Inte ens en tvååring slipper undan våldet
Alla gränser är nu överskridna. Inget är längre heligt, ingen som inte är vit kommer undan. Nu har hatet slagit till igen, denna gång mot ett litet barn. En tvååring. En småbarnsfamilj stod vid en busskur och väntade på bussen, när en okänd gärningsman plötsligt attackerar en tvååring. En oskyldig tvååring, sparkad och stampad på av en fullvuxen man. Låt det sjunka in. En tvååring.
En man har gripits, en man med ett enligt Polisen ”svenskt utseende” – med vilket Polisen antas mena att personen är vit – och vi vet att barnet är av afrikanskt ursprung. För knappt en månad sedan var det ett afrosvenskt barn som blev mördat, just på grund av sin bruna färg i Trollhättan. Ett flertal artiklar har skrivits om hur utsatta afrosvenskar är, vi vet redan att statistiken för hatbrott med afrofobiskt motiv har ökat med den skrämmande siffran på 41 % mellan åren 2008-2014. Trots det sker inget. Trots det väljer regeringen att inte agera kraftfullt eller ta striden mot det högerextremistiska våldet som rasfierade och framförallt afrosvenskar får utstå i samhället. Hur många fler barn ska behöva dö eller skadas innan regeringen börjar agera?
För drygt en vecka sedan skrev Momodou Jallow en artikel om hur regeringen systematiskt väljer att blunda för det terroristiska hatet som sprider sig i vårt land:
”våra politiker, som oftast tillhör den privilegierade vithetsnormen, ständigt väljer att vända blicken åt andra sidan. För att varken de och deras familjer behöver utstå vitmaktens högerextrema, rasistiska terror som vi andra.”
Vi lever i ett land som blint förnekar sin rasistiska historia och fostrar individer som anser sig ha rätt att skada och till och med döda våra barn. Den här förnekelsen och handfallenheten spär på den ideologi som värderar människor olika utifrån hudfärg, etnicitet och religion. Vi bor alltså i ett land där politiker flitigt spelar rasister i händerna genom att normalisera detta våld mot afrosvenskar och rasifierade. Ett land där man som afrosvensk alltmer känner sig som en levande måltavla.
Utsattheten är enorm och rädslan ännu större. Våra barn, det handlar om våra barn, svenska folket! Det högerextremistiska våldet kan inte fortsätta utan repressalier. Det högerextremistiska våldet måste förebyggas med konkreta satsningar. Det är nu dags att stå upp för det enda rätta. Vi måste se till att allas våra liv värderas lika, att Sverige även månar om oss och våra barn. Låt inte även denna händelse bara bli ytterligare en händelse som normaliseras och därmed driver vårt land mot ett omänskligare samhälle.
Rukiya Egal
Ellinor Mehari
Afropé 