnormen, ständigt väljer att vända blicken åt andra sidan. För att varken de och deras familjer behöver utstå vitmaktens högerextrema, rasistiska terror som vi andra. Frustrationen och ilskan som detta tillstånd har skapat hos oss är bortom alla rimliga gränser.

Detta är inte på något sätt ett nytt fenomen. Det har pågått länge, ända sedan 1700-talet har svarta och rasifierade utsatts för brutalt, systematiskt våld och förtryck i någon form, som utövas, reproduceras och upprätthålls för att inge skräck, förnedring och undergivenhet. Är det inte för att man är en ägodel till någon inom denna vithetsnorm, så är det för att man är satt på något undantag från samhällets sida – man är undantagen samhällets beskydd, en egen rösträtt, rätten till en utbildning eller jämlika socioekonomiska förutsättningar.

Det var just striden om rätten till en utbildning som formellt upphävde rasåtskillnaden i USA, år 1954. Domen blev ett startskott för den svarta medborgarrättsrörelsen i USA och USAs svarta befolkning kunde nu glädja sig åt samma rätt som andra i att åtnjuta skolgång och rätten till en utbildning. Att ha denna rätt till att bilda sig och därigenom skapa sig en trygg och säker framtid är något av det viktigaste vi har – det är en mänsklig rättighet som alla medborgare i ett demokratiskt och fritt samhälle skall kunna åtnjuta.

Det är just denna rättighet och trygghet som nyligen kränktes i Trollhättan i Sverige. En kränkning som föregåtts även den av en historik av upprepade övergrepp, mord, och kränkningar av Sveriges svarta och rasifierade befolkningsgrupper. Vi kunde se hur Sverige under 1990-talet skakades av våldsamma rasistiska och nazistiska terrorgrupper i kölvattnen av det då nybildade och rasistiska partiet Ny Demokrati under Bert Karlssons och Ian Wachtmeisters ledning. Flyktingförläggningar i brand, nazistdemonstrationer och Vitt Ariskt Motstånd (VAM) som oförskräckta paraderade genom samhället. En tid som på många sätt just påminner om vår nutid med Sverigedemokraterna i riksdagen och en normgivande acceptans för rasistiska åsikter

.Under nittiotalet drabbades vi fortsatt av denna rasistiska terror, i Stockholm bland annat genom en rad mord och beskjutningar av rasifierade personer. Lasermannen kallades han förstås, för ’terrorist kan en vit man aldrig vara’. John Ausonius – en maskerad rasistisk terrorist och mördare – med skjutvapen och lasersikte som aktivt letade efter ensamma rasifierade och icke-vita personer. En mördare, som först efter rättegången mot honom erkände i Gellert Tamas bok ”Lasermannen”, att hans motiv varit både rasistiska och politiska.

En person som utförde ett mord och tio mordförsök med rasistiska och politiska motiv som injagade skräck i en hela befolkningen, i synnerhet Sveriges rasifierade befolkning.

Författaren Gellert Tamas sa;

– Lasermannen var ett barn av sin tid. Galningar kommer alltid att finnas – men rasistiska galningar uppstår bara i ett rasistiskt klimat.

Gellert Tamas sa även i samma artikel (Aftonbladet, 2002) att Lasermannen kan uppstå igen – ur obehagliga strömningar i samhället.

… och så blev det. Peter Mangs, Lasermannen II, hemsökte Malmötrakten genom att systematiskt söka efter människor med, för honom och svensk media, ett så kallat ”utländskt utseende”. Även Mangs utförde sina attacker genom att systematiskt söka efter rasifierade svenskar.

En person som utförde sina gärningar med rasistiska och politiska motiv som injagade skräck i hela Sveriges befolkning, i synnerhet Sveriges rasifierade befolkning.

Och nu har vi drabbats igen, ungefär fem år efter att Peter Mangs systematiskt sökt efter icke vita och rasifierade människor, så dyker samma sorts rasistisk terrorist och mördare upp igen – Anton Lundin Pettersson är ännu en maskerad mördare. Systematiskt letar han igenom korridorer och salar efter barn och ungdomar som han uppfattade hade ”utländskt utseende”. De vita elever han träffar gör han undantag för och till och med fotograferar sig och skojar med dem innan han fortsätter sitt sökande efter svarta och rasifierade offer.

Driven till handling av de obehagliga strömningarna som Sverigedemokraterna och rasistiska hatsidor på nätet förmedlat. Övertygelsen om att han måste göra något åt invandringspolitiken resulterar i två mord och två mordförsök, utförda inom loppet av ett tiotal minuter – och en ung gärningsman som drivits i döden av dessa florerande hatiska tankar.

En ung man som även han utfört sina handlingar med rasistiska och politiska motiv och som injagat skräck i hela Sveriges befolkning, i synnerhet Sveriges rasifierade befolkning.

”Våga se elefanten i rummet”

Sedan 1999 har 16 personer mördats av högerextrema människor i vårt samhälle. Ändå väljer våra förtroendevalda, media och polisen att inte tala om dessa gärningsmän som terrorister. Säpo, Mona Sahlin och regeringen vill hellre varna för jihadister i Rosengård och peka på muslimer, islam och anti-rasister som våldsbejakare. Ser inte våra förtroendevalda vad som händer i vårt samhälle? Ser de verkligen inte elefanten i rummet!? Man tillåter hets mot invandrare i debatter och lögner att uttalas oemotsagt, trots att vi har de nödvändiga verktygen för att stoppa detta – FN:s konvention mot rasdiskriminering.

Det är enligt denna konvention förbjudet att hetsa mot folkgrupper och minoriteter, men detta vill inte regeringen, Säpo eller Mona Sahlin vare sig se eller använda sig av. Det går tydligen alldeles utmärkt att stämpla vänsteraktivister och muslimska organisationer som ett hot mot demokratin, men det går inte att terrorstämpla nynazistiska organisationer?

Definitionen av terrorbrott är att uppsåtet skall ha ett politiskt syfte och omfatta en önskan om att påverka allmänheten i ett samhälle eller en specifik målgrupps beteende på något sätt. Våld mot medborgare i syfte att sprida skräck och tvinga fram en förändring.

Terrorforskaren Hans Brun bedyrar samtidigt att man inte ska ”nedvärdera” en handling för att det inte uppfattas som ett terrorbrott och att denna indelning inte spelar någon som helst roll för brottsoffren. Men jag vill hävda att det visst spelar roll, då det är av yttersta vikt att vi förstår att indelningen spelar en avgörande roll i kampen att förebygga nya brott och i erkännandet av vad som sker i vårt samhälle. Det är nämligen just stämplingen som ”terrorbrott” som avgör vilka resurser och befogenheter (!) polisen och Säpo tillhandahålls för att utreda och förebygga gärningarna. Så i synnerhet när det gäller att förebygga nya brott är detta absolut avgörande.

Detta är också ett utslag av den rådande vithetsnormen, där de som är offer för högerextremt våld skall finna sig i att samhället inte ser det som att de utsätts för terrorism. Varför? Är det antigen för att man inte ses som en del av samhället eller för att våldet mot just dessa offer inte verkar ha så stort värde som mot andra? Jag vet inte vilket som är värst av dessa scenarion?

Dessa högerextrema gärningsmän är politiskt och rasistiskt motiverade. De är ute efter att skapa skräck och rädsla runt sina handlingar. De är motiverade av att uppnå en politisk förändring genom sina handlingar. Med andra ord är det terrorism(!). Våga se Elefanten i rummet nu, innan nästa mord sker.

Regeringens och Säpo:s passivitet och handlingsförlamning är just vad som möjliggör att nya brott kan komma att ske. Vi har redan sett sedan 1990-talet att det inte går att bara blunda och sitta och hoppas att det onda skall blåsa bort av sig självt, det leder bara till att nya terrorister finner tecken på legitimitet genom tystnaden och frånvaron av motåtgärder från samhällets sida. Detta måste upphöra, det är ett ofrånkomligt krav från Sveriges rasifierade.

Det är dags att bryta detta fruktansvärda trauma som min dotter och alla andra rasifierade barn utsätts för på grund av denna passivitet. Varje barn ska kunna växa upp i ett samhälle där man ska känna sig trygg och säker och ska kunna gå till skolan utan att vara rädd för sitt liv. En sak är säker, om staten inte kan eller vill skydda våra barn, kommer vi som föräldrar göra allt vi kan för skydda dem.

Av
Momodou Malcolm Jallow
Ordförande, Afrosvenskarnas Forum för Rättvisa