Tänk den här tanken. En brevvän som du brevväxlade med för 20 år sedan, från Japan, kommer till Sverige för att besöka dig. Du planerar att ta med hen till ett skapligt hotell i din hemstad för att bjuda på en god middag. När ni kommer fram till hotellet så är din gäst välkommen in, men dörrvakten stoppar dig och säger att du inte är välkommen in. Vakten säger inte varför, men du får helt enkelt inte komma in. Det hjälper inte om du går hem och tar på dig en kavaj, det hjälper inte om du tar på dig en slips eller byter skor. Du är helt enkelt inte välkommen. I det land du är född i, har växt upp i och alla dina förfäder så långt du känner till.

För oss som turistar i Gambia och säkerligen i många andra länder också och samtidigt har familj och släkt i landet är det här väldigt vanligt. Även om inte vi bor på hotell i Gambia så är vi alltid välkomna in på alla hotell och liknande. Vi har fullständig access till alla ställen, även om vi inte är deras inbokade gäster. Vi tas emot kungligt på alla ställen vi besöker, till skillnad från de flesta i befolkningen i landet. Som turister i ett land som Gambia är vi privilegierade. Vi är vita och köpstarka och det syns lång väg. Jag skrev en krönika om det för ett år sedan HÄR!

Men även här i Sverige är vi privilegierade. Dels har de flesta afrosvenskar jag känner upplevelser av att ha blivit diskriminerade på olika sätt här i Sverige. Både barn och vuxna. Barn som fått höra i skolan att någon inte vill leka med dem för att de ”är för svarta”, eller barn som blivit attackerade på offentliga platser på grund av sin hudfärg. Barn som blir ifrågasatta oftare än vita barn. Barn som på olika sätt har blivit utsatta för diskriminering och ibland även våld.

Vuxna som inte får en viss tjänst, bostad eller på andra sätt blir utsatta för diskriminering. Det här är inget jag ”tror” eller ”tycker” eller ”gissar”, utan dels har jag upplevt det under mina snart 30 år som förälder till nu fyra afrosvenska barn. Men det är inte bara min och mina barns upplevelse, utan det finns forskning, utredningar och statistik på detta. Inte minst den kritik som FN nyligen riktade mot Sverige. (Länkar finner du längst ned i artikeln).

Det här är alltså ett faktum. Vi vet redan att statistiken för hatbrott med afrofobiskt motiv har ökat med den skrämmande siffran på 41 % mellan åren 2008-2014. Vi har skrivit om dessa frågor många gånger, bland annat i DENNA artikel!

Något jag märkt av mycket den senaste tiden är att många svarta som driver sin kamp mot afrofobi och ofta har väldigt mycket kunskap i dessa frågor, får höra att de ser ”allt i färger” eller ”skyller på hudfärgen”, ”drar raskortet”, ”du är ju fixerad vid hudfärg” etc. Problemet är att om en person alltid blivit ”styvmoderligt behandlad”, eller rent av diskriminerad eller utsatt för grov rasism, under hela sin uppväxt, helt plötsligt börjar sätta fingret på det och vilja påpeka var problemet ligger och föreslår åtgärder, får höra att de ska ”sluta tjata om hudfärg”, så blir det väldigt märkligt. Hur och varför ska man sluta prata om något man har insikt om har begränsat en på ett eller annat sätt hela livet? Många kunniga afrosvenskar har tvärt om pekat ut att vi måste lyfta dessa frågor, vi måste gå till botten med problemen för att komma vidare och faktiskt kunna förändra situationen. Som det är idag så hyschar många ned debatten, ”vi ska inte prata om det”. Men faktum är att om problemen finns och har funnits sedan urminnes tider, så kommer det inte att försvinna för att vi fortsätter lägga locket på.

Så vad kan vi som är vita göra? Börja med att rannsaka oss själva. Försöka att se saker ur ett icke-vitt perspektiv. Rannsaka oss själva. Är det här inkluderande eller exkluderande? Att säga att vi har ”hudfärgade plåster” och ta fram ett beige plåster är inte inkluderande. Det finns ord och uttryck som används ofta i de här debatterna. Här kommer en kort beskrivning av vad de faktiskt innebär:

Tolkningsföreträde: Det innebär att den person det gäller i första hand har tolkningsrätten. Inte för att jämföra, men som ett exempel så bör man inte fråga en man som inte blivit utsatt för sexuella övergrepp om hur han tycker att vi ska bemöta unga flickor som utsatts för övergrepp. Han kan säkert gissa till sig en del, men faktum kvarstår att han vet inte hur man bäst bemöter en ung flicka som har utsatts för sexuella övergrepp. Han kan inte tala för den aktuella gruppen. På samma sätt kan inte en person utan funktionshinder tala om vad som bäst behövs för framkomligheten i en stad, för den som är rullstolsburen. Och på samma sätt kan inte jag som vit tala om för en svart person hur den ”bör” uppleva att någon ”skämtar med hen om n-ordet” eller vilka medel som krävs för att afrofobiska hatbrott ska minska i våra skolor. I första hand bör den som blir utsatt få vara en del av dessa beslut.

Vithetsnormer: Vithetsnormer handlar om att vårt samhälle går efter hudfärgen vit och det är det som är det normativa i vårt land. Att vara svart sticker ut och är det som är ”annorlunda”. Men det går rätt lätt att motverka. Självklart går det inte att motverka om man inte är medveten om dem, vilket de flesta av oss vita faktiskt inte är. På de flesta affärer som säljer strumpbyxor i ”hudfärgat”, så är de beige i lite olika nyanser. De är inte anpassade efter svarta personers hudfärg och nyanser. Samma sak med de affärer som säljer smink, till exempel concealer och underlagskrämer. De flesta kameror är inställda anpassade efter att fota vita människor. Vilket gör att en helt annan inställning bör göras för att svarta människor ska bli bra på bilden. Känner vi vita inte till det, så blir det helt enkelt inte så bra foton. Men det gäller ju självklart inte bara dessa ytligare saker, utan det gäller ju även anpassning i hela samhället. Allvarligare vithetsnormer är att de flesta svarta som söker vård för till exempel sjukdomar, inte får rätt vård, då det finns mindre kunskap om svart hud och sjukdomar som är mer vanliga bland svarta än vita, till exempel Sickellanemi och Thalassemi. Generellt är kunskapen om svart hår och hud under all kritik och då menar jag inte bara när folk kommer fram till svarta och vill ta på deras hud/hår för att det ”är så vackert” och man därmed exotifierar (läs mer om exotifiering längre ned) svarta, utan jag menar även att det inte ingår någon utbildning om svarta människors hår och hud även på frisörutbildningar och olika utbildningar för huden. Vithetsnormer handlar också om att en afrosvensk med väldigt mörk hud ska kunna representera ett modeföretag, eller att en afrosvensk ska kunna ha sitt naturliga afro i en reklam, eller på sin arbetsplats, utan att det ska ifrågasättas eller att någon ska be henne ha en ”mindre vild frisyr”.

Klipp från Ung&Dum:

Vita maktstrukturer: Ett samhälle är uppbyggt på olika maktstrukturer. Personer som anses vara högt privilegierade och ha mycket makt i vårt samhälle är en vit, medelålders CIS-man i medelklassen. Några synonymer till privilegierad är avundsvärd, lyckligt lottad och särskilt gynnad. Motsatsen är missgynnad, diskriminerad och oprivilegierad. En svart kvinna har generellt väldigt mycket mindre samhällsmakt i vårt samhälle. En svart, arbetarklasskvinna är än mindre privilegierad och en svart, outbildad HBTQ-person från arbetarklassen, boende i ett mindre attraktivt bostadsområde och arbetslös är förstås väldigt långt ned på en så kallad maktstege i vårt samhälle. Dessa strukturer kan vara osynliga, men de är ofta talande för hur människor blir behandlade, vilken makt vi har i vårt samhälle, vilka möjligheter vi har att göra våra röster hörda i offentliga sammanhang. Inte minst i media. Men det handlar till väldigt stor del om vilka förutsättningar personen har till ett bra liv.

Representation: När barn är små så vill de gärna känna igen sig i det som representeras eller berättas om, eller visas omkring oss. Jag tror vi alla kan relatera till böcker eller berättelser eller filmer vi läste och hörde och såg som barn. Kanske kände du sig som en Ronja? Eller en Jonatan i Bröderna Lejonhjärta? Eller som Alfons Åberg eller som Rita i boken Rita i Kudang? Det gör att vi alla behöver representation. Det behövs böcker där barn kan identifiera sig. Där de kan känna igen rollerna som sin bror eller mamma. Men det behövs också representation av afrosvenskar i modekataloger, i reklam, i filmer, inom alla olika yrken och så vidare. Det är viktigt för barn med förebilder. Självklart kan ett afrosvenskt barn ha en vit förebild, men de flesta tycker det är lättare att identifiera sig med någon som har en liknande hudfärg eller bakgrund som man själv har. Inte minst då barn ofta uppfattar diskriminering innan vi vuxna ens gör det. Hur lätt är det att identifiera sig med någon som bär en hudfärg som generellt i samhället blir bättre bemött och inte utsatt för rasism, som man själv många gånger blivit? Jag tänker här att det inte är en tillfällighet att till exempel Zlatan har enormt många fans från förorten med liknande mörka hår och ”sydeuropeiska drag”.

Jag vet att en vän en gång sa till mig att hon reste till Kenya och med sin son för att han ”skulle få se att svarta män kan ha andra yrken än tunnelbaneförare”. Det är många år sedan nu och visst har det blivit bättre med representationen, men den är långt ifrån fulländad.

Exotifiering: Exempel ur boken ”Svart Kvinna” av Fanna Ndow Norrby. ”Jag har dock oturen att vara ett offer för exotifiering. Jag har oturen att vara vita mäns vilda fantasi. Vi svarta kvinnor ska vara glada när vita män säger att de alltid har velat testa en svart tjej. Vi ska vara glada över vita män som bara dejtar svarta kvinnor för att vi är så coola, sexiga och bra i sängen.” Exotifiering är ofta en stereotyp, ”positiv” bild av hur någon är som kommer från en viss plats eller ser ut på ett visst sätt. Att man ser det som ”exotiskt och spännande”. Ett exempel på det är den gamla stereotypa bilden att ”svarta har rytmen i blodet”. Dels är det inte sant, men dels blir det även en slags exkludering att använda den typen av stereotyp till en svart person som faktiskt inte är särskilt rytmisk.

Färgblindhet: Att säga att ”Men jag ser inte hudfärger, jag tycker alla har samma värde” eller ”Jag dömer ingen efter hudfärg, jag behandlar alla lika”, är inte bara förolämpande för många afrosvenskar, men också en ren lögn. Med tanke på de utredningar som har gjort i Sverige och hur många gånger det kommit fram att afrosvenskar både medvetet och omedvetet diskrimineras i vårt land, så är det inte sant att folk inte ”ser hudfärg”. Det må så vara att det inte är medvetet, men det hjälper inte dem som blir utsatta. Att säga att man inte SER hudfärgen är ganska förolämpande, för det är att osynliggöra en person och dess egenskaper. Självklart bör vi se vad folk har för hudfärg.

Vaccinerade mot Rasism: I många debatter hör jag vita säga: ”Men jag har inga rasistiska åsikter, jag är ju gift med en Sydamerikan/Senegales/Alban…” Eller: ”Men jag är inte rasist, jag har ju barn med någon från XX-land.” Eller: ”Kallar du mig rasist? Jag som har rest till Gambia i 20 år och har så många vänner där!” En person blir inte vaccinerad mot fördomar och rasism för att man har en partner eller barn med ursprung från andra länder eller besökt eller bott i ett annat land. Självklart kan man ha en make/maka från ett annat land och samtidigt se ner på eller döma människor efter hur de ser ut eller var de kommer ifrån. I SVTs serie Absolut Svensk som gick i tre delar, var det särskilt tydligt i deras tester hur afrosvenskar blir diskriminerade, utan att de som diskriminerade var medvetna om att det var just det de gjorde. Skillnad på hudfärg.

”Vita kränkta tårar”: Det är ett uttryck som ofta används i debatter där vita personer utsätter en rasifierad person för en kränkning. Till exempel använder n-ordet. Så blir den svarta personen arg och säger ifrån att det inte är okej, och så vänder den kränkande personen på det hela och tycker att hen blivit utsatt för en ”utskällning” och tar på sig ”offerkoftan” för att visa hur orättvist behandlad hen känner sig. Inte sällan kommer ofta en kommentar därpå med något liknande: ”Men jag menade inte så, jag förstod inte att vad det betydde egentligen” eller: ”Jag som har jättemånga svarta vänner som använder ordet, trodde det var okej och så kommer du och skäller ut mig för det…” Här kan man också tala om ”den vita blicken”, alltså att de flesta vita faktiskt utgår från sig själva och andra vita människor och glömmer bort att världen består av fler än vita…

”Den vita blicken”: Innebär att en vit person ofta ser saker endast ur sin egen synvinkel, medan många afrosvenskar är vana, genom vita strukturer och genom vithetsnormer att kunna se ur både ett ”vitt perspektiv” och ett ”svart”. Till exempel när gamla Cowboyfilmer var populära gjordes de nästan uteslutande utifrån ”den vita blicken” och även idag i Sverige görs de flesta filmer och annan kultur och media utifrån ”den vita blicken” även om handlingen och deltagare/skådespelare innefattar invandrare/afrosvenskar eller andra rasifierade. Det ger en förminskad syn på de rasifierade och minskar vår kunskap om personer och platser och historia utifrån andra perspektiv än ”den vita blicken”.

Omvänd Rasism: Det finns inget som heter ”omvänd rasism”. Rasism är rasism. Vad rasism betyder skiljer sig dock åt, det finns många definitioner på detta. Många menar att rasism bara kan skada en människa på djupet om den utövas mot en människa på ett strukturellt plan, vilket innebär att då är personen utsatt generellt i samhället för en diskriminering som förminskar på alla plan. Enkelt förklarat så kan en vit person som får höra hatiska slagord eller nedvärderande ord på grund av dess hudfärg, bli upprörd, ledsen och kränkt över orden, men behöver ändå inte oroa sig generellt för om hen kommer att riskera att få ett sämre jobb, eller bli arbetslös, inte få en bostad eller bli nekad en sittplats på bussen för att någon inte vill sitta intill på grund av dess hudfärg, medan en svart som utsätts för rasism, riskerar att förlora alla sina förutsättningar att leva det liv man vill skapa sig. Historiskt sett var rasism en viktig drivkraft bakom den transatlantiska slavhandeln. Därför kan inte historien heller ignoreras, då svarta generellt sedan den transatlantiska slavhandeln har haft mindre makt i alla samhällen och blivit mer diskriminerade och det kan vi fortfarande se exempel på. Därför är den svarta historien fortfarande mycket viktig att komma ihåg, att känna till och att få kunskap om i vårt moderna samhälle.

Vi har ett ansvar för våra medmänniskor. För att få ett mer jämställt samhälle så måste vi alla hjälpas åt. En diskriminerad person upphör inte att utsättas om ”massan” är tyst. Om vi vill att kvinnor och män ska behandlas mer jämlikt, så måste männen lyssna på kvinnor, ta ett steg tillbaka ibland, hjälpa till att lyfta fram den kvinna som inte så lätt blir hörd, men ändå vill använda sin röst till att tala. Rasism kommer inte att upphöra om vi som inte utsätts står tysta, lyssnar på våra rasifierade medmänniskor, lyfter fram de som blir tystade. Självklart tänker inte alla kvinnor, rasifierade, afrosvenskar, vita svenskar, eller vilket exempel du än tar, likadant, eller har samma uppfattning, Men lyssna på de som är kunniga i de ämnen du debatterar om och som tillhör den grupp debatten gäller. Lämna tolkningsföreträde. Strid inte för att alla ska höra DIN åsikt, när det finns människor som är berörda och utsatta för diskriminering som har något att säga.

Fotnot: Den här krönikan är skriven som en ”första hjälpen” i debatter med personer som ännu inte har insikt i dessa frågor, eller som till och med är motvilliga till att tro att detta är ett problem i dagens Sverige, då det inte drabbat dem själva, men som ändå visar något slags intresse av att lära sig mer. Den är skriven i första hand för att underlätta i debatter där många stångar huvudet i väggen genom att skriva samma saker igen och igen, utan att mottagaren är öppen för något hen inte har någon kunskap om. Det finns många som har skrivit mycket bättre om detta, särskilt afrosvenskar själva, men jag har inte hittat några exempel på nätet där det sammanfattats kort och koncist på ett lättförklarat sätt på svenska. Jag har därför skrivit ihop denna. För dig som vill veta mer, länkar jag nedan till texter där du kan fördjupa dig något för mer insikter, eller faktatexter eller olika rapporter. Länkarna leder till texter skrivna av afrosvenskar och andra rasifierade, några rapporter och/eller tidigare artiklar/krönikor på Afropé.

Rapporter:

FNs kritik mot Sverige gällande afrofobi

Afrofobirapporten (i sin helhet)

Afrofobirapporten (sammanfattning)

BRÅ rapporterar om stor ökning av hatbrott mot afrosvenskar

FN:s experter: ”Sverige har mycket att göra mot afrofobi”

15 krav på åtgärder mot afrofobi

Rekommenderat:

Vithetsprivilegium i Sverige och i Gambia

Raskortet

Intervju om Raskortet:

http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2fartikel.aspx%3fprogramid%3d478%26artikel%3d5821317

SVTs Absolut Svensk

FN: Konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (CERD)

Rummet har tidigare skrivit en del om olika begrepp och deras uppfattning om dem HÄR!

Hatbrott – en tandlös lag som inte gör någon skillnad i praktiken

Vardagsrasismen har skrivit ett flertal läsvärda inlägg om begrepp

Enligt Afrosvenskarna ska det finnas över 200 000 afrosvenskar i Sverige idag