Kameruns och Nigerias arméer har dödat medlemmar ur Boko Haram

Kameruns regering har meddelat att dess armé har dödat minst 92 medlemmar av Boko Harams väpnade grupp och även befriat 850 bybor i en gemensam insats med styrkor från Nigeria.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Omkring 20 000 människor har sammanlagt dödats och omkring 2.3 miljoner människor är fördrivna sedan Boko Haram inledde sin våldsamma kampanj 2009.

Boko Haram har särskilt inriktat sig på barn som ofta utsatts för sexuella övergrepp, tvångsäktenskap, kidnappningar och brutala mord. Livrädda och traumatiserade, håller många familjer sina barn borta från skolorna av rädsla för vad barnen kan komma att utsättas för av Boko Haram.

Källa: Aljazeera och Allafrica

Fatou Touray

 

Från Kalahari till Kalmar

Vi är biologiskt gjorda för ett liv på den afrikanska savannen, med två timmars dagligt arbete och resterande tid umgänge och lek med vår jägar- och samlargrupp. Hur fungerar denna urtidsmänniska, hur anpassningsbar hon än är, i vår moderna tid? ”Ut ur Kalahari” av Lasse Berg, ger både insikter och många nya frågor.

Lasse Berg är en svensk författare och journalist som sedan 1960-talet ägnat sig åt Asien, Afrika och människans evolution. Hans trilogi om Kalahariöknen och människans afrikanska ursprung har sålt mycket bra och det är välförtjänt. Han har jobbat med böckerna i åratal och en av recensenterna skriver träffande att hade det funnits ett populärvetenskapligt Nobelpris borde han få det.

Helena Svensson - ut ur kalahariDen tredje och helt fristående boken i serien heter ”Ut ur Kalahari” och handlar om de senaste femtio åren. En otroligt omvälvande tid i människans historia. Samtidigt är vi biologiskt samma jägar- och samlarmänniskor som en gång vandrade över Afrikas savanner. Vi är ett udda däggdjur, vår avkomma är ynklig och improduktiv i åratal, vi fungerar bäst i grupp – att vara välanpassad för flockliv har varit en överlevnadsfördel, eremiter och enstöringar klarade sig inte länge bland Afrikas rovdjur. Vi är dåligt rustade på många sätt, men tillsammans överlever vi och blir starka. En generös, hjälpsam och empatisk personlighet har varit till stor hjälp för gruppen. Vi mår biologiskt bäst av jämbördighet och utan stora hierarkiska skillnader och under vårt kringströvande liv på savannen arbetade vi ett par timmar om dagen, för att sedan umgås och ha trevligt tillsammans.

Hur hittar vi tillhörigheten vi så desperat vi behöver i dag? Svaret i denna globaliserade värd stavas ofta konsumtion. Vi köper oss en livsstil och ett sammanhang. Fungerar det för urtidsmänniskan i oss?

Och vad har hänt i Asien och Afrika de sista femtio åren? Varför är Asien plötsligt världsledande inom så många områden? Varför syns inte samma självklara utveckling i Afrika?

Varför upplever en tidigare utfattig indisk bondefamilj att det var bättre förr, när barnen var barnarbetare, än nu, när de blivit egenföretagare och själva styr på ett helt annat sätt över sina liv? Utvecklingen går rasande fort och åt rätt håll. Men vad är det goda livet? Det är inte helt självklart.

Hur kunde folkmordet i Rwanda ske och varför är nu Rwanda ett av de länder i Afrika med mest storstilade framtidsplaner? Biståndet i Rwanda har fungerat utmärkt och regeringen satsar på att landet ska lämna sin plats bland jordens fattigaste och om ett par årtionden kvala in i det mellanskikt där så många asiatiska länder placerat sig i. Landet ska också bli ledande i Afrika inom IT. Rwanda har kallats utvecklingens hat trick, med sin snabba tillväxt, påtagliga minskning av fattigdomen och en ökning av medellivslängden med tjugo år. Rwanda är nu det tredje lättaste landet att göra affärer i i subsahariska Afrika. Endast Mauritius och Sydafrika ligger före.

”Ut ur Kalahari” är mer än läsvärd, ger mycket insikter och banar väg för nya tankar. En uppfriskande och viktig bok.

Betyg blir en mycket stark fyra

betyg betyg betyg betyg

 

Helena Svensson
Helena Svensson

Fortsatta oroligheter i Burundi – men FN är hoppfulla

Ett år har snart passerat sedan våldsamheterna i Burundi bröt ut. Under denna period har hundratals människor dött och nu tar externa parter nya krafttag för att minska det politiska våldet i landet. Samtidigt uppdagas allt fler fall av våldsdåd som den burundiska regeringen tros ha mörkat, vilket har väckt starka reaktioner hos oppositionen och ytterligare ökat klyftan mellan de politiska parterna.

Burudis President Pierre Nkurunziza Foto: AMISOM Public Information
Burudis President Pierre Nkurunziza Foto: AMISOM Public Information

I december dödades nästan hundra personer i våldsamheterna som bröt ut efter att de politiska oppositionspartierna attackerat regeringens militärbaser utanför huvudstaden Bujumbura. Månaden kom följaktligen att bli en förödande tid för landet. Nu visar nya satellitbilder, som har analyserats av Amnesty, sanddyner strax utanför huvudstaden som har förvandlats till massgravar för minst 50 av de offer som våldsamheterna krävde. Tidigare under hösten identifierade FN:s observatörer ett tiotal andra massgravar som innehöll minst hundra kroppar. Den senaste upptäckten anses vara ytterligare bevis på det organiserade våldet i landet och ett försök att dölja våldsamheterna som framförallt tros ha utförts av regeringen och deras understödda styrkor. Men mord är inte det enda våldsdåd som människor har fallit offer för i landet. De burundiska säkerhetsstyrkorna misstänks även ha utfört flera handlingar som kan klassas som brott mot de mänskliga rättigheterna, däribland gruppvåldtäkter, tortyr och kidnappning.

Månader av politiskt kaos

Våldet i Burundi eskalerade i december, men landet har präglats av oroligheter sedan våren då landets president, Pierre Nkurunziza, tillkännagav att han skulle kandidera för en tredje presidentperiod trots att den burundiska grundlagen bara tillåter två. Trots internationella rösters förkastande av presidentvalet, som varken ansågs ha varit fritt eller giltigt, valdes presidenten om till en tredje mandatperiod i juli. Sedan dess har hundratals människor dödats i våldsamheter mellan regeringen och den politiska oppositionen och nästan 250.000 människor har försatts på flykt.

Försök till försoning

I skuggan av det blodiga inbördeskriget som Burundi genomled under åren vid millenieskiftet då ungefär 300.000 människor miste livet så har flera försök gjorts för att stabilisera situationen i landet av rädsla för att återuppleva en liknande situation. Bland annat skulle ett möte, initierat av den Afrikanska Unionen, hållas i Tanzania i januari. Inför mötet förkastade dock den burundiska regeringen både förslaget att öppna upp för dialog med medlemmar från oppositionen och även Afrikanska Unionens förslag att placera fredsbevarande styrkor i landet för att kunna skydda civilbefolkningen.

Hoppet om en politisk lösning sjönk således ytterligare då de politiska parterna inte visade något intresse för en kompromiss. Oppositionspartierna har sedan valet hävdat att Nkurunzizas tredje presidentperiod är förbjuden både enligt konstitutionen och Arusha-freden som fick slut på det tidigare inbördeskriget i landet. Därför kräver oppositionen att han avgår från sin roll som president. Nkurunziza, som ett flertal gånger har uttryck sin ovilja till samråd, har svarat oppositionen genom att terroriststämpla dem samt vägrat att benåda medlemmar från oppositionsgrupperna som under sommarmånaderna försökte förhindra hans tredje presidentperiod.

Ban Ki-Moon besöker Burundi

FN i huvudstaden Bujumbura Foto: Dave Proffer
FN i huvudstaden Bujumbura Foto: Dave Proffer

Tidigare under veckan anlände FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon till huvudstaden Bujumbura i syfte att spendera två dagar med olika politiska parter. Målsättningen var att finna en lösning gällande de politiska oenigheterna i landet. Bara några timmar innan hans landning utfördes två granatattacker i staden som krävde minst två dödsoffer och ett tiotal skadade. Attackerna framhävde landets politiska instabilitet samt dess behov av en konstruktiv fredsplan och därför ansågs generalsekreterarens besök vara av största vikt, både i tid och rum.

Ban Ki-Moons avsikt med besöket var både att möta representanter för politiska partier och NGO’s samt med landets utrikesminister Alain-Aimé Nyamitwe, men pressen låg framför allt på mötet med president Nkurunziza. Sammanträdet syftade till att uppmuntra presidenten till dialog med oppositionen för att kunna komma till avslut med krisen. FN-representationen skulle även diskutera det kraftiga våldet som har observerats sedan krisens början.

De senaste rapporterna från FN uttrycker positivitet efter vistelsen i Burundi. Ban Ki-Moon beskrev mötena som gynnsamma då den burundiska regeringen ska börja arbeta mot en mer inkluderande dialog. President Nkurunziza ska även ha utlovat att häva vissa mediala restriktioner samt fria ett tusental personer som är häktade för deras politiska åsikter.

Enligt Ban Ki-Moon var förhandlingarna ”ett hoppfullt steg för landet” och han beskrev sig även som optimistisk gällande kommande åtgärder av den burundiska regeringen för vidare arbete mot stabilitet i landet.

 

Källor: NY Times, irinnews.org, TV5 Monde

Alice Binti Mutambala
Alice Binti Mutambala

Mobilbaserad musiktjänst lanseras i Senegal

Afrikas första skapade plattform för nedladdning av musik på kontinenten, har nu lanserats i Senegal med syfte att bekämpa piratkopiering och samtidigt ge musiker möjlighet att få betalt för sina alster. Internationellt kända musiker som Baaba Maal och Youssou N’Dour är några av nästan 200 personer som har tecknat avtal med ”MusikeBi”, tillsammans med yngre rappare, jazzartister och religiösa musiker. Bland dessa både kristna och muslimska sångare.

Bild: Pixabay
Bild: Pixabay

Plattformen, som är den första i sitt slag har fått sitt namn från ordet musik på wolof, ett språk som är utbrett i Senegal och Gambia.

Att ladda ned låtar från MusikeBi kostar mellan 50 och 85 US cent och användare kan ladda ned dem via sina mobiltelefoner. Betalningen sker via mobiltelefonerna, då det finns ett väl utvecklat betalningssystem i många länder på kontinenten, medan bankkort är relativt ovanligt i många länder.

Piratkopiering via internet är mycket vanligt i många delar av Afrika, liksom i resten av världen. I många länder kan man notera att försäljningen minskat så dramatiskt att många musiker endast kan göra sig en inkomst i sitt yrke genom konserter. Detta uppmärksammades av företaget Solidgruppen som samtidigt kunde se att efterlevnaden av upphovsrätten i praktiken försvagades kraftigt. På den vägen växte utvecklandet av tjänsten fram.

Enligt uppgifter ska artisterna få 60 % av inkomsterna, medan MusikeBi tar de resterande 40 %. Däremot erbjuder inte MusikeBi streamingtjänster, eftersom man menar att de lokala internethastigheterna är för långsamma och att kostnaden skulle bli oöverkomlig, särskilt som marknaden i huvudsak är mobilbaserad.

Källa: Aljazeera

Fatou Touray

Hur står det till med våldtäktskulturen bland FN-soldater?

Det blåser hårda vindar och skarp kritik mot FN och delar av deras fredsbevarande styrkor som finns på plats i några av länderna på den afrikanska kontinenten. Efter det att en FN-tjänsteman under förra året läckt hemligstämplad information om våldtäkter och sexuellt utnyttjande, utfört av FN-soldater, mot barn i Centralafrikanska republiken, rasar både myndigheter i landet och människorättsorganisationer. Har vi en våldtäktskultur bland FN-soldater kan en kanske fråga sig nu? Och varför har denna utredning och högst allvarliga situation eventuellt försökt mörkas?

Under 2015 ska nästan 70 fall av våldtäkter och sexuella övergrepp eller utnyttjanden ha anmälts till FN. 22 av dessa ska ha skett i Centralafrikanska republiken. Hur förklarar vi att nära en tredjedel av de fall som anmälts har skett just där? Finns det en våldtäktskultur bland FN-soldater som jobbar i Centralafrikanska republiken? Våldtäktskultur har blivit ett populärt begrepp i Sverige på senare tid, där en del menar att detta fenomen är kopplat till vissa länder – Afghanistan och nordafrikanska länder brukar en se och höra bli svartlistade i sociala flöden på nätet, men också ute i verkliga livet.

Dessa länder verkar dock inte inblandade här. Så jag tror jag håller mig till min egen teori, att det inte är lands- eller kulturbetingat, utan i huvudsak ett patriarkalt problem, men också ett konfliktområdesproblem. Människor med makt missbrukar gärna sina positioner. Soldater har makt. Våldtäkt är makt. Oavsett var i världen vi befinner oss.

Låt oss kika på lite fakta. Vad är det egentligen som sker i Centralafrikanska republiken?


Det pågår just nu utredningar mot ett antal soldater från olika FN-styrkor, från olika länder, däribland Frankrike och Georgien, som i Centralafrikanska republiken ska ha utsatt redan utsatta barn och kvinnor för fruktansvärda sexuella övergrepp. Utredningarna rör flera olika fall och flera olika perioder från 2013 och fram till idag.

Franskt FN-förband i Bangui, Centralafrikanska republiken. Personerna på bilden har inget med artikeln att göra - Foto-, Idriss Fall (VOA)
Franskt FN-förband i Bangui, Centralafrikanska republiken (personerna på bilden har inget med artikeln att göra) – Foto: Idriss Fall (VOA)

I en FN-rapport som läcktes förra året beskrivs det bland annat hur pojkar i åldern 9-13 år ska ha blivit utsatta för sexuella övergrepp av franska fredsbevarare under 2013. Barnen ska ha tvingats till sexuella akter i utbyte mot mat, husrum och pengar. Övergreppen ska ha skett i närheten av ett flyktingcenter i huvudstaden Bangui.

En utredning ska ha varit igång under 2015 och 14 soldater, alla franska fredsbevarare, har nu ställts inför rätta i Frankrike efter att flera av de drabbade barnen kunnat lämna tillräckligt detaljerade uppgifter för att identifiera soldaterna.

Det franska försvarsministeriet ska ha larmats om situationen redan 2014 och tagit del av FN-rapporten ”Sexuella övergrepp mot barn utförda av internationella styrkor”. Ministeriet anklagades sedan under förra året för att ha mörkat och undanhållit uppgifter, något deras talesperson, Pierra Bayle förnekar till pressen;

– Vi har inte försökt hemlighålla uppgifterna. Men eftersom man inom rättsväsendet startade med en utredning om de franska soldaterna, ville vi låta dem arbeta ifred.

FN:s intention, att skydda de utsatta barnen

Rapporten om övergreppen ska ha varit hemligstämplad av FN, men röjdes av den svenska FN-tjänsteman Anders Kompass. Kompass stängdes sedan av från sin tjänst när uppgifterna om att han läckt informationen kom FN till känna. Anledningen till svenskens läcka ska ha varit frustration över att FN inte vidtog några åtgärder eller startade någon ordentlig utredning kring uppgifterna om övergreppen.

Rupert Colville, som är talesperson för FN:s chef för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, säger till bland annat BBC Africa, att anledningen till att rapporten inte offentliggjorts inte beror på försök till mörkläggning, utan för att FN ville skydda de utsatta barnen och ungdomarna. Kompass läckande av rapporten kan vara ett möjligt brott mot de strikta regler som existerar för att skydda offer, vittnen och utredare hävdade Colville vidare och därför blev Kompass avstängd från sitt arbete.

Personerna på bilden har inget att göra med varken anklagelser, land eller förband i artikeln - Foto: US Navy, commonslicens
Personerna på bilden har inget att göra med varken anklagelser, land eller förband i artikeln – Foto: US Navy, commonslicens

Samtidigt är man, menar man från FN:s sida smärtsamt medvetna om att fler anklagelser kan komma att uppdagas i efterdyningarna av de senaste rapporterna och Colville avslutar;

– Anklagelserna om vad som hänt dessa barn är motbjudande. Detaljerna i informationen som kommit fram genom intervjuer med påstådda offer och vittnen är ytterligt avskyvärda.

Unicef har meddelat att alla aktuella Bangui-offer ska ha blivit omhändertagna och fått medicinskt och psykosocialt stöd, samt att de hålls skyddade.

Flera styrkor anklagade

Från FN:s sida tog man för några veckor sedan beslutet att skicka hem 120 fredsbevarande soldater tillbaka till Republiken Kongo (Kongo-Brazzaville), efter en ganska nyligt inkommen rapport om sju fall av sexuella övergrepp i Centralafrikanska republiken. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har gjort gällande att unga flickor och kvinnor ska ha våldtagits i staden Bambari mellan september och december 2015. Fem av offren ska ha varit minderåriga. Soldaterna skickades hem i början på februari och ersattes av styrkor från Mauretanien.

Ett annat fall som utreds rör ett antal flickor i åldern 14-16 år som ska ha blivit våldtagna av soldater från EU:s Eufor-styrka, främst ska det röra sig om soldater från Georgia, parallellt med att flertalet andra flickor och unga kvinnor ska ha fått ”betalt” för att ha sex med soldaterna. Vatten och kex ska ha varit en form av betalning.

Även den så kallade Minusca-styrkan har anklagats för sexuella övergrepp i landet. Det fallet rörde sig främst om fredsstyrkor från Tchad och Ekvatorialguinea. Dessa anklagelser ska ha resulterat i att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon sparkade chefen för Minusca-styrkan. En varning om att kasta ut alla fredsbevarande enheter från Centralafrikanska republiken, om inte de ansvariga länderna ställde sina soldater inför rätta ska också ha uttalats.

Fler händelser ska finnas anmälda och fler kommer det förmodligen att bli.


Personligen funderar jag nu dels över varför jag inte funnit någon indikation på någon rapport om sparkade chefer för Eufor-styrkan eller franska FN-förbandet?
Något annat jag funderar över är hur lång tid som anses skäligt för en utredning att pågå när den är hemligstämplad, men gäller mänskliga rättigheter. Om inget verkar hända, är då offren verkligen skyddade på riktigt?
Jag funderar också över om folk förstår hur viktigt det är att vi försöker förstå vad situationer som den i Centralafrikanska republiken gör mot de barn och kvinnor som oftast är de utsatta, men också mot de pojkar som tvingas att aktivt delta?

Att laga trasiga barn och kvinnor är inget som görs i en handvändning och att någon åker till ett land för att arbeta fredsbevarande, för att sedan begå det mest brutala brottet mot en människas rättigheter, och många gånger mot ett barn… det mörker detta skickar ett människa in i, det kan vi nog omöjligt förstå. Men det vore bra om vi jobbade aktivt för att förhindra att händelser som dessa sker och att vi också försöker ha förståelse för de konsekvenser och den påverkan det har på dem som blivit utsatta.

Skandalen i Centralafrikanska republiken är definitivt inte den första skandalen av sexuellt utnyttjande och våldtäkter utförda av fredsbevarare i länder där det råder konflikter. Demokratiska republiken Kongo, Elfenbenskusten (Côte d’Ivoire) och Somalia är några av de länder i Afrika som också drabbats.

Jag avslutar med att här, precis som i så många andra situationer där jag diskuterat fenomenet våldtäktskultur, hävda att problemet inte alls är nationellt, kulturellt, religiöst eller vad man nu än vill påstå. Problemet är, återigen, patriarkalt och alltså maktbetingat.

Lever du i en situation där du har makt så tror jag att steget till att begå övergrepp eller kränkningar av något slag kommer dig väldigt nära. Om du i samma situation dessutom ser någon annan begå dessa övergrepp eller utföra dessa kränkningar tror jag att steget kommer ännu närmare. Är du då en person med tveksam moral, svag människorättskompass eller med förespeglingar om ”främmande” personers mindre värde, jag då tror jag att steget till övergrepp och kränkning bara är ett andetag bort…


Faktakällor: Reuters Africa, BBC Africa, Yle Nyheter

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Mitt hopp tändes med queen Seinabo Sey och 130 svarta flickor och kvinnor på Grammisgalan

Jag följde livesändningen av Grammisgalan. I min planering ingick att hålla koll på vinnarna, de afrosvenskarna vinnarna, och att sedan skriva några rader om hela galan. Jag satt och gladde mig åt Sabina Ddumbas vinst för ”Årets Nykomling”, Erik Lundins båda vinster för ”Årets Hiphop/Soul” och ”Årets Textförfattare” och Seinabo Seys vinst för ”Årets Pop”.

Men så grusas plötsligt min planering för denna text totalt. Jag sitter här med rysningar över hela kroppen, ja in i hörselgångarna. Öronhåren står rakt ut. Jag lovar och svär. Tårarna bara rinner… och allt är Seinabo Seys fel.

Seinabo Sey, denna afrosvenska drottning, gjorde det. Hon gav oss alla svarta, framförallt oss kvinnor, men faktiskt alla svarta, den där gåvan vi väntat på så länge. Jag vet att jag har väntat på den i snart 36 långa år. Plötsligt står hon där på scenen till inledningstonerna av hennes låt ”Hard Time” och som vanligt när jag hör denna souldivas röst – ja vi får kalla henne popdiva också efter dagens Grammisutmärkelse för ”Årets Pop” – så kommer knottrorna på kroppen och välbehaget infinner sig. Det är då det händer…

In på scen kommer en rad, nej flera rader, av afrosvenska drottningar som ställer upp sig i led över scenen – ‘in formation’ (det är svårt att inte dra parallellen, även om jag nu vet att Seinabo hade planerat detta innan Beyoncé gjorde sitt framträdande på Superbowl). Dessa drottningar tar över hela scenen, hela Grammis 2016, de är nedanför scenen, de är på ett podium ute i publiken. De står där, stolta, vackra, rakryggade och helt stilla. Helt tysta. Med bara sin närvaro omfamnar de Seinabo och hennes ord flödar ut över publikhavet och rakt igenom min datorskärm. Det är kärlek, det är smärta, det är ärligt, det är viktigt och framförallt är det mäktigt bortom allt. När de allihop tar varandras händer, då kommer tårarna. Jag gråter. Jag lovar att jag hörde mina hjärtslag, samtidigt som jag tror att jag höll andan säkert hälften av framförandet.

Jag undrar fortfarande om jag just bevittnat detta?

Såg jag just över hundra stolta, svarta svenska kvinnor, stå på en scen i musik-Sveriges regi och visa hela Sverige vad vi just nu mer än någonsin behöver se? Ja, jag gjorde ju det.

Tack till er alla 130 vackra flickor och kvinnor.
Tack för att ni ikväll var just de ni var och gjorde just det ni gjorde.
Idag känner jag hopp om att mina barn kommer att få växa upp i en tid där de på riktigt har förebilder som representerar just dem. Att mina barn får lov att ta plats.

Seinabo Sey, du är en drottning.
I salute you!

Seinabo Sey – ”Hard Time” (live på Grammisgalan 2016)

http://www.svt.se/videoplayer-embed/6729639

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Kiqi D Minteh
Kiqi D Minteh

Senegals högsta domstol säger nej till att korta ner president Macky Salls mandat

Afropé skrev tidigare i år om att Senegals president Macky Sall lämnat in ett förslag innehållande reformer gällande bland annat den presidentiella makten, samt presidentens mandat. Landets högsta domstol tillsammans med det konstitutionella rådet har nu gett sitt utlåtande gällande reformerna.

Macky_Sall 2
President Macky Sall. Foto: Serigne Diagne

Det var under förra veckan som president Sall i ett tv-framträdande meddelade att reformförslaget om att minska hans egen mandatperiod till fem istället för sju år inte rekommenderades av landets högsta domstol eller det konstitutionella rådet. Dock är man positiva till att genomföra förändringen från och med det kommande presidentvalet som planeras år 2019. President Sall kommer därmed att verka som landets president fram till valet 2019.

Macky Sall kommenterade också beslutet med att det är av stor vikt att konstitutionella rådets och högsta domstolens beslut respekteras och att det är ett steg i processen mot en bättre demokrati och långsiktigt hållbar lagstiftning.

Övriga 14 reformer som president Salls förslag innehöll godkänns dock och landet planerar nu för en folkomröstning som ska äga rum redan i mars i år. Röstar folket för dessa reformer kommer då presidentens makt att begränsas, samt det konstitutionella rådets och parlamentets makt öka. Godkänns reformerna innebär det dessutom att presidentens mandatperiod, från och med valet 2019, kommer att kortas ned till fem år.

Folkomröstningen gällande reformerna kommer att genomföras den 20 mars 2016.

Anna Wedin
Anna Wedin