I samband med en uppmärksammad knivattack med hatbrottsmotiv i en skola i Trollhättan förra året sände SVTs Rapport två inslag om bland annat gärningsmannens motiv. Rapports reporter använde benämningar under intervjuer som hölls i inslaget som i det sammanhanget de förekom, befäste fördomar i fråga om vilka som anses vara svenskar.

Afrosvenskarna i samarbete med 14 andra organisationer skrev förra året ett öppet brev till Hanna Stjärne, VD på SVT för att protestera mot rasistiska rapporteringar.
I det öppna brevet står bland annat följande:
”Det står klart att attentatsmannen hade rasistiska motiv och valde ut sina offer på basis av raskategorier. Rasifierade svenskar mördades.”
Vidare kan vi läsa:
”Rapports reporter valde i sin intervju med informationschefen för Trollhättans kommun att fokusera på helt orelaterade ordningsproblem i skolan, samt att definiera barnen i skolan som icke-svenska. ‘Det är en extremt segregerad skola med få svenska barn’, löd formuleringen.”
Igår skrev Afrosvenskarna följande på sin webbplats:
”Det som ligger bakom de här besluten är, förutom anmälningarna till Granskningsnämnden, en kollektiv insats från organisationer för afrosvenskar, afrikansvenskar, muslimer, rasifierade, antirasister, svarta feminister och kulturarbetare ur den afrikanska diasporan. Med ett öppet brev till SVT så har 14 olika organisationer visat att det går att påverka det offentliga samtalet genom gemensamma ansträngningar, att Public Service alltid ska ta sitt uppdrag på allvar och att hela Sverige ska speglas i SVT:s rapportering.”

Granskningsnämnden skriver i sitt utlåtande som offentliggjordes igår, måndag:
”Den 22 och 23 oktober förra året, i samband med en uppmärksammad knivattack i en skola i Trollhättan, sände Rapport två inslag om bland annat gärningsmannens motiv. I inslagen intervjuade reportern en informationschef för Trollhättans kommun och en polis. Reportern använde benämningar i intervjuerna som i det sammanhang som de förekom befäste fördomar i fråga om vilka som kan anses som svenskar. Inslagen stred därför mot televisionens särskilda genomslagskraft (15/02902 och 3015).”